Senaste veckan har varit den värsta i mitt liv tror jag. Jag var långt under isen när min bästa kompis dog för 10 år sedan, men då var det lixom bara en i taget som dog… nu är det 3 på mindre än 6 dygn.

Idag, just nu, är det exakt en vecka sedan helvetet började. Det var då min väninnan och jag började prata över internet och hon sa att hon hört att någon dött i tunnelbanan och att hon var helt säker på att det var hennes son. Jag försökte intala henne att det kunde vara någon annan, men hon var säker. 2.30 ringde hon mej och berättade att polisen varit där…

När man förstått vad som hänt, var det dax för nästa… helt ofattbart! En olycka som tog en älskad familjefars liv. Så onödigt. Innan man har förstått detta, så dog även min moster och trojkan var komplett. Jag gick bara och väntade på den tredje och behövde inte vänta särskilt länge. Det var ganska skönt att det blev så, då slapp jag undra, bäva och vänta.

Just nu känns det som jag inte sovit på hundra år och det trots att jag faktiskt sovit ganska ok på nätterna. Det känns också som jag är innesluten i nån slags bubbla. Inne i min bubbla dämpas ljuden utifrån och den är lite suddig i materialet, så allt blir lite diffust och får ojämna kanter. Det är nog mitt mentala skydd som satt igång. Jag funderar på mycket på livet och vilka jag saknar. Detta fick mej att skriva ett mail till min gamla kompis R. Något hände och vi förlorade kontakten. Vi som var de bästa kompisar man kan tänka sej. Nu har vi inte hörts på väldigt länge och jag saknar honom oerhört mycket. Hela familjen har uppmuntrat mej att ta kontakt med honom igen, så igår skrev jag ett mail och nu väntar jag bara på svar. Om jag inte får något så vet jag inte riktigt hur jag reagerar.

Det har inte blivit mycket gjort här hemma. Vi har mest koncenterat oss på att överleva. Men imorrn är vi lediga och ska förska ta tag i hemmet en del. Baileys klor ska klippas, vi måste handla, det ska bäddas rent i alla sängar och dammsugas. Helgen ska tillbringas i en simhall, så då blir det inte mycket gjort. Men först ska jag ta en lång sovmorgon imorrn och bara känna att jag lever.

.