Det här med mindfulness är ju ganska poppis och många pratar om det. Jag har försökt att leva så under ganska lång tid, men det är inte lätt.

Bara en så enkel grej som att ta en promenad och känna in dofter, synintryck, känslor mm är faktiskt inte så enkelt. Oftast tänker jag på helt andra grejer när jag är ute med Baileys och går, tyvärr. För det är ju ändå så att man ska njuta av det man har just precis nu, om det är bra alltså. Det är ju inte så smart att njuta av en dålig dag kanske…? Å andra sidan handlar det ju inte om att njuta utan att bli medveten om allt som händer runt en och lära sej av det.

Jag brukar säga att man lär sej något av varje människa man möter. Det kan vara något bra och det kan vara något dåligt. Oavsett så har mötet lärt oss något. Det är samma sak med ”nuet”, man lär sej något om sej själv varje ögonblick man lever.

För att hitta sej själv måste man (enligt mej) lyssna inåt och verkligen ta reda på vad man känner, tycker och tänker. Ofta är det enklare att känna av vad man INTE tycker om, än att känna vad man tycker om. Men då har man ju ändå börjat någonstans.

Jag var sjukskriven länge pga utbrändhet och det tog mej många år att förstå att det var jag själv som skulle göra mej frisk. Det kunde ingen annan göra åt mej. När min bästa kompis dog bara 43 år gammal insåg jag att allt hänger på mej själv och att jag måste börja nu. När jag såg hennes ledsna dotter som bara var 6 år gammal rannsakade jag mej själv. Om jag skulle dö tidigt så ville jag iaf inte att mina barn bara skulle komma ihåg en ledsen och trött mamma. Jag ville ge dem minnen av oss tillsammans, ljusa minnen. Där började min förvandling.

Ibland måste man tvinga sej själv att le för att lära sej le på riktigt. Jag började se på mej själv utifrån och frågade mej själv om jag skulle vilja vara min kompis. Svaret blev nej. Numera är svaret ja. Jag har förändrats och slipat av en hel del kantiga bitar. Numera är jag helt ok och accepterar mej själv nästan helt och hållet. Skulle jag dö nu skulle killarna komma ihåg en glad mamma som de hittade på en hel del galna saker med. Jag har gett dem minnen, ljusa minnen.

Numera lever vi i nuet. Vi skjuter inte längre idéer på framtiden, utan hittar på saker mest hela tiden. Många säger ”När jag blir pensionär, då ska jag…” Men jag kanske aldrig blir pensionär. Jag kanske blir påkörd av en bil imorrn. Vi hittar på saker nu, medan killarna fortfarande vill göra dem tillsammans med oss. Om jag lever när jag blir pensionär så gör jag allt annat, som jag kanske inte visste att jag ville göra. Men nu gör jag det jag vill göra!

Nu ska jag gå och klippa mej och jag lovar att njuta av varenda minut som frisören plockar med mitt hår. Sen ska jag njuta av solen och värmen både när jag går dit och hem. Idag ska jag leva i nuet – gör det du med!

.