Tiden går fort…

Nu är det på riktigt! Den här gången är det för gott! Sonen har fått förstahands kontrakt på en lägenhet i precis det område han önskat. På måndag flyttar han!

Yngste sonen flyttade till eget hus för snart två år sedan, bara 18 år gammal. Äldste sonen flyttade förra våren, men till en kompis – det gick inte så bra… så han kom hem igen några månader senare. Men då ganska tillfälligt eftersom alla hans saker var ihoppackade och han letade fter något eget. Det blev lite längre än vi hade räknat med, men nu verkar det bli helt rätt!

Det tog nästan 4 år att få ett erbjudande från Botkyrka Byggen, då har han sökt varenda lägenhet som varit i de områden han gillar. Varenda 1:a – 3:a alltså under de senaste två åren. Å nu lyckades det! Han har fått en etta på 42 kvm med riktigt kök och stort badrum med plats för tvättmaskin. Lägenheten ligger kanske 100 meter från oss, men vi ser inte till varandra eftersom det ligger ett hus i vägen. Det är bra! Han bor i huset mellan sina farföräldrar och Martins föräldrar och har alltså nära till det mesta. OM han vill! Vi kommer definitivt inte att störa honom mer än nödvändigt, även om det är nära.

Saker börjar falla på plats undan för undan. Han fick direkt en parkeringsplats nästan utanför dörren, vi ska kolla på tvättmaskin i helgen, morfar har fått det ärofyllda uppdraget att kolla hemförsärking och själv försöker han klura ut det här med kabeltv och internet. Bovärden har beställt ny kyl och frys till honom och han ska få nytt golv i köket. Behöver jag säga att han är nöjd? Jag tror att vi alla är nöjda faktiskt. Det blir man när man ser hur glad han är.

Många har stora trauman när barnen flyttar hemifrån. Inte jag! Nu har hag iofs övat först med yngste sonen och sedan även med den stora som kom hem igen… men jag har aldrig haft problem att ens tänka tanken att de ska flytta och bygga sitt eget liv. Det är ju först då man vet att man gett dem en trygg grund att stå på. Att de är så trygga i sej själva att de vågar pröva sina vingar och stå på egna ben. Å det är ju då man själv är tvungen att fundera lite på sitt eget liv, vem man blivit och numera är.

Jag får tillbaka mitt träningsrum och vardagsrummet blir just vardagsrum igen. Jag älskade mitt träningsrum! Där kommer det numera även att bli lite av vinskafferi tillfälligtvis tror jag och lager för lite jobbgrejer. Äntligen slipper vi ha löpbandet i vardagsrummet och det blir lättstädat där igen. Ni hör va? Jag är inte det minsta ledsen! Tvärtom! En vuxen unge med fast jobb
ska ha egen bostad och ett eget liv! Det här är jättespännande!!!

Nästa helg åker vi en snabbis förbi Ullared, då ska vi passa på att köpa lite grejer som han förmodligen behöver. Som städprylar, underlakan och lite annat smått och gott som jag vet fattas för honom. Det kan väl en mamma få göra utan att få höra att hon curlar?