Grabbarna har åkt iväg. De ska med sin pappa på semester några dagar. När de gick började regnet vräka ner… kan himlen gråta? Jag fick en stor kram från varje unge innan de sa hejdå och gick iväg med den stora resväskan. De ska på kryssning minsann… till St.Petersburg. Där var jag för hundra år sen känns det som, så jag vet att de kommer att få se en hel del intressanta grejer. De kommer att ha det jättebra tror jag.

Så nu är det tomt här hemma. Ja, alltså… inte helt tomt… men tyst. Baileys ligger och sover, Martin fixar lunch. Det blir kycklinggryta med vitlök och pasta idag. Jag har bäddat sängar och försökt att röja en del i sovrummen. Tycker inte om att komma hem från semester och börja med att städa. En maskin till, sen är tvättkorgarna helt tomma!

Klockan 15 åker vi och jobbar, bara en klass idag. Sen skyndar vi oss hem. Medan Martin åker iväg och bankar pengar, hämtar mat mm så packar jag det sista. Efter att vi ätit packar vi bilen, går en runda med Baileys och kör. 45 mil senare är vi i Borgholm som i bästa fall lugnat ner sej då och 5 mil senare är vi ”hemma”. Öland är hemma, spelar ingen roll att jag faktiskt är skriven i Tumba. På Öland finns min själ, där kan jag andas och bara-vara. 3 veckor mmmmmm, det ska bli så skönt. Å tänk att de första 5 dagarna är vi där helt ensamma, sånär som på Baileys då.

Semester! Öland here we come!

.