Obehaglig till mods på Alla Hjärtans dag

Obehaglig till mods på Alla Hjärtans dag

Ända fram till 2008 avskydde jag Alla Hjärtans dag. Det var en dag förknippad med ensamhet och utanförskap. Nyårsafton och midsommarafton hörde också till den kategorin dagar. Alla hade någon att fira med utom jag…

Jag tyckte periodvis att det var riktigt jobbigt att vara ensam och just Alla Hjärtans dag blev det tydligare än resten av året. Då trycks det lixom upp i ansiktet på en hur ensam man faktiskt är. Å den känslan är kvar trots att det nu är 10 år sedan jag träffade Martin. Inte så att jag känner mej ensam längre, mer att jag vet hur det känns att känna sej ensammast i hela världen.

Att prata ensamhet är tabu, särskilt om man faktiskt ha folk runt sej. Men ensamhet kan ju kännas olika och se olika ut. När det var som värst hade jag två barn och två föräldrar, samt ett gäng ”bekanta” – men någon ”bästa” kompis eller riktigt nära vänner fanns inte. När det var något särskilt var det jag, barnen och mina föräldrar som firade, och det var väl fint – men en dag som tex Alla Hjärtans dag känner man sej lätt ensam och utanför ändå.

Så jag tänker på alla dem som känner som jag gjorde. Hur ensamheten skavde och tärde och nästan frätte hål i mej. Hur bitterheten och sorgen låg som en våt filt över dagen och dagarna runt. Alla andra hade ju nån… och nu måste det ju vara ännu värre med hela den kommersiella karusellen som bara blir värre och värre. Jag tänker också på dem som förlorat någon och kanske inte ens hunnit igenom sitt sorgeår. Hur saknade blir ännu större när man nyligen faktiskt hade någon. Någon man kanske levt med i många, många år.

Jag hade faktiskt gett upp, bitterheten var borta och jag hade accepterat att vara ensam resten av livet. Då dök han helt plötsligt upp! Det tog tio år av ensamhet att hitta honom, min perfekta pusselbit. Jag hoppas av hela mitt hjärta att alla ensamma där ute också ska hitta sin pusselbit att uppleva genuin gemenskap med och dela resten av livet tillsammans med. Att det finns någon för alla måste vi nog tro på, eller hur? Säger jag, som hade gett upp… men han fanns ju!

Jag är inte ensam och utanför längre, men jag minns känslan. Och jag kommer aldrig att glömma den och inte heller förringa lyckan att leva i den tvåsamhet jag gör idag. Vi firar egentligen inte Alla Hjärtans dag här hemma, däremot är vi faktiskt löjligt romantiska nästan årets alla andra dagar. Det kan låta överdrivet, men så är det faktiskt. Vi firar allt som går att fira om det så bara är att vi har månadsdag eller varit tillsammans ett jämnt antal dagar. Det behöver inte ens handla om oss, det kan vara årets första vårtecken, en vacker dag eller att bara muntra upp en tråkig dag! Allt går att fira och ska firas! Man behöver varken klä upp sej eller gå ut, det räcker med att duka lite fint och skåla i vatten.

Att fira kärleken en enda dag om året känns ganska fjuttigt faktiskt. Man vet aldrig när livet tar slut, så min uppmaning till er är att fira allt! Och på nästa Alla Hjärtans dag tänka lite extra på den som ingen har… och kanske behöver din kärlek mest.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *