Idag står det i tidningen om att man blir olycklig av Facebook. Bla för att man kan bli avundsjuk av andras uppdateringar om resor och lycklig kärlek. Trams, säger jag! En människa som blir avundsjuk av sånt kan ju inte ens gå på stan under våren och se andra människor hålla handen eller kramas offentligt. En sån människa är nog olycklig i grund och botten och behöver nog hjälp…

Man kan inte må dåligt av Facebook, däremot kan man må dåligt av hur vissa beter sej på Facebook. Många har ”vänner” som de inte känner på sin kontaktlista, kanske personer med helt andra värderingar än en själv. Man kan vara hur glad som helst när man uppdaterar sin status, men så skriver någon ett mindre genomtänkt inlägg på min sida och dagen är förstörd. Då kan jag förstå att man kan bli olycklig, men det är ju faktiskt inte svårare än att man tar bort den personen som kontakt. Man behöver inte omge sej med elaka personer. Det valet har man faktiskt.

En födelsedag kan däremot vara en riktigt ego-boost. Man får mängder med grattis och fina kommentarer, likaså när man är sjuk eller det har hänt något tråkigt. Det tråkigaste är när man uppdaterar sin status och inte får någon respons alls… Då finns man inte känns det som.

Jag rensar min kontaktlista ganska ofta. Förr var jag noga med att där bara skulle finnas folk som jag faktiskt känner. Nu när jag ska fixa den där invigningen har det hamnat några där som jag inte känner just idag, men kommer att känna efter 10/6. Men jag har addat dem för enkelhetens skull, för att kommunicera på ett enkelt sätt.

Jag tycker att Facebook är ett fantastiskt redskap för att hålla kontakten med folk. Jag har ju tom fått utökad släkt pga FB. En syssling eller nåt sånt hittade mej och nu har vi kontakt och har träffast flera gånger. Superkul. Släkten är spridd över både Sverige och världen och jag hade absolut inte haft så bra kontakt med alla utan FB som jag har idag. Jag gillar Facebook och har sidan upp i stort sätt all min vakna tid. Å den gör mej inte olycklig  🙂

.