Hennes fråga var hur vi fördelar arbetet inför jul och jag svarade att vi lägger över allt på våra föräldrar 🙂 Det var menat som ett skämt, även om det är sant… jag fiskade definitivt inte efter att vara med i nåt reportage. Men så blev det alltså.

Sisådär 3 sekunder efter min kommentar ringer A upp och asgarvar i telefonen, det gör jag med. Efter en lång skrattattack börjar vi prata och kommer på en massa bra saker. Ungefär 90 minuter senare kommer det en jätte trevlig och julstressad fotograf som komenderar oss att göra si ellre så. Killarna får agera blixthållare och hjälpa till med lite allt möjligt och Baileys agerar fotvärmare åt fotografen.

Mitt i allt detta ringer en gammal kompis som jag inte pratat med på 100 år som jag får be ringa upp igen. Å sen får Martin en viktigt samtal från banken som han måste ta. Så den stackars fotografen blir ännu mer stressad. Någon timme tar det att få till bilderna som han och A vill. Martin och jag kan packa ihop oss och åka till jobbet.

Såna här tvära kast är inte alls ovanliga i mitt liv och nu börjar Martin att förstå det. Imorrn kommer han vara på bild i Expressen, något han inte är helt van vid. Ska bli kul att se vad A knåpat ihop, jag gissar på en kul text och roliga bilder 🙂

Ni får väl läsa och bedömma själva!

.