Så var man på konferens då rå… dagen har faktiskt varit helt ok. Vi hade en suverän föreläsare under dagen som gav oss tips på hur vi ska värva fler medlemmar och göra vår verksamhet tydligare mm. Jättebra!
 
Vi slutade 17.30 och hade då fram till 19.00 på oss att ta det lugnt och byta om. Jag passade på att ta ett bad och prata med Vännen. Allt var hur bra som helst hemma, förståss. Ingen saknade mej… jo, Vännen sa att han gjorde det – men det måste han väl säga? Eller hur???
 
Middagen var helt ok, inte jättebra – men ok. Efter maten blev det dans och jag hittade den ende mannen det går att bugga med. Vi tog i ordentligt och hade skitroligt. Med en puls på 723 ungefär steg vi av dansgolvet och tackade varandra. Sen började jag hosta…
 
Ska man få ett astmaanfall så ska man få det här! Här har jag 120 likasinnade, ordföranden och tjänstemän – alla utan jag med medicin på fickan. Vår förbundsordförande Inga-Lill Bjöörn hörde hur jag lät och gav mej av sin medicin. Jag slutade inte hista direkt, men blev iaf bättre…. sen skojade vi om hur en ordförande räddar en annan  😉
 
Så det blev inte mer dans av där, utan vi kollade på hockeyn istället. Inte alls lika kul skulle det visa sej… men det kunde man väl nästan räkna ut?