På tåget…

På tåget…

Jag åker inte pendeltåg så ofta, men idag gjorde jag iaf det. Imorse klev jag på strax innan 8 (det borde vara kriminellt att gå upp före 8 på mornarna – man är ju helt död!) och träffade då ett par grannar som kommenterade att jag gått ner i vikt. Jag älskar mina grannar! 🙂

Nu på eftermiddagen tog jag tåget som gick strax efter 16 från t-centralen och då åkte jag ensam och kunde studera folk… en ung kvinna satt och grät stilla. Vad hade hänt henne? En tjej grälade med någon på telefon ”Jag känner mej kränkt när du mummel mummel…” Så bra att hon säger hur hon känner istället för att attackera och så bra att hon sätter ner foten och markerar att hon känner sej kränkt. En mamma pratade med sin lilla dotter om hur de haft det i skolan. Förmodligen hade dottern börjat sexårs eller första klass, de höll nämligen på att lära sej alla namnen med hjälp av olika lekar. Bakom mej stod två tjejer som pratade tyska, den ena hade nog varit här ett tag för hon berättade för den andra vad man skulle se när man var i Stockholm. Wasamuseet och Djurgården var värda ett besök fick alla som förstod tyska veta. Killen bredvid mej satt och läste korsord, det var han inget vidare på… ”står upp på ängen” Skulle vara gräs, men det fick han inte dit. Tjejen framför mej sov gott, med lite öppen mun. Eftersom hon sov kunde jag titta på henne ganska ostört, hon var väldigt vacker. Kille brevid henne hade väldigt svårt att ta ögonen från henne 🙂

Jag älskar att titta på folk! Se på dem och fundera på deras liv. Kvinnan som grät… hade hon fått veta att hon var sjuk? Hade hennes vän gjort slut? Hade hon fått sparken? Varför var hon så ledsen. Vad hade hänt kvinnan som grälade och vad tänkte killen på när han tittade på den vackra tjejen? Visst är det spännande?!

Sen måste jag berätta en annorlunda ursäkt från ett av målen vi hade idag. En man blev av med körkortet på två månader pga fortkörning. Han hävdade att han behövde bilen eftersom han hade 5 km till golfbanan och det är för dyrt att åka taxi dit. Jag kan inte tala om hur vi dömde än, men ni får gärna tala om hur ni skulle dömma 🙂

.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *