Jag har nog aldrig passat in. Nånstans. Jag har alltid känt mej annorlunda och lite utanför, trots att jag nog aldrig visat det. Någon kanske har noterat det, men ingen har någonsin sagt något till mej.

Alla tror att jag har så mycket för mej, många intressen, många vänner och aldrig någon tid. Den som följt min blogg vet att jag har mycket att göra, men väldigt sällan träffar några vänner. Jag har ju knappt några vänner… En riktigt vän har jag, som vet nästan allt om mej (förutom Martin alltså). Sen har jag 2-3 kompisar som jag vet tycker om mej, men vi umgås knappt. Sen finns en massa ”bekanta” från politiken, från när ungarna var små, gamla arbetskamrater osv.

När man är lite utanför som jag är, så verkar det som om alla har precis hur stort umgänge som helst och mängder med vänner. När jag någon gång blir bortbjuden (händer kanske vartannat år eller så) blir jag överlycklig och ser fram emot det från det jag fått inbjudan till flera dagar efter jag varit där. Någon bjöd MEJ – JABBA! Som på Rikstinget för en månad sedan, då blev vi injudna på en lite förfest hos två kollegor och jag blev jätteglad. Kvällen innan hade vi suttit på en uteservering med ett par andra kollegor och fler hade faktiskt anslutit sej. Kul! Att vi sen blev ”bortglömda” på kvällen och alla försvann åt något håll som vi inte fick veta, det kändes… men jag är lixom van…

Jag vet inte varför det blivit så här. Eller blivit. Så har det alltid varit. Jag var alltid den som fick ta hand om nya elever i klassen, vi var kompisar tills den nya eleven hittat någon ”bättre”. Jag fick alltid vara någon slags ”stand-in” när andras bästa kompisar var sjuka. På mina olika jobb har det varit likadant. Jag har aldrig varit på någon tjejmiddag och när jag försökt bjuda in till en så har det alltid kommit återbud och aldrig blivit något av det. Jag vet inte varför? Jag ser inte så illa ut, jag är nog inte otrevligare eller tråkigare än någon annan… Jag kanske är hemsk, men säg det till mej då så jag slipper undra!

Vi bjuder på kalas två gånger per år i nuläget; ett när jag och Junior fyller år i Januari och ett när Senior fyller år i augusti. Trots att jag bjuder in över 70 (!) pers, så kommer alltid mina föräldrar, en gammal klasskompis med barn och kompisen R som jag var i Indien med. Numera kommer även Martins föräldrar. Jag är väldigt tacksam för att de kommer, men ändå… Vad gör jag för fel?!

Är det bara jag som har det så här?

.