Politik och makt

Politik och makt

Som några av er vet så var jag länge medlem och aktiv i ett av de mindre partierna här i Botkyrka före förra valet. Efter en långvarig konflikt så lämnade jag detta med buller och bång under vintern 2010. Det var fusk med listor och en massa annan skit som jag inte kunde acceptera, så jag lämna alla mina politiska uppdrag plus alla mina föreningsuppdrag. Jag fick nog kan man väl säga.

Efter ett par år blev jag tillfrågad av ett annat parti att göra lite nytta för dem och tackade ja, det var då jag fick platsen i Tingsrätten. Igår var det nomineringsstämma, en väldigt rörig sådan och jag ställer mej återigen frågan om politik verkligen ska vara så här.

För mej är allt politik, tom när jag köper ett nagellack. Vad innehåller lacket? Hur ser arbetsvillkoren ut för dem som gör lacket? Som säljer det? Har försäljaren rätt tillstånd? Skattar han? Finns det svart arbetskraft? Ja, ni fattar. Det är inte bara ett nagellack, utan en himla massa grejer som kommer med detta som vi oftast inte tänker på.

Med politik kommer också makt och har man makt måste man vara ödmjuk. Och det är just precis där som jag anser att många politiker brister. Jag gick in i politiken 1995 för att jag ville göra Sverige lite bättre att leva i. Särskilt för våra barn. Under de här 19 år som passerat har jag engagerat mej i flera olika frågor, men fortfarande har kärnan i mitt engagemang varit att vi måste lämna efter oss en planet som är bra för våra barn. Särskilt de barn som har det lite svårare än andra, barn med funktionshinder. Alla måste ha en meningsfull vardag, ung som gammal.

Jag vet flera politiker som tänker som jag, men jag vet också en del politiker som enbart har sin titel som identitet och inkomstkälla. För en helt vanlig kommunpolitiker är det i de flesta fall en massa ideellt arbete som gäller, man har egentligen bara betalt per möte och kan på så sätt inte tillskansa sej en massa pengar utan att göra något. Som anställd politiker i kommunen är det annorlunda och väldigt bra betalt. Då har man en månadslön och det är ganska svårt att kontrollera vad just den politikern sysslar med på dagarna. Visst är det en mängd möten av olika slag, men de fyller inte hela dagarna varje dag.

Som Riksdagspolitiker är man faktiskt väldigt jämställd. Man har ett fast arvode som är lika oavsett om man är man, kvinna, svart, vit, homo, hetero, kristen, muslim, gammal eller ung. Men det finns ingen närvaroplikt. Man är invald på fyra år, varken mer eller mindre, och uppfyller man inte väljarnas krav så är man arbetslös efter de där fyra åren. Men i princip kan man sitta hemma på sin kammare under de fyra åren och ändå håva in en hel del pengar. Å det har ju hänt att en del ledamöter gjort precis så, men självklart finns det även riksdagspolitiker som gör en hel massa nytta också. Man brukar se en sammanställning innan valet i dagstidningarna hur många möten och motioner var och en bevistat och lämnat in, läs de där sammanställningarna – det säger en hel del om politikern och dennes vara eller icke vara i nästa riksdag.

Igår skulle jag alltså få veta om jag står på kommunlistan i hösten val. Men det vet jag fortfarande inte… nomineringsstämman blev en rörig soppa där endast de 11-12 första namnen beslutades om. Det var en del pajkastning, men så är det alltid när några hundra personer ska markera revir och försvara sina första hands val. Jag kom ur en krigshärd i ett parti och kom in i en annan som var nästan värre. Vem som startat konflikten är egentligen ointressant, det sorgliga i soppan är att alla skyller på varandra och verkar vara mer intresserad av att fortsätta konflikten än att ena trupperna och jobba för en vinst i höstens val. Jag har iaf markerat klart och tydligt att jag inte står på någons sida och att jag inte heller kommer att strida för en plats på listan, men får jag förtroendet så kommer jag att göra mitt jobb och det gör jag bra. Så nu är det bara att vänta och se vad som händer.

Jag har inget förtroende för en politiker som slåss för sin plats. En plats får man för att folk tror på en, det är inget man kan kräva. Men ödmjukhet kommer man långt och det tror jag att en och annan politiker skulle ta sej en funderare på. Hur var det nu: vill man ha för mycket, så mister man ofta hela stycket… ungefär så är det faktiskt i politiken. Politik är smutsigt, hierarkiskt och konfliktfyllt. Men alldeles för viktigt för att lämnas till vem som helst. Så fundera noga över ditt val i höst och använd din rätt att kryssa in någon du tycker gör ett bra jobb. På så sätt kan du kryssa in just din kandidat och förhindra att någon som bara värmer kontorsstolen kommer in.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.