Rikstinget 2009 har börjat och vi är i full gång med pläderingar och voteringar. Jättekul!
 
Jag var inte ett dugg laddad när jag åkte hit, men vart efter eftermiddagen fortskred började lusten komma tillbaka. Efter en stunds lyssnande kunde jag ta till mej allt igen och fick inspiration att ta itu med mina egna motioner. Jag skrev två tal i en rasande fart, nästa som ”the good old days”. Så nu har jag iaf mina tal till två motioner färdiga, för imorrn och lördag.
 
Tydligen har jag varit i bild på SVT24 en massa hela dagen. Senior skickade sms ”Mamma, nu har jag sett dej igen – du är klart snyggast!” Vännen och hans föräledrar hade ocksp sett mej, plus en och annan medlem från Viktväktarna. Haha, min egen lilla fanclub.  🙂
 
Jag har hälsat på mängder av människor som jag inte träffat på två år. Människor som respekterar mej och som tror på mej, känns så skönt! Jag hade nästan glömt vilket stöd jag faktiskt har ute i de andra kommunerna och i landet. Jag har kramats med ”höjdare” som man annars bara ser på tv och dessa dunkar mej i ryggen och säger att jag ska stå på mej och orka lite till. Jag ger det ett val till, får jag inget uppdrag eller stöd i min egen lokalavdelning då – så får vi se vad som händer… jag tror jag vet hur jag ska göra då, men det känns tungt.
 
Nu ska jag iaf bara ha det skoj i två dagar. Vännen har precis kommit hit, vi lyssnar tillsammans nu. Han frågar, jag förklarar. Folk tittar på oss och ler… en och annan har sagt att han är modig  🙂 Vaddå, behövs det mod för att vara tillsammans med mej? Ja, det gör det nog. Alla gläds med mej, att jag som varit ensam så länge numera har sällskap. De närmaste dagarnal ska han presenteras för en massa människor, namnen kommer nog snurra i skallen på honom.
 
En timme till, sen har vi ledigt. Kanske ett glas i någon bar. Så brukar det bli. I goda vänners sällskap. Vänner som jag har ömsesidig respekt med, som jag tycker om. Härligt!