Häromdagen lämnade jag en kort kommentar på Malou efter Tio´s FB-sida. De efterlyste erfarenheter och tankar om ensamhet och jag delade kort med mej och tänkte inte mer på det. I fredags ringde Jenny från TV4 och frågade om jag kunde tänka mej att vara med i tisdagens program. Nä, sa jag, jag ska tjänstgöra i Tingsrätten och det är inte förhandlingsbart. Man säger helt enkelt inte ifrån sej ett pass där om det är inte något riktigt allvarligt skäl. Det här var inte ett sånt ansåg jag.

Men efter lite snack så lovade jag att iaf ringa Tingsrätten och prata med dem och förklara läget. Vilket jag också gjorde och i princip blev beordrad att vara med i programmet eftersom ämnet var så viktigt. Sekreterarna på Tingsrätten valde alltså att skaffa sej merjobb för att de tyckte att jag hade något att tillföra Malous program. Alltså var det bara att ringa tillbaka till Jenny och säga att, jo… jag kan väl vara med då.

Så imorrn är det dax! Vid 8.30 imorrn kommer en taxi och hämtar mej, jag blir sminkad och fixad och sen ska jag alltså prata om ensamhet. Ofrivillig ensamhet. Den där som gör ont och fräter söner inifrån. Ett ämne jag skrivit om massor med gånger och alltid är det någon som känner igen sej och kommenterar.

Att vara ensam är helt ok, så länge det är självvalt. Jag älskar att pyssla runt hemma i ett tyst hus och bara njuta av tystnaden och lugnet. Oftast. Men så kommer de där förbaskade helgerna, då det är kutym att man ska umgås och ha nåt speciellt att se fram emot. Jag pratar bla om nyår och midsommar. Dagar då alla frågar vad man ska göra och alla verkar ha häftiga fester planerade. Så säger man att man inte har något planerat men gärna hänger på om de får bjuda med någon. Då blir det tyst. Pinsamt tyst. Det går inte för sej att bjuda in sej på det sättet inte…

Ensamhet är tydligen väldigt fult och jag vet att vissa skäms för att de sitter ensam. Att ensamhet kan göra en väldigt sjuk och är farligare än rökning i vissa fall är inte särskilt känt. Men forskning visar att man kan bli alvarligt sjuk pga ofrivillig ensamhet. Och det kan jag skriva under på! Det är ett av skälen till att vi skaffade hund. Innan Baileys kom satt jag ensam varenda kväll när barnen hade somnat. Känslan av övergivenhet var enorm och då kommer automatisk känslan av värdelöshet. Man börjar undra vad man gör fel och vad som är fel. Är jag den enda som inte passar in? Tankarna blir destruktiva och efter ett tag var det så illa att jag avskydde varenda kväll och självklart var högtiderna värst. Så vi valde att åka bort vartannat nyår och sen skaffade vi hund. Allt för att mota bort ensamheten och skammen.

Allt detta ska vi alltså prata om imorrn. Halva Sverige ska få veta om min ensamhet och skammen som följer med känslan av att inte passa in. Ska bli intressant att se reaktionerna efter… om det blir några… titta gärna på programet och lämna en kommentar här om vad ni tyckte och era egna tankar.