Så var triologin över. Idag är det sista begravningen för den här gången, men vi kommer inte att närvara. Om 30 minuter börjar begravningen för Pappa K och våra tankar går idag till hans familj och då särskilt hans två barn. Pappa K som bara skulle gå ut och leta efter katten, trillade och bröt nacken. Sånt händer inte…

Vädret är helt fantastiskt! Solen skiner och snön glittrar, det är kallt men ser riktigt inbjudande ut. Då gör mitt ben ondare än vanligt – självklart! Nu har jag ätit antiinflamatorisk medicin i snart två veckor och då borde det ju vara bättre. Eftersom det inte är ett smack bättre slutar jag med den där medicinen idag! Så kanske jag kan gå ner i vikt igen också. Alltså blir det varken hundpromenad eller storhandling, det får Martin göra. Får väl ställa mej ute en stund, bara rakt upp och ner och insupa solen och ljuset så jag på nåt sätt får i mej D-vitaminet.

Annars blir det mest hemmafix. Veckobrev ska skickas, tvätt ska tvättas och gästtoan ska jobbas lite mer med. Pappa är ute och flyger med nån elev, men när han är klar ska vi koppla bort elementet. Sen kommer elektrikern och förbereder för golvvärmen i eftermiddag. Kanske, kanske, kan vi sätta väven ikväll. Annars blir det i morrn. Jag borde iaf ha målat första svängen imorrn eftermiddag! Som sagt… det går framåt… sakta men säkert.

Å medan vi pysslar på tänker vi på Pappa K. Du fattas oss…

.