Så var det dax igen! En dag om året blir vi ”larvigt romantiska”. Jag pratar förstås om bröllopsdagen, som alltid firas ordentligt!

Vi brukar säga att vi firar allt som går att fira och det gör vi verkligen. Men bröllopsdagen, som även är vår förlovningsdag, firar vi extra mycket. Då har vi bestämt att vi ska vara larvigt romantiska och pussas hela dagen, typ… 🙂

Vatten är vårt tema, eftersom Martin friade vid en strand, vi gifte oss på en båt och bröllopsresan var en kryssning. Så vi försöker att fira våra bröllopsdagar vid eller på vatten, så blev det dock inte i år. Det skulle bli regn, men det blev det inte… således blev det inget vattentema ens den vägen.

Istället blev det en väldigt behaglig dag i solen, med gott både på tallriken och i glasen. Vi lämnade Fjällbacka, som jag ska berätta om ett annat inlägg, och kom till First Camp i Tidaholm strax efter lunch. Vi hade förberett oss på regn, istället fick vi sooool och satte oss ute och läste och bara njöt i flera timmar. Det har inte blivit så mycket av den varan under juli.

Vi hade hört att campingen har en bra restaurang, så när det var dax för middag svidade vi om och gick dit. Jag tog en enkel kyckling med pommes och bea och Martin tog hamburgare, som snarare var som ett höghus. Det var den absolut högsta burgare jag sett och enligt Martin den bästa han ätit på länge. Efter maten gick vi tillbaka till bilen och öppnade en flaska bubbel. En skön dag!

Jag är så tacksam att jag har Martin! Och jag bara älskar bilden från bröllopet när jag står på pollaren på Stadshusbryggan. Den visar så väl hur vi har det, hur olika vi är, att vi hittar lösningar på det mesta och har roligt tillsammans. Det var absolut ingen självklarhet att vi skulle bli ett par eller ens träffas, det var en slump. En väldigt trevlig slump 🙂

I drygt 15 år har han stått ut med mej och även med mina barn och familj. Att komma in i ett färdigt hem där det även finns två blivande tonåringar och en galen hund är en utmaning. Han tog den, tvekade inte ens. Och så här i efterhand kan man ju konstatera att det blev himla bra.

För oss är bröllopsdagarna viktiga. Då utvärderar vi senaste året och frågar chans på varandra. Även i år sa bägge ja 🙂

Vi är rätt bra på att fira i vardagen också och är noga med att bekräfta varandra och uppmärksamma varandra. Vi pratar och pratar och pratar och rör ofta vid varandra. Vi märker direkt när vi inte haft tid att prata ordentligt eller tappat bort kramarna och försöker att åtgärda det omedelbums. Hittills har det funkat.

Jag hoppas verkligen att vi kommer att ha varandra tills döden skiljer oss åt, men det finns ju såklart inga garantier. Vi kan bara hoppas att det kommer att bli så och göra allt vi kan för att det ska bli så. Vi tror att vi har hittat vår väg, men det återstår att se.

Nu kör vi vidare ett år till. Nästa bröllopsdag ska firas vid vatten, så det så!

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube