Igår trillade det in en inbjudande med posten. Det är 25 år sedan jag slutade nian och någon har försökt samla klassen och bjudit in till klassfest den 16 oktober. Känslorna är mycket blandade kan jag väl erkänna…

Å ena sidan är det alltid kul/spännande/intressant att se vad som hänt med folk; vad de jobbar med, hur de ser ut, familj osv.

Å andra sidan gillade jag inte min klass något vidare och var inte ens med på avslutningen…

Så vad gör jag? Ska jag gå dit eller ej? Lite ångest har jag inför att visa mej för dem igen. De flesta trodde nog att jag skulle jobba med musik, eftersom jag hängde i musiksalen jämt. Å vad blev det av mej? En småfet tvåbarnsmorsa, som jobbar på Viktväktarna. Ingen vidare höjdarkarriär direkt… många tror inte ens att det är ett avlönat ”riktig” jobb man har. Visst jag hade en pågående ”karriär” i politiken, men det är jag väldigt glad att jag iaf slipper prata om det på en klassträff!

Jag vet att några av de andra är riktiga jet-setare som åker till franska rivieran som det vore deras egen bakficka, några som är välavlönade chefer och duktiga på de gör. Jag vet också att en sitter inne för mord… å att någon annan som haft ett riktigt skit-liv. Så varför skulle jag göra mej mindre och stanna hemma, eller skämmas för det jag gör? Jag vet att jag är bra på det jag gör, att jag har fina ungar, ett fint hem, besökt hela/halva världen och har pengar somn täcker mina utgifter. Varför skäms jag då för den jag är? För att jag inte är snygg, kan mode eller ens bryr mej om vilken klädstil som råder utan klär mej bekvämt… jag vet inte. Jag känner mej bara ”mindre” än de andra, så är det bara utan någon rimlig förklaring.

Så vad gör jag? Ska jag gå dit, jag kommer säkert att ha kul på mitt sätt – eller ska jag stanna hemma och spara 400 spänn?

.