På sommaren brukar vi packa husbilen full med bokserier. I år blev det Denise Rudbergs serie om Marianne Jidhoff och Sofie Sarenbrants serie om Emma Sköld. Två kvinnliga författare med sina kvinnliga superhjältar. 12 delar i varje som tog lite tid att läsa 🙂

Två långa bokserier, 12 delar i varje och då är inte Sarenbrant färdig än… å andra sidan är det faktiskt en extra del i Rudbergs serie som bara finns på ljudbok. Den har vi såklart också lyssnat på. Ja, VI, både jag och make har plöjt böckerna – det är faktiskt himla kul att läsa en och samma serie eller bok – då kan man prata om karaktärerna eller handlingen och på så sätt få ytterligare en dimension av läsningen.

Det var svårt att välja vilken vi skulle börja med. Så jag ställde upp båda bokserierna brevid varandra och bestämde att vi skulle börja med Rudbergs, för den högen var lite lägre och med något tunnare böcker. Fast då visste vi ju inte om den där bonusboken som bara finns som ljudbok. Iaf, jag körde igång, läste fyra i taget – tog två av något annat – sen fyra till. Martin har kört alla i ett sträck.

Denise Rudbergs bokserie om åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff

Rudberg kallar sina böcker elegant crime – en blandning av kriminalroman och överklassdrama kan man väl säga. Allt utspelar sig i Stockholm, Östermalm närmare bestämt, där brott och hemligheter ruvar bakom pampiga fasader.

Huvudpersonen Marianne Jidhoff är en mogen kvinna i karriären, nybliven änka, med stor integritet och ett skarpt intellekt. Efter sin makes bortgång återvänder hon till jobbet på Riksåklagarens kontor och blir snabbt en nyckelperson i en specialgrupp som löser känsliga brott med kopplingar till samhällets övre skikt.

Till sin hjälp har hon kollegorna Torsten och Augustin – två mycket olika personligheter som bidrar med både charm, skärpa och komiska inslag. Tillsammans bildar de en ovanligt mänsklig och trovärdig trio i en genre där det ofta annars handlar om hårdkokta poliser och brutala brott.

Varje bok i serien presenterar ett nytt fall, men följer samtidigt karaktärernas personliga utveckling. Läsaren får lära känna Mariannes sorg, återfunna styrka och ständiga kamp mellan yrkesliv och privatliv. Fallens teman är ofta aktuella och berör ämnen som övergrepp, maktmissbruk, pengar och svek – men alltid med Rudbergs karaktäristiska stil: intelligent, lågmäld och ibland med en touch av lyx.

Jag tycker verkligen om den här serien och Rudbergs härliga karaktärer. MEN 12 böcker räcker, även om det skulle kunna bli en till som knyter ihop hela säcken. Ljudboken som är en slags del 13 är egentligen bara om familjens julfirande och skulle kunna vara ett avsked. Serien är perfekt för den som vill ha en spännande, men inte blodig, deckare.

HÄR kan ni läsa min recension.

Sofie Sarenbrants serie om kriminalinspektör Emma Sköld

Första boken om Emma Sköld kom redan 2012, den senaste och tolfte delen släpptes i början på sommaren 2025. Kriminalinspektören Emma Sköld är inte den typiska hjältedetektiven. Hon är mänsklig, komplex och full av kontraster – stark men sårbar, driven men ibland lite väl impulsiv.

Hon har ett rätt komplext liv och tampas med relationer, moderskap och personliga trauman. Emma är faktiskt inte ett dugg sympatisk och är svår att tycka om, men man vill ändå veta hur det går för henne.

Serien inleds med “Vila i frid”, där en känd skådespelerska hittas medvetslös i kvinnornas tvagningsrum på Yasuragi Hasseludden och kort därefter upptäcks ett äldre par döda i rum 327. Därifrån fortsätter det med bok efter bok fylld av oväntade vändningar, trovärdiga miljöer och psykologisk skärpa.

Sarenbrant väjer inte för tunga ämnen, men skriver alltid med respekt och nerv. Genom hela serien löper syskonproblematiken mellan Emma och hennes syster Josefin som en röd tråd. Serien passar utmärkt för dig som gillar psykologiska spänningsromaner med starka kvinnliga huvudpersoner.

Det är riktigt bra och välskrivet, men efter 10-11 delar tappar serien farten och behöver knytas ihop. Så jag hoppas att nästa del börjar avrunda alltsammans så man kan få ett avslut nångång.

HÄR kan ni läsa recensionen.

Vilken är bäst då?

Detta är två helt olika bokserier, även om båda är spänningsromaner med en kvinna i huvudrollen. I Rudbergs serie är det karaktärernas berättelser som för handlingen framåt, i Sarenbrants tycker jag att det är fallen som driver handlingen mer än karaktärerna. Jag föredrar Rudbergs serie där varje fall avslutas, till skillnad från Sarenbrant som alltid har en cliffhanger i slutet på varje bok och en massa karaktärer som återkommer vartefter.

Baksidestexten menar att delarna i båda serierna är fristående och kan läsas oberoende av varandra. Det tycker inte jag! De ska läsas i ordning för att man ska förstå vad som hänt tidigare och varför vissa personer kommer tillbaka.

Bägge är absolut läsvärda även om det är många delar!

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube