Nu ska jag skriva ett sånt där ytligt inlägg igen… om vikt! En del menar ju på att jag sysslar med i-landsproblem när jag försöker gå ner mina 5 kg. Men det handlar inte om något lyxproblem tycker jag, det handlar om mitt välbefinnande och min hälsa. Vissa mår dåligt av 30 kg´s övervikt, andra av 5, andra bryr sej inte alls… alla är vi olika.

Jag står ju och stampar med mina ca 5 kg för mycket och har gjort det sedan förra hösten. Då gick jag ner nästa allt jag skulle och började må riktigt bra, men så kom vintern… jag fick ont i benet, huset svämmade över osv osv. Jag kunte inte röra på mej som jag ville och blev stressad av allt som hände runt mej, och som ett brev på posten var de 5 kg tillbaka.

Benet är inte bra än, men eftersom man inte hittar felet försöker jag ignorera det. Oftast är det ganska bra och då kör jag på som vanligt, andra dagar kan jag helt enkelt inte belasta det och då får jag sitta still. Maten sköter vi nästan perfekt! Jag har faktiskt gjort en matsedel som sträcker sej 4 veckor framåt. För om 4 veckor ska Martin på nästa personalmöte och då ska han ha gått ner 3 kg och om 5 veckor ska jag på återträff med min gamla klass. Då vill jag inte komma och säga att jag jobbar på Viktväktarna och samtidigt se ut som en hubba-bubba.

Jag vet att folk inte ser mej som tjock, men sanningen är ändå att jag ligger strax över 25 i BMI och är överviktig. Det vill jag inte va! Jag vet att bara 2-3 kg mindre får mej att må så mycket bättre och att jag då kan ha mina kläder bekvämt igen. Det är ju så att är man så kort som jag, 156 cm, så känns varje kilo och syns dessutom mycket mer än på någon som är normallång.

Men nu är vi på g! Stegmätaren sitter konstant i byxlinningen och matsedeln följs. Martin skriver upp allt vi äter och vi redovisar tom för våra medlemmar hur det går för oss. Just nu har vi inget att skylla på… men vänta bara… vi får väl snart översvämning igen eller nåt…

.