De senaste veckorna har vi haft en hel del mer eller mindre svåra beslut att ta, en del som faktiskt varit livsavgörande för oss eller någon annan. Vi har levt med en enorm pengastress och tankarna har varit många. Martin och jag har pratat pratat pratat och återigen pratat. En del saker trillar på plats av sej själv, andra kräver mer fundering och planering.

Det började med att ta beslut om jag skulle ställa upp i valet nästa höst eller inte. Efter mycket funderande tackade jag ja, till att kandidera. Jag har gjort det förr, men den här gången är det annorlunda. Jag tänker inte ha någon personvalskampanj utan låter det bli lite som det blir. Vill folk rösta på mej, så gör de det ändå utan att jag gör reklam för mej. Så det känns väldigt avslappnad och behagligt faktiskt. Ett beslut som känns bra i magen.

Nästa beslut var att kontakt kommunen och bli familjehem/kontaktfamilj. Detta har jag drömt om i många många år och nu när Junior flyttat har vi plats. Igår blev vi godkända och snart kanske det bor en liten kille i Juniors gamla rum. En liten parvel som behöver oss och som vi kan ge roliga upplevelser och lugn och ro. Också ett beslut som känns helt rätt i magen!

Å idag har vi tagit ytterligare ett beslut, detta var svårare… å här kommer pengastressen in… Vi har idag sagt upp vårt kontrakt med Rönninge Gymnasium och kommer att stänga vår Viktväktarklass där inom kort. Detta är ett beslut som drabbar ett gäng härliga människor som kämpar med sin vikt och som vi inte alls gillar att ta. Men hur vi än räknar på det så går det inte ihop. I onsdags fick vi betala för att jobba. Antalet medlemmar täcker helt enkelt inte våra utgifter där och det är ju ohållbart i längden. Så alldeles nyss släppte vi bomben att vi bara har öppet oktober ut, sedan får de ta sej till klassen i Huddinge istället. Det här beslutet känns inte alls bra i magen, men vi har inget val.

Vi har alltså haft en hel del att fundera på här hemma och flera beslut att fatta, mer eller mindre svåra. Det händer mycket runt oss och vår familj just nu och det känns lite som vi lever i en karusell som inte stannar. Å jag avskyr karuseller! Det snurrar fortare och fortare och jag vet inte hur jag ska kunna kliva av. Å så kommer det att vara någon vecka till, men sen… Fast så säger jag ju jämt när det kör ihop sej. Så är det lugnt en dag och sen snurrar det igång igen. Så är mitt liv tydligen… Jag som strävar efter en tom almanacka  🙂

Jaja, det blir nog bra. När man väl tagit svåra beslut så brukar det hända kul grejer. Så vi får väl hoppas att det gör det även den här gången och att vi inte blir lynchade av våra medlemmar i Rönninge.