Klicka så det blir det lättare att läsa

Jag har funderat lite på det här med svartsjuka. Jag var svartsjuk förr, för kanske 20 år sedan… jag tror att mycket handlade om min självkänsla som var nere i botten. Jag hade inga högre tankar om mej själv och min person och var mycket osäker både på hur mina pojkvänner och vänner tänkte och tyckte om mej. Jag tog för givet att man inte tyckte om mej och snackade skit om mej och att det ju var självklart att mina pojkvänner sökte efter något bättre. Klart jag var svartsjuk! Alla andra var ju bättre, snyggare, smalare, vackrare och trevligare…

När jag tänker tillbaka så kan jag inget annat än att känna sorg. Den där unga människan som faktiskt var ganska söt, intelligent och trevlig. Att hon skulle känna sej så liten och dålig är inget annat än sorgligt. Men allt detta försvann när jag började jobba med mej själv och till slut insåg mitt värde. Jag är ju faktiskt inte så dum ändå och det spelar ju ingen roll vad andra tycker och tänker om mej så länge jag respekterar och accepterar mej själv. Det där snacket om att älska sej själv köper jag inte! MEN man måste acceptera och respektera sej själv! Å det gör jag idag!

Idag finns inte minsta tillstymmelse till svartsjuka. Å det är ju bra med tanke på att Martin arbetat i en minst sagt kvinnodominerad bransch där han både jobbar med och tillbringar hela helger tillsammans med ett hundratal kvinnor flera gånger om året. Hade jag fortfarande varit svartsjuk hade jag haft det ganska jobbigt…

Martin är inte heller svartsjuk, vilket är väldigt skönt! Annars är det klart att han fått lite jobbigt framöver med tanke på all den lediga tid jag kommer att få och alla chanser jag har till att ha någon vid sidan om, om jag skulle vilja det. Men jag anser att den som vill ha något annat än det som finns hemma har en brist i sin relation. Om Martin skulle få för sej att vänstra så innebär det ju att vi två inte har det bra och att han inte är nöjd med det vi har tillsammans. Jag skulle inte kunna förlåta otrohet. Väljer man att leka med någon annan, så har man valt bort mej och då är det bye bye.

Skulle det ta slut mellan oss så skulle jag aldrig böna och be om att få honom tillbaka. Jag vill inte ha någon som har valt bort mej, det är hans förlust. Jag är värd mer än så. Å det förstår jag nu! Jag skulle aldrig fråga ut Martin av svartsjuka om hans helger med jobbet eller aw med studiekompisarna. Jag frågar av intresse och han berättar för att han vill dela med sej. Som det ska vara i en sund relation. I nuläget frågar jag ganska ofta hur han tycker att vissa tjejers bröst ser ut med tanke på vad jag har framför mej. Han bara garvar och tycker att jag är galen  🙂

Svartsjuka skapar ett gift mellan två parter, ett gift som förintar och förstör. Har man en svartsjuk partner så blir relationen ett hårt arbete som i de flesta fall till slut blir ohållbart. Har man en svartsjuk läggning så bör man nog jobba med den, ta hjälp av terapeut och jobba med sin självkänsla. För när man förstår sitt värde behövs ingen svartsjuka, då vet man vad man vill ha och vad man accepterar i ett förhållande. Jag säger numera som Grynet: Jag tar ingen skit! Gör inte det du heller, gå istället om din partner inte respekterar dej så pass mycket att du kan lita på denne.

En relation ska byggas på tillit, förtroende, trygghet och omtänksamhet – inte på osäkerhet och otrohet. Hur har du det i din relation?