Sviterna från igår…

Sviterna från igår…

Gårdagen var ett riktigt kaos av känslor. Första halvan av dagen var svart och sorglig, eftermiddagen och delar av kvällen var mysig och känslosam och senare delen av kvällen blev lite jobbig igen. Men vi överlevde och jag sov som en stock hela natten.

När jag vaknade i morse kände jag att jag var redo att gå vidare och komma framåt igen. Svågern hade absolut inte velat att vi skulle stoppa våra liv för länge, han hade velat att vi ska ta hand om oss, fortsätta leva och ha ett bra liv. Så nu tänker jag göra det!

Ryggen kändes bättre och mycket av spänningen har släppt, men jag fryser fortfarande och får inte upp temperaturen i kroppen. Så när jag skulle bestämma kläder för att åka på lunchevent hade jag lite problem, men det blev till slut en kavaj och byxor i beige. Lite i svalaste laget i skuggan, men perfekt i solen.

Jag mötte upp Annelie på Södra Station och tillsammans gick vi mot Åsögatan där vi skulle äta. När vi kom fram blev vi presenterade för en massa spännande
utställare, så vi började med ett ”kameravarv”. Medan vi gick runt och
tog bilder kom det fler trevliga bloggkompisar. Å när vi gått vårt varv
började vi smaka på maten och allt annat gott. Det var fyra olika rätter
från Jonas Trängsmat, ny smak på pepparkakor (cappucino) från Annas Pepparkakor, smoothie från Great Earth, Rawfood, tårta och kaka från Gott! by Malin, gott vin i pappersförpackning från Enjoy Wine, varma och kalla organiska drinkar från Virtuous Vodka, chips från Kettle Chips, kakor från Lotus Biscoff och Ebba Von Sydow var där med sin nya kokbok.
lunch.

Vi åt, minglade, pratade med vänner och skapade lite nya kontakter. Jag frös mer och mer och till slut stod jag knappt ut längre och nästan drog Annelie därifrån. Det var så otroligt skönt att komma ut i solen igen!

Anneli åkte sedan åt sitt håll och jag åkte åt mitt. På tåget hem träffade jag en gammal granne, så himla kul! Det var evigheter sedan vi sågs, men nu ska vi försöka hålla kontakten via Facebook. Sen fick jag hjälp med min deklaration av mamma, hämtade hunden och åkte hem. Väl hemma kände jag att energi hade återvänt, så jag drog på mej träningskläderna och tog en stund på löpbandet. Helt otränad klarade jag att springa hyfsat snabbt en dryg kvart och det känns ju skönt med tanke på att jag ska springa Vårruset om en månad. Jag är kanske inget hopplöst fall ändå  🙂

Jag hade nog orkat längre men jag var tvungen att åka och handla och ville inte komma i värsta rusningen, men det gjorde jag såklart ändå… Man ska inte handla den 25… men men. Nu har Senior landat i vår soffa, Martin lagar mat och jag sitter här. Lugnet har lagt sej, gårdagens begravning ligger bakom oss – nu ska vi bara ha en mysig kväll med storson och hund. Martin lagar Seniors favoritmat dagen till ära; köttfärsspett med raita och ris. Gott gott!

Jag börjar känna en viss harmoni igen och hoppas det blir en lugn period nu ett långt tag framöver. Jag behöver det! Hela familjen behöver det! Så håll alla katastrofer och bekymmer för er själva är ni snälla. Ett tag iaf…   😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.