För en himla massa år sedan fyllde Martin 27 år. Dagen efter skrev han in sej, 154 kg tung, på Viktväktarna. 60 kg lättare och betydligt friskare började han jobba på VV för att hjälpa andra att göra sina livsförändrande viktresor.

Martin satt i kassan sedan när jag skrev in mej något år senare. Jag hade svårt att gå ner i vikt och blev erbjuden att jobba vid vågen som lite extra pepp. Resten är historia kanske man kan säga, men riktigt så är det inte.

Nog för att vi sågs, men vi pratade knappt med varandra. Det tog flera år innan vi fick någon slags vänskap, det var nämligen en ganska tillknäppt man som satt där i kassan. Det skulle ta några år innan vi faktiskt började prata med varandra och börja känna varandra. Sen gick det lite snabbare kan man väl säga.

Vad jag vill ha sagt är att Viktväktarna förmodligen räddade livet på honom. Han var i så otroligt dåligt skick att vi faktiskt inte är säkra på om han hade levt idag om han inte gått dit den där dagen i januari. Som mest vägde han nog över 180 kg, vågen gick inte längre… så han vet inte. Han var orkeslös, sov dåligt, var ständigt trött och hade en depression. Vem sjutton blir inte deprimerad av att må dåligt? Men han ville mer! Han ville må bra! Han ville veta hur det skulle kännas att vara smal, det hade han aldrig varit. Sjävklart hade han testat olika dieter, det Martin inte vet om bantning är inte värt att veta. Om Viktväktarna visste han ingenting! När han kom dit första gången undrade han var spisarna var…

Genom Viktväktarna fick han lära sej att äta hälsosamt, att inte banta – utan äta rätt. Från början orkade han inte röra på sej, men vågen pekade stadigt neråt från första dagen. Sedan blev det allt längre promenader och förra hösten började han tom springa med mej. Hans utveckling har varit enorm! Jag har aldrig sett honom fet, mer än på bild. Men jag vet att jag inte hade lagt märke till honom i det skick han var. Inte för att han var fet, utan för att han inte ville synas. Han behövde viktnedgången för att utvecklas och hitta sej själv. Han fick tillbaka sin självkänsla och glädje till livet. Han vågade synas och ta plats för första gången i sitt liv

När vi blev ett par hade han varit ”smal” i flera år, vikten pendlar lite upp och ner och ibland måste vi båda göra ett nytt ryck. Numera vet vi var gränsen går och hur långt vi kan låta det gå innan vi kör igång igen. Just nu är jag på min målvikt, men vill ner ett par kilo till. Martin har ungefär 15 kg för mycket, dem omvandlar han just nu till muskler med Paolo Robertos hjälp. Det tar längre tid än att bara köra stenhårt med VV, men nu vill han inte längre vara bara smal utan även ha muskler. Det vet han inte heller hur det är, så det måste testas  :-

Jag är helt säker på att Viktväktarna räddat livet på honom och att vi aldrig hade träffats utan dem. Det är jag mycket tacksam för! Det finns alltså fler anledningar till att gå på VV-möten: 1. det fungerar 2. det kan vara livsförändrade 3. man kan hitta sitt livs kärlek

Så vad väntar ni på!