Vi packade bokhyllan i husbilen full inför Bokmässan. Jag hann knappt läsa en rad… det var så fullt upp hela veckan att vi stupade i säng om kvällarna. Under dagarna träffade vi mängder med gamla och nya bekanta och gick nästan 20 000 steg per dag 😛

På torsdagen körde allt igång med stor invigning från Stadens Scen. Årets tema var judendomen och polispådraget stort. Dessutom skulle prins Carl-Philip inviga barnens del, någon halvtimma senare, så det var bevakning överallt. Utom på oss journalister dårå… som jag skrev i en tidigare text.

Vi var på den första invigningen, men inte den andra med prinsen eftersom vi inte skriver för barn, men vi såg honom flera gånger ändå i vimlet. Han är en rätt trevlig prick, jag har träffat honom förr på olika event. Dessutom en suverän formgivare som designar riktigt fina grejer.

Alla dagar såg efter detta rätt lika ut. Vi kom tidigt på morgonen, började i pressrummet med en kaffe och ett försök att göra nåt slags schema över dagen. Med 27 scener och över 3500 programpunkter var det helt omöjligt att ens försöka vara med på allt som lät intressant, det blev en väldigt grov sållning.

Vi sprang mellan de olika scenerna och försökte på vägen säga hej till gamla bekanta och hälsa på nya. Första dagen gick mest åt till att lära oss att hitta, det är så enormt stort och lokalerna är helt nya för oss. På fredagen däremot hade vi fått lite koll på läget, men då var det även mer folk. Nu började montrarna fyllas av välkända författare och våra kameror fick jobba rätt hårt.

Vi träffade bland annat härliga Sammy som skriver serien om Ghettokungen. Jag läste första delen i en solsäng på Gran Canaria, när vi rymde från kylan i Sverige i januari -22. Jag la som vanligt in en bild på instagram och taggade både författaren och förlaget, som jag alltid gör. En liten stund senare hörde Sammy av sej, då visar det sej att han bor på Gran Canaria. Det var ju såklart ett roligt sammanträffande och vi började prata. I våras var det därför extra roligt att få ses för allra första gången, efter drygt ett års kontakt, och vara med när han vann pris som årets deckare på Storytel Award. På mässan sågs vi för andra gången, men det känns som vi känt varandra länge nu. Läs hans böcker om ni inte redan gjort det!

Vi träffade många under dagarna bla Jessica Frej, Emma Hamberg och Dogge såklart – men höjdpunkten var nog ändå att få höra Jenny Colgan berätta om sitt liv och sina böcker. Böckerna som utspelar sej i Skottland är så otroligt härliga och hon är ett riktigt energiknippe.

Jag vet att det fanns många fler bekanta på plats, några såg vi från rulltrappan men kunde sedan inte hitta igen i trängseln. Men några som jag följer på sociala medier träffade jag och ännu fler som följer mej/oss. Det är så himla roligt när ni kommer fram och säger hej, så gör det!

När man går där så undrar man, iaf gör jag det, hur många olika titlar som faktiskt finns att köpa på Bokmässan. Det är så enormt mycket böcker! Hur mycket får förlagen ta med hem igen? Och hur mycket stjäls? Böckerna ligger ju rätt obevakade, så det måste vara ganska enkelt att låta en bok glida ner i en väska. Svinnet måste vara rätt stort, även om man hoppas att folk är ärliga såklart.

Vad är då mitt samlade intryck av min allra första Bokmässa? Jo, att den är enorm! Om vi börjar i pressrummet, så är de rätt lika – förutom att personalen i pressrummet på Älvsjömässan har mer koll på vilka som befinner sej där och där finns skåp så man kan hänga av sej ytterkläder och låsa in väskor. I Göteborg satt det många som inte hörde hemma där och en äldre man, kanske bostadslös, satt och sov där. Många av oss har rätt dyr utrustning, då vill man kunna låsa in den när man går ner på golvet. Nu fick vi ha allt i tunga ryggsäckar istället.

Sen var det det där med säkerheten. Jag tycker det är suveränt att kolla dem som går in, men då ska alla kollas! Vi som bevakar evenemanget ska iaf kollas en gång per dag, typ varje morgon. Nu viftades vi förbi alla köer, medan besökarnas väskor gicks igenom mer noggrant.

Sen var det det där med alla programpunkter. Vi som ska försöka bevaka höjdpunkterna vill gärna inte ha fler stora grejer samtidigt. Man kan inte lägga intressanta prisutdelningar från en scen samtidigt som stora intressanta författare ska prata på en annan. Särskilt inte som man måste vara på plats långt i förväg för att få en bra fotoplats. Jag fattar ju att det är svårt att planera, men jag kan väl få önska 🙂

Ska jag tipsa om något för er som är nybörjare nästa år, så ska det väl vara att ta med en tom vattenflaska och fylla den på plats. Man behöver dricka! Ta även med en lättare lunch, här inne fanns wraps, färdiga sallader i såna där papperslådor och nån slags flatbreadvariant. Man blir rätt trött på dessa efter bara någon dag och det är rätt dyrt. Visst kan man äta den berömda räkmackan på hotellet, men kanske inte varje dag 😛

Man blir lite köpgalen, erbjudandena är många – men ha koll på priset! Det finns bra erbjudanden på nätet också, men där kan man såklart oftast inte få böckerna signerade. Har man spenderbrallorna på sej, så ska man ta någon bra att bära i. Böcker är tunga! Många drog runt på sina dramaten och det är ju jättesmart, förutom att de tar plats och är i vägen när det är tjockt med folk.

Ett annat tips är att ta bra skor och ha gott om tid. Bokmässan är stor och här finns massor både att se och lyssna på. Ta den tid det tar. En dag räcker inte! På torsdagen är det gott om plats, men inte jättemånga författare på plats. På fredagen är det mer folk och många författare där. På lördagen är det heeeelt galet! Då kommer man knappt fram.

Vi kommer med största säkerhet tillbaka, kanske redan nästa år – men inte helt säkert. Nästa gång vet vi mer vad vi har att vänta oss och kan planera lite bättre. Det är en kul grej, så är det bara. Och jag fattar hajpen. Det är definitivt ett himmelrike för oss som älskar böcker.

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Det hände så mycket under Bokmässan att det är lite svårt att veta var jag ska börja berätta. Men jag tror att jag börjar med mässans roligaste eftermiddag. Andra dagen på mässan skulle Crime-Hörnan invigas, och då hände det grejer!

Som debutant på Bokmässan är man minst sagt överväldigad. Vi snackar 6-7 mässhallar, 28 olika scener och typ 3500 programpunkter. Det finns både att se och göra alltså. Hur mycket man än försöker att planera så missar man massor, man orkar ju heller inte hur mycket som helst. Vi prioriterade invigningar, prisutdelningar, träffa folk vi haft kontakt med och att kolla in alla förlag.

Eftersom det är svårt att sortera allt som hänt, börjar jag med att berätta om det jag minns mest; invigningen av Crime-hörnan. Torsdagen med invigning av själva mässan var intensiv. Jag hade en dålig sk fibro-dag, så vi fick helt enkelt göra en kortare dag än vi tänkt. På fredagen var vi därför laddade till tänderna och visste att dagen skulle bli lång eftersom den skulle avslutas med Bokmässan By Night.

Vi hade fattat att skulle man ha bra platser för foto och film på olika höjdpunkter, då skulle man ta plats tidigt. Så redan någon timme innan invigningen av Crime-Hörnan satt vi på plats. Vi hittade ett utrymme strax till vänster om scenen och lyckades hitta två stolar också. Där satt vi jättebra!

Crime-författare må skriva mörkt, men jäklar va roliga de är! Anders dela Motte är en av mina favoritförfattare inom Crime, han var värd för invigningen tillsammans med Denise Rudberg som är en annan favorit. De två skulle alltså hålla ordning på kvällen.

Men innan allt körde igång hade man en punkt som inte fanns med i programmet. Ett nät fullt med svarta ballonger hängde i taket, så nåt var ju på gång. Vi skulle snart få vara med om något rätt speciellt; nämligen Camilla Läckbergs 20 år som författare. Rätt coolt att få vara med om. Hon hade ingen aning om detta och blev både överraskad och väldigt rörd. Ballongerna trillade ner och fyllde hela golvet och vi bjöds på bubbel med glittriga drinkpinnar. Så himla roligt!

Men det var inte bara Läckberg som firade, utan även hennes författarkollega Henrik Fexeus som dagen till ära fyllde år. Så det blev firande av honom också och sedan fick de ta plats i soffan för en himla rolig quiz. Ni vet en sån där som brudpar gör vid bröllopsmiddagen när de ska svara på vem av dem som gör mest av något. Så otroligt roligt, där vi bla fick veta att Läckberg är otroligt långsint och att Fexeus har mest bacillskräck. Det var så kul!

Programmet fortsatte med en annan quiz och där fick vi i publiken vara med att tävla med en sån där app där man trycker i ett svarsalternativ så snabbt som möjligt. Carina Bergfeldt och Viveca Steen var i ena laget, Hans Rosenfedt och Michael Hjort var i det andra. De tävlande på scenen fick svara genom att skriva sitt svar på en liten tavla. Vi satt precis brevid Carina och Viveca och jag säger inte att vi fuskade, bara att de fick lite hjälp med svaren… å vann!

Här fanns ingen prestige alls, så det var otroligt hjärtligt och roligt. Många gapskratt blev det. Vinnarna fick varsin sån där jättestor Kexchoklad som man kan vinna på tivoli. Carina gav sin till mej, så där stod vi helt plötsligt med en jättechoklad som vi inte riktigt visste vad vi skulle göra med. Jättekul såklart, och gott – men vi skulle ju på fest. Eller… vi skulle bevaka en fest, alltså jobba. Med den stora chokladen gick vi till Bokmässan By Night och fick inte komma in!

Under två hela dagar på Bokmässan har vi kommit och gått som vi velat med våra presshalsband. Vi har träffat Kungligheter och ministrar, utan att en enda gång fått visa våra väskor medan allmänheten kollats varenda gång. På Bokmässan By Night däremot var det däremot fullständig koll. Så länge vi hade kexchokladen med oss fick vi inte komma in. Trots att den var oöppnad fick vi inte ens lämna in den i garderoben. Vi har fortfarande våra presshalsband och hävdade envist att om vi hade velat göra nåt så hade vi gjort det under prinsens besök – men icke. Chokladen fick inte följa med och gick inte att lämna till nån, så vi gick därifrån.

Vi blev irriterade på att vi inte fick komma in utan på inkonsekvensen. Hade man kollat oss nån enda gång under Bokmässan hade vi inte reagerat, men nu hade vilken journalist, fotograf eller influencer som helst kunna lägga en bomb precis var som helst på hela mässan. För dessa kollades inte en enda gång. Men på festen som har ett betydligt mer begränsat deltagande, där kollade man stenhårt. Vi skulle bara in och ta några bilder och kom alltså direkt från huvudbyggnaden där vi fått chokladen typ 10 minuter tidigare. Vi hade inte hunnit preppa den även om vi hade velat.

Men men, regler är regler – vi åkte hem med vår choklad och får ta våra bilder nästa år istället. Det var en jätterolig dag, som fick ett litet snöpligt slut. Men men… det är sånt som kallas i-landsproblem 🙂

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube