Så var det dax att ta sej till flygplatsen för att åka hem. Tre fantastiska veckor var över. Först så väntar man och längtar. Sen förbereder man sej och åker iväg. Sen säger det swosch, så är allt det roliga över. Men det skulle inte vara helt enkelt att avsluta den här resan.
Vårt flyg gick inte förrän 20.30, vi hade alltså hela dagen på oss. Så vi packade allt och gick ut på stan. Där var det lite kaos, det var nämligen begravning av en högt uppsatt politiker. Vilket medförde att hela området runt vårt hotell var avstängt. Kyrkan ligger nämligen bara en kort bit från hotellet. Det innebar också att vi inte skulle kunna bli upphämtade av taxi förrän begravningen var slut och avstängningarna hävts.
Efter en tur på stan gick vi tillbaka till hotellet för att flytta bagaget till receptionens förvaring. Sen satte vi oss på ett lunchhak i närheten för att ha koll på läget. Vi åt lunch som planerat, sen tog vi in mer dricka, lite efterrätt, mer att dricka… allt för att få sitta kvar där. Och till slut hävdes avspärrningen och vi kunde ringa på en taxi. Det var ju tur att vi inte hade bråttom.
Efter en himla massa trassel med för liten bil och köer, så kom vi iaf fram till flygplatsen. Och då var vi ändå för tidiga. På Atens flygplats får man inte checka in och lämna ifrån sej väskorna förrän tidigast 2 timmar innan avgång. Så det blev återigen en procedur där vi tog ett bord på ett café och beställde in en dricka i taget typ. Vi tog upp varsin dator och kunde faktiskt jobba lite medan vi väntade.
När det börjar närma sej, får vi veta att flyget är försenat. Tjoho lixom… När man väl kommit så här långt vill man bara komma fram. Inte sitta av tiden på en flygplats.
Till slut kom vi iaf iväg, två timmar försenade. Vi landade i Stockholm 01.30 och hade som tur är bokat en natt på hotell på Arlanda. Så det var bara att invänta väskorna, checka in på hotellet och stupa i säng. Dagen efter tog vi oss resten av vägen hem. Tog farväl av kompisarna och försökte komma tillbaka till verkligheten igen.
Nu skulle vi vara hemma ungefär en vecka. På den tiden skulle vi röja trädgården, jobba, fixa mammografi och en massa annat. Framför allt skulle vi förbereda nästa resa. Det var lixom dax att jobba igen.
Screenshot
Det tar några dagar innan skallen fattar att man är hemma. Det tar också ett tag för alla intryck att lägga sej på rätt plats i skallen. Resan vi gjorde var helt otrolig och med mängder av intryck. Det var en hel del som skulle bearbetas och tas om hand. Bloggen är min dagbok och mitt sätt att sortera upp allt. Martin får uppleva resan en gång till när han redigerar filmerna. På så sätt har vi resan kvar länge och det gillar jag.
Nu är jag ikapp här på bloggen, HÄR finns alla inlägg om kryssningen, än har vi några filmer som inte är färdiga. Men de kommer. Nu är det dax för lite husbilsliv igen 🙂
Vi hade bokat tre dagar i Aten efter resan. Är man ändå där verkar det ju ganska korkat att inte utnyttja det och se staden. Så det gjorde vi. Vad hinner man på tre dagar i den Grekiska huvudstaden. Rätt mycket faktiskt.
Efter en liten stund i taxikön i hamnen fick vi tag på en bil och kördes till Pan Hotel. Det tog bara en knapp timma så befann vi oss mitt i smeten, med närhet till alla ”måsten”. Jag måste säga att jag är så nöjd med Kryssningar.se som bokat allt åt oss och verkligen hittat prisvärda hotell nära allt. Ska skriva ett helt inlägg snart, om hur vi tänkt och hur vi har bokat.
Trots att vi kom rätt tidigt på förmiddagen så var rummen färdiga åt oss. Så himla skönt att slippa vänta och lämna väskorna i något bagagerum. Vi fick dessutom rummen i vinkel mot varandra, ensamma i just det hörnet. Så vi ställde upp dörrarna och gjorde ungefär som vi gjort på båten, men då var det via balkongen vi tog oss in till varandra. Det var snart lunchdax, så vi lastade in väskorna och la oss på sängen en kort stund, innan vi tog oss ut på stan.
Det tar ett tag att lära sej en ny stad, så den där första lunchen var mest ett irrande innan vi hittade ett ställe. Men där var det så bra att vi faktiskt kom tillbaka en gång till. Vi gillar inte restauranger där man nästan drar i sina gäster, då går vi vidare. Här var det lugn och ro, inget tjat och god mat till vettigt pris.
Efter lunchen strövade vi runt lite. Martin hade sett att det fanns en park i närheten, så vi gick dit. Å där gick vi runt rätt länge. Det var rätt lugnt den där första dagen, inga planer eller så. Dem hade vi nämligen dagen efter. Dessutom var det fortfarande väldigt varmt, nästan 40 grader men nu fanns det ingen havsbris som svalkade oss. Så det blev en tidig kväll och lite mys på rummen, innan vi sa gonatt.
På söndagen stod klockan på tidigt. Vi var nästan först ner till frukosten. Sen snabbade vi oss att göra oss i ordning och drog ut på stan. Målet för dagen var Akropolis. Mer gammal sten alltså, men nu var det sista gången 🙂
Akropolis
Akropolis är Atens mest berömda landmärke och har tronat över staden i mer än 2 500 år. Den höga klippan var antikens religiösa centrum och de flesta byggnaderna uppfördes under 400-talet f.Kr., när Aten befann sig på höjden av sin makt. Den mest kända byggnaden är Parthenon, det magnifika templet tillägnat gudinnan Athena. Det mest anmärkningsvärda är att trots att templet är jättestort, så syns det inte nedifrån stan. Det enda man kan se nedifrån är väggar från mindre byggnader. Så när man väl kommer upp är det näsan så en helt ny värld öppnar sej.
Att promenera runt på Akropolis är som att kliva rakt in i historien. Samtidigt som de mäktiga templen vittnar om den antika grekiska civilisationens storhet har man en fantastisk utsikt över Aten. Man ser bokstavligen hela stan! Och det man ser är ännu fler tempel, pelare och ruiner från antiken. Det är så himla häftigt hur historiens vingslag finns precis överallt i Aten.
Precis som i ex Pompeji så finns en begränsning hur många som får besöka parken. Man kan köpa biljetter direkt på plats, men då finns risk att man får vänta. När vi kom strax innan 10, fanns inga biljetter med entré förrän kl 12. Så såg det ut hela dagen, det var minst 2 timmars väntetid.
Vi gick nog runt ett par timmar här uppe innan vi tyckte att vi sett det vi ville. Då satte vi oss på ett kebabställe i skuggan. Det var dax att få lite svalka och mat i magen. Temperaturen fortsatte att stiga, så skugga och vätska var direkt nödvändigt. Mätta och belåtna tog vi oss an Akropolis Museum, som ligger precis nedanför klippan. Här inne finns mängder av föremål som hittats under utgrävningarna och medan man grävde ut för att bygga museet hittades ett helt badhus under marken. Så det har man lagt glas över och bygg museet ovanpå. Man kunde även gå runt där, under museet alltså. Så det gjorde vi såklart.
Men nu var vi färdiga med ”gamla stenar”. Efter att ha besökt Rom, Pompeji, Ephesos och Akropolis var vi mer än nöjda med antikens historia. Nu skulle vi se mer av stan, inte sten!
Här kommer inom kort filmen från Aten:
Plaka och vaktavlösning
Vi bodde nära stadsdelen Plaka, som är populärt för turister. Här finns mängder med butiker och restauranger. Alldeles i närheten ligger även ”Den okände soldatens grav” och där har man vaktavlösning en gång i timmen. Det ville vi såklart se. Jag har aldrig i hela mitt liv sett något så synkroniserat. Ni kan se i vår film hur helt otroligt synkade de är. Filmen kommer så snart vi hinner. Men det var helt otroligt att se dem.
Hela proceduren tog kanske 10 minuter. Under hela den tiden tittade soldaterna rakt fram och rörde inte en min. Inte minsta sneglande ens. Tänk att gå nerför en trapp utan att se var man sätter fötterna och exakt som kollegan. Dessutom på hal marmor. Galet! Som sagt kolla in filmen när den är färdig.
Sen började resan gå mot sitt slut. Hur avslutar man en helt fantastisk resa på bästa sätt? Vi valde det pampigaste vi kunde komma på och avslutade med en solnedgång över Akropolis. Vi letade först upp en mysig restaurang där vi åt gott, innan vi gick till ett gatuhörn med utsikt över klippan.
Där satte vi oss på den varma trottoaren, framför en man som spelade harpa. Alltså, det blir lixom inte mysigare än så. Harpan spelade, solen gick ner och belysningen tändes upp på klippan. Så himla läckert. En perfekt kväll och avslutning på dagarna i Aten.
Tips om ni ska besöka Akropolis:
*boka biljetter online
*kom tidigt eller sent, när det är som svalast och minst folk
*bekväma skor med bra sula – marmorstenarna är hala
*ta med vatten – det finns ingenting att köpa på insidan
Jag är glad över att ha sett och upplevt Akropolis, men behöver inte se det igen. Det är mäktigt, men det var kvällen i gatuhörnet som var mest minnesvärt. Den kvällen bär jag med mej och lägger i minnesbanken.
Nu väntade stopet som jag hade högst på min lista. Jag skulle äntligen få se och uppleva Mykonos. Så blev det inte. På grund av stormvindar fick vi vända i hamnen och åka vidare. Så. Jäkla. Surt. Men men, vädret rår man inte på. Surt ändå.
När vi skulle boka resan var det grekiska övärlden som var i fokus. Mykonos var ett av stoppen jag såg mest fram emot. Så när jag vaknade på morgonen och såg att vi fortfarande var på havet, trots att vi borde stå i en hamn, fattade jag ingenting. Snart hörde vi Kapten Craigs ljuva stämma i högtalaren som berättade för oss att de försökt lägga till, men pga hårda vindar var det helt enkelt inte säkert nog. Så det gick inte.
Han fick helt enkelt ta beslutet att vända och ta fartyget ut på havet igen, och sikta direkt på Aten istället. För oss innebar det en hel dag ombord. Juhupp… jag var besviken såklart, men försökte att göra det bästa av dagen. Vi började med att äta frukost på balkongen, det gick trots ganska höga vågor. Och det är ju det som är så konstigt. Vågorna kan gå höga, det märks knappt ombord.
Vi fick alltså inte en dag på en strand i Grekland men det blev en rätt bra dag ändå. När frukosten var avklarad gick vi runt lite på båten och kollade in utrymmena vi inte sett så mycket av. Vi passade också på att ta en stund i jacuzzin, låg i solen och testade drinkar som vi inte smakat innan.
Det blev lite jobb på balkongen, klart man ska passa på när man har ett så fint kontor. Jag älskar ju balkonger. Det första jag har gjort varje morgon är att kliva ur sängen och direkt öppnat dörren till balkongen. Klivit ut i bara nattlinne och sett soluppgången. Som jag gör på alla resor, men på ett kryssningsfartyg är det något alldeles extra. Jag skulle aldrig åka på kryssning utan balkong.
Vi försökte sitta ute när vi skulle äta lunch, men det blåste för mycket. När glasen välte och servetterna flög iväg, insåg vi att det inte funkade. Det var bara att gå in i restaurangen och sitta där istället. När vi närmade oss Aten och kom in i den grekiska skärgården lugnade det ner sej lite. Då satt vi ute i lä och verkligen sög in det sista.
Vi hade haft en fantastisk kryssning, men nu närmade det sej slutet med stormsteg och att just sista stoppet blev inställt sved lite extra. Nu var det lixom slut. Två helt fantastiska veckor var över. Fast det var ju inte helt slut, vi hade ju fortfarande flera dagar i Aten kvar.
Ett par dagar innan kryssningen är över får man ett formulär på sängen. Där ska man fylla i om man vill ha hjälp med väskorna, eller tar dem själv. Om man väljer att ta hjälp så ska väskorna placeras utanför hytten kvällen innan man kliver av. Då måste man ha koll på allt som ska finnas i handbagaget fram tills man återser sin väska i hamnen igen. Vi gjorde så sist, men det är lite krångligt. Så vi valde att ta väskorna själva den här gången. Så jobbigt är det ju inte.
Kvällen gick alltså mest åt till att packa, men det gick rätt snabbt. Så efter middagen satte vi oss i en av barerna som vi inte sett så mycket av under resan. I något som kallas The Dome, en kupol som tänds upp med levande ljus. Så mysigt. Där visas bla film på kvällarna och på dagarna finns typ dagbäddar att ligga och vila på. På dagarna är där en pool där halva är inomhus och halva utomhus. På kvällen täcks den över och ersätts med en scen. Smart.
Sista dygnet är allt ”sista gången”. Sista lunchen, sista middagen osv. Även om jag haft en otroligt härlig resa blir jag väldigt melankolisk sista kvällen, kanske ännu mer om det varit väldigt bra. Resa-hem-ångesten brukar börja några dagar innan. Jag ville verkligen inte åka hem den här gången. Nu skulle vi ju iofs inte hem direkt, så det var iaf lite bättre än vanligt. MEN Martin hade redan börjat titta på en ny resa 🙂
På lördagmorgonen när vi vaknade hade vi redan ankrat upp i Aten. Fartyget stod still och folk hade tom börjat gå iland. Vi hade ingen brådska, utan åt frukost i lugn och ro. Det är rätt kaotiskt när drygt 4000 pers ska gå av samtidigt, så vi väntade så länge vi kunde. Vi tänkte att taxikön skulle vara kort om vi gick av sist. Så var det inte. Det var fler som tänkte som vi. Så taxikön var låååååång.
Å fy vad det var tråkigt att lämna båten bakom sej. Det tog emot väldigt mycket. Jag hade trivts så himla bra i vår hytt och hade utan problem kunnat åka med i flera veckor till. Om inte månader. Det finns jorden-runt-kryssningar som är 3-4 månader, en sån ska jag ta någon gång. Det är ett som är säkert!
Nu hade vi inte mycket val, annat än att lämna båten, vinka bye bye till personalen och slå oss fram till en taxi. Vi var framme i Aten, kryssningen var över.
Något jag sett fram emot särskilt mycket var stoppen i Grekland. Efter en dryg vecka var det dax att lämna Italien och påbörja resan mot Kreta. Nu skulle vi frossa i den grekiska kulturen med dess smaker och traditioner.
Vi hade alltså klarat av Spanien, Frankrike och Italien. Nu var det bara Grekland och Turkiet kvar, sen var resan slut. Än var det några dagar dit, men min åka-hem-ångest brukar börja ungefär en vecka innan det är dax. Jag kände hur upploppet närmade sej och försökte verkligen att njuta av varenda minut av det som var kvar.
Jag besökte Kreta i september 1994, gravid i typ femte månaden och med en 13 månaders grabb vid min sida. Vi var där i två veckor, det regnade alla dagarna utom en. Inte jättekul… Ön hade alltså en hel del att bevisa. Hamnen i Souda bjöd på en vacker soluppgång och det var varmt och skönt redan vid 7-tiden på morgonen. Det såg alltså lovande ut 🙂
Vi hade konsulterat Göta Petter Tagesson, som vi döpt Chat GPT till. Göta Petter har hjälpt oss en hel del under resan. Särskilt med kommunala färdmedel och tips på hur vi ska ta oss från hamnarna till city. Eftersom vi återigen tänkte ta oss på egen hand in till Chania kollade vi upp hur det skulle funka att ta buss. Å det var superenkelt!
Hamnen i Souda ligger bara sisådär 2 minuters promenad från busshållplatsen. Man köper enkelt biljett på bussen, den kostar runt 2 Euro. Sen tar det kanske 20 minuter att åka in till stan, bussen stannar en kort promenad från hamnen. Superenkelt alltså.
Vi hade ingen brådska, utan åt frukost i lugn och ro innan vi gick i land och tog oss till stan. Väl där utforskade vi den gamla hamnen med sina fina båtar, piren, fyren och alla restauranger. Vi hade även lyckan att se sköldpaddan som bo i hamnen och som matas av lokalbefolkningen.
Grekiska smaker
Asså, vi testade ju inte alla restauranger såklart – men det blev iaf en där vi tog in bröd, tsatsiki och oliver. Det var återigen väldigt varmt, så vi satt där rätt länge och bara njöt av smakerna och atmosfären. Allt var sådär perfekt som det bara kan vara. Dofterna, färgerna, sällskapet och känslan av att må otroligt bra. Det finns inte mycket som är så grekiskt som just tsatsiki och oliver. Fläkten ovanför skallen var inte heller helt fel.
Så härlig atmosfär
Vi hade ingen särskild plan och gott om tid, så det blev en bra stund där innan vi långsamt strövade genom de små gränderna och tog oss långsamt mot bussen. Vi passade på att kika in i de små butikerna, tittade på gatukonst och bara njöt av att vara där. Chania visade sej från sin absolut bästa sida och övertygade mej om att jag faktiskt skulle kunna komma tillbaka fler gånger.
Behöver jag säga att vi tog en miljon bilder 😛
Chania är så otroligt charmigt. Här finns det genuina Grekland, även om det är mycket turister. Det är dessutom väldigt lugnt, ingen som tjatar eller försöker få en att köpa något. Inte ens bland butikerna i gränderna. Så himla skönt. Att det dessutom är enkelt att åka buss här är ju en stor bonus.
Så jag är alltså överbevisad och kan absolut tänka mej att komma tillbaka. Ett bra resmål för en sistaminuten, så det kanske det blir någon gång.
Här är filmen från dagen i Chania:
Äntligen var vi alltså i Grekland. Nu väntade stoppet i Mykonos, som jag sett fram emot särskilt mycket. Det var lixom det som skulle bli höjdpunkten på hela resan. Så blev det inte…
Martins och mitt liv har kretsat en hel del kring vatten. Han friade till mej på en strand på Öland, vi gifte oss på en skärgårdsbåt och vår bröllopsresa var en medelhavskryssning. Nästa år firar vi 10 år som gifta, självklart blir det en andra bröllopsresa – en ny kryssning 🙂
Vi gifte oss 23 juli 2016 och firar med andra ord 10 år i juli 2026. Vi firar gärna allt som går att fira och firar gärna stort. När den tionde bröllopsdagen närmar sej vill vi såklart göra något alldeles extra. Vår bröllopsresa var verkligen en riktig höjdare, så varför inte göra om den. Typ.
Vi gifte oss alltså 23/7, dagen efter flög vi till Barcelona där vi hade en dag på oss att njuta av stadens puls. Den 25:e letade vi oss fram till hamnen, där vi klev på Brilliance of the seas. Fartyget tog oss sedan vidare till bla Nice, Rom, Venedig, Florens och Kotor. Vi var ute i 14 dagar och upplevde massor. Det var verkligen den perfekta bröllopsresan. Härliga dagar på havet, romantiska platser och en lyxig tillvaro på ett fint fartyg.
Jag brukar säga att en kryssning är den ultimata resan. Man packar upp en gång, har hotellet med sej och ser massor på vägen. Som ett smörgåsbord av länder om man kan smaka på och sedan åka tillbaka till det man vill se mer av. För oss var Venedig en sån plats, dit åker vi gärna igen.
Vi bestämde oss tidigt för att göra en ny kryssning över vårt jubileum, med inte en exakt repris – utan en helt annan rutt. Kravet var två veckor, helst med olika avrese- och ankomsthamn och gärna med något stopp i Grekland. Vi har sparat pengar och letat alternativ. Och en dag fanns plötsligen resan där och var så självklar. Avresa från Barcelona och ankomst i Aten, med stopp i bla Korsika, Florens, Rom, Mykonos och Kreta. HÄR finns resan om ni är nyfikna.
Vi kliver på Sun Princess i Barcelona den 18 juli, firar bröllopsdagen i Genua i Italien och kliver av 1 augusti i Aten, där vi sedan kommer att stanna ytterligare tre dagar för att upptäcka staden innan vi flyger hem. Ni ser rutten här under, visst är den häftig? Vi kommer att se och uppleva massor!
Fartyget Sun Princess ingår i Princess Cruises flotta. Hon byggdes 2024, har 21 däck, tar 4300 passagerare och har 1600 personer i sin besättning. Åker man på en kryssning, särskilt så länge som vi gör – då SKA man ha en hytt med balkong. Man kanske inte är där så mycket, men det är ändå himla härligt att kliva ut där på morgonen eller sitta där vid inseglingen till en ny hamn.
På Sun Princess finns det balkonghytter på de flesta däck. Oftast vill man bo högt upp med fin utsikt över havet, men på den här båten har hytterna högst upp utsikt över balkongerna under. Så vi valde en sk cave, som iofs är lite mindre och ligger på däck 6, men då är det fri utsikt över havet och man behöver inte ta hissen till allt man vill göra. Vi får väl se om vi har gjort ett smart val.
Bild lånad från Princess CruisesBild lånad från Princess Cruises
I varje hamn kan man sedan välja att göra en massa olika grejer, eller bara stanna kvar och ta det lugnt på båten. Vi kommer att kliva av, sen får vi se vad vi gör på platsen. Det vi vet är att vi kommer att jobba en del på vägen, bla i Rom. Men det gör oss inget, det är ju så vi fungerar 🙂
Om 8 månader är vi alltså på väg. Ni kan ju tro att vi längtar!
