Bläddra efter
Etikett: husbil

Hos husbilskompisar i Kil

Hos husbilskompisar i Kil

Kommentarer 4 kommentarer

Den här sommaren har vi träffat så otroligt många härliga människor. Några har vi träffat flera gånger, så är det med Micke och Patric aka Swedenglamper och deras tre pälsbollar. Världens goaste ”göbbar”

För ett par år sedan tog Micke kontakt med oss via instagram, någon månad senare sågs vi på Elmia-mässan. Då var även Patric med och vi blev direkt goda vänner. Det är så härligt när man klickar med personer och ser fram emot att få lära känna varandra mer. Såklart hjälpte det att hundarna finns med i bilden, världens sötaste och knäppaste hundflickor 🙂

Nu skulle vi börja resan hemåt, efter två månader ute på rull. Stoppet hos Micke och Patric blev som sista rycket på en fantastisk sommar. Å vilket stopp det blev!

Vi seglade in genom de stora grindarna i Kil på söndageftermiddagen och hade gott om plats i den härliga trädgården. Här väntades det besök av Patrics bror med familj, så även Micke och Patric skulle bo i sin husbil på tomten. Vi sågs ju för bara någon vecka sedan, så vi behövde inte uppdatera oss särskilt mycket. Men vi fick såklart en husesyn i det vackra och även historiska huset. Ett K-märkt hus från 1600-talet, som de renoverat med varsam hand som det så fint heter.

Efter rundturen satt vi oss ute i solen och drack bubbel, medan vi väntade på deras gäster. Samtidigt som jag såklart myste med hundarna, jag hade ju kommit till paradiset. Inte en. Inte två. Utan TRE pälsbollar!!! Vakthunden Joy, sötnosen Collette och knäppisen Lisa.

Gästerna kom och installerades. Sedan blev det en gemensam middag och ett långt eftersnack vid matbordet innan vi alla gick åt varsitt håll. Alla skulle jobba dagen efter, så det blev inte så sent.

På måndagen hade jag bästa morgonen! Direkt när jag vaknade och öppnade dörren ut mot trädgården trippade det in två små morgonbusiga pälsbollar. Joy och Collette kom på besök och hoppade direkt upp i soffan för att få sitt morgonmys. Lisa hade fullt upp med att vakta grannens kaniner och satt i princip fast vid staketet hela tiden som vi var där. Numera går hon under namnet kanindräparn, fast hon fick inte tag i någon kanin ska väl tilläggas.

Partic hade åkt till sitt jobb, medan vi andra jobbade ”hemma”. Micke dukade upp en fantastisk frukost som vi åt tillsammans ute i solen. Så otroligt lyxigt. Sen tränade jag mitt pass och fick hjälp av hundarna, världens bästa PT´s. Till och med Lisa var med. Så mysigt!

När arbetsdagen var slut och Patric kommit hem tog vi alla en gemensam fika och sedan var det dax för oss att packa ihop och dra vidare. Vi hade skrattat, haft härligt snack, massor med god mat och jag hade fått en massa mysigt hundgos. Trippelt hundgos dessutom!

Här nedan kan ni se intervjun vi gjorde med ”göbbarna”. Så härliga människor.

Det var dax att dra vidare. Att faktiskt åka hemåt. Sååå tråkigt!!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Frykenbaden bjöd på magiska solnedgångar

Frykenbaden bjöd på magiska solnedgångar

Kommentarer 2 kommentarer

Sommarens projekt har varit att samla så mycket material som vi bara kunnat. För att kunna skriva artiklar om campingar och ställplatser till tidningen som vi har uppdrag för. Det har väl blivit en 20-30 stycken, vissa är bättre än andra 🙂

Ända sedan vi drog ut på första långturen runt valborg har vi bara haft ett enda mål. Att samla arbetsmaterial för resten av året och gärna nästa också. Vi har alltså åkt som galningar genom Sverige och besökt mängder med orter, men väl på plats har vi egentligen bara sett campingen eller ställplatsen – orten har vi knappt sett något alls av. Och det har alltså varit helt medvetet.

Vårt uppdrag är att testa campingar och ställplatser och att skriva om dem. Det är det vi får betalt för, hur konstigt det än kan låta. Tillsammans fotar vi och skriver texterna. Till våra egna kanaler blir det även bilder på instagram och filmer på youtube. Och så skriver jag ju här på bloggen också såklart, men det är mest ett sätt att komma ihåg vart vi har varit.

Vi ska leverera mellan 12 och 24 texter per år och det måste vara platser som inte är skrivna om förut. Det är där det blir problem. Det finns mängder med campingar och ställplatser, men många är redan skrivna om. Vi har en lista från de senaste 10 åren på platser som vi inte får använda. Så vi bestämmer alltså en riktning, letar upp en anläggning och tittar i vår lista. I bästa fall finns den inte, då åker vi dit – annars får vi leta upp en annan.

Ibland blir vi tipsade av följare eller kompisar, så var det med Frykenbandens Camping som ligger otroligt fint vid Frykens strand. Så vi åkte dit, checkade in och började utforska. Det första vi la märket till var att det var ovanligt många långliggare, såna som alltså står hela säsongen, år efter år. Vi har märkt att de blivit färre på andra campingar, men här var det alltså fler än vi sett förr.

Redan första kvällen bjöds vi på en fin solnedgång. Vädret var helt perfekt, så vi satt ute länge. Direkt när vi kom tog vi en promenad runt området och jag hittade till min glädje både en stor tvättmaskin och tumlare. Yes! Äntligen skulle jag få tvätta lakanen! Så det första jag gjorde morgonen därpå var att slita ut alla sängkläder och gå bort till tvättstugan. Det var en bit att gå, så när allt var tvätta och tumlat hade jag fått ihop nästan 7000 steg. Så himla bra! Både renbäddat och en massa steg 🙂

Större delen av dagen satt vi och läste och på kvällen gick vi iväg för att testa restaurangen. De blev varsin hamburgare, min med ost och Martins med tryffel. Så goda. Sen gick vi längs vattnet tillbaka och tog massor med bilder. Solnedgången var ännu finare än kvällen innan.

Morgonen efter hade vi inte så många timmar kvar på campingen, men bad om sen utcheckning så vi skulle hinna filma allt. Det tar sin lilla stund att gå igenom allt, vi kollar tom in toaletterna på platserna vi besöker. Så att man ska se hur det står till med städning och hur fräscht det är i tex duscharna. Här var det mesta till belåtenhet, vi kommer gärna tillbaka.

Så här går det alltså oftast till när vi testar en camping. Vi sover där ett par nätter, testar allt som finns där och går kritiskt igenom hela området. Sen tar vi massor med bilder, både två. Allt läggs in i en mapp på datorn och gås igenom när texten är skriven. Så skickas texten och bilder och vi kan skriva faktura. Ett jobb tar alltså runt två dagar att samla materialet till och runt en vecka att få till texten och bilderna. Dessutom måste det ju vara bra väder, och just den lilla detaljen rår vi inte på. Alltså kan det hända att vi måste komma tillbaka till en plats flera gånger och komplettera med bilder.

Ni fattar varför vi inte hinner se något annat av platserna vi besöker va? I år har vi prioriterat detta, nästa år kan vi nog roa oss lite mer. Då har vi redan platser att plocka av och kan besöka ställen av ren nyfikenhet. Det blir en helt annan resa 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Arbetskollektivet Stora Nitten

Arbetskollektivet Stora Nitten

Kommentarer 3 kommentarer

Jag lärde känna Åsa när vi båda fick barn ungefär samtidigt hösten 1993. Under småbarnsåren umgicks vi så gott som dagligen. Tills hon hade den dåliga smaken att flytta först typ 10 mil bort, sedan 20 mil till… Så oschysst!

Åsa är nog den person som känner mej allra bäst, förutom Martin såklart. Hon har känt mej under och igenom småbarnsåren, vi har gått igenom våra skilsmässor tillsammans och en massa annat. Trots avståndet håller vi såklart kontakten, även om den inte är daglig längre – inte ens en gång i veckan… men när vi hörs fortsätter vi bara där vi var senast.

Åsa och hennes familj har ett sommarhus i Stora Nitten i Dalarna, där har jag besökt henne en gång på 90-talet med barnen. Nu när vi åkte runt i närheten passade vi på att göra ett nytt besök. Den här gången var det inga barn med, däremot var hennes bror med sambo där. Så härliga och lättsamma människor allihop.

Alla utom Åsa jobbade, hon hade semester. Så det blev som ett slags arbetskollektiv där vi alla satt på olika ställen i huset och i husbilen och jobbade. Jag satt i vardagsrummet med Åsa, hon pysslade med sitt och jag med mitt. Jag fick faktiskt massor gjort. Två texter gick iväg till redaktören och två nya påbörjades.

När alla slutat jobba vid 17-taget åt vi gemensam middag och satt sedan länge och pratade om allt mellan himmel och jord. Så härligt med människor som man kan prata med om precis allt!

Hela tre nätter blev det här, så länge brukar vi inte våldgästa någon. Men allt var så mysigt och problemfritt att det lixom bara blev så. Vi hade säkert kunna varit kvar längre om vi inte behövt ladda batterierna i bilen som kört slut eftersom vi fricampat så länge, och dessutom var inbokade på en camping som vi skulle fota.

Jag är så otroligt glad att jag har Åsa, hon är verkligen en pärla. Önskar bara att vi kunde ses lite oftare, men så länge hon vill vara kvar i mitt liv är jag nöjd 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi var inte först – men nästan

Vi var inte först – men nästan

Kommentarer 3 kommentarer

Än en gång blev det besök på en ny ställplats, den här gången var vi inte först – men det var inte långt ifrån. Ställplats Barken 1 i Dalarna hade haft öppet knappt en månad när vi var där.

Ett av målen med resan runt i Dalarna var att besöka den nya ställplatsen i Vad vid sjön Barken en bit från Smedjebacken. Här visste vi att det precis öppnat en ställplats och den ville vi såklart besöka för att göra ett reportage om.

Vi kom fram till en jättefin plats men otroligt utsikt över vattnet. Ni vet sådär fint så man inte vet vad man ska säga utan bara tittar och tittar och tittar. Och njuter.

Barken 1 är egentligen ett gammalt sågverk. Här finns fortfarande en av de större byggnaderna kvar och rälsen där man drog vagnarna med timmer. En plats med historia alltså. Sånt gillar jag!

Området är ganska stort, de nio platserna som finns just nu kommer att bli fler. Och det byggs även en vinterförvaring för husbilar, husvagnar och båtar. Om jag bodde i närheten och behövde ställa undan husbilen skulle jag definitivt kolla in detta alternativ.

Även om det inte är helt färdigt, det ska målas lite och så, så har ägarna verkligen satt sitt eget avtryck på platsen. Till att börja med har man sitt eget krypin med gräsmatta som är inhägnad med höga häckar. Det blir verkligen som ett litet rum, med magisk utsikt över vattnet. Här finns stora härliga blomarrangemang, där man bla kan plocka sina egna färska kryddor. Och en loppis som är full med spännande grejer.

Vi satt ute länge och läste och bara njöt av den fantastiska kvällen. Vem vill inte sitta ute med den här utsikten lixom? Att flytta ut kontoret var såklart självklart! Jag har sällan haft så fin arbetsplats 🙂

Området är inhägnat och låst, vilket såklart är en stor fördel för den som väljer att vinterförvara sitt fordon här – men området i sej är så lugnt att det egentligen inte behövs nu på sommaren. Här är helt tyst, total njutning. När vi var där var det dessutom helt vindstilla och inte en krusning på vattnet, det var helt magiskt!

Här finns tömning av både toa och gråvatten, samt påfyllning av dricksvatten. Det enda som fattas är toa och dusch. Alla har ju detta i bilen, men det är många som inte använder dem av olika anledning. I vår förra bil var duschen för liten för att Martin skulle få plats ordentligt och i den nya bilen är duschen trasig. Jag fattar varför man valt bort det, det blir ju lite extra jobb med städning och så – men tror ändå att det skulle vara uppskattat. Här planeras även för en liten kiosk, den som sköter den kanske skulle kunna städa ett par gånger om dagen. Med bara nio platser blir det nog inte så jättesmutsigt.

När vi ska kolla in en ställplats behöver vi minst två dagar. Då hinner vi kolla in allt, sova och upptäcka området. Men det avgörande är vädret, blir det dåligt väder kan vi varken fota eller filma – därför har vi dessutom galen koll på fyra olika väderappar. Det har hänt flera gånger att vi fått komma tillbaka för att fota en plats. Grådassiga och regniga bilder lockar lixom ingen att läsa vidare.

Tyvärr är inte allt riktigt klart för att ta bilder till tidningen, men de kan vi komma tillbaka och ta en annan gång – allt annat som vi behöver för att skriva en text har vi. Om ni vill se rörliga bilder från ställplatsen kan ni kika in på instagram @jikitaspåäventyr där finns en sk reel som visar allt. Inom kort kommer även en film på Youtube.

Vi flyttar gärna hit kontoret igen, det är ett som är säkert!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ölprovning i Borlänge

Ölprovning i Borlänge

Kommentarer 3 kommentarer

Något vi sett fram emot hela sommaren var ölprovningen som vi pratat om i typ två år. I Dalarna finns en av Sveriges få ölsommelierer, Micael Lysén. Honom lärde vi känna av en slump och han hängde på vår idé om en provning live på Youtube.

Frö två år sedan var vi på en grej i Dalarna, där vi fick testa isfiske och lite annat. Det var mitt i smällkalla vintern och rätt vad det var så kom det ut en man i läderförkläde och loafers på isen. Det var Micke, en av fem aktiva ölsommelierer i Sverige. Redan då pratade vi om att vi skulle ses igen och ha en ölprovning från husbilen. Det tog lite tid, men nu var det alltså dax.

Tillsammans med våra husbilskompisar Micke och Patric hade vi bestämt att vi skulle ses på First Camp Mellsta i Borlänge och ha provningen där. När vi kom dit hade de andra precis kommit, så vi kunde checka in samtidigt. Micke och Patric är nog mest kända för sitt galna barskåp, men också för sina tre små pälsbollar och för att de är så himla härliga. Vi är så glada att ha träffat dem och att vi får ingå i deras gemenskap.

Men det kom fler! Vi hade pushat lite för provningen i sociala medier och uppmanat folk att vara med online eller på plats. Så det kom faktiskt två ekipage till, Mia och Johnny och Maria och Pasi, så himla roligt. Vi hade träffat dem alla, men de hade inte träffat varandra. Det är en otrolig förmån att få tussa ihop nya bekantskaper.

Vi hade bokat in oss fredag-måndag, så skönt att stå still några dagar. Vi byter ju plats varje eller varannan dag, men nu skulle vi sova tre nätter på samma ställe. Två hela dagar tillsammans med roligt sällskap, dessutom. Vilken lyx!

Fredagen gick mest ut på att prata, dricka drinkar och bara mysa. Jag hängde mest hos hundarna, ska väl erkännas. Mina tre pälsbollskompisar Lisa, Joy och Colette. Det gäller att passa på när man väl träffas 🙂

På lördagen var det dax för provningen. Vädret var helt fantastiskt, så vi satt ute hela dagen och bestämde oss till slut för att ha provningen ute istället för inne i vår husbil. Så vi körde ut vännernas markis, de har en jättestor husbil – ni ser ju skillnaden på bilden här brevid. Deras husbil är ytterst, vår är nummer två 😛

Så dukade vi mellan våra bilar. Ett par bord, stolar och det vi skulle testa med deras husbil bakom ryggen. Här skulle vi sitta tillsammans med Micke (sommelieren) samt Patric och Micke, medan våra gäster satt framför oss. Datorn ställde vi mellan oss och vår ”publik”.

Vi testade fem olika öler, vi hade bett Micke plocka fram några roliga sorter som alltid finns på bolaget samt en alkoholfri. Dessa var Wisby Weisse, Wisby Pils, Carnegie Porter, Stigbergets Scanvinavia West Coast och Poppels alkoholfria Hoppy. Vi hade också slängt in en ”Svarte Petter”, som han inte visste något om och skulle testas blint. Det var en helt vanlig Mariestad, något som husbilsmänniskor ofta dricker. Micke lyckades nästintill gissade rätt. Helt otroligt!

Kl 17 körde vi igång och det blev både roligt och intresserat. Jag gillar inte öl särskilt mycket, men jag gillar provningar. Man lär sej alltid nåt och den här gången lärde jag mej massor om temperatur, humle, malt och mjöd. Jätteroligt!

Ni kan se hela provningen här:

Provningen tog ca 90 minuter, sen vinkade vi bye bye till vårt ölproffs. Så himla kul att det gick i lås! Jag tycker fortfarande inte om öl, men de andra fick nya favoriter.

Martin och jag pustade ut. Nöjda men lite trötta. Patric hade lite mer energi och ställde sej vid den stora grillpannan och började sno ihop vår middag. De hade fått renkött av en annan husbilskompis, Frekko, och skulle nu försöka göra en äkta souvas att bjuda oss på.

Det finns säkert en mängd olika versioner, men enkelt kan man säga att det är renkött, lök och potatis som steks ihop och till detta serveras några goda tillbehör. I vårt fall en röra med västerbottensost och en med lingon. Asså… det blev sååååå gott! Sådär så man slickar tallriken.

Återigen blev det en sen kväll. Slattarna från provningen dracks upp, samt lite annat smått och gott. Vi var både mätta och otörstiga när vi nöjda gick och la oss.

Sen var det roliga slut! På söndagen drog först Mia och Johnny iväg, sedan Maria och Pasi och sist Micke och Patric – samt nästa alla andra som också stått på campingen över helgen. Bara vi kvar…

Jag tränade och sen filmade vi campingen, tog våra bilder och satte oss sedan och jobbade. Hur roligt det än är med sällskap, så får vi inte särskilt mycket gjort – men det gör såklart inget. Men då får man desto mer att göra efteråt, så det blev några långa timmar vid datorn, men det regnade så det gjorde inte så mycket. Dröjer det lite mellan inläggen, fattar ni alltså varför. Då har vi träffat folk och haft lite annat för oss 🙂

Det blev en så otroligt rolig helg och särskilt roligt var det såklart att vi fick sällskap av fler. Man träffar så himla mycket härligt folk längs vägen. Några passerar bara förbi, medan andra fastnar i ens hjärta. Det är svårt att få nya vänner i vuxen ålder, men med en husbil finns det iaf en möjlighet. Å vi har haft lyckan att träffa så många fina människor. Jag är så tacksam.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vardag även i husbil

Vardag även i husbil

Kommentarer 9 kommentarer

Nu har vi varit iväg i snart 2 månader, förutom det lilla stoppet hemma på 42 timmar. I vår ålder är det såklart inte två månaders semester. Vi jobbar på som vanligt och har en vardag även ute pårull.

Strax innan midsommar gav vi oss iväg, egentligen helgen innan – men vi var ju tvungna att åka hem och vänta på den där cykeln som aldrig kom. Sen drog vi igen och hämtade cykeln på vägen på UPS terminal.

Första svängen gick mellan Vänern och Vättern, innan vi firade midsommar hos kompisar i Småland. Sen fortsatte vi till Kalmar för första teaterpreimären, Helsingborg för två förställningar och sedan Falkenberg och Ronneby – innan vi vände norrut och alltså passerade hemma en kortis. Ett drygt dygn blev det med gräsklippning och lite annat.

Andra svängen började i Höga Kusten för en sista premiär innan vi vände västerut. Senaste fyra veckorna har vi kollat in både Helsingland, Ångermanland, Gästrikland, Jämtland, Härjedalen och Dalarna. Martin har haft tre veckors semester från sitt vanliga jobb, men då har vi jobbat desto mer med våra andra uppdrag. Vi testar campingar och ställplatser i hela Sverige, nån ska ju göra det 😛

Är man borta så länge som vi är, så är det klart att det blir en vardag även i husbilen. Kontoret har vi ju med oss. Antingen sitter vi brevid varandra, mitt emot varandra eller också sitter jag i sängen och jobbar. Men tillåter vädret så sitter vi faktiskt ute också, fast då sitter jag mest och läser böcker jag ska skriva om.

Ungefär varannan vecka behöver vi tvätta och det kan göras på olika sätt. Oftast tar vi in på en camping, där finns nästan alltid både tvättmaskin och tumlare. Senast blev det en ställplats utanför Orsa, Kättingen, som otroligt nog har gratis tvättmaskin.

Men gratis är inte alltid en fördel, ett annat ekipage tvättade typ allt de hade i husbilen – jag såg tom mattor… maskin efter maskin och jag hann inte mellan. Så vi stannade en natt till och vi fick iaf rena kläder. Vi hade behövt tvätta lakan också, men det får bli på nästa ställe.

Livet ser alltså ut ungefär som hemma, även när vi är ute med husbilen. Vi jobbar, tränar, tvättar och städar. Skillnaden är att vardagssysslorna är mycket trevligare eftersom det mesta går så mycket fortare. En storstädning av bilen tar typ 5 minuter, det tycker jag är lagom 🙂

Nu har vi sakta börjat rulla hemåt, men jag har fortfarande massor att berätta!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En gång var vi här två gånger…

En gång var vi här två gånger…

Kommentarer 5 kommentarer

Som sagt: vi gillar att stå fritt i naturen, sk fricamping. Då finns det en bra app som heter Park 4night och en annan som heter StällplatsAppen, som tipsar om platser att stå på över natten. Så hittade vi den fina lilla parkeringen i Rönnäs, precis vid Insjöns strand.

Visst är väl campingar ok, men där är mycket folk och där är oftast barn som låter dagtid och ungdomar som låter nattetid. Även om det ska vara tyst kl 23. Efter några dagar vill vi oftast rensa skallen lite och ha det helt tyst, då åker vi gärna ut i skogen. Ibland hittar vi riktiga pärlor, som den där gläntan i Älvdalen.

Nu hittade vi en ny liten pärla, längs Insjön – där var så fint att vi faktiskt kom tillbaka. Första sov vi där en natt direkt efter shoppingen på Leksandknäcke, sedan kom vi tillbaka när vi stått en natt på en camping i Leksand – bara för att vi tyckte det var mysigt. Första natten där var vi bara tre bilar som hittat dit, den andra natten var vi 8-9 stycken. Ändå var det tyst och skönt båda gångerna. Vi är många som söker oss till tystnaden och vill ha det lugnt.

Här bjöds vi dessutom på två fantastiske solnedgångar. Hur många bilder kan man ta av en solnedgång? Väldigt många 🙂

Hur kan man inte fastna för det här? Förstår ni nu varför jag älskar husbilslivet?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En glänta i skogen

En glänta i skogen

Kommentarer 5 kommentarer

Vi fick tips om en plats för fricamping på lagom avstånd från Lillhärdal. Vi kom fram till en glänta i skogen, precis vid Österdalälven. Vilken plats!

Kan vi så står vi gärna mitt i naturen, men vi är noga med att följa de regler som gäller för husbilar. För den som campar med bil gäller nämligen inte allemansrätten, utan det är terränglagen man ska följa. Det innebär enkelt sagt att man inte får köra av vägen. Däremot får man stå på parkeringsplatser, där det står P på skylten. Alltså kan man ofta stå på parkeringar vid tex badplatser eller Nationalparker.

Just den här platsen har Älvdalens Kommun gjort i ordning och det finns flera stycken platser längs älven, där man kan stå i lugn och ro för bara 60 kronor natten. Pengarna går såklart till skötseln av platserna. Här finns en enkel toa och grillplats. Å det är sååå mysigt!

Vår kyl har krånglat lite, så vi bestämde oss för att frosta av den lite snabbt. Vi har en kylbox i bagaget , så där lastade vi in alla grejer och hoppas att detta skulle vara knepet för att få allt att funka igen. På bara ett par timmar var all is borta och kylen fungerade som den skulle igen. Skönt!

Detta innebar dock att vi hade lite mat som vi var tvungna att äta upp. Så det blev grillspett till middag, många grillspett. Två paket, åtta spett. Jo, vi blev mätta. Vi åt dem i tortillabröd, ungefär som taco – med såser, grönsaker och riven ost. Så himla gott. Vi har börjat grilla mer och mer, men mest när vi äter tillsammans med kompisar. Vi hade inte ens en grill förrän sent förra hösten.

Vi satt mest och läste där i gläntan och tog en miljon bilder på älven och solen. Vädret var helt perfekt, så även dagen efter – så vi stannade rätt länge innan vi åkte vidare. Vi hade inte särskilt bråttom ändå. Detta är definitivt en plats vi ska spara i minnet, perfekt när man åker runt här upp i Dalarna och bara vill sova på en fin plats.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Lillhärdal – Yra och Robinson-vinnare

Lillhärdal – Yra och Robinson-vinnare

Kommentarer 5 kommentarer

Vi samlar ju material om campingar och ställplatser just nu och hade hört en massa gott om en camping i Lillhärdal en bit från Sveg i Härjedalen. Så dit styrde vi kosan och hamnade i byns största händelse på hela året: Härdalsyran!

Vi är rätt dåliga på att kolla upp en plats innan vi besöker den. Jag vet att jag som skribent och journalist borde vara bättre på sånt, men det brukar lixom lösa sej när man väl är där. Det innebär att vi hamnar på en massa roligheter som vi inte alls räknat med, som i Lillhärdal.

Vi bokade plats på campingen på nätet, så vi visste att vi hade en plats där. När vi närmar oss och kör längs huvudvägen fattar vi direkt att något är på gång. Det står mängder med bilar längs vägen, kilometer efter kilometer – genom hela byn faktiskt. En kompis som får höra att vi är på väg dit frågar om vi ska se Fröken Snusk och vi fattar ingenting.

Väl framme på campingen får vi veta att det är festival i byn, att Fröken Snusk och Streaplers står på scenen, att årets Watercross håller på som bäst och att kvällen bjuder på cuising av både EPA och gamla fina bilar. OCH att det kommer att vara fest på campingen som ägarna tilllåter, för detta är bara en gång om året. Ok, tänker vi, det var väl lixom bara att hänga på.

Vi ställer oss på plats och skyndar oss iväg för att se watercrossen, som alltså är snöskotrar som kör en bana på vatten. Detta är såklart helt nytt för oss och det vill vi inte missa. Vi hinner precis till finalheatet och får se en helt galen uppvisning. Skotrarna kör galet fort, hoppar över hinder och tävlar om att komma först i mål. Så häftigt att få se och uppleva på plats.

Vi går tillbaka till campingen för någon timmes vila, sitter i solen och läser, utforskar campingen och lite sånt som man gör på en camping. Som vi gör på en camping alltså; kollar varenda centimeter av området. Snart är det dax att gå upp till vägen igen, en promenad på kanske 3-4 minuter. Nu är det dax för årets cruising.

Det tar en stund innan allt kör igång och känns lite oorganiserat till en början. Men snart glider bilarna förbi, varv efter varv. Musiken pumpar, motorer vrålar. Stockholm känns väldigt långt bort när vi sitter där och tittar. När vi är nöjda går vi den korta biten till byns enda restaurang för en bit mat. Vi hinner precis sätta oss ner innan det väller in folk, en himla tur hade vi. Det fanns inte en enda plats kvar några minuter senare.

Mätta och belåtna går vi tillbaka till bilen. Drar ner rullgardinerna, trycker i öronpropparna och somnar som grisar. Det där partyt vi blivit varnade för har inte alls stört oss. Öronproppar is da shit!

Vi vaknar pigga och utvilade, solen skiner och det blir frukost ute. Efter en dusch och avklarat jobb är vi nästan redo att dra vidare. Då börjar vi prata med en man som ser lite bekant ut… det visar sej vara Pelle Lilja som vann Robinson Sverige för något år sedan. Vi pratar och pratar, han kollar in vår husbil och vi hjälper honom med några bilder. Ett otroligt trevligt möte och vi lovar varandra att ses igen hemma i ”stan”.

Sen kör vi vidare. Men vi kommer tillbaka, den här lilla pärlan kommer vi definitivt att besöka igen. Så fin camping med härligaste läget och så sköna människor. Hit måste vi igen, men gärna när det är lite lugnare 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Misslyckat jobb och vinbar i Ljusdal

Misslyckat jobb och vinbar i Ljusdal

Kommentarer 6 kommentarer

Sommarens jobb är att samla material till ungefär hela årets artiklar om campingar och ställplatser. Så vi åker runt i landet för att fota och filma, en del platser har vi fått beställning på och måste alltså göra en liten avstickare då och då. Så var det med en ställplats i Järvsö, men det jobbet blev pannkaka…

VI besökte en ställplats i Järvsö för två år sedan och tyckte det var en väldigt fin plats. När vi var där var det dock bara vi och det blir inte tillräckligt bra bilder för en artikel med så få ekipage. Så det var dit vi var på väg nu för att ta nya bilder. För säkerhets skull ringde vi i förväg och fick veta att där bara var en enda bil inbokad. Inte mycket idé att åka dit då… Så det sket sej kan man väl säga…

Men nånstans skulle vi ju och vädret var fint igen, chansen att samla nytt material sumpar vi inte. Så vi bestämde oss för att åka till Ljusdals Camping istället. På vägen dit har journalistkollegan och vännen sitt sommarboende. Så vi passade på att göra ett (väldigt) snabbt besök hos henne. På kvarten vi var där hann vi testa hennes bar och prata lite. Nästa år ska vi planera besöket lite bättre, så vi kan se mer av bygden. Hon bor så fint!

Bara någon halvtimma bort låg campingen, som vid första anblick såg rätt liten ut – men när vi gick runt dagen efter såg vi hur stor den faktiskt är. Det som är bra med att åka runt i norra Sverige är att det inte är fullt. Iaf inte där vi har åkt, det har funnits en plats hur sent vi än kommit. Vi bokar när vi vet var vi ska, men har många gånger bara droppat in. Som nu.

Ljusdals Camping ligger väldigt fint vid vattnet. Där är dock en brant trapp ner, så det kan vara lite knepigt om man inte har lite svårt att gå. Här fick vi perfekt väder och bra bilder, så vi var hur nöjda som helst. Dessutom var det tyst och lugnt så vi kunde sova gott.

Tror detta var den 17:e campingen/ställplatsen i år. Snart har vi material så det räcker hela nästa år också. Bra bra, få då kan vi åka bara för nöjes skull och även se platserna vi besöker – inte bara campingarna.

Så var det dax att köra väster ut igen, mot Dalarna. Men det blev ett väldigt udda stopp på vägen…

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Glass och pizza i Bräcke

Glass och pizza i Bräcke

Kommentarer 6 kommentarer

Dagarna har gått i ett galet tempo, därför var det dax att stoppa lite och stanna på ett och samma ställe några dagar. Dessutom skulle det bli riktigt dåligt väder, då är det skönt att stå still på en och samma plats.

Vi såg att vädret skulle svänga lite och började planera för att stå stilla några dagar. Våra husbilskompisar Helene och Krister (Berggrens Bilbo) var i närheten, så vi bokade in samma camping strax utanför Ånge. Vi åkte dit medan regnet strilade ner och ställde oss på plats. Berggrens kom direkt efter och körde fast direkt. En traktor hjälpte dem loss, men vi insåg att några dagars regn skulle ställa till problem för oss alla. Så vi stannade bara över natten och fortsatte sen mot Bräcke Strand, där vet vi att marken är fast och det finns saker att göra oavsett väder.

Efter som vi alla jobbar en hel del med film, blogg och sociala medier så har vi att göra hela tiden. Det som är så himla bra med Helen och Krister är att vi kan sitta brevid varandra ute eller inne i bilen och jobba. Vi behöver inte umgås aktiv och underhålla varandra, utan kan bara vara. Så det blev rätt mycket sånt, vi ligger ju ständigt efter.

På vår agenda hade vi dock en väldigt viktig punkt och det var att träffa Zorina och Kenth som äger Glassbaren i Bräcke och som vunnit Glass SM. Vi har lärt känna dem på olika mässor och blivit goda vänner. Ett besök på glassbaren var såklart självklart, men vi var även inbjudna till middag hemma hos dem och våra vänner fick följa med.

Zorina och Kenth vet hur mycket jag älskar lakrits och hade dagen till ära gjort en lakritsmjukglass och en hallonlakritsglass. Så andra dagen började med glass till lunch. Vi fick en provsmakningsbricka med åtta kulor och två klickar mjukglass. Lakritsmjukglassen var magisk!!! Den skulle jag kunna äta varenda dag! Men där fanns även en kokosglass som var helt otrolig och jordnötsglassen… mums! All glass är god och grejen är att de skiftar glassar under dagen, så sortimentet på förmiddagen kan vara ett helt annat på kvällen. Men allt är gott!

Efter all glass gick vi tillbaka till bilarna en stund. Vädret var fantastiskt så vi satt ute och bara myste. Jag tog lite bilder som jag behövde, Martin läste och de andra pysslade med sitt. Framåt kvällningen gjorde vi oss ordning och gick den korta biten hem till Zorina och Kenth. Där bjöds vi först på en slags baconlindad rulle, som tillagats länge på grillen. Så magiskt god, asså… lätt något av det godaste jag ätit från en grill.

Sen plockade Zorina fram pizzadegar och slängde runt dem som värsta pizzabagaren. Vi fick välja själva vad som skulle vara på och sedan slängdes de in i den häftiga pizzaugnen. Jag tog skinka, lök, mozzarella, tomater och ost. Det blev så gott! Jag är den där som oftast lämnar kanterna, men min tallrik var sopren. Tillagad blev degen sådär perfekt mjuk och frasig, samtidigt. Så gott och jag blev proppmätt. Då kommer efterrätten fram 😛

Såklart fick vi glass till efterrätt, men även en jättegod kaka – Ålandspannkaka om jag minns rätt. Tillsammans med lite grädde smakade den nästan som semla och jag älskar ju det. Så nu var jag ännu mättare och satt nästan och stönade.

Vi pratade och pratade och hade så himla roligt. När jag tittade på klockan var den över 23 och det var dax att gå tillbaka till bilarna. Vi gick genom ett vackert soligt Bräcke, trots den sena timmen var det knappt mörkt alls. Såklart blev det en massa bilder när vi passerade hamnen och såg resterna av solnedgången.

Men sen började regnet… morgonen efter värkte regnet ner. Yngste sonen och hans sambo var på väg till Jämtland och passerade oss strax efter lunch, så vi mötte upp dem och åt glass… igen… resten av dagen gick åt till jobb. Dagen efter såg ungefär lika tråkig ut, regnet vräkte ner. Då kom kompisarna som vi besökte i Gånsvik förbi, på vägen till Åre. Så då blev det glass igen.

Den där lilla glassbaren fick många nya gäster som vi släpade dit, och alla var lika nöjda som vi. Glass är ju himla gott! Och som sagt; sortimentet byts ju ut hela tiden – så även om man går dit flera dagar i rad, som vi, så finns där alltid något nytt.

Men sen var det dax att åka vidare. Vädret skulle bli bättre, så vi vinkade bye bye till kompisarna och drog iväg. Vi skulle fota en camping i Järvsö, men bland blir det inte som man planerat…

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Två dagar med Tomas Ledin i Lövvik

Två dagar med Tomas Ledin i Lövvik

Kommentarer 5 kommentarer

Efter en liten avstickare för jobb i Sundsvall kom vi fram till lilla Lövvik i Höga Kusten. Här har Tomas Ledin sina rötter och har spenderat en stor del av sin uppväxt. Nu har han byggt en utomhusteater och en ställplats, som vi var första gästerna på. Det var dax för vår sjätte och sista premiär och skulle bli två väldigt roliga dagar!

Vi fick höra redan i vintras att det höll på att byggas en teater strax bortom Höga Kustenbron och att vi var inbjudna till både invigning och urpremiär av ett helt nytt bygdespel. En tid senare fick vi även veta att där byggdes en tillhörande ställplats som vi också var välkomna att bo på när vi ändå var där.

Vi rullade in på onsdagen som de absolut första gästerna på ställplatsen. Där var så nytt att man fortfarande jobbade på platsen. Fredric som byggt alltsammans är god vän med Tomas Ledin, han välkomnade oss hjärtligt till Sjöbodsviken som ställplatsen döpts till.

Vi ställde oss på plats, åt lunch lite snabbt och gick iväg till teatern. Där träffade vi Annie som är vår presskontakt och som hjälper oss med allt vi behöver både före- under- och efter. Hon är en pärla!

Vi fick en plats vid scenen där de första intervjuerna skulle äga rum, först på tur var Tomas Ledin samt huvudrollsinnehavarna Tova och Nils. Det blev ett bra, och långt snack om teatern, föreställningen och lilla Lövvik. Tomas skulle vi sedan träffa en himla massa kommande två dagar, både på teatern och uppe på ställplatsen. Där finns nämligen även ett Kulturrum brevid ställplatsen, som skulle invigas – av Tomas såklart.

Efter den första intervjun löste snacken av varandra. Efter en liten paus kom först Morgan Alling och sedan Sussie Eriksson. Morgan har jag känt i säkert 25 år, så det var såklart extra roligt att överraska honom. Det blev ett bra snack med båda två, många skratt och roliga kommentarer. Kolla filmen längre ner, där får ni veta lite mer om våra omtyckta skådespelare.

Efter att vi sett lite av genrepet gick vi hem till bilen och kurade ihop oss i regnet. När vi vaknade regnade det fortfarande, men blev ett litet uppehåll när Kulturrummet invigdes. Första utställningen är med konst av Björn Samuelsson som är Ledins svåger. Ledin höll ett litet tal, vi fick bubbel och tittade på den fina konsten och gjorde ett par snabba intervjuer innan vi gick tillbaka till bilen.

Jag förberedde recensionen och tog en liten tupplur för att orka med kvällen. Sen var det bara att svida om och gå iväg. Klockan 17 öppnades portarna och premiärpubliken vällde in.

Där var några särskilt inbjudna som kom med båt till platsen, bla Prinsessan Christina, Foppa och Stefan Löfven, med ett litet stopp hemma hos Tomas för en surströmmingsmacka. Vi fångade upp dem så gott det gick när de kom, för bilder på röda mattan som för dagen var grå juteväv. Där var inte så många VIP, men jag tror att vi lyckades få dem som var där på bild.

Efter invigning började föreställningen, helt fantastisk. Det var både berörande, lärorik och roligt. Underbara Morgan, den alltid roliga gubben, spelar en sträng husbonde som inte alls är något jag är van att se honom som. Både Morgan och Sussie har svåra roller, men de är så jäkla bra! Asså, alla var så bra. Manuset, musiken, skådespelarna – allt! Jag är så otroligt glad att vi fick vara med den här magiska kvällen. Efteråt var det stående ovationer och jag är så otroligt stolt över alla som var där och som gjort detta möjligt.

Sen skulle vi egentligen bara säga hejdå, men hamnade istället på efterfest med hela gänget samt delar av de inbjudna gästerna. Vi som skulle hem och skriva recension… ops… men Annie sa att det var ok och att vi såklart skulle stanna kvar. Recensionen kan oftast vänta till 10-11 dagen därpå, även om det är skönt att ha skickat iväg den direkt.

Så vi festade på med gott samvete och gick inte hem förrän mitt i natten. I Norrland blir man förvirrad av tiden, eftersom det är midnattssol. Så när vi gick hem vid midnatt var det fortfarande helt ljust och en fantastiskt sol som sken över vattnet. Så det blev massor med bilder på vägen, som gjorde att det blev ännu senare. Men det var en så otroligt härlig kväll och vi var så fyllda med energi att det inte gjorde något. Direkt när vi vaknade dagen efter skrev vi recensionen. Självklart blev det fem stjärnor! Ni kan läsa hela recensionen HÄR.

När vi ätit frukost var det dax att filma ställplatsen, så kom Ledin gående – så vi fick med honom också på filmen. Ett kul inslag och inte särskilt ovanligt, detta är något som besökarna här kommer att stöta på. Han tillhör ju platsen och är på Kulturrummet när han har tid.

Våra dagar i Lövvik var över, det var dax att åka vidare. Vi sa hejdå till alla nya och gamla bekantskaper, packade ihop oss och drog vidare. Vi har haft det så otroligt roligt och kommer absolut tillbaka nästa sommar – om vi får.

Detta var den sjätte och sista premiären för den här sommaren och vi är så otroligt nöjda med jobben vi gjort och feedbacken vi fått från alla.

Sommar och teaterpremiärer är något väldigt speciellt. Skådisarna säger att de har världens bästa sommarjobb – men det har vi också!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Färden norrut började i Axmar

Färden norrut började i Axmar

Kommentarer 1 kommentar

Efter de 42 timmarna hemma drog vi iväg igen. Nu började färden norrut, med Höga Kusten som det första stora målet. Första kvällen drog vi åt handbromsen vid Axmars Brygga och bjöds på en härlig solnedgång.

Vi var rätt slut efter rejset hemma, med tvätt och röjning av trädgården. Trötta men nöjda. Nu kunde vi dra iväg med gott samvete igen. Vi har några beställda jobb, så vi började med att återigen åka förbi Simbadets Camping i Österbybruk för att än en gång försöka få bra bilder. Sist vi var där var det nästan inga besökare på campingen och noll på badstranden. Ska man fota en camping som ligger fint vid vattnet måste det såklart vara lite liv och människor på bilderna. Även den här gången var det glest, men vi tror att vi fick till det ok.

Så fortsatte vi någon timma till och kom fram till Axmar, strax norr om Gävle, en stund innan middagen. Här finns en fin restaurang, men där var inget som lockade på menyn – så vi åt i husbilen istället. Men där finns även en husbilslounge, den första vi stött på, så den kollade vi in. Loungen är en hörna inne i restaurangen där man kan ta en gratis fika och sitta ner en stund. Jättemysigt!

Vi hade valt en plats med utsikt över vattnet och bjöds på en fin solnedgång. Axmar ligger väldigt fint, men bilarna står alldeles för tätt för vår smak. Här kan man absolut stanna någon natt, när man ändå passerar – men för oss kommer det inte vara en plats vi söker oss till för en helg eller så. Omgivningarna är dock väldigt fina, så bara för den skull kommer vi nog tillbaka, men bara för någon natt på vägen.

På morgonen sken solen fint så vi tog en promenad innan vi drog iväg igen. Såklart blev det en himla massa bilder, för här är väldigt fint. Sen var det bara att packa ihop och dra vidare norrut.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi tog husbilen till sopen

Vi tog husbilen till sopen

Kommentarer 4 kommentarer

Vad hinner man på 42 timmar? Tja, man kan hinna tvätta en himla massa, röja en trädgård och bjuda folk på middag. Typ så…

Efter Ronneby var det dax att vända norrut, på vägen passerade vi Tumba och passade på att åka hem och fixa lite. Vi landade hemma vid 15-tiden på lördagen, slet ur lakanen och slängde in i tvätten direkt. Sen packade vi ur resten, det tog sin tid eftersom vi i princip skulle tömma hela bilen. Det var ju lite påsar från Ullared lixom…

Snart var lakanen både tvättade och torkade och sängen kunde bäddas rent. Det blev ytterligare två maskiner tvätt innan vi la oss och en på söndagen. På söndagen röjde vi trädgården, häckar klipptes och vissna växter togs bort. Sist trimmade vi alla kanter och körde ett varv med gräsklipparen. Fem säckar med skräp blev det och nu kom problemet…

Vi har ju ingen liten bil längre, hur sjutton skulle vi ta oss till sopen med skräpet? Jo, vi är ju med i bilpoolen – så nu var det dax att testa den. Martin bokade en bil och gick iväg för att hämta den, men tji fick han. Bilarna stod nämligen inte där de brukar stå, så det blev inget av det. Vad skulle vi göra nu?

Vi tog husbilen! Den var ju tom, så det var bara att lasta in säckarna och åka iväg. Det gick det med, även om det var lite bängligt. Vi blev av med skräpet iaf 🙂

Nöjda med vår lösning åkte vi hem, körde igång grillen och bjöd föräldrarna på middag. Vi vet ju inte hur länge vi blir borta, alltså måste vi ses när vi väl är hemma. Så det blev en god middag, där vi även firade Martins pappa som fyllt år. Sen var det bara att packa bilen igen och göra färdigt för avfärd.

På måndagmorgonen drog vi iväg igen. Nöjda med en mycket produktiv helg och att vi hunnit allt vi tänkt. Vi var helt slut bägge två!

Nu var Höga Kusten nästa mål, det var dax för en ny premiär!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Backstage på Diggiloo och hemma i Bagges husbil

Backstage på Diggiloo och hemma i Bagges husbil

Kommentarer 5 kommentarer

Att få både musik, husbilar och himla härliga snack med en massa roliga människor är en perfekt kombo. Allt detta fick vi när Diggiloo kom till Ronneby, en kul eftermiddag och kväll – trots ett jäkla väder.

Femte premiären den här sommaren var i Ronneby, där skulle vi se Diggiloo och få prata med några av artisterna. Det varnades för regn, och regn blev det… Mellan regnskurarna passade vi på att snabbt cykla upp till Ronneby Brunnspark, där showen skulle gå av stapeln. Vi gillar att vara ute i god tid och kom såklart alldeles för tidigt, men hellre det än att komma för sent.

Efter koll av vakter fick vi gå in på ett tomt område och möta upp turnéledare Vickan. Då började det ösregna igen, så vi placerades i ett tält backstage, där artister och crew äter sina måltider. Där satt vi och väntade ut regnet och fick dessutom äta middag, medan Patrik Krall (producent och upphovsman) letade reda på artister som ville prata med oss.

Först ut var Lucianoz, grabben från förorten som blev viral med sina dansbandstolkningar. Vi fick ett kul snack, han var så otroligt härlig och har ju en himla intressant historia. Efter honom kom Andreas Weise som äääälskar att prata, underbar människa som hade massor att berätta. Den intervjun blev alldeles för lång, så i filmen fick vi klippa rätt mycket. Men han fick mycket sagt ändå 🙂

Sen fick vi även ett snack med producent-Patrik innan vi gick ”hem” till Anders Bagge. De som vill får bo i husbil under turnén och Bagge tog chansen. Han har fixat en liten musikstudio i sin bil och faktiskt skrivit ett par låtar på vägen. När vi kom in blev vi bjudna på chips och fick smakprov på hans nya låt. Ett otroligt annorlunda besök och rolig intervju. Han har ett väldigt stort hjärta den där Bagge.

Innan det var dax att sätta sej på plats hann vi med ett kort snack med Elisa också, sen fick vi skynda oss ut och sätta oss. Än var det uppehåll, så vi hängde regnjackorna på stolsryggarna och drog fram våra kameror – typ fyra stycken. Vädret håller i sej i kanske en halvtimme, sen blev det lite kyligt och jackan åkte på. Sen kom regnet, det värkte ner och snart kom även en hagelstorm. Hagel stora som ärtor smattrade ner och täckte snart hela marken. Där satt vi med kamerorna under jackan och hade inget annat val än att vänta ut skiten.

Det tog en stund, men hela andra akten var det iaf uppehåll, men då var vi ju dyngsura och frös rätt rejält. Diggiloo är TRE timmar, man får väldigt mycket show för pengarna, det gillar vi – MEN tre timmar är väldigt länge när man är dyngsur ända in på underkläderna. Martin fotade bäst han kunde och jag filmade bäst jag kunde, det gick sådär kan man väl säga. Vi fick iaf en del himla bra bilder, men inte så mycket film från showen – det gick bara inte. Vår kamera är för känslig.

Vi brukar prata med publiken efter föreställningarna, men den här gången ville vi bara hem. Vi var genomvåta och frös. Så det blev inga intervjuer efteråt, det gick bara inte. Snabbt cyklade vi tillbaka till husbilen och drog av oss alla kläder. Jag kunde vrida ur mina strumpor, trots att jag hade gummistövlar. Regnet rann från knäna, ner längs benen och ner i stövlarna. Jag var sjöblöt!

Men vilken härlig show! Inte riktigt lika bra som förra året, men det kan ju ha med vädret att göra. Hela showen började med ett ABBA-medley, sen följde alla ett pärlband av härliga låtar av alla artister, samt en hyllning till Lasse Berghagen. Varje år har man en komiker med på turnén, i år är detta underbara Ann Westin. Så otroligt rolig, med en oerhörd självdistans och härlig humor.

Vi hade en himla härlig eftermiddag och kväll, både vad gäller innan och under showen. Men det var såklart himla surt med vädret, regn är inte roligt! Oavsett väder så kan jag verkligen rekommendera årets Diggiloo, så härliga artister och himla bra musik. Vi ser redan fram emot nästa år – men då önskar vi en show utan hagel 😛

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube