Så fort vi närmade oss Grums började folk att tips om Värmskogs Café och deras räkmackor. Det blev ett jäkla tjat från alla håll, så vi var ju bara tvungna att åka dit. Ja, vi föll för trycket och det är vi glada för 🙂
Värmskogs Café är inrymt i Liljenäs hembygdsgård som är från 1850-talet. Under sommarhalvåret kommer det hit runt 80 000, vilket gör det till en av Värmlands mest välbesökta turistattraktioner. Helt galet. De kommer kanske inte enbart för att äta deras räkmackor, som vi gjorde. Platsen är väldigt fin med vacker natur och vattnet inpå knuten. Och det är alltså här DEN räkmackan finns. Den som alla tjatat/tipsat om.
Så vi åkte dit och kom en stund innan lunch, det var smart! Parkeringen var nästan tom, det var ingen kö – den såg ut att kunna vara lång med tanke på de avgränsningar vi såg spåren av. Det var också smart med tanke på priset, då fanns nämligen gårdagens mackor till 50%. Jabba sa vi som såklart ville testa de STÖRSTA 😛
Vi gick in caféet som inte är särskilt stort, däremot finns massor med sittplatser utomhus. Här finns mackor i flera storlekar, från lite mer normala till de största med hela 300 gr skalade räkor. Handskalade dessutom kunde vi konstaterar med tanke på hur mycket skal man missat att ta bort.
Vi tog varsin av de största och lyckades alltså få en av dem för halva priset, ordinarie är 279 kr. Visst är de stora och kostar som en hel middag, men vi tänkte att detta förmodligen är första och enda gången vi är här – så vi slår på stort. Och den ena fick vi alltså för halva priset, så det kände ok ändå. När vi skulle fota den nygjorda mackan såg vi inte skillnad på dem, så det där med gårdagens är alltså inget större problem. Bägge var i stort sett identiska, förutom att salladen på den ena var pyttelite mjukare.
Efter den sedvanliga fotosessionen var det alltså dax att sätta tänderna i skapelsen. Var det Sveriges bästa rämacka? Njae… men det är definitivt Sveriges största, en riktig Vräkmacka som någon skrev på Martins Facebook. Vi blev iaf rejält mätta och behövde knappt äta något mer den dagen. Vi älskar ju dessutom räkor, så vi var mer än nöjda. Dock lite mycket majonnäs, som jag skrapade bort…
Kan vi rekommendera Värmskogs Café? Absolut! Ett måste att besöka om man ändå är i närheten och självklart ska man ta den största. Kom tidigt så är den till halva priset 🙂
Vi hittar massor med fina platser är vi är ute och åker. Sverige är verkligen fantastiskt. När vi kom till Borgvik kunde vi lägga en ny favorit på vår lista. Vilket ställe!
Borgvik, strax utanför Grums, var under 1800-talet en viktig bruksort och ett av Värmlands tidiga industrisamhällen. Här låg Borgviks bruk, en järnindustri som grundades redan på 1600-talet och som var i drift ända fram till 1920-talet. Fortfarande finns resterna kvar av industribyggnader, slaggstensmurar och ruinerna av masugnarna.
VI hade ingen aning om detta, utan såg bara att ställplatsen i den lilla gästhamnen hade fått fina betyg och skulle vara ett bra ställe. Så vi körde dit enbart för att göra ett jobb på ställplatsen. Det är vi väldigt glada för.
Vi kom fram strax efter lunch och ställde oss på plats. En liten ställplats (som vi trodde bara hade tio platser) måste man komma tidigt till för att få en plats. Men det var betydligt större, informationen vi fått var gammal. Här fanns iaf ett 20-tal-platser – men inte ens de blev fulla medan vi var där. Kanske för att folk inte tror att det är någon idé att ens försöka?
Vi stod fint med utsikt över vattnet och hamnen och såg även några större byggnader på andra sidan kanalen. Senare fick vi veta att det var hit järnmalmen fraktades och vägdes, för att sedan tas vidare upp till hyttan. Vi blev såklart nyfikna och traskade iväg på upptäcktsfärd. Bara några minuter bort hittade vi flera vackra byggnader, den gamla smedjan, det gamla varmbadhuset och ett värdshus och strax bortom det låg dessutom ruinen från den gamla hyttan. Allt så otroligt fint och välbevarat.
Vi fortsatte upp till herrgården och vidare till kyrkan. Här sjöd nog av liv och rörelse för ett par hundra år sedan. En spännande tanke. En otroligt fin plats som jag gärna besöker igen och hoppas att ni och också vill besöka. Med husbil är det ju plättlätt!
Just det! Järnet från Borgvik användes bland annat vid bygget av Eiffeltornet i Paris, bara en sån sak 🙂
Besöket i Borgvik är en sån sak som vi stoppar i minnesbanken. Här fick vi några riktigt fina dagar och trivdes väldigt bra. Det var även här vi fick sommarens vackraste månsken. Vi flög ut med kamerorna, men det blir ju tyvärr inte lika fint på bild.
Här hade vi kunnat stanna mycket längre och vi kommer absolut tillbaka!
Det kommer såklart en film om ställplatsen och det finns en sk reel, en kort film, från ruinerna mm på vår instagram @jikitaspåäventyr. Det kontot kan ni följa om ni vill ha lite mer bilder och info om husbilslivet samt campingar/ställplatser. På min instagram @marlenerinda är det mest vardagsbilder.
Ett nytt oväder närmade sej och vi var i närheten av kompisar som köpt nytt hus. Alltså passade vi på att besöka dem samtidigt som vi tog skydd mot stormen.
Vid dåligt väder kan vi inte ta tillräckligt bra bilder till tidningen, så då brukar vi passa på att träffa kompisar. Micke, Patric och deras tre pälsbollar träffar vi gärna och nu när de flyttat ville vi såklart se deras nya hus. Så himla bortskämda vi blev!
Vi kom fram vid 15-tiden på söndagen och ställde oss strategiskt för att möta 22 sekundmeter. Det kan gunga rätt bra i en husbil när det blåser så mycket. Jag gillar det faktiskt, man sover så gott. Men man måste stå säkert, så inget blåser ner på bilen och förstör den. Ett par kompisar var på resa i Italien när de fick en gren genom framrutan. Det är ju en mindre katastrof när man är ute och åker. En husbilsruta finns ju inte hemma på lager på en vanlig glasfirma lixom…
Så vi försöker att ha koll och ställa oss smart. Den här gången blev det alltså hos våra goda vänner i närheten av Kil. Martin skulle börja jobba igen efter semestern och jag hade tre pälsbollar att roa mej med. Fast ska sanningen fram så behövde jag också jobba, tyvärr. Men man kan ju ta många och långa raster när man är sin egen chef 😛
Vi blev så otroligt bortskämda. En av hundarna är duktig på att hitta kantareller, så första kvällen fick vi kantarellfylld lövbiff med grönsaker och potatis. Andra kvällen fick vi en galet god pasta och den sista kvällen var det vår tur att bjuda på middag, då lagade Martin en pastasås med fläskytterfilé. Det kan hända att det blev lite gott i glaset också och lite glass till efterrätt. Det gick absolut ingen nöd på oss där i stormen.
För blåste gjorde det. Vi fick larm om träd över vägar och strömavbrott, men det var inget som drabbade oss. Martin och Micke satt på varsitt håll och jobbade, jag och Patric som på ett annat – men tillsammans. Där var ju såklart även hundarna. Jag passade på att låna tvättmaskinen och fick hjälp av hundarna att vika tvätten.
Det blev väldigt mycket hundgos och flera härliga promenader. Så himla skönt att få röra på kroppen och göra det i sällskap av glada hundar. Som jag saknat det. Det är verkligen något särskilt att ha glada hundar runt benen.
När stormen var över var det också dax för oss att åka vidare. Vart vi skulle hade vi ingen aning om, så vi kollade vart solen skulle skina och åkte åt det hållet. Så kan man göra när man har husbil 🙂
Vi lämnade vackra Dalsland och styrde mot Värmland. Här skulle vi såklart göra ett jobb, men hade dessutom vi stämt träff med några husbilskompisar. Vi kom till en liten mysig camping mitt ute i ingenting.
Sölje är kanske mest känt för sin herrgård, som faktiskt en av våra bekanta äger. Tyvärr lyckades vi inte få till ett besök där, men det blir nästa gång. En liten bit från herrgården ligger lilla Sölje campingen, precis vid vattnet.
Det är campingens medlemmar som sköter området och det gör verkligen så gott de kan. Efter lite meck vid incheckningen kunde vi köra till vår plats, då stod kompisarna Helene och Krister (Berggrens Bilbo) redan på plats. Så himla kul att ses igen, det var ju flera månader sedan sist.
Campingen är som uppdelad i två olika områden och vi fick plats längst bort på den ena. Där var det bara husbilsplatser och lugnt och skönt. Iaf de två första dagarna och kvällarna, sen vankades det kräftskiva… say no more lixom… Packade medelålders människor är väl typ det värsta som finns?
Tre dagar hade vi på oss att prata ikapp och uppdatera varandra på allt som hänt. Vi har ju en husbilsträff att planera och en resa till Egypten, skulle det visa sej. De hade inte bestämt sej om de skulle följa med även i år, men så en kväll medan vi satt och pratade tryckte de på bokaknappen. Så himla roligt.
Andra dagen kom även Maria i sin nybyggda van, men hon kom inte med på bild av någon konstig anledning. Men så roligt det var att träffa alla igen. Det är ett så bra gäng som tar oss precis oss vi är. De låter oss jobba och vi kan vara lite tråkiga. Att kunna sitta tysta tillsammans utan att det blir obekvämt är faktiskt inte så vanligt och funkar absolut inte med alla. Men med de här filurerna funkar det alldeles utmärkt.
De är också ett bra gäng att testa idéer på. Så Helene har kollat in vår nästa kokbok, som är nästan färdiga nu. Den fick godkänt. Det blev alltså några dagar med jobb, bra snack, god mat och en massa skratt. Nu dröjer det nog inte så länge innan vi ses igen.
När vi utforskat Håverud klart åkte vi bara några kilometer bort. I lilla Upperud finns en fin båthamn med en ställplats brevid. Här skulle vi bo några dagar och försöka komma ikapp lite. Igen.
Jag räknade ut att vi besökt ungefär 90 campingar och ställplatser, sedan vi hämtade ut Ralle i slutet av mars 2024. Ungefär hälften har vi fått publicerade (eller ska publiceras framöver) i campingtidningen ”Husvagn & Camping” och nästan alla finns på film på Youtube. Jag skriver texter och Martin redigerar filmer för glatta livet just nu.
Ställplatsen i Upperud såg intressant ut, alltså åkte vi dit. Där kunde vi både göra ett jobb om platsen och jobba ikapp. Och vilken fin plats vi kom till, sånt kan man absolut inte vara säker på. Men vi kom till en riktig liten pärla med vatten på flera sidor och en söt liten gästhamn med fin badstrand. Här skulle vi absolut trivas!
Vi kom tidigt och lyckades få en plats precis vid vattnet. Vilken lycka att sitta här kväll efter kväll och bara njuta. Ovädret som det förvarnats om dök aldrig upp, tack o lov. Vi såg på regnradarn hur molnen passerade precis norr om oss. Tjoho!
Vi brukar inte fälla ut markisen och rulla ut mattan, men i sommar har vi faktiskt gjort det ganska mycket. För en natt eller två är det oftast inte lönt, men i år har vi gjort det för att kunna välja på sol eller skugga. Jag brukar sitta med överkroppen i skuggan och resten i solen, det förklarar de bruna benen på bilden här uppe till höger.
Just nu varvar jag läsning med att sitta och knappa på datorn. Jag plöjer två bokserier och i Upperud läste jag klart en av dem och började på nästa, ska snart avslöja vilka. Vi såg oss omkring i området, mycket handlar om båtar såklart. Och strax brevid ställplatsen ligger Upperuds sluss där vi följde ett par fina båtar som slussade.
Det blev ett par promenader och vi lyckades dessutom få till ett träningspass för första gången på länge. Än en gång fick vi bevis på att mitt korta program (Ni hittar det HÄR) kör igenom hela kroppen och är effektivt, vi fick nämligen en brutal träningsvärk bägge två och hade ont precis överallt :-p
Som bonus efter några riktigt härliga dagar fick jag dessutom mysa med en liten borderterrier-kille. Bästa starten på dagen. Han var inte jättelik vår Baileys, iaf inte till utseendet – däremot till sättet. Lika kelig och envis. Världens finaste hundras enligt mej!
Jag har varit i Sveriges alla landskap. Martin hade ett kvar, nämligen Dalsland, så det var vi ju tvungna att kolla in lite mer. Håverud har man ju hört talas om, jag var där som liten – nu styrde vi husbilen dit och hamnade i ett riktigt litet paradis.
Det finns vissa bilder som sätter sej på näthinnan. De färgglada sjöbodarna i Smögen är en sån bild. Men även båtarna som passerar viadukten i Håverud. Sjöbodarna besökte vi för två år sedan. Nu var det dax för viadukten. Den lilla campingen (som är mer lik en ställplats) ligger prefekt för ett par dagars besök.
Vi sladdade in ganska tidigt och kunde välja plats. Den vi valde låg med utsikt över vattnet, men slussarna och viadukten syns inte därifrån. Därför hade vi inte riktigt koll på vad som väntade.
Första dagen var det uppehåll, men lite molnigt. Då passade vi på att utforska området och reka inför dagen efter, för att ha koll på båtar, slussar, fotoställen och tider. Dagen därpå vaknade vi till strålande sol och perfekt blå himmel med lite molntussar. Vi hade kollat in det fina lilla fartyget Dalslandia som vi ville följa med hela vägen genom slussningen. Detta av två anledningar:
1. Dalslandia är med i en av våra favoritserier, som utspelar sej just här. Bokserien ”Mord vid 17:e slussen” av Frida Gråsjö är en charmig historia som utspelare sej just i Dalsland.
2. Fartyget är otroligt vackert och det är millimeteranpassning som gäller för att hon ska gå igenom hela systemet. Sånt precisionsarbete är ju alltid spännande att se.
Det finns tre böcker hittills i serien och de finns faktiskt att köpa i turistshoppen vid sidan om.
Vi försökte få till en träff med författaren när vi ändå var på plats, men nu var det hon som inte var där istället. Lite synd, men men. Här har jag skrivit om böckerna.
När alla gått ombord var det dax för första slussningen och vi var såklart på plats. Allt gick fint och smidigt både genom andra och första slussen. Vi stod brevid och tog våra bilder, men sen var det dax att springa upp för trapporna till det lilla utsiktstornet och fota själva passagen över viadukten. Vi hade som sagt rekat innan och därifrån hade man bäst översikt. Det blev några fina bilder.
Sen sprang vi ner samma väg igen, för att vara med när hon gick ut på öppet vatten. Vi fick definitivt motion den dagen. Och dagen innan också, för då hade vi ju gått samma väg för att reka 😛
Vädret var som sagt perfekt och vi fick fina bilder.
Vi passade på att besöka det lilla museet som ligger vid kanalen och fick lära oss ännu mer om kanalen och dess historia.
Sen gick vi tillbaka till husbilen och satt ute och njöt, tills det började droppa. Sen kom regnet och som det regnade. Vi visste att det skulle bli oväder och att det skulle bli ännu värre. Så vi hade redan bestämt oss för att åka vidare, men först ville vi testa restaurangen.
I Håverud finns Brasseriet – Öleriet – Glasseriet och Laxeriet. Vi kollade in allihop och bestämde oss för att äta på Brasseriet. Här är det fisk som är grejen, jag tog därför lax n chips och Martin valde en special med fyra olika fiskrätter. Han passade även på att testa det lokala ölet. Allt smakade bra och vi gick mätta därifrån.
Efter två dagar i Håverud hade vi sett både båtar och slussar och båtar som slussade. Flera gånger. Nu var det dax att åka vidare, men vi kommer tillbaka. Vilken ljuvlig liten ”håla” 🙂
Vi gillar ju Egypten och har varit där många gånger. Det är nära, solsäkert och prisvärt. Vi byter gärna både hotell och ort, men för första gången ska vi faktiskt åka tillbaka till ett hotell. Och vi får sällskap även den här gången 🙂
För två år sedan var vi på The Grand Palace i Hurghada. Ett palatsliknande hotell med 18-årsgräns. Vi trivdes så otroligt bra här. Personalen var så himla gullig och hjälpsam. Så pass att när vi var till Makadi Bay förra året så åkte vi faktiskt dit och hälsade på. Å de blev så himla glada av att se oss.
Nu satt vi och funderade på årets vinterresa. Vi ska på en längre resa nästa sommar så ekonomin är begränsad… inte kan vi väl åka till Egypten igen… eller… jo, det kan vi. Vem skulle stoppa oss lixom? Så efter att ha titta efter alternativa resor, blev det ändå så att vi backade tillbaka och tryckte på boka-knappen. Så nu ska vi tillbaka till ett riktigt favorithotell och nu ska fler med. Våra husbilskompisar Helen och Krister funderade en stund, men nu har de också bokat. Så himla roligt!
När vi bokat en resa brukar vi inbjuda andra att åka med. Förra året hoppade alltså Helene och Krister på och det blev så otroligt roligt med bla en dagstur till Kairo. Men de stannade bara en vecka och det var riktigt snopet för oss alla när de lämnade oss. Så himla tråkigt och tomt blev det. Den här gången stannar de två veckor precis som vi ska göra.
När vi var i Makadi förra året träffade vi T och M på hotellet och blev kompisar på facebook. När de såg vår uppdatering bokade de samma hotell, så de kommer vi också att träffa. Så himla roligt! Kanske blir det ännu fler, vi vet att åtminstone ett par till är sugna. De fick förhinder pga en operation förra året, men kanske funkar det i år. Hoppas det, då blir vi ett riktigt roligt gäng.
Förra året återsåg vi Kairo, den här gången blir det Luxor. En av mina favoritstäder världen faktiskt. Här känns verkligen historiens vingslag när man går genom Luxortemplet eller långsamt åker falluk över Nilen. Precis som med Kairo, så kan jag åka dit hur många gånger som helst. Som sagt; vi älskar Egypten!
För er som har hört att Egypten är farligt osv, kan jag säga att NEJ – det är inte farligt, då hade UD avrått från resor dit. HÄR kan ni läsa lite mer om sånt som är bra att veta ang resor till Egypten.
Det ska bli så otroligt roligt att träffa hotellchefen Mohammed och hans personal igen. Bo i de fina rummen med den vackra utsikten och härliga balkongen, äta den goda maten med den fantasifulla uppläggningen och mysa i den rymliga foajén på kvällarna. Om 152 dagar är vi där!
Nu har vi varit ute på rull i stort sett sedan innan påsk, men ett par veckor hemma i maj. Vi älskar vårt nya liv och har ingen som helst lust att åka hem. Med bara ett par veckor kvar börjar det bli lite panik att hitta fler ställen att skriva om. Inte för att platserna tar slut, utan för att vädret blir sämre.
Dagen innan vi lämnar en plats börjar vi titta efter en ny. Vi vill helst inte åka mer än något timme, alltså max 10-15 mil. Siktet har hela tiden varit inställt på Dalsland och nu närmade vi oss. Det var dax att köra över gränsen och upptäcka ett nytt landskap. Ställplatsen i Dalskog låg bra till, den fick det bli.
De flesta ställplatser har sk drop-in och blir fulla snabbt. Lilla Dalskog går att boka, men vi tänkte att vi drar iväg hyfsat tidigt och chansar. Vi har en känsla av att det är färre husbilar på vägarna i år och att det blivit fullt senare än förr. Mycket riktigt fanns det platser att välja på när vi kom fram, vi valde såklart den största 🙂
Vi förberedde oss för sämre väder, men det skulle fortfarande vara varmt. Så vi satte upp markisen och ställde ut utemöblerna, sen satte vi oss och jobbade medan regnet strilade ner. Det funkade en stund, sen började det ösregna – då gick vi in.
Det lilla samhället rustade för marknad, så på lördagen började vi med att gå ner till marknadsplatsen. Där var några marknadsstånd med försäljning av bla honung, sniderier, hemstickat och lite annat. Från den uppställda scenen var det underhållning och både stora och små kunde rida eller åka häst och vagn. Så mysigt. Vi kollade in byn lite, men blev inte kvar särskilt länge.
Lilla Dalskog är en trivsam ställplats med trevliga ägare. Här finns bara ett 20-tal platser, ett litet välskött servicehus med allt man behöver och en kiosk med glass och tilltugg. På lördagkvällen fick vi lite underhållning, då den kvinnliga ägarens dotter och hennes kompis ställde till med konsert. Mysigt att sitta och lyssna på avstånd medan vi pysslade med vårt.
På söndagen drog vi vidare, men hit kommer vi nog tillbaka. Alldeles lagom stort för oss och det ligger väldigt bra längs med vägen och är enkelt att hoppa in när man ändå passerar. Såna platser gillar vi!
Det väntades oväder, så vi började leta efter en plats att stå medan det regnade. Det blev First Camp Tylösand, en plats som är rätt outforskad för oss. Här blev det både jobb och nöje, lite kultur och en himla massa motion!
Jag kan östkusten. Västkusten är ett blankt fält för mej. Mina kusiner bor i Göteborg och vi har besökt Bokmässa, det är typ det. Just det! Vi var ju i Smögen för ett par år sedan och i Strömstad förra året, men mer än så är det inte. Tylösand har vi bara hört talas om och det vi hört är i stort sett bara att stränderna är fina och partylivet intensivt. Inte helt fel skulle det visa sej 🙂
Vi kom fram till campingen tidig eftermiddag, installerade oss och gick direkt ner till stranden för att utforska den. Tylösands strand är lååååång, med vit härligt finkornig sand. Som på Öland alltså, me like. Här skulle jag trivas.
Campingen är stor med flera olika områden. Vi hade fått en plats nära stugorna, inte jättebra när man vill ha lugn och ro. Här hade flera olika sällskap checkat in och det var party dygnet runt förutom några få timmar efter midnatt. Jaja, smällar man får ta antar jag… Öronproppar is da shit!
Det är som sagt en stor camping, ändå trivsam och med väldigt trevlig personal. Vi träffade chefen som berättade om saker som gjorts och ska göras. Vi tog våra bilder, satt och skrev medan det regnade och gjorde en film. Jobbet ska göras och det görs bäst vid dåligt väder. Martin redigerade några filmer och jag fixade ett gäng texter.
De sista kvällarna bjöds vi på otroliga solnedgångar. Den första var Martin för trött att gå ner till stranden, den ligger trots allt en lite bit bort – men jag gick ner och fick en otroligt fin stund. Kvällen efter följde Martin med och då var det nästan lika fint.
Vi passade även på att ta några timmars semester och låg på stranden en stund. Det var så lugn och skönt, ända tills partygängen hittade dit också och hade med sej stora högtalare. Det var schlagers från ena hållet och dansband från det andra. Då gav vi upp och gick tillbaka till husbilen igen. Som sagt; Tylösand på sommaren lockar många…
Vi utforskade även närområdet och kollade in Halmstad. Det går nämligen en stig förbi campingen; Prins Bertils stig, den är 18 km lång och går från Halmstads slott till Riccardos glass en bit från campingen. Den var vi såklart tvungna att kolla in, men om det berättar jag i ett annat inlägg.
Vi trivdes väldigt bra här och kommer alldeles säkert tillbaka.
Ibland händer det att vi inte får allt material som vi behöver för ett jobb, då får vi åka tillbaka. Så har det varit vid ett par olika tillfällen i år. Så när vi ändå passerade Tjolöholm var det bara att stanna till och ta nya bilder. Och passerar man Ullared, så är det obligatoriskt att stanna 🙂
Vi åkte från Borås innan lunch förra måndagen. Målet var Tylösand, men första stoppet var i Kungsbacka och Tjolöholm. Vi var där för ett par år sedan, men inte förrän nu har vi börjat skriva texten och då vill vi såklart ha färska bilder. Så det blev ett snabbt fotostopp på detta fantastiska ställe. Har ni inte varit på Tjolöholm och även varit på visning inne i slottet har ni verkligen något att se fram emot.
När vi ändå stod still passade vi på att äta en enkel lunch innan vi drog vidare.
Det var väldigt varmt och vi hade ingen lust att sitta flera timmar i bil, så vi bokade plats på en av ställplatserna i närheten av Ullared och parkerade där tidig eftermiddag. Vi drog ut utemöblerna och parkerade oss själva i solen med varsin bok. Å då kom såklart en regnskur. Så typiskt!
Sen följde en eftermiddag med ut med möblerna för att läsa så fort solen lyste och in med möblerna när det började regna. Tills vi gav upp och packade in möblerna helt igen. Då kom solen och bjöd på en fantastisk regnbåge. Vår fina bil var såklart skatten vid slutet av regnbågen 🙂
Vi la oss rätt tidigt för att vakna väldigt tidigt. Klockan 7 hade vi parkerat vid Gekås, ätit frukost och var på väg in för att handla. Vi skulle mest ha mat, men hittade såklart lite annat också – trots att det bara är knappt två månader sedan vi var där och shoppade loss rejält. Efter den obligatoriska sushilunchen åkte vi vidare mot Tylösand där vi skulle bo under veckan.
Vi kom fram vid 15-tiden och kunde återigen packa upp oss ordentligt eftersom vi skulle stanna så många dagar. Så tom mina solcellslampor kom fram ur gömmorna. Den här platsen skulle vi utforska rejält både med cykel och med fötterna. Något vi verkligen såg fram emot. Vi började såklart med att gå ner till stranden.
Det händer att campingchefer bjuder in oss för att ”besikta” deras anläggning. Vi har ju filmat och skrivit om hundratals campingar de senaste åren och har väl en viss erfarenhet vid det här laget. Så när chefen på Borås Camping bjöd in oss, åkte vi såklart dit.
När vi testar en camping eller ställplats är vi ärliga, inte elaka – men ärliga. Vi kollar inte bara själva campingtomterna, utan även städning, toaletter, servicehus och annat som finns på platsen som vi gäster använder oss av och betalar för. Vi påtalar det som vi tycker behöver åtgärdas, ger betyg och feedback. Det kan vara att det inte finns någon avlastningsshylla för glasögon och mobil i duschen, att servicehuset har några brister eller att det är lätt att fasta med bilen vid regn. Men vi berättar även om det som vi gillar på platsen, vad som varit extra bra och hur vi trivts där.
När det gäller Borås Camping så visste vi redan innan att de kämpar med att rusta upp anläggningen. Vi kom fram till en jättefin camping, med bra läge och himla mysig personal. Visst är här slitet, men oj så många idéer som finns och så mycket som hela tiden görs. Vi satte personalen på prov direkt genom att byta plats tre gånger, absolut inte för att jäklas – det blev lixom bara så.
Vi fick en bra plats, men de som stod brevid hade missat den lilla detaljen att man ska backa in. Vi hade ingen lust att dela ”vardagsrum” med en stor barnfamilj, så vi bad om en annan plats. När vi kom fram till den nya platsen lutade det så mycket att vår bak slog i. Vår kyl fungerar dåligt med hela 4% lutning som det var, visst kan man jämna ut med nivåklossar – men det är svårt med så stor lutning. Så vi bytte igen, men den här gången gick vi runt området innan vi bad om en ny plats. Nu hade vi förslag på en som vi kunde tänka oss och den var tack o lov ledig.
Väl på plats tackade vi personalen flera gånger, de hade varit hur tålmodiga som helst. Och så var det hela helgen när vi stod där, de var alltid trevliga, svarade vänligt på alla våra frågor och var alltid pigga och glada när vi möttes ute på området. Pärlor helt enkelt!
Vi var så trötta, så första dagen satt vi mest och läste eller låg och sov. Sen började vi utforska området både campingen och utanför. Vi gick till Ica som ligger knappt en kilometer bort, det var så himla skönt att röra på sej. Tillsammans med promenaderna runt campingen fick jag ihop mina steg. Jag har 7000 som mål och det har jag lyckats få ihop de senaste dagarna. Det är inte så lätt att få ihop dem när man bara har 2 meter mellan sovrum och kontor.
Vi kom dit på fredagen sent på eftermiddagen och på söndagen gick vi igenom området ordentligt och testade restaurangen. Vi gör ju en film till YouTube på alla platser vi besöker. Både för oss själva för att komma ihåg, men även för andra att se inför deras eget besök. När sedan skriver texterna kan vi gå tillbaka och titta på detaljer, så texterna blir rätt. När destinationscheferna vill ha feedback kan vi dessutom visa vad vi menar. Oftast vet de redan vad vi ska säga, men en del saker kan vara helt nya.
På söndagkvällen fick vi sällskap av husbilskompisarna Sani och Jimmy. De ordnar husbilsträffar, just på Borås Camping, där Sani även jobbar extra. Vi har setts men aldrig hunnit prata ordentligt. Nu hann vi det och det var så himla mysigt att verkligen hinna prata och lära känna varandra. De har även hund och den fick jag såklart mysa lite med.
På måndagmorgon åt vi frukost med chefen som fick våra synpunkter. Vi hade lite tankar om servicehuset där jag gick in på herrarnas och duschade första morgonen, tydligare skyltning kan alltså behövas. De håller redan på att jämna ut några platser, som ska beläggas med grus. Så ojämnheterna visste de redan om. Den nya personalen måste gå runt och kolla in både stugorna och servicehusen vilket är suveränt, men de testar ju inte duscharna eller andra funktioner. Då har man ingen aning om intervaller, temperatur, om duschdörrarna håller tätt eller ej osv. Så vårt förslag var att framförallt chefen, men även personalen, skulle duscha på jobbet lite då och då.
När vi gått igenom våra synpunkter var det dax för oss att packa ihop och åka vidare, men vi trivdes verkligen på Borås Camping. Här finns inga säsongsgäster, de flesta stannar bara en natt. 333 campingtomter, ett gäng stugor och två skithäftiga iglos. I en sån vill jag bo! Ni ser ju själva på bilderna hur coola de är. Vem vill inte bo i en sån lixom?
Vi kommer gärna tillbaka hit, bla för att se hur campingen utvecklas – här är mycket som är på gång. Och med den otroligt gulliga och proffsiga personalen kan det lixom bara bli bra. Och vi måste faktiskt komma tillbaka, för när de nya grusade platserna är färdiga ska vi göra ett reportage här. Men det blir kanske först om två år.
Ska ni besöka Borås Camping är detta platsen att bo på. Det ligger väldigt nära och har ett samarbete, så bor ni på campingen blir inträdet till parken billigare.
Men detta är alltså också en del av det vi gör nu; testar campingar/ställplatser och ger feedback till ägaren. Det finns många konstiga jobb 🙂
Med förra årets hagelstorm i minnet gjorde vi oss färdiga för att recensera årets Diggiloo. Den här gången sken solen över Kosta där årets premiär skulle äga rum. Å jäklar så bra det var!
Vi kom till Kosta Lodge på onsdagen, dagen innan premiären. Martin började ju sin semester då, så nu kunde vi koncentrera oss på våra uppdrag helt och hållet. Diggiloo var sista scenshowen som vi skulle recensera för den här sommaren, iaf vad vi vet. Sen skulle vår lilla ”turné” köra igång, jakten på material till campingar och ställplatser alltså.
Första dagen i Kosta var alltså på onsdagen, då installerade vi oss och la upp en plan för kommande veckor. Eller vi försökte iaf… det är inte så lätt eftersom vi är rätt väderberoende för att få fina bilder. Sen satt vi mest och läste i solen och jobbade lite. På torsdagen tog vi en morgonpromenad in till Kosta för att köpa matsäck till kvällens show. Så skönt att komma igång med promenaderna igen, kroppen mår så mycket bättre.
Eftermiddagen gick åt till att filma ställplatsen och förbereda kvällen. Vid 16.30 gjorde vi oss klara och gick iväg till festplatsen. I år skulle vi inte filma eller göra några intervjuer, så det var ett förhållandevis ”lätt” jobb. Martin skulle fota och jag skulle recensera showen, samt fota för våra sociala medier. Väl inne hittade vi våra platser och blev kanske inte helt nöjda. När vi recenserar brukar vi få kantplatser med fri utsikt för att kunna uppfatta alla detaljer. Nu hade vi fått platser snett mot scenen, mitt i en rad – jag såg inte jättemycket. Men jag hörde ju och Martin fick bilder, eftersom han kunde springa omkring fritt, så det fick väl gå.
I pausen träffade vi producenten och när han fick höra om våra platser flyttade han på mej. Martin sprang ju ändå runt, så han hittade en plats och kunde flyttade på mej. Helt plötsligt satt jag istället precis vid scenen och hade en himla bra plats. Nu såg jag allt, kunde ta bilder som jag kan använda och kunde tom se några av vännerna på scenen i ögonen. De kan ju inte hälsa, det ser inte bra ut – men ögonkontakten är en slags hälsning och räcker bra.
Årets upplaga av Diggiloo är helt suverän, några menade på att det är den bästa någonsin. Vi har bara varit med tre gånger och den är iaf bäst hittills. Årets komiker är Per Andersson och jag vet att folk kan ha svårt för honom, men han var helt suverän. Han får väldigt mycket scentid och sånt kan jag vara lite tveksam till, men det var väl avvägt och passade in så otroligt bra.
Årets stora gästartister är Uno Svenningsson och Sanna Nielsen, snacka om att de lyfter showen till helt nya höjder. Medina var också helt suveräna. Ni kan läsa hela vår recension HÄR, det är inte ofta vi sätter fem stjärnor – men det gjorde vi den här gången.
Diggiloo är tre timmar musik och så otroligt härligt. Man blir lixom sådär otroligt sommarglad, i år var ju dessutom vädret med oss. Som vi skev i recensionen ”Sol, sommar och Diggiloo”, de hör lixom ihop. Så när showen var slut gick vi med lätta steg tillbaka till husbilen, nästan dansade fram. Och sen var det bara att sätta sej och jobba. Martin redigerade bilder medan jag skrev recensionen. Å det gick faktiskt ganska lätt, vi var färdiga och kunde publicera texten strax innan midnatt. Tack och gonatt lixom.
Sommarens sista recension alltså. Oj vad vi sov gott sen 🙂
Vi åkte från Eklaholm tidigt, för att inte vara i vägen för trädgårdens gäster. Under dagen stod vi på en ICA-parkering och jobbade. Sen tog vi in på en himla mysig lite camping i en ort som vi nog aldrig hört talas om.
Att stå på en parkering i 27-28 graders värme och jobba är väl sådärkul, men ibland finns inga andra lösningar. Dessutom skulle vi handla innan vi körde vidare, så det var en bekväm lösning.
Klockan 16 slog Martin igen locket på datorn och gick på semester. Iaf från sitt vanliga jobb, nu började ett annat och en intensiv period av att dokumentera campingar och ställplatser. Vårt uppdrag för campingtidningen alltså.
Skillnaden under hans semester är att vi kan sova lite längre och förflytta oss även under dagarna, inte bara på lunchen eller kvällen. Så nu börjar nästan fyra veckor med sovmornar, iaf till typ 7.30 och lite mer spontant leverne. Kanske inte låter som står stor skillnad, men för oss är det det.
När vi handlat körde vi till lilla Vinslöv, där vi nosat upp en liten camping nära en sjö och med bara 30 platser. Här blev vi trevligt mottagna och ställde oss snabbt på plats. Sen blev det en enkel middag innan vi stöp i säng.
Dagen därpå tog vi första långpromenaden på länge. Vi fick veta att man kunde gå runt sjön och att det var en fin promenad. Så det gjorde vi och så jäkla skönt det var. Äntligen fick kroppen röra lite på sej, så himla skönt. Å det var verkligen en fin slinga, där vi tog massor med bilder. Även campingen blev fotad och filmad, det var därför vi var där…
Vid lunch drog vi vidare, men först tog vi ett kort stopp på den lokala husbilsfirman i närheten. Vi ska inte köpa något riktigt än, men det är ju alltid bra att titta och hålla sej uppdaterad. Så det blev ett varv därinne, innan vi klev in i bilen igen.
Målet för dagen var Kosta, där vi skulle checka in på Kosta Lodge och förbereda oss för årets Diggiloo.
Sista scenrecensionen för den här sommaren. Bara vädret var med oss den här gången…
Annelie och Ludde är våra första husbilskompisar. Vi köpte våra första husbilar ungefär samtidigt och lärde känna varandra på instagram. Sen träffades vi på Gran Canaria – utan husbilar och klickade direkt. Så pass att vi började arrangera husbilsträffar tillsammans. Det är alltid lika fint att träffas.
Färden gick vidare mot Österlen och på vägen passade vi på att titta in hos våra husbilskompisar Annelie och Ludde. Jag skvallrade för Grimwalkers om att Annelie kan vara ett av deras största fan, så de signerade och skickade med en bok. Jag vet inte om Annelie blev gladast för vårt besök eller boken 😛
Det är alltid lika roligt att träffas. Vi har alltid massor att prata om, så kvällarna har en tendens att bli rätt sena. Annelie fixade hamburgare åt oss och vi hade köpt med oss glass, som vi vet att hon älskar. Jag har nog aldrig träffat någon som tycker så mycket om glass. Det skulle vara jag då… Men det ska vara kvalitet, det är noga. SIA´s kola havssalt är en av våra favoriter och den föll även värdparet i smaken.
Vi pratade om allt som hänt sedan sist och vad som händer framåt. Hur det går för våra olika projekt och vad som ligger i pipelinen. De har börjat sälja vattenfilter och det går väldigt bra, självklart vill vi pusha lite för dem. Behöver ni styra upp er vattenkvalitet kan ni kolla in deras grejer på instagram @ourthirdhome och #rentvattenmedo3h
Vi håller ju på med nästa kokbok, så vi spånade lite kring det. Hur många upplagor vi ska trycka osv. Både de och vi ska hålla föredrag på Elmia Husbil o Husvagn, så det blev lite snack om det också. Hur vi ska lägga upp det osv. Än är det lite tid kvar, men det är mycket att tänka på och folk som inte svarar på mail, hur löser man sånt mm.
Vi försöker alltid att vara oss själva, men med Annelie och Ludde kan vi verkligen vara det. Här behöver vi bara vara hela och rena, inget piff eller bling. Det är så himla skönt med såna vänner. Nu dröjer det tyvärr innan vi ses igen. Men på Elmia, då smäller det!
Vi har hört talas om Lundåkrahamnen många gånger och tänkte att någon gång ska vi också åka dit. Den gången blev nu. Detta är en av de största ställplatser vi besökt så här långt.
Lundåkrahamnen ligger nära Landskrona. En liten bit från båten som går till Ven. Ett bra utgångsläge för att se och uppleva Landskrona alltså. Den här gången skulle vi bara ha det som parkering medan vi besökte våra vänner, vilket var väldigt praktiskt.
Ställplatsen är STOR, hela 83 elplatser. De första 30 är längs gästhamnen, sen ligger resten längre ut på udden – lite för sej med eget servicehus och en liten foodtruck längst ut. Kanske inte jättemysigt eftersom det är så stort, men helt ok ändå. Här finns allt man behöver samt två restauranger som det doftade väldigt gott från.
Vi stod närmast utfarten och restaurangerna, eftersom vi skulle cykla iväg. Står man längst bort har man kanske 500 meter till utfarten. Vill man ha nära till restauranger mm, då ska man stå på låga nummer – vill man ha lugnare så ska man stå på högre nummer. Vi hann inte testa restaurangerna, men tydligen ska särskilt Idas vara väldigt bra.
Den får vi testa nästa gång, för vi kommer absolut tillbaka. Vi trivdes väldigt bra den lilla tid vi var där. Och vilken solnedgång vi bjöds på!
Vi stod bara en natt här, men hann ändå fota och filma allt. Här filmen från ställplatsen:
