Två gånger om året öppnar Gröna Lund upp för pressen. En gång på våren, inför säsongsstarten, och en gång på hösten, inför Halloween. Igår var det dax att träffa mumier och spöken.
Halloween på Gröna Lund är faktiskt en upplevelse även om man inte gillar att bli skrämd. Här är pyntat med tusentals pumpor och höbalar. Det spelas musik och går runt figurer som kanske ser läskiga ut, men inte alls är särskilt skrämmande. Det är mysigt helt enkelt!
När vi kom dit igår var det fortfarande ljust. Vi bjöds på eldshow och spökparad, men sånt gör sej ju bäst i mörker. Vi orkade dock inte vänta tills mörkret lagt sej och lite till, det var några timmar till kvällsshowerna. Men vi utnyttjade tiden bäst vi kunde medan vi var där. När bara 200 pers har Grönan för sej själva hinner man rätt mycket. Vi hade dessutom två timmar på oss att filma inne i spökhusen. Något som annars är absolut förbjudet.
Vi började med att gå igenom hela lilla och stora området, för att i dagsljus se hur det såg ut där. Som sagt: tusentals med pumpor och höbalar finns utplacerade överallt i parken. Så himla mysigt. Här hänger också en och annan mumie och ligger nån döing här och där. Inte alls skrämmande, bara mysigt faktiskt.
Sen passade vi på att testa höstens mat, medan det fanns nån kvar. För något år sedan väntade vi lite för länge, så då var allt slut när vi kom – men i år fanns det massor. Så vi hann testa allt ordentligt och blev tom mätta. Vi fick testa två olika sorters quesadilla, taco, pumpasoppa och något mer, samt en kantarellpizza som var så otroligt god. Den tog jag faktiskt två bitar av, just för att den var så jäkla god. Ute i parken fanns det även efterrätter i form av paj och glass. Allt var gott, men pizzan var en riktigt höjdare!
Sen började utforskandet på riktigt. Äldste sonen var också med, som extra inkallad testare. Medan Martin och sonen gick runt bland alla läskigheter, höll jag ordning på kameraväskan och pratade med bekanta. Det gick absolut ingen nöd på mej, jag hade det jättebra. Jag älskar att gå runt på Grönan, det är så himla mysigt – oavsett årstid och tema.
Vi var i parken kl 16, vid 19 började vi bli lite möra. Då hade vi sett och filmat allt vi skulle, var vi uppe i rätt många steg och kände att det inte var läge att stanna en timme till för att se eldshowen och paraden en gång till. Bara för att få bilder i mörkret. Så efter ytterligare ett varv bara med fotografering av parken drog vi oss hemåt.
Jag måste verkligen rekommendera Halloween på Gröna Lund. Bara för att det är så himla mysigt att gå runt där 🙂
Hur sammanfattar man ett galet dygn tillsammans med 12 musikgalna artister? Det är inte alls enkelt, men jag ska göra ett försök.
Nästan alla känner till Diggiloo och den stora musikturnén som går runt i Sverige på sommaren. Vi har bevakat de senaste tre premiärerna och haft fantastiska kvällar. Det är lixom musikglädje i kubik. Eller: ”Monumental glädje”, som Andreas Weise sa i en av våra intervjuer. Så när vi hörde att det planerades för en Diggiloo-kryssning kändes det rätt självklart att hänga på.
Förra torsdagen tog vi oss till Viking-terminalen i Stockholm och mötte upp ett gäng glada artister. Tillsammans skulle vi gå ombord lite tidigare än den övriga passagerarna för att kunna förbereda oss och slippa trängas. Stämningen var förväntansfull. Detta var ju första gången ett Diggiloo skulle gå av stapeln på vatten och vara ett helt dygn, världspremiär lixom. Så ingen av oss visste ju egentligen vad vi skulle vara med om, mer än att nästan vad som helst skulle kunna hända. Och att det skulle vara massor med musik.
Vi gick ombord och medan artisterna gick för att repa, gick vi och satte oss ute på däck. Vi kunde inte fått ett bättre väder. Solen sken från en klarblå himmel, det var 16-17 grader i luften och nästan vindstilla. Vi hade fått ett program i handen och började planera. Tre scener och uppträdanden nästan konstant i 21 timmar. Hur i hela friden skulle vi få ihop det?
Vi gick igenom programmet och ringade in det som skulle vara mest intressant för oss och för er som följer våra olika kanaler. Youtube tillåter inte särskilt långa musiksekvenser pga upphovsrätt och sånt, så vi fokuserade mer på snack och intervjuer.
16.30 släpptes passagerarna ombord. Då stod vi tillsammans med personalen precis innanför dörrarna. Vi filmade medan de hälsade alla glada ”Diggilooare” välkomna ombord. Fartyget var fullbokat och fick en medelålder på typ 75+. Det var ovanligt många rullatorer och käppar och blev rätt trångt efter ett tag. Snart hade alla hittat sina hytter, även vi, och då körde programmet igång.
I konferensen rullade en film om åren med Diggiloo, som man kunde titta på när man ville. Där fanns även en liten shop med sk merch, affischer, tröjor, muggar mm, produkter för fans helt enkelt. Här var dessutom en liten konstutställning med tavlor målade av Jessica Andersson och Linda Bengtzing. Linda satt även om målade tavlor på plats under fredagen. Medan Magnus Carlsson hade vinprovning i tax-free. Det vita var riktigt gott 🙂
På Backstage (däck 5) var de stora Diggiloo-showerna, tre stycken efter varandra. Gästerna hade armband i olika färger som visade när just deras show skulle vara och när de hade sin middagstid. Smart! Vi hade sk presskort och kunde glida runt lite som vi ville. Äta hann vi knappt. Det blev en skaldjursbuffé i omgångar kan man säga. Vi åt lite, sprang iväg och filmade, åt lite till och sprang iväg igen. Det vi fick i oss var iaf väldigt gott. Birka är bra på skaldjur!
I Seglarbaren (däck 6) var det mysiga små inslag med piano som huvudinstrument. Här hyllade bla Bruno Mitsogiannis och Magnus Bäcklund Björn Skifs och Lasse Holm och Johanna Beijbom körde en schlagerfest. Här blev det också en hel del spontana uppträdanden där artisterna gästade varandra och körde en liten extra show mitt i natten.
På Terrassen (däck 10) var det fullt ös från det att båten lämnade Stockholm, tills hon var tillbaka. Här jazzade bla Andreas Weise loss och den kvinnliga skaran i gänget rev av en galen show sent på torsdagskvällen och mycket annat.
Alla de här tre scenerna hade alltså uppträdanden samtidigt och hela tiden. Mellan 40-45 hållpunkter fanns på vårt schema, vi fokuserade på typ 15 och hann knappt ens det. Gästerna hade nog ett litet sjå att se och höra sina favoriter och uppleva så mycket som möjligt. Kanske hände det lite för mycket?
Vi hade alltså fullt upp och artisterna likaså. Ändå hann vi få en fin intervju med Bruno, som berättade öppenhjärtligt om sina år med Diggiloo och hur han upplevt kryssningen. Vi pratade också med Jessica, veteranen i gänget. Hon har varit med alla år utom tre och är verkligen Diggiloo´s okrönta drottning. Och precis innan vi gick av båten på fredagen fick vi även en himla härlig intervju med Lasse Holm och Patrik Krall som arrangerat alltihop. Och kanske fick vi ett litet scoop då också 🙂
Vi hade ett hektiskt dygn och strul med tekniken. Ljudet till kameran funkade inte som det skulle. Min telefon laddade ur konstant och hade inte plats för flera bilder. Min powerbank slutade att fungera och laddade ur direkt trots att den var fulladdad. Så jag köpte en ny powerbank och slapp iaf lite av stressen. Men fick radera videoklipp så fort jag lagt upp dem, för att få plats med mer i telefonen.
Så otroligt irriterande. I-landsproblem kan tyckas, men väldigt irriterande i stunden. Nu har vi laddat över alla bilder i datorn och jag raderar för fullt i mobilen. Jag vill inte ha samma problem när vi åker iväg nästa gång.
Även om vi hade fullt upp, så hade vi så roligt! Att få hänga med ett så här stort gäng, där vi alla jobbar samtidigt men på olika sätt är rätt häftigt. Hur vi alla respekterar varandra arbetsområde och hjälper varandra. Vi pratade en hel del med TV4´s fotograf om våra lika men olika jobb. Vi som dokumenterat premiären medan dom samlat material från den allra sista föreställningen och nu på båten. Våra filmer visas i sociala medier, deras på en stor tv-kanal – ändå fyller vi båda en funktion.
Från premiären i Kosta
Vi satt och åt med några av artisterna och festade lite på kvällen och har på så sätt lärt känna dem lite till och på ett annat sätt. Förr har vi mest bara tagit bilder och en snabb intervju, nu hann vi faktiskt prata – iaf lite mer än tidigare. Så för att sammanfatta dygnet kan man väl säga att det var massor med musik, skratt, nya bekantskaper och en massa jobb. Och så himla roligt!
Mellan allt har vi dessutom hälsat på en massa husbilsmänniskor. Tydligen gillar campare både musik och kryssningar, för det var några som kom fram och sa hej. Så himla roligt. Fortsätt med det. Vi tycker det är roligt när ni hälsar och pratar en stund.
Vi gillar både diggiloo och kryssningar, blir det en ny kryssning så hänger vi gärna med igen och till sommaren ser vi såklart Diggiloo igen. Förmodligen någonstans i Småland, eftersom det är där premiären brukar vara.
Här nedan kan ni se filmen från Diggiloo-kryssningen och se vad Lasse Holm och Patrik Krall avslöjar i slutet av filmen 🙂
Har ni varit på någon Diggiloo-konsert? Blir ni inte lite sugna att hänga med på kryssningen?
Höstens enda musikal i Stockholm är Joyride, den premiären missade vi också när vi var iväg sist. Men nu var det dax och kompisar hängde med.
Vi har dragit ner betydligt på event och sena kvällar den här hösten, men teater och särskilt musikal är ju vår grej – så just de kvällarna stannar kvar. Det är ju scen, teater och musikal vi kan bäst och där folk vill ha vår åsikt och våra tips. Dessutom älskar vi det!
När kompisarna också ville se Joyride, såg vi till att gå tillsammans – även om vi satt på olika platser i salongen. Men vaddå… man umgås ju inte under föreställningen, så det spelar ju ingen roll.
Vi åkte in till stan efter en lättare lunch, gick runt lite – passerade Sergelstorg, Norrmalmstorg, Berns, Nybrokajen, Musikaliska, Grand Hotel och Slottet. Sen satte vi oss i solen i Kungsträdgården och tittade på folk. Så himla mysigt.
När det började kurra i magen hade vi sett ut ett ställe att äta på, valet föll på nya stället i Kungans, det som förr var TGIF. Där tog de andra hamburgare och jag tog en pizza bianco med räkor och rom. Den var sååå god, rekommenderas verkligen. De andra var också nöjda.
När vi ätit klart var det dax att gå den korta biten till Chinateatern och sätta sej på plats. Ridån gick upp och snart sittdansade vi allihop. Det var så bra. Men vem gillar inte Roxettes musik lixom? Och Anton Lundqvist, underbara människa. Alla var så himla bra och den yngre tjejen Edda, som spelade Stella, kan nog bli rätt stor om hon får bra råd och kontakter.
Efteråt gick vi nöjda trallande ut i natten, stannade till för att ta bilder lite här och där innan vi åkte hem. Väl hemma gick vi faktiskt och la oss direkt, premiären hade ändå varit och vår recension kunde vänta några timmar. Det kan den inte när det är primärkväll, då ska den vara ute senast förmiddagen efter. Men nu sov vi gott, skrev i lugn och ro och publicerade strax efter lunch dagen därpå. Den kan ni läsa HÄR!
Nu är alltså höstens teater- och showpremiärer avklarade, om än lite i efterhand. Det var inte så många, men kanske kommer fler senare. Det får vi se. Det går mycket bra ute i landet som vi gärna skulle se, kanske blir det så… Har ni något teater på g eller har ni redan sett något bra?
Sedan vi kom hem har det gått i ett. Medan vi var borta var det höstens stora premiärvecka, så allt vi missade då har vi börjat ta igen nu. Förra veckan såg vi Trassel och var med på premiären av Niklas Strömstedts fina show.
I mitten av september brukar höstens teaterpremiärer gå av stapeln. Så var det även i år. Först var det Trassel på Oscarsteatern, sedan var det Joyride på Chinateatern. Vi kom hem förra måndagen, redan på torsdagen satt vi på plats på Oscars.
Jag såg Trassel för några år sedan, på genrepet innan förställningen flyttade till Kalmar och Krusenstiernska teatern. Det var innan covid och innan vi hade husbil och var där på sommarpremiärerna. Jag är ingen stor fan av fars, men Trassel är helt suverän, det tyckte jag redan då. Å det är i stort sett samma föreställning som då, med ungefär samma ensemble och regissör.
Den stora behållningen är Ola Forssmed som spelar död större delen av föreställningen. Hans kropp göms av Robert Gustafssons, Peter Dalles och Sussie Erikssons karaktärer. Som grädde på moset är även Anders Jansson med som suverän butler, brytandes på engelska. Det är så roligt och tiden går blixtsnabbt. Helt suveränt faktiskt. Ett present- eller julklappstips då den kommer att gå även i vår 🙂
Eftersom jag hade sett den innan så hade jag kunnat skriva en stor del av recensionen i förväg. Så på tåget hem skrev jag klart den och kunde lägga mej hyfsat tidigt. HÄR kan ni läsa den.
Det var torsdagen det. På fredagen var det dax att gå på premiär på riktigt, det var lite därför vi kom hem faktiskt. Då hade Niklas Strömstedt premiär av sin show OM. Det blev lite som en reunion efter sommaren, då vi träffade massor med vänner och bekanta under kvällen. VI har ju i stort sett varit borta sedan i början av april, så vi har rätt många att återse. Så kul!
Showen var helt suverän! Jag gillar Niklas Strömstedt och hans musik. Hans pappa Bo var min chef när jag jobbade på Expressen och en av de bästa chefer jag haft faktiskt. Första och enda gången jag får en blomma när jag börjar på en ny arbetsplats. Sen kom han och kollade av flera gånger att allt var ok. Så ska en chef vara!
Iaf… showens 100 minuter gick hur snabbt som helst och vi njöt precis hela tiden. Niklas berättar om sitt liv och anekdoter, låtarna han spelar förstärker hans ord. Det är både roligt och berörande och väldigt, väldigt bra. Också ett tips om ni själva vill se eller ge bort till någon som gillar Strömstedt.
Vad det gäller den här föreställningen hade vi ju ingen koll alls och dessutom fotade Martin förställningen, så kvällen blev rätt sen. Då är man glad att det inte är någon paus, så man kommer hem hyfsat tidigt. Men innan jag skrivit texten och Martin hade laddat ur och redigerat bilderna var klockan ändå efter midnatt. HÄR kan ni läsa den recensionen.
Två sena kvällar gjorde oss rätt möra på lördagen, så vi sov ganska länge. Dagen var lugn, men på kvällen var det nya äventyr. Men om det ska jag berätta i ett annat inlägg, kanske redan i nästa 🙂
Fem fullpackade dagar på Elmiamässan är över. Vi har sett massor med fina husbilar, träffat en massa härliga gamla och nya vänner och vi har jobbat. Också massor. Vi har haft så otroligt roligt, så det är lite snopet att det helt plötsligt är över.
Elmia Husvagn Husbil är Nordens största mässa för camping. Mer än 35 000 besökare och drygt 3000 ekipage som står på den stora mässcampingen. Det är julafton fem dagar i rad för oss campingnördar. Vi frossar i nyheter bland husbilar (och husvagnar) och shoppar tillbehör till bra på pris på dagarna och umgås på Oktoberfest eller egna små tillställningar på kvällarna. Dagarna är långa med massor av intryck, så när mässan är slut är vi också det.
Den här gången var det lite annorlunda för oss. Förr om åren har vi haft hand om något som kallats Influencerhörna. En mötesplats för digitala kreatörer att träffas och för våra följare att träffa oss. Så blev det inte i år, istället blev vi ombedd att hålla föredrag. Det innebar att vi hade en massa fri tid och på så sätt kunde samla mer material till både filmer och texter. Men också att träffa vänner och bekanta, kul kul. Däremot var det svårare för dem som ville träffa oss att göra det, eftersom vi inte var på en och samma plats hela tiden. Så det var lite synd.
Första dagen, onsdagen, gick mest ut på att filma själva mässan, redigera den filmen och sedan förbereda vårt föredrag. Den filmen kan ni se här under:
Torsdag, fredag och lördag höll vi vårt föredrag och det gick helt ok. Vi har ju inget att jämföra med, bara de andra och kan väl konstatera att vi iofs hade publik vid varje tillfälle – men definitivt inte var något dragplåster. Ett knappt hundratal per gång kom iaf alldeles frivilligt och lyssnade på oss. Tack till er alla.
Fördraget tog kanske 90 minuter i anspråk, om man räknar med förberedelser innan, föredraget och sedan eftersnacket efteråt utanför. Resten av tiden var vår egen. Då har vi tittat på alternativ till ny husbil, den vi ska bo i, kollat på tillbehör, pratat samarbeten och haft några möten. Vi har hittat ett par intressanta bilar som vi ska titta lite noggrannare på framöver och köpt några smågrejer som vi behövde till bilen.
De möten vi haft har varit väldigt bra. Vi träffade vår redaktör som garanterade oss jobb minst ett år framöver. Det är alltså bara att fortsätta testa campingar och ställplatser och fortsätta att skriva texter. Ett annat möte angående samarbete om en grej som vi gärna vill testa, och dessutom behöver, ser lovande ut. Och ett tredje möte kanske mynnar ut i jobb på Stockholms stora mässa med husbilar och husvagnar i mars på Älvsjömässan. Det ligger lite i pipelinen alltså.
Så mässan för oss var alltså mest jobb, även om vi hade mer fritid den här gången än förut. Vi var till och med på Oktoberfesten och kollade även i dansen en snabbis. Mest för att få det på film, men ändå – himla kul var det. Dagarna på mässan har varit långa. Vi har varit inne i mässhallarna 9.30 varje dag för att hinna filma lite innan mässan öppnat för allmänheten k 10.00. På kvällarna har vi stupat i säng vid 23, för att få så mycket sömn som möjligt. Det har gått sådär pga festande utanför oss, trots att vi stått med andra utställare. Vi alla ska alltså göra ett jobb och då kan man ju tro att det skulle vara lite lugnare, men manliga säljare i 40-årsåldern kan festa rätt hårt… Hänsyn är inte deras paradgren…
Vi fick en mysig plats i den sk Ekdungen, där vi stod brevid bla (Husbils)Annika och FreedomTravel. Där fanns en liten damm med stora fiskar i, som hoppade typ en meter rakt upp i luften. En liten idyll som hade varit perfekt om det inte festats så hårt första nätterna. Annika sa till en natt och jag sa till en morgon, sen var det faktiskt lugnare.
På kvällarna har vi tagit promenader runt området och träffat en massa härliga människor. Eftersom våra vänner är utspridda över hela landet och många dessutom övervintrar söderut, så har det känts viktigt att försöka träffa så många som möjligt. Och vi har träffat många, nästan alla vi ville – missade dock några stycken vilket känns lite surt.
Men vi har verkligen haft några härliga dagar. Mässor är kul, den här är lite extra speciell eftersom den är så många dagar och man ”bor ihop” med så många andra. Så det var skönt att bo lite vid sidan om, men ändå vara nära.
Årets Elmiamässa är alltså över. Det är ett år till nästa. Men innan dess är det Stockholm Husbil och Husvagn. den äger alltså rum i mars i Älvsjö på Stockholmsmässan. Vi ska såklart dit, men vet inte än i vilken funktion. Vi kommer nog till Elmia nästa år också, men vet inte heller där i vilken funktion. Får vi frågan om att föreläsa igen, så säger vi nog ja. Vi har en idé om ett ämne som vi tror kan bli väldigt bra. Så det återstår att se vad som händer alltså.
Nu återstår det bara att klippa ihop ett par filmer till från mässan och skriva ett par texter. Sen lägger vi Elmia Husvagn Husbil 2025 på hyllan och ser fram emot nästa år.
”Det har jag aldrig gjort förut, så det klarar jag säkert”, var det väl Pippi som sa. Lite så tänkte vi när Elmiamässan frågade om vi ville föreläsa under den stora husvagns- och husbilsmässan i Jönköping. Och nu ha vi gjort det!
Vi är inte helt nya på att föreläsa. Martin har hållit kurser i många, många år och jag har stått på scen väldigt mycket. Men tillsammans har vi bara föreläst en gång förut, tror jag, och det var läääänge sedan. Men va sjutton, vad är det värsta som kan hända lixom? Vi fick ju tom bestämma ämnet själva.
Igår var det dax för första körningen av vårt föredrag ”Från dröm till verklighet”, som handlar om hur det gick till när vi realiserade vår dröm om ett liv i husbil. Vi hade 20 minuter på oss att berätta om vår resa, det kan låta lite – men alla som någon gång haft ett föredrag vet att det är rätt lång tid. Och man får varken ha för kort eller för långt, det ska vara så nära 20 min som möjligt. Första gången vi drog igenom det var det 19.36. Ha, så jäkla bra!
Våra vänner satt på första raden och filmade, vi har inte sett det än. Jag kommer nog aldrig att se det… Men vi fick MVG, så det var bara att köra idag igen. Då var vi varmare i kläderna. Det är en personlig berättelse om hur vi gått från att aldrig ens tältat till att bo i husbil, något som vi vet att andra också drömmer om. Och vet ni? Det kom folk som ville lyssna!!! Båda gångerna 😛
Imorrn kör vi sista gången, men har redan nu en idé om ämne om mässan frågar oss nästa år igen. Då kan det bli vår högst personliga topplista av några olika grejer. Mer än så säger jag inte.
I övrigt har vi träffat en massa bekanta, bla Sandra Mastio som var här och lagade mat igår. Vår bil står precis bakom matlagningstältet och är med på typ varenda bild därifrån. Vår logga är stooor, den missar ingen.
Idag hade vi flera möten, bla med vår redaktör på tidningen som vi skriver för. Vi pratade lite om kommande år och han ville skriva om oss och vår senaste kokbok.
Tiden går så otroligt fort och vi hinner ingenting mer än att prata med folk och göra vårt jobb. Vi är jättetrötta men har så otroligt roligt. Den här veckan är verkligen som julafton varenda dag för oss campingnördar. 35 000 besökare kan ju inte ha fel, eller hur?
Är ni här så måste ni leta upp oss, antingen i vår bil strax nedanför matlagningen eller på scenen imorrn kl 14.00. Eller fånga oss på golvet.
Jag har ju halva mitt hjärta på Öland. Det är där jag har halva min släkt och till stor del är uppväxt. Att inte vara där iaf något under sommaren är jättekonstigt, därför skulle vi kompensera med att åka i början på hösten – men det blev ju inte som vi tänkt.
Planen var att åka till Öland i slutet av augusti och åka runt ett par veckor innan husbilsmässan på Elmia i början av september. Men nu behövde Martin vara hemma och jobba från kontoret i stan några dagar, så möjligheten försvann lite. Martins chefer är så himla bra och låter honom jobba mest var han vill, så när de någon enstaka gång behöver ha honom på kontoret vill inte vi krångla till det. Men detta trasslade till det lite för våra egna planer.
Någon dryg vecka senare än tänkt åkte vi iaf iväg. Vi kör sällan mer än 2 timmar, nu brakade vi iväg alla 50 mil på en gång. Vi ville bara komma fram. Så vi körde över bron i solnedgången och drog åt handbromsen på First Camp Ekerum som var vårt första stopp för den här resan. Det var mörkt när vi väl stod på plats, så inte förrän dagen därpå kunde vi se vart vi hamnat.
På morgonen var det så otroligt skönt att titta ut och se sandstranden och havet strax utanför bilen. Vi tog ut utemöblerna och åt frukost ute. Jag gick ner till vattnet bara för att känna på och det var faktiskt varmt. Tyckte tom jag som inte ens badar, inte för att jag skulle vara någon badkruka – utan för att jag helt enkelt inte tycker om att bada.
Martin satt i några möten, men var färdig rätt tidigt. Då tog vi en promenad och satt sedan och njöt i solen. Vädret var fantastiskt och campingen i stort sett tom. Det var tyst och alldeles ljuvligt. Sensommaren och början på hösten är så otroligt skön på Öland, kanske bästa tiden på året faktiskt. Fast våren är också väldigt fin såklart.
Vi stannade två nätter i Ekerum. Jobbade med våra sociala medier och förberedde föredraget vi ska hålla på Elmiamässan. Och gjorde en film om campingen såklart, den kommer inom kort. Eller… kanske inte inom jättekort… vi ligger rätt många filmer efter…
På lördagen var det Bondemarknad i Borgholm, så det var vi ju tvungna att kolla in. Jag har inte riktigt koll på var man kan parkera en husbil på 7,5 meter, men det löste sej väldigt bra när vi kunde köra in hos kompisar som bor mitt i Borgholm. De bor dessutom nära ett postombud, så vi passade på att skicka lite iväg några kokböcker innan vi gick ner på ”stan”. Borgholm är så otroligt mysigt. Det är en sommarstad, men faktiskt lika mysigt under lågsäsong.
Vi tittade på loppisen som dukats upp, gick runt på marknaden och åt lunch på en av de många restaurangerna som fortfarande har öppet. Det blev några himla mysiga timmar innan vi gick tillbaka och hämtade bilen.
Nu var målet vår favoritplats i Byxelkroks Gästhamn. Här står vi gärna och iaf en gång om året, men oftast blir det fler. Med utsikt över vattnet och nästan varje kväll med fantastiska solnedgångar så blir det nästan som ett behov att åka hit. Och vi blev inte besvikna. Vår enda kväll här i år, gav utdelning. Vi fick vår solnedgång och somnade mer än nöjda.
För tredje morgonen i rad kunde vi äta frukost ute i solen. Vi tog god tid på oss och fördrev hela förmiddagen med att läsa, innan vi packade ihop oss och åkte vidare. Eftersom vädret var så fint bestämde vi oss för att besöka stranden där jag var mest som barn och helst åker till även som vuxen. Vi hann dock inte mer än parkera förrän solen gick i moln, surt. Men vi gick ner på stranden ändå och tog lite bilder. Och när vi åkte därifrån började solen skina igen. Så himla konstigt. Synd på bilderna som skulle varit så fina med mer sol.
Färden gick vidare till vännerna Sarah och Gillis på Arontorp. De har en så himla fin ställplats nedanför sin restaurang och bästa kroppkakorna på ön. Så här stannar vi gärna. Antingen blir det när vi åker till ön som bekvämt stopp efter en lång resa, eller innan vi lämnar ön. Vi ställde oss på plats och myste lite i solen innan vi gick upp för att äta middag. Och sen blev det faktiskt kroppkakor igen till lunch dagen därpå. Va sjutton! Det gäller att passa på när man kan 🙂
Även här bjöds vi på en fin solnedgång. Det blev alltså tre fina solnedgångar av fyra möjliga, första kvällen var sådär… Vi är beroende av de där solnedgångarna och det är därför vi väljer att mest åka på den västra sidan av Öland. Nu blev det nästan full pott och vi var mer än nöjda med vårt korta besök på ön.
På fyra dagar hinner man inte särskilt mycket, men det är bättre än inget. Vi har fått andas ölandsluft, haft fantastiskt väder, myst under vackra kvällshimlar och tagit härliga promenader. Vi har utnyttjat tiden väl tycker jag nog. Men jag hoppas att vi kan komma tillbaka för ett par veckor i vår eller nästa höst och åka runt i lite lugnare tempo. Det finns så mycket som jag vill skriva om på ön, vi ska bara hinna samla materialet…
Nu har vi lämnat Öland för i år antar jag, men man vet aldrig.
Vet ni vem Husbils Annika är? Inte? Då åker ni inte husbil. Annika är en mycket karismatisk kvinna som bott i sin husbil i flera år nu och som bjuder på tips och tricks från sitt lite annorlunda liv på bla Youtube. Ungefär alla i husbilsvärlden vet vem hon är och när hon har husbilsträff vallfärdar många dit. Förra veckan var vi med på vår första, men absolut inte sista.
Annika Annika, vad ska man säga om Annika som gör henne rättvisa. Hon är något alldeles särskilt. En person som inte tvekar att rycka ut när någon behöver hjälp och som inte heller drar sej för att säga till när hon ser att någon beter sej illa.
Som ett exempel: Annika var på väg söderut i februari -23 för att tillbringa tid i värmen innan våren kom i Sverige. När hon är på väg bryter kriget ut i Ukraina. Då vänder hon bilen för att åka dit och hjälpa till. Hon har hjälpt till att evakuera många, många personer från krigsdrabbade områden. Ett av hennes bestående minnen av detta är lilla Malenkii. Den lilla mini-yorkien som inte kunde följa med sin familj och som nu varit med henne sedan dess.
Annika har bott på heltid i sin bil i flera år och startade tidigt med husbilsträffar lite väster ut i landet. Vi har såklart hört talas om dem, men inte haft möjlighet att åka. Nu föll det sej så att alla våra planer kastades om och vi beslutade oss för att åka till Skara och Stora Ekeberg där träffen skulle vara.
Vi hade planerat allt så bra och skulle vara framme en stund innan solen gick ner, men pga ett gäng stora vägarbeten kom vi inte fram förrän vid 20.30 och såg knappt handen framför oss när vi hade ställt oss på plats. Alla träffar är ganska olika. Våra fokuserar på att det ska vara billigt så att så många som möjligt ska ha råd att komma. Det viktiga är att hitta nya vänner och få en gemenskap. Andra har spännande föreläsningar och chans till förkovring. Hos Annika har fokus blivit att elda och mysa kring brasorna. När vi kom hade såklart flera olika eldstäder redan tänts, sedan fortsatte eldtemat hela helgen.
Första kvällen gav vi upp försöket att se vilka som var där, det var alldeles för mörkt och där var alldeles för många. Morgonen därpå däremot, då hittade vi bekanta ansikten minsann. Att försökt ta sej fram snabbt på en träff är helt omöjligt, det där med en snabb promenad är bara att glömma. Man hinner inte ens utanför bilen innan någon hälsar och ska prata. Underbart!
Vårt fokus den där första morgonen blev helt enkelt att bara ta oss runt området för att se vilka som var där. Det tog sin tid kan man väl säga. Det var ju bekanta överallt och såna som blev bekanta också. Många vet vilka vi är och vill prata lite eller köpa en kokbok. Så himla trevliga allihopa. Att träffa Annika igen var ju såklart extra roligt, det var ett tag sedan.
På fredagseftermiddagen kom även våra kompisar Helene och Krister (Berggrens Bilbo). Grannen hade åkt, så vi paxade platsen åt dem så de inte skulle behöva leta plats utan bara kunde glida in brevid oss. Sen blev det taco-middag innan vi gick till elden. Det var förvånansvärt varmt ute, så vi satt där rätt länge. Vi gick in för att vi var trötta, inte för att jag frös vilket brukar vara det vanliga.
Stora Ekeberg är en fantastisk plats. Det var ett sanatorium i början av 1900-talet, men även vårdhem för offer från tyska koncentrationsläger på 40-talet. 1989 upphörde all verksamhet och sedan dess har det till och från varit vandrarhem. Tills Bert Karlsson tog över och gjorde om det till ett flyktingboende under den stora flyktingkrisen. Sen stod det tomt ett tag och förföll en del, tills nya ägare tog över. Dessa renoverar nu försiktigt hela byggnaden och den börjar bli väldigt fin.
På lördagsmorgonen serverades det frukostbuffé i den fantastiska matsalen. Bara taket är något alldeles extra, med sina otroliga målningar. Ska man se alla får man hålla på ett bra tag, så häftigt. Under frukosten pratade vi om att vi nog borde skriva en artikel om platsen, men det hanns inte riktigt med tyvärr. Men då finns det ju flera anledningar att komma hit igen 🙂
Efter frukosten var det loppis, med nya och gamla saker. Vi bar dit ett bord och min soffa och packade upp våra kokböcker. Några böcker fick nya ägare, men man önskar såklart alltid att det hade varit fler… vi lyckades iaf hålla tassarna borta från de andra borden och köpte ingenting. För vi ska ju göra oss av med grejer, inte skaffa nya. Köper vi på oss grejer kan vi ju aldrig sälja huset.
Resten av lördagen satt vi mest utanför bilen och pratade med folk. Innan det var mat och sedan dax att ta plats vid elden igen. Sista kvällen. En helg går väldigt fort. Även lördagkvällen var hyfsat varm, men så kom det några droppar regn vid 22-tiden – då packade vi ihop och tackade för oss. Bokstavligen faktiskt, för vi drog in markisen och packade in alla utemöbler när det ändå skulle regna.
Så på söndagmorgon var det inte mycket mer att göra än att äta frukost så var vi klara. Nästan… vi skulle ju gå ett varv och säga hejdå. Det tog ju sin lilla tid och även om planen var att komma iväg senast 10, så hann klockan bli närmare 11 innan vi pratat med alla. Det roliga är att många av oss ses igen om bara någon vecka, när Elmias stora Husbilsmässa börjar 😛
En himla härlig helg var det iaf och Annikas träff åker vi gärna på igen. Det är lättsamt, man känner sej både önskad och välkommen och det är hjärtligt och varmt i dubbel bemärkelse. Vi har ju en bit att åka om vi utgår från Tumba, men det får det vara värt. Annika är en av dem vi träffar redan nästa vecka. Då står vi på utställarcampingen tillsammans och ska hålla föredrag efter varandra under mässan.
Jag måste passa på att rikta ett tack direkt till alla som var med på träffen, särskilt Annika såklart. Det var så otroligt roligt att träffa er alla, hoppas det blir snart igen. Om det inte blir på Elmia alltså. Kanske ses vi på vår träff? Alla är hjärtligt välkomna till Unda i Kristihimmel. Mer info finns HÄR.
Detta var vår första husbilsträff med Annika – men absolut inte den sista!
Våra husbilsträffar firar 5 år nästa år! Det är alltså drygt 5 år sedan vi träffade Annelie och Ludde på Gran Canaria och gillade varandra så mycket att vi ville ses igen. Vår första träff i Sölvesborg blev en chock. Vi trodde det skulle komma kanske 10 bilar, det kom över 70 och 20 till stod på kölista. Jösses så roligt det var!
5 år senare planerar vi för jubileumsträff, den här gången på Unda Camping i Uddevalla. Numera gör vi träffarna tillsammans med Helene och Krister.
Här är allt ni behöver veta om ni vill komma. Alla är välkomna, oavsett om man åker husbil, husvagn eller bor i tält/stuga. Bokningen öppnar måndagen den 1 september.
Detta gäller för Husbilsträffen i Kristihimmel 2026!
Plats: Unda Camping
Tid: 14-17 maj 2026
Pris: 200 kr/natt inkl el, gäller hela veckan.
Långbord: 15 maj kl 17.00 (med live-sändning på Jikitas Youtube)
Hashtagg i sociala medier: #husbilsträffunda26 eller #husbilsträffunda2026
Använd gärna när ni postar på sociala medier, så vi hittar varandras bilder.
Här vår live med info om träffen:
Du kan avboka din plats fram till 20 april och får då en återbetalning på hela campingavgiften.
Så här bokar du:
Mejla alla uppgifter (se nedan) till daniella@undacamping.com så skapas en bokning åt dig. Skriv Flygare 26 i ämnesraden. Du kommer få en bekräftelse med länk till betalning skickad till din angivna mejladress. Det går att önska en plats, men om den är upptagen placerar campingen oss som de tycker blir bäst med tanke på ekipagets storlek. Är ni flera som vill stå tillsammans är det enklast att göra en bokning för alla.
Ange dina fullständiga kontaktuppgifter:
*Namn
*Gatuadress
*Postnummer
*Ort
*Mobiltelefonnummer
*Mejladress
De behöver även veta
*Ankomstdag
*Avresedag
*Längden på husbilen (eller husvagnen + drag)
Var noga med att få med alla uppgifter i ditt mejl!
Just den här träffen kommer att bli speciell eftersom det är jubileum.
Långbordet är numera en självklarhet och något som absolut ska prioriteras. Det går till så att man tar med stol och bord, samt det man vill äta. Sen äter vi tillsammans med sisådär 200 personer, det är en riktigt häftig upplevelse! Detta kommer att äga rum på det lilla grönområdet på ”höjden”. Missa inte det!
Pizzabattle!
Eftersom Unda har en riktigt fin restaurang som drivs av stjärnkocken Knut Lake (som också äger campingen) så ville vi hitta på något skoj. Så det blir ett pizzabattle mellan oss arrangörer. Vi har designat åra egna pizzor, Jikitas samt Berggrens pizza kommer att kunna köpas i restaurangen under veckan. Sen får ni rösta på den pizzan ni gillar bäst. På lördagens quizkväll uppe i restaurangen utses vinnaren. De är heeelt olika, så det blir spännande 🙂
Det kommer även att finnas en liten goodiebag att hämta vid ankomst hos Berggrens på plats 47. Det blir tipspromenad och gemensamma hundpromenader för dem som önskar det. Jag brukar hålla i ett kort träningspass, så det kanske det blir också.
Loppis!
På lördagen kör vi loppis på området där vi hade långbordet. Vi har inte bestämt någon tid än, men kanskw 10-14 elle nåt sånt. Ta med gamla grejer ni vill bli av med, eller nya om ni har en egen verksamhet.
Å eftersom det är jubileum kan det hända att det blir en och annan överraskning också. Eller kan hända… det kommer att bli överraskningar. Det kan vi faktiskt lova.
Den här träffen vill ni inte missa!
Följ oss på instagram @jikitaspåäventyr och @berggrens_bilbo samt Facebook och våra Youtube-kanaler med samma namn. Så missar ni inget innan eller under träffen. KLICKA HÄR för att gå med i fb-gruppen för våra husbilsträffar så missar ni definitivt inget.
Här vid sidan är filmen från förra årets träff i Hjo:
Vi har ingen anmälningslista eller så, men det finns ett event på facebook. Där kan man se på ett ungefär hur många vi blir och vilka som kommer. Vi strävar inte efter att ha den största träffen, vårt mål är att träffas på en fin plats och ha några riktigt trevliga dagar tillsammans. Att skapa nya härliga kontakter som man sen kan möta upp längs vägen 🙂
Efter att många frågat och faktiskt tjatat en hel del på oss, släppte vi vår första kokbok i våras. ”Lättlagat med Jikitas” är precis som det låter en kokbok med lättlagade rätter. Nu har ”Jikitas mat för små kök” precis kommit, lite fler sidor och några fler recept än den första. Perfekt för oss som campar!
Att släppa en kokbok är ju inte jättelätt och det satt verkligen långt inne för oss. Men vi har ju ändå skapat mer än 500 recept och har ju en del att plocka av. Så till slut valde vi ut några av våra mest omtyckta rätter och satte ihop vår första kokbok. Den var ett slags test och släpptes bara i 100 ex och det kommer inte att bli fler av den. Finns kanske fem stycken kvar av ”Lättalagat med Jikitas” om någon är intresserad.
Lättlagat är ju det vi gillar, men nu rör vi oss ju i campingvärlden där köken är små och oftast bara har två kokplattor. Alltså började en kokbok med husbilsmat att ta form i skallen, men det är ju inte bara vi i husbil som har små kök utan även husvagn, båt, kanske sommarstugan och studentlyan. Så vi bestämde oss för att det skulle vara en kokbok för just små kök med bara två kokplattor.
Under sommaren har vi valt ut en massa recept, några har vi lagat om och tagit nya bilder, några har varit ok som de är. Sen har vi pusslat, lagt till och dragit ifrån. För oss är det viktigt att recepten är hyfsat enkla med vanliga ingredienser som man oftast har hemma. Inga konstigheter alltså. Till slut hade vi en färdig kokbok med allt från frukost till fest och dessert som skickades på tryck.
Och nu har vi fått hem vår andra kokbok ”Jikitas mat för små kök”. Vi som inte ens kunde tänka oss att göra en, har alltså gjort två nu. Helt galet. En bok som är perfekt att ha med i husbilen, husvagnen, båten osv tack vare storleken. Den får plats i nästan vilken liten hylla som helst. Dessutom med spiral-bindning så den kan ligga uppslagen utan att slå igen. Sånt gillar iaf jag.
Är ni intresserade av att köpa en? Eller kanske den förra?
Släng iväg ett mail till mmjikita@gmail.com så tar vi detaljerna den vägen.
Så var det dax för sommartrippens sista stopp. Vi var nyfikna på upprustningen av ställplatsen vid Hjälmare Docka som ligger på vägen hem. Där fick vi en plats fint vid vattnet, men även sällskap av husbilskompisar. Ett himla bra avslut på en lång resa.
Den här sommaren har vi blivit värsta proffsen på slussningar, iaf på att stå på bryggan och titta. Vi började redan i påskas med att stå på ställplatsen i Ljungsbro vid Göta Kanal, bytte sedan till Håverud och Upperud vid Dalslands Kanal och avslutade alltså som sig bör med att återigen stå vid Hällby Slussar och Göta Kanal. Vi har sett mängder med slussningar och lärt oss massor.
Vi är mest imponerade över slussvakterna vid Göta Kanal som gör allt manuellt, till och med öppnar broar. Deras arbetsdag är värsta träningspasset med många tunga moment. Vid Dalslands Kanal trycker man bara på en knapp, där är det dock en annan precision eftersom det är väldigt tajt i den kanalen. Slusspersonalen är verkligen superproffs!
Vi seglade in på ställplatsen vid 17-tiden, då var kompisarna Carina och Peter redan där. Det var varmt och skönt, så vi satt ute länge och pratade. När vi var här senast var det fallna träd som låg över platserna, ojämnt och rätt otydliga platsmarkeringar. Nu var det nytt underlag och nya elstolpar med tydliga nummer. Rejält uppfräschat alltså, men med en prishöjning på nästan 100%. Från 200 kr till 350 – det är inte rimligt. Så bra är det inte, så vi kommer nog inte tillbaka.
På fredagen gick vi en promenad längs kanalen och tittade på slussningen av den fina gamla båten Lagerbjelke. Två gånger blev det. Ett fantastiskt fint fartyg från 1890 som varit i drift sedan dess, men faktiskt även legat på botten. I aug 1945 går hon på grund och sjunker i en storm utanför Strängnäs. En månad senare bärgas fartyget och repareras för att sedan återigen gå i trafik.
Efter slussningen åt vi på lunch på hamncaféet. Jag hade sett fram emot förra årets galet goda pinsa, men den fanns inte nu. Däremot fanns det surdegspizzor med samma topping och även våfflor med liknande topping. Vi tog varsin och delade. Så otroligt gott. Så även om vi inte kommer tillbaka för att sova på ställplatsen, kan det hända att vi kommer tillbaka och äter här. Så gott!
Efter två nätter med en massa skratt och härliga samtal var det dax att åka de sista milen hem. Efter nästan tre månader på rull var det dax att återse Tumba. Om vi längtat? Näää, inte det minsta. Vi trivs så bra i vår bil, det är vårt hem. Huset i Tumba är bara ett hus, som vi kommer att sälja när allt det är möjligt. Vi trivs inte alls där.
Men vi ska inte vara hemma så länge. Om bara någon vecka drar vi iväg igen 🙂
Jag blev dålig när vi var i Åråshult och tänkte att det är väl som vanligt en 2-dagarsförkylning. Men det var det inte… förkylningen, eller om det var flunsan, följde med även till nästa ställe. Jag blir sällan sjuk, men nu jäklar slog det till rejält.
På torsdagen började det killa och riva lite i halsen, så när vi handlade på fredagen blev det inköp av halstabletter. Ifallatt lixom… Å jo, de behövdes. På lördagen var jag rätt energilös, drack te med honung och knaprade halstabletter. Likaså på söndagen, men jag hade ändå ork att filma campingen och hänga med ok när vi körde från Åråshult till Nora.
Vi kom till den lilla ställplatsen i Nora centrum, det är ungefär det jag minns. Jag låg större delen av söndagen och måndagen. Jag vet att vi flyttade oss till campingen några minuter bort, men sen är det mesta rätt dimmigt. Det var länge sedan jag var så sjuk. På tisdagen vände allt och jag kunde sitta ute och läsa. På onsdagen mådde jag så pass bra att vi tog en promenad in till Nora.
Nora är en fantastiskt fin liten stad, en av de tre ”Trästäderna”. Det är inte så stort, så oavsett om man står på ställplatsen i stan eller campingen (bägge drivs av First Camp) så har man allt inom gångavstånd. Strandpromenaden från campingen är magiskt vacker, den skulle jag gärna promenera dagligen om jag bodde här. Den går bla förbi Maria Langes bänk och det vackra lusthuset. Centrum är ovanför lusthuset, där det finns en massa olika butiker och restauranger.
Vid ställplatsen ligger järnvägsmuseet med sina gamla lokstallar och fina gamla tåg. Här ligger också turistinformationen som är inhyst i det gamla stationshuset. Väldigt lik Hjo (också en av Trästäderna), med strandpromenaden och det fina gamla husen.
Vi skulle testa Noraglass var tanken, men de hade bara tre smaker och två av dem tålde inte Martin – så det blev inget av med det. Istället blev det en tidig middag på restaurang Bison som serverade en väldigt god burgare med smörstekta champinjoner till mej och en tryffelburgare till Martin.
Glassen får vi ta nästa gång, för vi kommer absolut tillbaka hit. Vi trivdes nämligen himla bra både på ställplatsen och campingen. Vi föredrar ju ställplatser, men den här campingen var liten och låg så fint att den hamnar på vår lista av favoriter. Det kan inte bli annat när utsikten är över vatten, stranden är en minut bort och centrum ligger nära.
På torsdagen var det dax att åka vidare, nu närmade vi oss hemmet… men än var det ett par dagar kvar ute på rull.
Så fort vi närmade oss Grums började folk att tips om Värmskogs Café och deras räkmackor. Det blev ett jäkla tjat från alla håll, så vi var ju bara tvungna att åka dit. Ja, vi föll för trycket och det är vi glada för 🙂
Värmskogs Café är inrymt i Liljenäs hembygdsgård som är från 1850-talet. Under sommarhalvåret kommer det hit runt 80 000, vilket gör det till en av Värmlands mest välbesökta turistattraktioner. Helt galet. De kommer kanske inte enbart för att äta deras räkmackor, som vi gjorde. Platsen är väldigt fin med vacker natur och vattnet inpå knuten. Och det är alltså här DEN räkmackan finns. Den som alla tjatat/tipsat om.
Så vi åkte dit och kom en stund innan lunch, det var smart! Parkeringen var nästan tom, det var ingen kö – den såg ut att kunna vara lång med tanke på de avgränsningar vi såg spåren av. Det var också smart med tanke på priset, då fanns nämligen gårdagens mackor till 50%. Jabba sa vi som såklart ville testa de STÖRSTA 😛
Vi gick in caféet som inte är särskilt stort, däremot finns massor med sittplatser utomhus. Här finns mackor i flera storlekar, från lite mer normala till de största med hela 300 gr skalade räkor. Handskalade dessutom kunde vi konstaterar med tanke på hur mycket skal man missat att ta bort.
Vi tog varsin av de största och lyckades alltså få en av dem för halva priset, ordinarie är 279 kr. Visst är de stora och kostar som en hel middag, men vi tänkte att detta förmodligen är första och enda gången vi är här – så vi slår på stort. Och den ena fick vi alltså för halva priset, så det kände ok ändå. När vi skulle fota den nygjorda mackan såg vi inte skillnad på dem, så det där med gårdagens är alltså inget större problem. Bägge var i stort sett identiska, förutom att salladen på den ena var pyttelite mjukare.
Efter den sedvanliga fotosessionen var det alltså dax att sätta tänderna i skapelsen. Var det Sveriges bästa rämacka? Njae… men det är definitivt Sveriges största, en riktig Vräkmacka som någon skrev på Martins Facebook. Vi blev iaf rejält mätta och behövde knappt äta något mer den dagen. Vi älskar ju dessutom räkor, så vi var mer än nöjda. Dock lite mycket majonnäs, som jag skrapade bort…
Kan vi rekommendera Värmskogs Café? Absolut! Ett måste att besöka om man ändå är i närheten och självklart ska man ta den största. Kom tidigt så är den till halva priset 🙂
Vi hittar massor med fina platser är vi är ute och åker. Sverige är verkligen fantastiskt. När vi kom till Borgvik kunde vi lägga en ny favorit på vår lista. Vilket ställe!
Borgvik, strax utanför Grums, var under 1800-talet en viktig bruksort och ett av Värmlands tidiga industrisamhällen. Här låg Borgviks bruk, en järnindustri som grundades redan på 1600-talet och som var i drift ända fram till 1920-talet. Fortfarande finns resterna kvar av industribyggnader, slaggstensmurar och ruinerna av masugnarna.
VI hade ingen aning om detta, utan såg bara att ställplatsen i den lilla gästhamnen hade fått fina betyg och skulle vara ett bra ställe. Så vi körde dit enbart för att göra ett jobb på ställplatsen. Det är vi väldigt glada för.
Vi kom fram strax efter lunch och ställde oss på plats. En liten ställplats (som vi trodde bara hade tio platser) måste man komma tidigt till för att få en plats. Men det var betydligt större, informationen vi fått var gammal. Här fanns iaf ett 20-tal-platser – men inte ens de blev fulla medan vi var där. Kanske för att folk inte tror att det är någon idé att ens försöka?
Vi stod fint med utsikt över vattnet och hamnen och såg även några större byggnader på andra sidan kanalen. Senare fick vi veta att det var hit järnmalmen fraktades och vägdes, för att sedan tas vidare upp till hyttan. Vi blev såklart nyfikna och traskade iväg på upptäcktsfärd. Bara några minuter bort hittade vi flera vackra byggnader, den gamla smedjan, det gamla varmbadhuset och ett värdshus och strax bortom det låg dessutom ruinen från den gamla hyttan. Allt så otroligt fint och välbevarat.
Vi fortsatte upp till herrgården och vidare till kyrkan. Här sjöd nog av liv och rörelse för ett par hundra år sedan. En spännande tanke. En otroligt fin plats som jag gärna besöker igen och hoppas att ni och också vill besöka. Med husbil är det ju plättlätt!
Just det! Järnet från Borgvik användes bland annat vid bygget av Eiffeltornet i Paris, bara en sån sak 🙂
Besöket i Borgvik är en sån sak som vi stoppar i minnesbanken. Här fick vi några riktigt fina dagar och trivdes väldigt bra. Det var även här vi fick sommarens vackraste månsken. Vi flög ut med kamerorna, men det blir ju tyvärr inte lika fint på bild.
Här hade vi kunnat stanna mycket längre och vi kommer absolut tillbaka!
Det kommer såklart en film om ställplatsen och det finns en sk reel, en kort film, från ruinerna mm på vår instagram @jikitaspåäventyr. Det kontot kan ni följa om ni vill ha lite mer bilder och info om husbilslivet samt campingar/ställplatser. På min instagram @marlenerinda är det mest vardagsbilder.
Ett nytt oväder närmade sej och vi var i närheten av kompisar som köpt nytt hus. Alltså passade vi på att besöka dem samtidigt som vi tog skydd mot stormen.
Vid dåligt väder kan vi inte ta tillräckligt bra bilder till tidningen, så då brukar vi passa på att träffa kompisar. Micke, Patric och deras tre pälsbollar träffar vi gärna och nu när de flyttat ville vi såklart se deras nya hus. Så himla bortskämda vi blev!
Vi kom fram vid 15-tiden på söndagen och ställde oss strategiskt för att möta 22 sekundmeter. Det kan gunga rätt bra i en husbil när det blåser så mycket. Jag gillar det faktiskt, man sover så gott. Men man måste stå säkert, så inget blåser ner på bilen och förstör den. Ett par kompisar var på resa i Italien när de fick en gren genom framrutan. Det är ju en mindre katastrof när man är ute och åker. En husbilsruta finns ju inte hemma på lager på en vanlig glasfirma lixom…
Så vi försöker att ha koll och ställa oss smart. Den här gången blev det alltså hos våra goda vänner i närheten av Kil. Martin skulle börja jobba igen efter semestern och jag hade tre pälsbollar att roa mej med. Fast ska sanningen fram så behövde jag också jobba, tyvärr. Men man kan ju ta många och långa raster när man är sin egen chef 😛
Vi blev så otroligt bortskämda. En av hundarna är duktig på att hitta kantareller, så första kvällen fick vi kantarellfylld lövbiff med grönsaker och potatis. Andra kvällen fick vi en galet god pasta och den sista kvällen var det vår tur att bjuda på middag, då lagade Martin en pastasås med fläskytterfilé. Det kan hända att det blev lite gott i glaset också och lite glass till efterrätt. Det gick absolut ingen nöd på oss där i stormen.
För blåste gjorde det. Vi fick larm om träd över vägar och strömavbrott, men det var inget som drabbade oss. Martin och Micke satt på varsitt håll och jobbade, jag och Patric som på ett annat – men tillsammans. Där var ju såklart även hundarna. Jag passade på att låna tvättmaskinen och fick hjälp av hundarna att vika tvätten.
Det blev väldigt mycket hundgos och flera härliga promenader. Så himla skönt att få röra på kroppen och göra det i sällskap av glada hundar. Som jag saknat det. Det är verkligen något särskilt att ha glada hundar runt benen.
När stormen var över var det också dax för oss att åka vidare. Vart vi skulle hade vi ingen aning om, så vi kollade vart solen skulle skina och åkte åt det hållet. Så kan man göra när man har husbil 🙂
