Vi hade redan innan påsk sagt att vi inte skulle äta någon påskmat. När vi tvingades byta ställplats åkte vi förbi Brunneby och råkade bara trilla på en hel påskbuffé 😛
Vad är egentligen påskmat? Jag påstår att det är precis samma sak som julmat, men med lite mer ägg. En påskbuffé är ju väldigt lik en julbuffé. Plockar man sedan bort en del och ställer det godaste på bordet, då blev det helt plötsligt ett midsommarbord. Väldigt förenklat, men lite så är det tycker jag. Jag har inget emot vare sej jul- eller påskmat, men i år skulle vi inte ha någon. Trodde vi…
När vi skulle byta ställplats passerade vi Brunneby Musteri där vännerna Berggrens brukar stanna och handla. Där finns en fin liten gårdsbutik med allt möjligt ät- och drickbart. Vi gick in och plockade på oss några gobitar.
Det närmade sej lunch, så vi bestämde oss för att äta i deras restaurang. Vi hade ingen tanke på att det var påskafton. 199 kr för en buffé är väl ok, det vara bara det att på kvittot stod det 429 x 2… ops. Vi hade tydligen betalat för påskbuffén.
Jaja, det var väl menat att bli så då. Så vi slog oss ner och och tog för oss av den framdukade maten. Allt var väldigt fräsch och gott och mätta blev vi. Flera olika sorters sill, kallskuret, Janssons, köttbullar och prinskorv och flera härliga efterrätter samt skumpåskharar. Det var ju inte riktigt vad vi hade planerat, men gott. Taco som var planerad till middag fick skjutas upp en dag, till middag orkade vi typ ingenting.
Det blev alltså påskmat ändå, trots att vi redan från börjar sagt att det inte skulle bli någon. Så det kan bli. Gott var det!
Det är sällan våra resor går helt smärtfritt och utan problem. Så blev det såklart inte den här gången heller, men allt startade väldigt bra.
Vi kom fram till ställplatsen i Malfors som planerat och fram till dag två gick allt bra. Trasslet började när vi skulle duscha, helt plötsligt var servicehuset låst. Ajdå… vi kan duscha i husbilen, men då måste man planera för detta genom att fylla tillräckligt med vatten.
Snart visade det sej att även toan var låst och vi har såklart toa i husbilen, men den blir snabbt full. Vi har en extra kassett men den var kvar hemma, servicehuset skulle ju vara öppet. Finns det toatömning är det ju ingen fara, men i Malfors finns inte det.
Där stod vi alltså, oduschade och snart med full toa. Vad göra? Platsen var betald hela helgen och vi ville ju stå här. Hmmm… nödlösningen blev att leta rätt på en ställplats i närheten som var hyfsat billig där det fanns både dusch, tömning och påfyllning. Så på lördagen åkte vi från Malfors till Motala för att duscha mm. Sen åkte vi tillbaka på söndagen, nyduschade, med tömd toa och full vattentank.
Var det värt 285 spänn? Absolut! Men vi hade gärna sluppit krånglet. Dessutom fick vi ju se hur ställplatsen vid Motala Vätterfiskeklubb såg ut 🙂
Det är lite knepigt på försäsong när ställplatserna är öppna, men vissa servicehus fortfarande är stängda. Särskilt när det inte står tydligt när dessa öppnas. Alla som stod på ställplatsen hade fått olika besked, några hade betalat fullt pris och fått veta att servicehuset skulle vara öppet från 16 april, andra hade betala priset för lågsäsong och fått veta att servicehuset öppnade 1 april. Personer vi frågade på plats sa 1 maj… men det var ju öppet när vi kom och låstes medan vi var där. Beskeden har varit väldigt olika.
Vi trodde allt skulle vara öppet och hade packat för det vi trodde vi visste, att vi kunde använda toa och dusch alltså. Men så var det alltså inte… så otroligt irriterade. Men problem är ju till för att lösas och det gjorde vi.
Förra veckan drog vi ut med husbilen igen. Vi hade bokat plats vid Göta Kanal och lyckade iaf få en dag med fint väder. När man packar för långtur i Sverige på våren blir det både långkalsonger och bikini 🙂
I onsdags packade jag bilen, medan Martin jobbade halvdag. Efter lunch fixade han det sista med bilen, medan jag gjord detsamma inne i huset. Vid 14-tiden drog vi äntligen iväg och ett par timmar senare drog vi åt handbromsen på ställplatsen i Malfors i Ljungsbro, en bit från Linköping. Här fick vi en plats med utsikt över Göta Kanal. Det här skulle ju bli himla bra!
Vi installerade oss, åt middag och tog en promenad. Vi hittade ett perfekt rundvarv längs kanalen, som vi gick säkert 7-8 gånger under helgen. 3 kilometer och ca 5000 steg, så himla bra. Vi lyckades faktiskt få till både en morgon- och en kvällspromenad nästan varje dag. Så jäkla bra!
På torsdagen vaknade vi till en sol som kämpade för att tränga genom molnen och efter lunch lyckades den. Ungefär samtidigt som himlen sprack upp körde våra kompisar Berggrens in genom grindarna. Vi packade snabbt ut bord och stolar och satt sedan i solen resten av dagen. ”Gubbarna” satte ihop vår nya grill och testade den sedan genom att fixa en god grillmiddag till oss.
En händelse trasslade till vårt liv lite, det ska jag berätta om i nästa inlägg…
Vi hade inga planer på att fira traditionell påsk, bara ta det lugnt, ta hand om oss och komma ikapp lite. Så det blev alltså en massa promenader och även en del jobb. Medan Berggrens jobbade på med sitt, satt vi med vårt. Vi lyckades få iväg två texter till vår redaktör och en presentation till Elmia om oss och vårt föredrag som vi ska hålla på Husbilsmässan i september. Nu ska vi bara börja skriva på föredraget också…
Varje gång vi får iväg ett par texter är vi så jäkla nöjda, det känns så himla skönt. Ändå borde det ju inte vara någon större grej, det är ju ett jobb. Ändå är det så. Vi kämpar på med de där texterna och är så nöjda varje gång vi skickat iväg dem. Vi hade ju åtta texter beställda i år och tyckte det var lugnt. När redaktören ringde för några veckor sedan och sa att vår kollega slutat hade vi helt plötsligt 16 texter att skriva och hade inte ens börjat. Nu har vi alltså ”bara” 14 kvar… 😛
Så helgen rullade på och snart var det dax att säga bye bye till våra vänner och köra åt varsitt håll. Medan Berggrens åker hem och jobbar några dagar, rullar vi långsamt vidare mot Hjo där vi ska ha stor husbilsträff om någon vecka. På vägen besöker vi olika platser som vi hoppas kunna skriva om, filma och ta bilder av. Första stoppet blir i Askersund där vi står tills på onsdag.
Vi trivdes väldigt bra på ställplatsen i Malfors där man stod fint vid kanalen. Vi kommer absolut tillbaka för att göra ett reportage när vi det är lite mer liv och rörelse där. Det blev en väldigt opåskig påsk, helt i vår smak. Men med ett par oväntade inslag – som jag ska berätta om i nästa inlägg.
Vi är väl medvetna om att de flesta med husbil åker iväg direkt efter jobbet på fredagen och kommer tillbaka hem på söndagen. Nu är ju vi lite bortskämda och tycker att det är för kort. Oftast kan vi vara borta lite längre, det hade vi äntligen tid med förra helgen 🙂
När vår husbilskompis Maria frågade vad vi hade för planer sista helgen i mars, funderade vi någon sekund och bestämde oss sedan för att åka till Femöre i Oxelösund den helgen. Där är 10-12 platser och mysigt att stå i hamnen, med en liten restaurang och bra promenadstråk. Maria har hund och vi gillar att gå, så det var ett bra ställe att träffas på. Vi sa såklart till våra vänner Helene och Krister (Berggrens_Bilbo) också, de hänger nästan alltid glatt med på det mesta.
Äntligen fick vi en riktig långhelg. Vi drog iväg på torsdagen, då var vi nästan ensamma i hamnen i Femöre. Det var soligt och fint, men lite kallt och blåsigt – vi försökte sitta ute, men det var inte särskilt skönt. På fredagen började husbilarna rulla in, fler och fler… Maria dök upp strax efter lunch och fick plats brevid oss. Sen började det bli fullt, vi funderade på nödlösningar om det skulle vara fullt när Berggrens kom. Men de lyckades sladda in på sista platsen.
Helgen bestod sedan mest av promenader, god mat, hundmys, härliga samtal och massor med skratt. Det mest överraskande var att äldste sonen och mina föräldrar kom och hälsade vi. Då passade vi på att äta lunch på Sailor, restaurangen vid ställplatsen som bjuder på väldigt god mat. Hade vi kunnat hade vi suttit ute, men det var för blåsigt.
Det har hänt väldigt mycket på sista tiden, så vi hade en del att smälta. Hjärnan har gått på högvarv, men bara med roliga saker. Ska berätta mer i ett annat inlägg om detta, det är för mycket att ta nu.
Vi körde en live på Youtube där vi berättade om en del, den kan ni se här:
Det blev en väldigt fin helg. När de andra åkte hem på söndagen var vi nästan ensamma kvar, precis om när vi kom på torsdagen. Då passade vi på att jobba lite och förbereda för texter som ska skrivas. Så brukar söndagkvällarna se ut när vi är ute och åker. På måndagen tog jag lite sovmorgon, medan Martin jobbade – sen åkte vi hem igen. Lika tråkigt varje gång. Guuud som jag längtar tills vi bor helt i husbilen!
Vi hade iaf en kanonhelg med så pass bra väder att vinterfiltarna/draperiet som vi har som extra isolering under vintern är borta. Likaså bubbelplasten innanför takluckorna. Vi har JÄTTESTORA takluckor, säkert 3-4 kvm. Där blir det såklart lite kallt på vintern, därför la vi bubbelplats mellan själva luckan och solskyddet i höstas. Det isolerade väldigt bra, men blir lite mörkt inne i bilen. Nu behövs de inte längre, äntligen har vi ljust igen. Nu är det alltså vår på riktigt 🙂
Här ser ni film från helgen:
Nästa helg ska vi fixa med bokföring, deklarationer och jobb. Jag fixar hemma för fullt, för sen drar vi iväg på årets första riktiga långresa. Det blir en påsk längs Göta Kanal, sen tar vi oss långsamt mot Hjo där vi ska ha årets Husbilsträff över valborg.
Husbilsmässor är ju lite mer vår grej än andra mässor. För andra året hade Båtmässan samarbete med Stockholm Husbil, som gick av stapeln förra helgen. Vi var såklart där med både vanlig kamera, filmkamera och mobilkamera. Två gånger dessutom 🙂
Förr om åren har Stockholm Husbil (och husvagn) hållit till i Kista, men förra året flyttade man till Älvsjö. Då ihop med Båtmässan (Allt för sjön). Vi tyckte det var en lyckad komo och hoppades på samma sak i år och så blev det. Tyvärr släppte inte båtmössan till riktigt samma utrymme som förra året, ändå lyckades man trycka in fler husbilar (men färre husvagnar). Tillbehören var också lite fler, men placerade utanför A-hallen.
Vi var där direkt vid öppningen på torsdagen, filmade allt så fort vi kunde, åkte hem och fixade filmen så snabbt det bara gick. Den ser ni här nedan.
Sen var vi tillbaka med våra vänner Helene och Krister, som skulle tillbringa helgen hos oss. De kom på fredagen och på lördagen sprang vi runt på mässan tillsammans. Det var himla skönt att ha gjort det vi skulle tidigare, nu kunde vi bara gå runt och prata med folk. Det är så himla roligt att träffa både nya och gamla husbilskompisar och på mässor är de väldigt många 🙂
Vi är ju inte på jakt efter någon ny bil eller nya prylar. Däremot hade vi några möten som vi skulle klara av med representanter från olika företag. Vi lyckades göra nästan allt vi tänkt, en kontakt var inte på plats – så den ska vi maila till istället. Däremot pratade vi med flera som vi inte hade planerat för, så helgen blev väldigt lyckad.
Nu ser vi fram emot stora Elmiamässan som är i september. Ett halvår mellan mässorna är alldeles perfekt. Då kommer vår roll att vara en helt annan än föregående år, det blir väldigt spännande!
Hur sjukt är inte det? Allt är faktiskt pga er och alla som följer oss på sociala medier, som tjatat i flera år på oss. Det sin lilla tid, men nu är den här 🙂
När vi startade Du i Fokus för 10 år sedan var det lixom bara som en förlängning på bloggen. Ett litet hobbyprojekt… jo tjena. Snabbt blev det ett heltidsprojekt som jag sedan dess haft som jobb. Redan från början hade vi två dagar i veckan då vi publicerade recept, ibland lånade (med godkännande såklart) men oftast våra egna. Rätter som vi hittade på i vårt kök och fotade själva.
Ganska snabbt var det många som efterfrågade en kokbok och för ett par år sedan började jag faktiskt att fundera på saken och gjorde ett utkast. Men sen hände det lite för mycket runt omkring oss, så kokboken hamnade på hyllan. Tills nu.
Eftersom jag ville att maken också skulle vara engagerad, så väntade jag in en period när vi båda haft mindre att göra. Tillsammans valde vi ut recept och inriktade oss på lättlagade rätter med hyfsat få ingredienser. Några av våra favoriter. Vi hade ju ingen aning om någon egentligen skulle köpa boken, så vi var rätt försiktiga vid första beställningen. Det är ju dessutom sjukt dyrt att både trycka och skicka böcker.
I söndags förra veckan var vi nöjda med vår produkt, iaf som den såg ut i datorn. Vi funderade ett slag och bestämde oss sedan för att trycka 50 ex till att börja med. Sen började väntan på leverans. Å vi behövde inte vänta länge alls. Redan igår kom meddelande från posten att paketet fanns att hämta. Guuud så spännande!
Väl hemma packade vi upp kartongen och fick för första gången hålla vår första egna bok i handen. Så himla coolt. Det är lite jämförbart med att se sin text i tryck för första gången och den känslan är svår att förklara. Lite hisnande sådär och man läser om och om igen för att se om den verkligen inte innehåller några fel. Precis så var det nu också, trots att vi korrekturläst massor med gånger.
Men här är den alltså; Lättlagat med Jikitas. En liten kokbok med ett 15-tal rätter, alla lättlagade, med vanlig ingredienser som man oftast har hemma. De flesta även snabblagade. Boken kostar 269 kr, då ingår spårbar frakt. Är ni intresserade skickar ni ett mail till mmjikita@gmail.com.
Det finns alltså bara 50 stycken och knappt häften är redan sålda. Vi vet inte vad vi ska göra när de är slut. Det kanske blir en upplaga till, eller också korrigerar vi lite och gör en ny bok. Sen kan det säkert komma fler varianter, kanske snabblagat, husbilsmat, grillat… det går ju att göra lite vad som helst.
För ett par veckor sedan tog vi oss ut till Elite Hotel Marina Tower i Nacka. Vi skulle bevaka röda mattan och se Stefan Odelbergs senaste show. Det blev en otroligt härlig kväll med trevliga gäster och en himla rolig show. Jag gillar ju inte magi, men det här!
Jag vet inte vad det är, men magi och trolleri är inte min grej och har aldrig varit det. Kanske är det för att jag vill att allt ska gå att förklara och inte tycker om att känna mej lurad.
Vi kom iaf dit, riggade kamerorna och satte igång. Showen har tidigare gått i Göteborg men är nu flyttad till Stockholm. Här ska den bara gå under några få helger i april, detta var en liten smygpremiär. ”My close up show” är en liten intim show, med bara 50-talet gäster i publiken. Så vi hade ju ingen direkt stress där på röda mattan. Gästerna gled in i sakta mak och det fanns tid att både hälsa, kramas och prata lite. Det bjöds på härlig charkbricka med en otroligt gott bröd och gott i glasen. Å vi hamnade på bild på röda mattan minsann. Det händer inte ofta!
Vi fick plats längst bak och showen körde igång. Stefan Odelberg är verkligen ett proffs. Han är rolig, har ett unikt samspel med sin publik och är otroligt skicklig magiker. Hans trick är frustrerande proffsiga och går inte att klura ut. Sådär så man blir lite förbannad 🙂
Men framförallt så är det en trivsam och rolig show. De 90 minuterna säger bara swosch, så är showen slut. Under den tiden har han lyckats prata med säkert halva publiken, haft upp en handfull av oss på scenen och lurat brallorna av oss allihop. Så otroligt bra helt enkelt. Vi gav full pott, recensionen kan ni läsa HÄR.
Efteråt samlades vi utanför ”salongen” för fortsatt mingel, bilder och snack. Vi var ju där för att jobba, men Stefan bjöd faktiskt in oss att komma tillbaka bara som gäster. Så om några veckor ska jag se allt igen tillsammans med våra vuxna söner. Martin ska åka iväg på konferens, så ”barnen” får ta hand om morsan en kväll. Det ska bli himla mysigt.
Trots att jag inte gillar magi, så är detta något av det bästa jag sett faktiskt. Proffsig underhållning av en väldigt härlig människa. Om ni får möjlighet så måste ni se Stefan Odelbergs ”My close up show”. Ni kommer inte att ånga er!
Det är kanske inte så illa som det låter, vi har besökt mässan Allt för sjön och just det där med båtliv är ju inte riktigt vår grej. Vi gillar iofs båtar, men låter andra köra dem åt oss. Så lite djupt vatten är det allt, iaf okänt vatten.
Förra veckan började årets Båtmässa i Älvsjö, just den helgen var det även Antikmässa – vi kollade såklart in bägge. Inför de flesta mässor är det en sk pressfrukost, då vi får veta årets nyheter och det viktigaste som mässan bjuder på.
Efter frukosten fick vi en liten visning av några av båtarna och presentation av dess ägare, bla den fina båten Ester som legat på havets botten och nu återställts helt och hållet. Vi fick också träffa en av medaljörerna i OS och kolla in hennes båt.
Sen gick vi runt på egen hand för att prata med utställare och filma det som vi tror är av intresse för allmänheten. Här kan ni se filmen:
När vi sett allt om båtar, gick vi vidare till C-Hallen för att gå ett varv på Antikmässan. Där fanns mycket intressant och jag tycker nog att den var bättre än på många år. Vi såg bla den fina lilla moppe-utställningen och Camilla Thulins vackra klänningar. Så läckra!
Antikmässan är ju inte så stor, så vi var färdiga på någon timma. Vi hade kunnat vara kvar längre för att prata med bekanta, men de hade fullt upp – så vi lät dem jobba ostört. Såklart gjorde vi en film även härifrån, den kan ni se här:
Vi gillar mässor, även om ämnet inte är något vi kan särskilt mycket om. Man lär sej ju alltid något nytt lixom. Snart kan vi faktiskt riktigt mycket om både båtlivet och antikviteter, trots att det inte alls är vår grej.
I förra veckan packade vi ihop oss igen och drog i väg med husbilen. First Camp har något som heter Husbilspasset som ger väldigt bra pris på campingar. Detta passade vi på att utnyttja för en långhelg norr om Örebro.
Förra året introducerade First Camp sitt Husbilspass för första gången. Jag satt i säkert 45 minuter för att få tag på något av de få man först släppte. Med Husbilspasset kunde man nämligen bo för 250 kr natten på olika campingar. Det är ett väldigt bra pris. Å jag lyckades få ett som vi sedan utnyttjade mycket under förra året.
I år släppte man fler och vi fick tag på ett även den här gången. Våra kompisar Helene och Krister (Berggrens Bilbo) lyckade också, så vi passade på att utnyttja passen förra helgen. Runt Stockholm finns inte så många First Camp, men det finns några stycken 1-2 timmar bort. Eftersom kompisarna utgår från Norrköping, försöker vi att hitta campingar som är på lagom avstånd från oss både. Den här gången föll valet på Ånnaboda strax utanför Örebro.
Martin jobbade halvdag på torsdagen, sen packade vi ihop oss och drog iväg. Det tog ungefär 2,5 timma att köra, vi hann fram och hade installerat oss precis innan det blev mörkt. När vi kom fram var det snö och 3-4 grader kallt, det skulle ändras under helgen. Första natten var vi nästan ensamma och det vräkte ner, först snö – sen regn. När vi vaknade var snön nästan borta och det var istället isgata utanför. Och dimma, man såg knappt handen framför sej.
Martin jobbade återigen halvdag, jag låg i sängen och läste tills han var färdig, sen satte vi oss med filmer, bilder och de texter som är beställda. När vi precis ätit middagen färdigt såg vi hur kompisarna ställde sej på platsen brevid oss. Sen blev det mest tv och snack resten av kvällen. På lördagen var det lite mindre is, så vi staplade oss ut på en försiktig promenad. Två gånger faktiskt, den ena var för att testa våfflorna upp på bistron.
First Camp Ånnaboda är stort. Det kanske inte är jättemånga campingplatser, men här finns en massa annat som skidspår, skid- och pulkabacke, promenadstråk och en sjö. Här kan man verkligen umgås med och i naturen på alla möjliga sätt. Det finns dessutom ett hotell och konferensmöjligheter. Tydligen var det sportlov, men det märkte vi inte mycket av. Det var några barnfamiljer, men inte alls så det visade på någon slags ledighet.
Lördagkvällen fortsatte sedan med taco och melodifestivalen såklart. Det kan ha blivit en himla massa lakritslikör också… jag som tidigare varit ensam lakritsnörd har numera fått sällskap. Så min lilla likörflaska som förr räckt hela året, tar numera slut när man minst anar det – det har lixom aldrig hänt förut. Tur jag har ett par till hemma.
Efter lite mer regn vaknade vi till lera på söndagen. All snö och is hade alltså blivit lervälling, inte alls lockande att gå ut i. Dessutom mådde jag dåligt, så jag stannade mest inne i bilen. Vi såg skidskyttet, sen däckade jag. Min fibromyalgi tycker inte om det här hattiga vädret. Kroppen reagerar med värk och trötthet, så jag sov bort större delen av eftermiddagen.
På måndagen jobbade Martin återigen halvdag och sen packade vi ihop oss och åkte hemåt igen. Det är alltid lika tråkigt att åka hem, inget vi alls vill göra. Nu längtar vi verkligen till sommaren när vi kan vara borta ett par månader i sträck. För nu kommer det att dröja ett tag till nästa husbilstur. Både veckor och helger är fullbokade med jobb, det väntar några mässor bla husbil Stockholm i mitten av mars. Bilen ska besiktas och lite sånt. Men i månadsskiftet drar vi nog iväg igen och sen börjar säsongen på riktigt med husbilsträffar och annat roligt.
Tills dess fortsätter vi att röja här hemma. På lördag är det loppis igen, en flyttkartong till är fylld. Nu börjar det synas att grejer försvinner här hemma. Så himla skönt. Ett steg närmare vårt liv på heltid i husbilen 🙂
Förra året var vi med på Finncanopus jungfrutur. Här om veckan fyllde fartyget 1 år och vi var med på födelsedagsfirandet. Det blev en himla mysig dag med massor av mat 😛
Finncanopus är Finnlines nyaste fartyg. Man kan väl säga att det är en bilfärja, 2.0. Ett fraktfartyg med största bildäcket vi någonsin sett och med ett par våningar med hytter som tillhör lyxkategorin. Vi har varit ombord tre gånger nu och trivs väldigt bra där. Det är trivsamt, stora öppna utrymmen, trevlig personal och väldigt god mat.
Enda problemet är att Finnlines fartyg går från Kapellskär, som ligger i Norrtälje. Det är ju en bit att åka när man kommer från södra Stockholm. Så det blev en tidig morgon, för att hinna med den chartrade bussen från Stockholms centralstation.
Väl framme vid terminalen får man åka ombord på fartyget med buss, eftersom landgången inte är färdigbyggd. Så man hamnar inne på bildäck och får ta hussen upp till plans 10 där receptionen, en del av hytterna och taxfree mm ligger. Den här gången gick vi direkt till VIP-loungen, där vi trivs bäst. Där är mysiga sittgrupper, panoramafönster och står alltid fika framme. Ett bra ställe att hänga helt enkelt.
Vi tog plats i konferensrummet och fick en kort genomgång av fartyget och resans program. Vi och kanske 2-3 till hade varit ombord förut, men för de andra var det första gången. Efter genomgången blev det rundtur av fartyget, vi har som sagt sett allt förut och även gjort en film av hela båten (den filmen kan ni se HÄR)- men gick med ändå för att se om något ändrats.
Sen var det dax för brunch på Mickes, en favoritrestaurang. Något man måste äta ombord är Egg Benedict, antingen som den är eller med lax. Den är i världsklass här. Jag har dock ätit den några gånger och växlar numera med avocadomackan som också är riktigt, riktigt bra. Något annat som finns på brunchen är en räkröra som är to die for. Jag älskar ju räkor och har mina krav, den här är bland den bästa av röror som jag smakat.
Efter brunchen hade vi fri tid, några gick till spa och några hängde i lungen. Vi gjorde det sistnämnda. Folk kom och gick, vi pratade lite och fick några nya bekanta. De festa av oss har sett på olika sätt, men kanske inte pratat så mycket. Nu hade vi tid med det och det är så fint när man verkligen hinner att prata ordentligt.
Väl framme på Åland klev vi av för att byta båt, då tog Visit Åland emot oss med saffranspannkaka och lite information. Det var länge sedan vi åkte runt på Åland och vi har aldrig gjort det med husbilen, men det finns en plan… vi hinner nog inte i år, men kanske nästa?
Väl ombord på Finnsirius fortsatte myset. Vi gick ett varv i taxfree där Martin hittade en vinterjacka för halva priset. Snart var det dax för mer mat, en lite mindre middagsbuffé stod uppdukad åt oss. Jag menar det verkligen: ALL mat ombord är väldigt god. Oavsett om man äter buffén, i Mickes eller i bistron – allt är gott. Vi satt rätt länge och åt, så där så det blev lite brått till nästa hålltid i programmet.
Det var dax för drinkprovning, särskilt alkoholfria drinkar. Det finns rätt många goda drinkar utan alkohol, även om stinget som alkoholen ger uteblir. Vi smakade några stycken innan vi gick tillbaka till loungen. Har man varit ombord för mycket när bartendern känner igen en? Frågar såklart åt en vän 😛
Sen var vi tillbaka i Sverige igen. Efter en väldigt mysig resa, med några nya bekantskaper. Såna här dagar uppskattar vi verkligen. Ingen stress, bara mys och härliga människor. Mer sånt!
Det blev en intensiv vecka med flera långa dagar och sena kvällar. En massa kul, men det är knepigt att hinna något mer än det mest nödvändiga som att äta och sova. Å så blir det nästa vecka också, men jag klagar inte. Däremot ser det ut som sjutton hemma 😛
Vi kom hem runt lunch i måndags, efter en mysig husbilshelg. Den ska jag berätta om inom kort. På tisdagen firade vi 17 år tillsammans. Det är viktig att fira sånt tycker vi, kanske för att vi fick vänta så länge på att hitta varandra?
Vi ger inte några presenter till varandra, vare sej till jul, födelsedagar eller andra högtidsdagar. Däremot försöker vi att göra något tillsammans. Den här gången blev det en middag på tu man hand på stan efter jobbet. Mi Ridell hade bjudit in oss till sin show ”Häpp!”, så när vi var mätta och belåtna åkte vi till Villa Foresta för att se henne. Å där träffade vi en massa andra bekanta också. Kul kul.
På onsdagen var det dax för nästa event, en middag på Fotografiska med representanter från Schweiziska Grindenwald. Vi fick en intressant presentation och sedan en helt fantastisk middag. Dan där lilla alpbyn har en himla massa spännande att bjuda på, bla en järnväg med station högst upp på toppen. På 3500 meter höjd. Där finns också en äventyrspark med zipline, hiking och en massa annat. Sånt som vi gillar.
Så nu är vi väldigt taggade på att åka dit, kanske i höst. Det skulle kunna bli en rolig film och där finns även flera campingar nere i dalen, som vi gärna skulle kolla in.
Så var det helt plötsligt torsdag och vi var dubbelbokade. Det händer väldigt mycket just nu, vi tackar nej till massor – men säger också att om vi hinner så tittar vi förbi. Så blev det när Kayo hade releasefest för sin bok ”Innan natten är över”. Vi hann dit, prata ett par ord med henne och ta några bilder. Tyvärr hann vi inte med presentationen, då var vi nämligen på väg till Rival för att se standup.
Boken fick vi iaf med oss hem, så den ska läsas snabbt och sedan skrivas recension om.
På Rival skulle vi se Henrik Schyfferts föreställning, som redan gått ett år – men vi har inte hunnit se den. Utan att säga för mycket om själva föreställning, så kan jag ändå avslöja att den börjar väldigt speciellt. När man kommer in i salongen ligger han på en schäslong och lyssnar på musik. Där ligger han från det att publiken släpps in, tills föreställningen börjar. Utan att säga ett ord eller ens låssas om att han är på en scen.
När den väl börjar är det 90 minuter med skratt, grått, igenkänning, glädje och sorg. Det är sååå bra. Tiden bara försvinner och efteråt vet man inte riktigt hur man mår. Har ni möjlighet så se den. Schyffert är bättre än någonsin. HÄR kan ni läsa vår recension.
Så blev det fredag och Martin hade sin lediga dag. Den brukar gå åt till jobb, igår gick den istället åt till att göra en massa ärenden eftersom vi har fått låna bil. Då är det bäst att passa på att åka till sopen, panta flaskor, storhandla och en massa annat. Så typ hela dagen gick åt till detta och när vi väl kom hem var vi rätt slut. Då var det dax för middag och vi skulle laga om ett gammal recept för att ta nya bilder.
Vi hann ändå en himla massa, så att vi idag (lördag) kan gör en massa jobb och komma ikapp lite. Vi ska testbaka en slags semmelmuffins, laga om ett wokrecept och lite annat. Jag har kommit igång igen med att fota och lägga ut saker på Blocket. Så skönt att ha lite energi igen.
Dagarna går alltså. Å de går snabbt. Snart är det måndag igen 😛
I fredags fyllde jag alltså år, 55 stycken. Detta firades med årets första husbilstur och en massa god mat och dryck. Ibland blir allt bara så himla bra!
Martin brukar ta sin lediga dag på fredagar och i vanliga fall drar vi iväg på torsdagen när vi ska nånstan. Men den här gången hade jag ett läkarbesök inbokat då, så det fick bli fredagen istället. Vi packade snabbt ihop oss och drog iväg redan vid 10-tiden.
Vi skulle inte så långt, bara till Norrköping ca 15 mil bort. Så vi var på plats redan strax innan 12. Vi åt lunch och sedan öppnade vi en flaska bubbel dagen till ära. Det var dessutom det enda vi kunde göra just då eftersom vi fick problem med vattnet. De kom lixom inget när vi satte på det…
Våra kompisar Helene och Krister bor precis vid ställplatsen, det var ju därför vi åkte dit. Så när Helene slutade jobba kom hon med en dunk vatten till oss, så vi iaf skulle kunna borsta tänderna och gå på toa. Vid det laget hade vi hittat felet, en liten platsgrej som fryst sönder. Vi försökte att tejpa den, men det funkade inte.
Senare testade vi att limma den och det funkade bättre, så vi kunde faktiskt använda vattnet hjälpligt resten av helgen. Nu har vi beställt två såna där grejer, så vi kan byta direkt när vi kommer hem och ha en i reserv om det händer igen. Husbilslivet lixom 😛
Helene var ensam på fredagen och tog oss till en restaurang som hon fått tips om. Det blev Italienska Grazie som ligger kanske 10 minuter från ställplatsen. Där tog jag och Helene en oxfilepasta och sedan en pavlova till efterrätt, medan Martin tog högrev har jag för mej. Tydligen svingod och han har rätt höga krav på sitt kött.
Det var så himla gott och trivsamt, så vi satt kvar där rätt länge. Det var nästan fullt med gäster, några som hade möhippa, andra som satt i små grupper och hade mysigt. Ett ställe jag absolut kan rekommendera om ni vill ha en god middag på ett bra ställe i Norrköping.
När vi ätit klart gick Helene hem till sitt medan vi kurade ihop oss i husbilen och kollade på lite film. Det första vi gör när vi vet att vi inte ska gå ut mer, är att svida om till våra tjocka pyjamasar. Sen släcker vi ner och tänder mysbelysning. Mysigare än så blir det lixom inte.
På lördagen tog vi oplanerat en rejäl sovmorgon. Vi sover så himla bra i bilen så inte förrän strax innan 10 klev vi ur sängen. Det var länge sedan vi tog en sån lång sovmorgon. Helene kom ner med en kaffemugg och fikade med oss medan vi gjorde oss ordning. Sen tog hon oss på en lång promenad runt Norrköping.
Den promenaden och resten av helgen berättar jag om i ett annat inlägg 🙂
Så var det då dax att lämna den underbara solen och härliga värmen. Ja, jag är beroende av sol och värme, det märks så tydligt när man väl har det. Så det var med en hel del ångest vi åkte hem.
Det där ”Borta bra men hemma bäst” gäller inte för oss. Vi säger hellre ”Hemma bra men borta bäst”. Vi trivs helt enkelt inte hemma och även om Sverige är fint, så är vintern vidrig när man inte klarar kyla eller väderomslag och har en värkande kropp konstant från oktober till april. Under de här två veckorna har jag tagit en (1!) enda värktablett, hemma kan det bli två per natt. Det är rätt stor skillnad.
Så när det närmade sej hemresa fick jag faktiskt rejäl ångest. Det började 3-4 dagar innan när det gick upp för mej att det snart var slut. Vi åkte hem på onsdagen och från måndagen var jag faktiskt nästan i sorg. Så jobbigt var det. Sen börjar det där med att göra något sista gången. Sista frukosten, sista lunchen, sista strandpromenaden, sista solnedgången. Sista sista.
Jag vill inte ha det så! Min käre man vill inte heller ha det så, och det är ju därför vi planerar för något helt annat. Att vara i solen hela vintern och bara njuta. Visst blir det sista gången då också, men inte på samma sätt som efter två veckor. Tänk att veta att man har flera månader framför sej med plusgrader. Så himla härligt!
Men nu var det alltså så att vi skulle byta 25 plus mot nollgradigt. Vi tog avsked av nya bekantskaper, åt den där sista frukosten, tog en promenad, packade väskorna och klev på transferbussen. Tiden i härliga Egypten var slut. Men så här mycket semester var det länge sedan jag hade, så känslan i kroppen var rätt fin ändå. Vissa dagar har jag bara uppdaterat ett par av våra sociala medier, kanske 30 minuters jobb, inget mer.
Men det blev en rätt jobbig hemresa med sjukdomsfall på planet, där man efterlyste hjälp av läkare. Allt verkar ändå ha gått bra och vi landade i Stockholm som vi skulle. Väl där hämtade mina föräldrar oss, så vi var rätt snart hemma i Tumba. Vi dök direkt i säng, utan att packa upp. Smutsvätten skulle knappast smita från oss 😛
14 dagar går fort, det är snart dax att åk hem. Den stora åka-hem-ångesten har börjat. Jag vill INTE!!! Jag säger fortfarande ”Hemma bra men borta bäst!”. Vem sjutton vill åka från 25 plus till 0-gradigt?
Den bästa känslan är när man stiger av planet, möts av den ljuvliga värmen och vet att man har en massa härliga dagar framför sej. Men de där dagarna går ju alldeles för fort. När vi kom hit 1 januari åkte vi från snöstorm, så himla skönt att lämna skiten bakom oss. Vi landade i ett soligt Egypten och sedan dess har värmen varit stabil på runt 23-25 grader varje dag.
Våra vänner åkte hem förra onsdagen, sedan dess har vi ägnat dagarna åt jobb, vila och promenader. Vi har vaknat vid 7.30, ätit frukost och tagit en promenad eller gått direkt till stranden. Strandpromenaden är så fin och ca 2 km lång om man går hela. Hotellet är stort, så det blir ca 1000 steg bara av att gå till frukosten. Så steg har vi fått varje dag bara genom att gå till maten, och med promenaden har det blivit en himla massa till.
Jag har försökt att komma ikapp med mina böcker. Så timmarna i solen har mest bestått av att läsa, hittills har det blivit 6 böcker. Betydligt färre än jag har med mej, det brukar bli mer läst när vi är ute och reser. Men men…
Lunchen har intagits på bufférestaurangen The Cove, ända tills vi häromdagen upptäckte Shimmer som var mycket mysigare. Här kan man få en sallad, pasta eller något annat lättare. Så sista dagarna har vi ätit här, även om det är lite längre att gå. Men det var ju det där med steg, vi samlar så många vi kan 🙂
Vid 15.30 har solen inte längre värmt särskilt mycket, då har vi istället gått upp och satt oss på vår balkong. Vi bytte rum efter några dagar, för att vi saknade eftermiddagssolen. I det nya rummet har vi en stor härlig balkong där vi gärna sitter på eftermiddagen innan solen går ner.
Efter att ha testat de flesta av restaurangerna här har vi ändå landat i att middagsbuffén har bäst mat, så där har vi ätit senaste kvällarna. Martin har fastnat för den Indiska delen medan jag varierar lite mer. Salladsbordet är helt fantastiskt med allt man kan önska och lite till. Ja, jag äter sallad på semestern. Jag äter nästan som hemma faktiskt, även när vi är på resa. Jag vill slippa ta tag i ett stort plus på vågen när jag kommer hem. Den här gången har vi även avstått alkohol, nästan helt. Vi har tagit hand om oss helt enkelt och tänkt på hälsan i första hand. Å det känns jättebra!
Efter middagen har vi gått upp på rummet för att jobba. Vi har nämligen snabbaste uppkopplingen i vårt rum, då routern sitter på vår vägg. Här slipper vi frustrationen med seg uppkoppling, som annars är vanligt på hela hotellet. Vi har iofs lokala simkort i mobilerna, men det funkar inte klockrent överallt ändå. Här är nämligen tjocka stenväggar överallt som stör signalerna. Men på rummet funkar det bra.
Nu när vi är ensamma har vi somnat vid 22-23 kanske. Då har vi varit dödströtta, trots att vi inte gjort särskilt mycket. Ett par dagar har vi dock jobbat. Hela hotellet har filmats. Vi har gått runt med en av cheferna som visat oss de större sviterna och spa:et. Pratat med restaurangansvarig, filmat restaurangerna och omgivningarna. Området är jättestort, så det har tagit sin lilla tid. Bara spa:et är två våningar och har mer än 30 behandlingsrum. Nu fattar vi varför det heter Makadi Spa.
Men nu är det alltså snart dax att åka hem. Bara en hel dag kvar i solen. Och sen en förmiddag. Sen dröjer det innan vi får såna här temperaturer igen. Min kropp mår så bra. Nu får jag förbereda mej för värk ett par månader. Här har jag tagit två värktabletter på två veckor, hemma blir det två per natt… då kanske ni fattar varför jag inte vill åka hem.
Vi tittar såklart redan på resa till nästa vinter. Som det ser ut nu så blir det kanske Egypten igen. Det är ju så himla prisvärt! Vi får väl se… det blir som det blir… nåt blir det iaf 🙂
Maken fyller år 10 januari, han har alltså blivit rätt van vid att fira sin födelsedag utomlands. Många har firats i Egypten och så blev det även i år. Vi fick en väldigt mysig dag med en privat tur runt i Hurghada.
Via FB-gruppen Egyptentips har vi kommit i kontakt med Amir som driver Konungarnas Dal Resor. Det var med honom vi åkte till Kairo och skulle åka på en båttur i måndags, men det blåste så mycket att den fick ställas in. Så himla synd.
Amir blev snabbt en väldigt bra kontakt här, eftersom han pratar svenska, bor i Hurghada som är hyfsat nära där vi är nu och snabbt blivit en bra vän som vi haft mycket kontakt med de senaste veckorna.
Han är inte fullbokad just nu och sa att om vi vill besöka det nya museet i Hurghada så kunde han köra dit oss privat. Ingen arrangerad tur alltså, utan en kompisgrej. Våra vänner Helene och Krister har åkt hem och vi hade lite tråkigt, så vi bestämde att Amir skulle hämta upp oss på fredagen. När han fick veta att det var Martins födelsedag då, planerade han lite mer än bara ett museibesök. Det blev en heldag i Hurghada med omnejd kan man väl säga.
Klockan 10 stod vi klara att bli upphämtade. Först körde han oss till en ny stadsdel, mellan Makadi och Hurghada som heter Sahl Hashees. Här släppte han av oss vid ett torg och visade hur vi skulle gå, medan han körde runt för att hämta upp oss på andra sidan. Vi gick längs en jättefin strandpromenad, med helt nya hotell och en lång pir. Där möttes vi upp och gick tillsammans ut på piren. Vilket ställe! Detta kommer nog att bli nästa ort för charterbolagen. Så fin strand och så fina hotell!
Sen åkte vi till Hurghadas nya museum. 2000 saker har valts ut från det stora museet i Kairo som flyttats över hit. Det är såklart inte ens i närheten av Kairos stora samling, men ett bra alternativ om man inte kan kan åka ända dit men ändå vill lära sej mer om Egyptens historia.
Vi gick runt någon halvtimme kanske. Amir visade de viktigaste föremålen, sedan gick vi runt själva och fotade/filmade lite snabbt. Utgången från museet leder till en av alla butiker som har fasta priser. Turisterna är lite rädda för att pruta och förhandla om priset, så det finns ett par butiker med fasta priser i Hurghada och detta är en av dem. Vi handlade hibiskus-te som Martin gärna dricker och lite kex, eftersom vi började bli ganska hungriga.
Amir hade lovat att visa oss Hurghada Marina, där vi faktiskt aldrig varit trots att vi varit i närheten många gånger. Men innan dess körde han till ett stort konditori där Martin fick välja en tårta. Oj, så svårt han hade. Där var så många fina tårtor och det var svårt att välja. Men han älskar ju jordgubbar, så det blev till slut en jordgubbstårta. Den delades upp i mindre bitar och las i en kartong, som vi fick med oss.
Framme i marinan gick vi till en restaurang som var så otroligt sött utsmyckad. Det var långt efter lunch, så vi beställde in en pizza som vi delade på innan vi satte tänderna i tårtan. Här satt vi en lång stund och bara myste. Jag saknar att kunna åka iväg enkelt till närmaste stad, så det där med att bo på ett resort mitt ute i ingenting är inte riktigt min grej. Vårt hotell är jättefint, men det är väldigt krångligt att ta sej därifrån. Så nästa gång kommer vi att bo närmare Hurghada igen.
När vi myst klart körde Amir oss tillbaka till hotellet igen. Vi gjorde faktiskt ett kort stopp på The Grand Palace, där vi bodde förra året. Hotellchefen blev så otroligt glad att se oss och vi fick lova att åtminstone överväga att bo där nästa gång vi kommer. Det kan nog faktiskt bli så, vi trivdes väldigt bra på det hotellet.
Vid 17-tiden var vi tillbaka på vårt rum igen, rätt trötta. Men vilken otroligt fin dag vi hade haft och vilken härlig födelsedag Martin fick. Amir fixade verkligen en himla mysig dag åt oss, med en perfekt kombination av olika upplevelser. Vi är så tacksamma över att ha lärt känna honom.
Behöver ni någon gång hjälp med guide, taxi eller annat i Egypten, så hör av er till Amir på Konungarnas Dal Resor. HÄR är hans kontaktuppgifter. Hälsa från oss 🙂
