Bläddra efter
Etikett: jikitas på äventyr

Frykenbaden bjöd på magiska solnedgångar

Frykenbaden bjöd på magiska solnedgångar

Kommentarer 2 kommentarer

Sommarens projekt har varit att samla så mycket material som vi bara kunnat. För att kunna skriva artiklar om campingar och ställplatser till tidningen som vi har uppdrag för. Det har väl blivit en 20-30 stycken, vissa är bättre än andra 🙂

Ända sedan vi drog ut på första långturen runt valborg har vi bara haft ett enda mål. Att samla arbetsmaterial för resten av året och gärna nästa också. Vi har alltså åkt som galningar genom Sverige och besökt mängder med orter, men väl på plats har vi egentligen bara sett campingen eller ställplatsen – orten har vi knappt sett något alls av. Och det har alltså varit helt medvetet.

Vårt uppdrag är att testa campingar och ställplatser och att skriva om dem. Det är det vi får betalt för, hur konstigt det än kan låta. Tillsammans fotar vi och skriver texterna. Till våra egna kanaler blir det även bilder på instagram och filmer på youtube. Och så skriver jag ju här på bloggen också såklart, men det är mest ett sätt att komma ihåg vart vi har varit.

Vi ska leverera mellan 12 och 24 texter per år och det måste vara platser som inte är skrivna om förut. Det är där det blir problem. Det finns mängder med campingar och ställplatser, men många är redan skrivna om. Vi har en lista från de senaste 10 åren på platser som vi inte får använda. Så vi bestämmer alltså en riktning, letar upp en anläggning och tittar i vår lista. I bästa fall finns den inte, då åker vi dit – annars får vi leta upp en annan.

Ibland blir vi tipsade av följare eller kompisar, så var det med Frykenbandens Camping som ligger otroligt fint vid Frykens strand. Så vi åkte dit, checkade in och började utforska. Det första vi la märket till var att det var ovanligt många långliggare, såna som alltså står hela säsongen, år efter år. Vi har märkt att de blivit färre på andra campingar, men här var det alltså fler än vi sett förr.

Redan första kvällen bjöds vi på en fin solnedgång. Vädret var helt perfekt, så vi satt ute länge. Direkt när vi kom tog vi en promenad runt området och jag hittade till min glädje både en stor tvättmaskin och tumlare. Yes! Äntligen skulle jag få tvätta lakanen! Så det första jag gjorde morgonen därpå var att slita ut alla sängkläder och gå bort till tvättstugan. Det var en bit att gå, så när allt var tvätta och tumlat hade jag fått ihop nästan 7000 steg. Så himla bra! Både renbäddat och en massa steg 🙂

Större delen av dagen satt vi och läste och på kvällen gick vi iväg för att testa restaurangen. De blev varsin hamburgare, min med ost och Martins med tryffel. Så goda. Sen gick vi längs vattnet tillbaka och tog massor med bilder. Solnedgången var ännu finare än kvällen innan.

Morgonen efter hade vi inte så många timmar kvar på campingen, men bad om sen utcheckning så vi skulle hinna filma allt. Det tar sin lilla stund att gå igenom allt, vi kollar tom in toaletterna på platserna vi besöker. Så att man ska se hur det står till med städning och hur fräscht det är i tex duscharna. Här var det mesta till belåtenhet, vi kommer gärna tillbaka.

Så här går det alltså oftast till när vi testar en camping. Vi sover där ett par nätter, testar allt som finns där och går kritiskt igenom hela området. Sen tar vi massor med bilder, både två. Allt läggs in i en mapp på datorn och gås igenom när texten är skriven. Så skickas texten och bilder och vi kan skriva faktura. Ett jobb tar alltså runt två dagar att samla materialet till och runt en vecka att få till texten och bilderna. Dessutom måste det ju vara bra väder, och just den lilla detaljen rår vi inte på. Alltså kan det hända att vi måste komma tillbaka till en plats flera gånger och komplettera med bilder.

Ni fattar varför vi inte hinner se något annat av platserna vi besöker va? I år har vi prioriterat detta, nästa år kan vi nog roa oss lite mer. Då har vi redan platser att plocka av och kan besöka ställen av ren nyfikenhet. Det blir en helt annan resa 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Arbetskollektivet Stora Nitten

Arbetskollektivet Stora Nitten

Kommentarer 3 kommentarer

Jag lärde känna Åsa när vi båda fick barn ungefär samtidigt hösten 1993. Under småbarnsåren umgicks vi så gott som dagligen. Tills hon hade den dåliga smaken att flytta först typ 10 mil bort, sedan 20 mil till… Så oschysst!

Åsa är nog den person som känner mej allra bäst, förutom Martin såklart. Hon har känt mej under och igenom småbarnsåren, vi har gått igenom våra skilsmässor tillsammans och en massa annat. Trots avståndet håller vi såklart kontakten, även om den inte är daglig längre – inte ens en gång i veckan… men när vi hörs fortsätter vi bara där vi var senast.

Åsa och hennes familj har ett sommarhus i Stora Nitten i Dalarna, där har jag besökt henne en gång på 90-talet med barnen. Nu när vi åkte runt i närheten passade vi på att göra ett nytt besök. Den här gången var det inga barn med, däremot var hennes bror med sambo där. Så härliga och lättsamma människor allihop.

Alla utom Åsa jobbade, hon hade semester. Så det blev som ett slags arbetskollektiv där vi alla satt på olika ställen i huset och i husbilen och jobbade. Jag satt i vardagsrummet med Åsa, hon pysslade med sitt och jag med mitt. Jag fick faktiskt massor gjort. Två texter gick iväg till redaktören och två nya påbörjades.

När alla slutat jobba vid 17-taget åt vi gemensam middag och satt sedan länge och pratade om allt mellan himmel och jord. Så härligt med människor som man kan prata med om precis allt!

Hela tre nätter blev det här, så länge brukar vi inte våldgästa någon. Men allt var så mysigt och problemfritt att det lixom bara blev så. Vi hade säkert kunna varit kvar längre om vi inte behövt ladda batterierna i bilen som kört slut eftersom vi fricampat så länge, och dessutom var inbokade på en camping som vi skulle fota.

Jag är så otroligt glad att jag har Åsa, hon är verkligen en pärla. Önskar bara att vi kunde ses lite oftare, men så länge hon vill vara kvar i mitt liv är jag nöjd 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi var inte först – men nästan

Vi var inte först – men nästan

Kommentarer 3 kommentarer

Än en gång blev det besök på en ny ställplats, den här gången var vi inte först – men det var inte långt ifrån. Ställplats Barken 1 i Dalarna hade haft öppet knappt en månad när vi var där.

Ett av målen med resan runt i Dalarna var att besöka den nya ställplatsen i Vad vid sjön Barken en bit från Smedjebacken. Här visste vi att det precis öppnat en ställplats och den ville vi såklart besöka för att göra ett reportage om.

Vi kom fram till en jättefin plats men otroligt utsikt över vattnet. Ni vet sådär fint så man inte vet vad man ska säga utan bara tittar och tittar och tittar. Och njuter.

Barken 1 är egentligen ett gammalt sågverk. Här finns fortfarande en av de större byggnaderna kvar och rälsen där man drog vagnarna med timmer. En plats med historia alltså. Sånt gillar jag!

Området är ganska stort, de nio platserna som finns just nu kommer att bli fler. Och det byggs även en vinterförvaring för husbilar, husvagnar och båtar. Om jag bodde i närheten och behövde ställa undan husbilen skulle jag definitivt kolla in detta alternativ.

Även om det inte är helt färdigt, det ska målas lite och så, så har ägarna verkligen satt sitt eget avtryck på platsen. Till att börja med har man sitt eget krypin med gräsmatta som är inhägnad med höga häckar. Det blir verkligen som ett litet rum, med magisk utsikt över vattnet. Här finns stora härliga blomarrangemang, där man bla kan plocka sina egna färska kryddor. Och en loppis som är full med spännande grejer.

Vi satt ute länge och läste och bara njöt av den fantastiska kvällen. Vem vill inte sitta ute med den här utsikten lixom? Att flytta ut kontoret var såklart självklart! Jag har sällan haft så fin arbetsplats 🙂

Området är inhägnat och låst, vilket såklart är en stor fördel för den som väljer att vinterförvara sitt fordon här – men området i sej är så lugnt att det egentligen inte behövs nu på sommaren. Här är helt tyst, total njutning. När vi var där var det dessutom helt vindstilla och inte en krusning på vattnet, det var helt magiskt!

Här finns tömning av både toa och gråvatten, samt påfyllning av dricksvatten. Det enda som fattas är toa och dusch. Alla har ju detta i bilen, men det är många som inte använder dem av olika anledning. I vår förra bil var duschen för liten för att Martin skulle få plats ordentligt och i den nya bilen är duschen trasig. Jag fattar varför man valt bort det, det blir ju lite extra jobb med städning och så – men tror ändå att det skulle vara uppskattat. Här planeras även för en liten kiosk, den som sköter den kanske skulle kunna städa ett par gånger om dagen. Med bara nio platser blir det nog inte så jättesmutsigt.

När vi ska kolla in en ställplats behöver vi minst två dagar. Då hinner vi kolla in allt, sova och upptäcka området. Men det avgörande är vädret, blir det dåligt väder kan vi varken fota eller filma – därför har vi dessutom galen koll på fyra olika väderappar. Det har hänt flera gånger att vi fått komma tillbaka för att fota en plats. Grådassiga och regniga bilder lockar lixom ingen att läsa vidare.

Tyvärr är inte allt riktigt klart för att ta bilder till tidningen, men de kan vi komma tillbaka och ta en annan gång – allt annat som vi behöver för att skriva en text har vi. Om ni vill se rörliga bilder från ställplatsen kan ni kika in på instagram @jikitaspåäventyr där finns en sk reel som visar allt. Inom kort kommer även en film på Youtube.

Vi flyttar gärna hit kontoret igen, det är ett som är säkert!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ölprovning i Borlänge

Ölprovning i Borlänge

Kommentarer 3 kommentarer

Något vi sett fram emot hela sommaren var ölprovningen som vi pratat om i typ två år. I Dalarna finns en av Sveriges få ölsommelierer, Micael Lysén. Honom lärde vi känna av en slump och han hängde på vår idé om en provning live på Youtube.

Frö två år sedan var vi på en grej i Dalarna, där vi fick testa isfiske och lite annat. Det var mitt i smällkalla vintern och rätt vad det var så kom det ut en man i läderförkläde och loafers på isen. Det var Micke, en av fem aktiva ölsommelierer i Sverige. Redan då pratade vi om att vi skulle ses igen och ha en ölprovning från husbilen. Det tog lite tid, men nu var det alltså dax.

Tillsammans med våra husbilskompisar Micke och Patric hade vi bestämt att vi skulle ses på First Camp Mellsta i Borlänge och ha provningen där. När vi kom dit hade de andra precis kommit, så vi kunde checka in samtidigt. Micke och Patric är nog mest kända för sitt galna barskåp, men också för sina tre små pälsbollar och för att de är så himla härliga. Vi är så glada att ha träffat dem och att vi får ingå i deras gemenskap.

Men det kom fler! Vi hade pushat lite för provningen i sociala medier och uppmanat folk att vara med online eller på plats. Så det kom faktiskt två ekipage till, Mia och Johnny och Maria och Pasi, så himla roligt. Vi hade träffat dem alla, men de hade inte träffat varandra. Det är en otrolig förmån att få tussa ihop nya bekantskaper.

Vi hade bokat in oss fredag-måndag, så skönt att stå still några dagar. Vi byter ju plats varje eller varannan dag, men nu skulle vi sova tre nätter på samma ställe. Två hela dagar tillsammans med roligt sällskap, dessutom. Vilken lyx!

Fredagen gick mest ut på att prata, dricka drinkar och bara mysa. Jag hängde mest hos hundarna, ska väl erkännas. Mina tre pälsbollskompisar Lisa, Joy och Colette. Det gäller att passa på när man väl träffas 🙂

På lördagen var det dax för provningen. Vädret var helt fantastiskt, så vi satt ute hela dagen och bestämde oss till slut för att ha provningen ute istället för inne i vår husbil. Så vi körde ut vännernas markis, de har en jättestor husbil – ni ser ju skillnaden på bilden här brevid. Deras husbil är ytterst, vår är nummer två 😛

Så dukade vi mellan våra bilar. Ett par bord, stolar och det vi skulle testa med deras husbil bakom ryggen. Här skulle vi sitta tillsammans med Micke (sommelieren) samt Patric och Micke, medan våra gäster satt framför oss. Datorn ställde vi mellan oss och vår ”publik”.

Vi testade fem olika öler, vi hade bett Micke plocka fram några roliga sorter som alltid finns på bolaget samt en alkoholfri. Dessa var Wisby Weisse, Wisby Pils, Carnegie Porter, Stigbergets Scanvinavia West Coast och Poppels alkoholfria Hoppy. Vi hade också slängt in en ”Svarte Petter”, som han inte visste något om och skulle testas blint. Det var en helt vanlig Mariestad, något som husbilsmänniskor ofta dricker. Micke lyckades nästintill gissade rätt. Helt otroligt!

Kl 17 körde vi igång och det blev både roligt och intresserat. Jag gillar inte öl särskilt mycket, men jag gillar provningar. Man lär sej alltid nåt och den här gången lärde jag mej massor om temperatur, humle, malt och mjöd. Jätteroligt!

Ni kan se hela provningen här:

Provningen tog ca 90 minuter, sen vinkade vi bye bye till vårt ölproffs. Så himla kul att det gick i lås! Jag tycker fortfarande inte om öl, men de andra fick nya favoriter.

Martin och jag pustade ut. Nöjda men lite trötta. Patric hade lite mer energi och ställde sej vid den stora grillpannan och började sno ihop vår middag. De hade fått renkött av en annan husbilskompis, Frekko, och skulle nu försöka göra en äkta souvas att bjuda oss på.

Det finns säkert en mängd olika versioner, men enkelt kan man säga att det är renkött, lök och potatis som steks ihop och till detta serveras några goda tillbehör. I vårt fall en röra med västerbottensost och en med lingon. Asså… det blev sååååå gott! Sådär så man slickar tallriken.

Återigen blev det en sen kväll. Slattarna från provningen dracks upp, samt lite annat smått och gott. Vi var både mätta och otörstiga när vi nöjda gick och la oss.

Sen var det roliga slut! På söndagen drog först Mia och Johnny iväg, sedan Maria och Pasi och sist Micke och Patric – samt nästa alla andra som också stått på campingen över helgen. Bara vi kvar…

Jag tränade och sen filmade vi campingen, tog våra bilder och satte oss sedan och jobbade. Hur roligt det än är med sällskap, så får vi inte särskilt mycket gjort – men det gör såklart inget. Men då får man desto mer att göra efteråt, så det blev några långa timmar vid datorn, men det regnade så det gjorde inte så mycket. Dröjer det lite mellan inläggen, fattar ni alltså varför. Då har vi träffat folk och haft lite annat för oss 🙂

Det blev en så otroligt rolig helg och särskilt roligt var det såklart att vi fick sällskap av fler. Man träffar så himla mycket härligt folk längs vägen. Några passerar bara förbi, medan andra fastnar i ens hjärta. Det är svårt att få nya vänner i vuxen ålder, men med en husbil finns det iaf en möjlighet. Å vi har haft lyckan att träffa så många fina människor. Jag är så tacksam.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

3 dagar i Mora

3 dagar i Mora

Kommentarer 7 kommentarer

Så var det dax att dra vidare igen. Martin har börjat jobba, så vi behöver el och bra uppkoppling, så det blev några dagar i Moraparken. Här stod vi fint vid vattnet på den jättestora campingen.

Vi jobbar ju även när vi är ute på rull, Martins tre veckors semester är slut och allt är som vanligt igen. Han går upp vid 5.30 och sätter sej och jobbar nästan direkt. Jag vaknar ett par timmar senare. När han börjar så tidigt kan han sluta vid 15-tiden, på så sätt kan vi göra det vi behöver även för andra uppdrag eller vårt eget nöje.

Vi kom till First Camp Moraparken redan på söndagen och fick en plats precis vid stranden. Våra närmaste grannar var ett par ekipage med glada unga norrmän i, de hade siktet mest inställt på fest och Classic Carweek. Vilket visade sej mest först natten, då jag gick ut och fräste strax efter 1 på natten. Sen var det hyfsat lugnt.

Campingen ligger nästan i centrum, det kanske 10 minuter att gå dit. Campingen är jättestor och tar betydligt längre tid att gå runt. Tror det tar ungefär lika lång tid att gå till receptionen som till centrum. Här finns ca 600 campingtomter, typ 100 stugor och 10 glampingtält. Allt ligger fint längs kanalen som faktiskt går runt campingen. En väldigt annorlunda grej är att Vasaloppsspåret går rätt igenom campingen. Här står man alltså perfekt om man vill se åkarna på nära håll, precis innan målgången.

Just den här veckan börjar faktiskt Moraveckan, då både cykelvasan och flera andra varianter av Vasaloppet går av stapeln. Vi åkte dock vidare innan allt började.

Medan Martin jobbade satt jag mest ute och läste. Jag plöjer en bokserie på nio böcker just nu och vill gärna läsa klart och hinna skriva om den innan veckan är slut. Så det blev mycket tid i min soffa. Men jag har faktiskt kommit igång med träningen också. Man blir rätt sporrad när man är på en camping med så många aktiviteter och aktiva människor. Så nu är jag igång igen med mina pass, månd – onsd- fred. Hejja mej!

Sista kvällen gick vi bort till VH restaurangen som ligger strax utanför campingem men ändå hör dit. Där finns även bowling och man kan ha konferenser för hela 1000 personer. Ett tips om ni planerar för det. Här kan man välja Black Rock, ett koncept som vi testat förrut och gillar. Man lagar helt enkelt sin egen mat, typ. Allt kommer in på en bricka, där även en upphettad sten ligger. På stenen tillagar man sedan det protein man valt, i mitt fall oxfile – Martin tog tonfisk + räkspett. Till detta väljer man även två såser och pommes, potatissallad eller friterad färskpotatis. Kul och jätte, jättegott!

Innan vi åkte vidare testade vi även hotellets frukostbuffé, för här finns även ett litet hotell. Såklart, höll jag på att skriva, här finns ju allt annat – så varför inte ett hotell lixom? Det är första gången vi äter frukostbuffé på väldigt länge, typ sedan vi var i Egypten. Så det kändes väldigt lyxigt att sätta sej ner och få välja mellan olika brödsorter, pålägg, flingor och frukt.

Självklart besökte vi lilla Mora, som är så fint. Vi skulle egentligen bara gå och handla, men passade på att titta runt lite också. På vägen mot centrum passerar man Zorngården och bara en liten bit bort finns målgången för Vasaloppet och Mora-Nisses lilla museum.

Det är så otroligt fint här och vi var väldigt nöjda med campingen. Särskilt solnedgångarna som vi bjöds på varje kväll. De var helt magiska. Hur många bilder kan man ta lixom. Sämre kan man ha det 😛

Nu har vi dragit vidare, men är så otroligt nöjda över dagarna vi fick i Mora och på Moraparken. En fin plats, fint område med natur och närheten till centrum och en himla trevlig personal. Vi kommer tillbaka!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En missad Prideparad

En missad Prideparad

Kommentarer 6 kommentarer

Man missar såklart en massa kul när man väljer att åka runt i Sverige istället för att vara hemma i Stockholm. Pride är en sån sak, det vill jag inte gärna vara utan – men just den veckan ligger ju så dumt i tid. I år fick vi helt enkelt hoppa över det 🙁

Prideveckan i Stockholm kan vara något av det mysigaste på hela året, som vår huvudstad har att bjuda på. Vi har varit där när vi kunnat, både i parken och för att fota paraden såklart. Den missar vi ogärna. Är vi upptagna, så försöker vi ändå att komma hem till den. Men i år gick det inte.

Istället har jag tittat på andras bilder och filmer och gläds med dom som var där. Men jag har även tittat igenom mina egna bilder från tidigare år, jag har mängder! Det enda jag ser på bilderna är lycka. Alla är så glada, vänliga och generösa. Jag älskar Prideveckan!

Här är en samling av bilder från senaste åren. Ser ni något annat än glädje?

För att svara på det ni nu sitter och undrar över: nej, jag är inte gay – men jag har väldigt många vänner som är det. Det är för deras skull jag går dit. För att det är viktigt. För att homosexuellas rättigheter börjar minska istället för tvärtom. För rättigheten att älska vem man vill oavsett vem man är. Varför skulle det vara fel?

Här är vår film från förra årets Pride. Titta gärna och se glädjen! Vi har bästa platsen i paraden och får alltid så härliga bilder. Så titta och gläds. Det är omöjligt att göra något annat.

Vi kommer förmodligen att missa nästa år också, men vi kanske skulle besöka någon annan stad. Där är ju Pridefiranden över hela landet 🙂

Brukar ni uppmärksamma Prideveckan på något sätt? Se paraden eller kanske tom gå med i den?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Lillhärdal – Yra och Robinson-vinnare

Lillhärdal – Yra och Robinson-vinnare

Kommentarer 5 kommentarer

Vi samlar ju material om campingar och ställplatser just nu och hade hört en massa gott om en camping i Lillhärdal en bit från Sveg i Härjedalen. Så dit styrde vi kosan och hamnade i byns största händelse på hela året: Härdalsyran!

Vi är rätt dåliga på att kolla upp en plats innan vi besöker den. Jag vet att jag som skribent och journalist borde vara bättre på sånt, men det brukar lixom lösa sej när man väl är där. Det innebär att vi hamnar på en massa roligheter som vi inte alls räknat med, som i Lillhärdal.

Vi bokade plats på campingen på nätet, så vi visste att vi hade en plats där. När vi närmar oss och kör längs huvudvägen fattar vi direkt att något är på gång. Det står mängder med bilar längs vägen, kilometer efter kilometer – genom hela byn faktiskt. En kompis som får höra att vi är på väg dit frågar om vi ska se Fröken Snusk och vi fattar ingenting.

Väl framme på campingen får vi veta att det är festival i byn, att Fröken Snusk och Streaplers står på scenen, att årets Watercross håller på som bäst och att kvällen bjuder på cuising av både EPA och gamla fina bilar. OCH att det kommer att vara fest på campingen som ägarna tilllåter, för detta är bara en gång om året. Ok, tänker vi, det var väl lixom bara att hänga på.

Vi ställer oss på plats och skyndar oss iväg för att se watercrossen, som alltså är snöskotrar som kör en bana på vatten. Detta är såklart helt nytt för oss och det vill vi inte missa. Vi hinner precis till finalheatet och får se en helt galen uppvisning. Skotrarna kör galet fort, hoppar över hinder och tävlar om att komma först i mål. Så häftigt att få se och uppleva på plats.

Vi går tillbaka till campingen för någon timmes vila, sitter i solen och läser, utforskar campingen och lite sånt som man gör på en camping. Som vi gör på en camping alltså; kollar varenda centimeter av området. Snart är det dax att gå upp till vägen igen, en promenad på kanske 3-4 minuter. Nu är det dax för årets cruising.

Det tar en stund innan allt kör igång och känns lite oorganiserat till en början. Men snart glider bilarna förbi, varv efter varv. Musiken pumpar, motorer vrålar. Stockholm känns väldigt långt bort när vi sitter där och tittar. När vi är nöjda går vi den korta biten till byns enda restaurang för en bit mat. Vi hinner precis sätta oss ner innan det väller in folk, en himla tur hade vi. Det fanns inte en enda plats kvar några minuter senare.

Mätta och belåtna går vi tillbaka till bilen. Drar ner rullgardinerna, trycker i öronpropparna och somnar som grisar. Det där partyt vi blivit varnade för har inte alls stört oss. Öronproppar is da shit!

Vi vaknar pigga och utvilade, solen skiner och det blir frukost ute. Efter en dusch och avklarat jobb är vi nästan redo att dra vidare. Då börjar vi prata med en man som ser lite bekant ut… det visar sej vara Pelle Lilja som vann Robinson Sverige för något år sedan. Vi pratar och pratar, han kollar in vår husbil och vi hjälper honom med några bilder. Ett otroligt trevligt möte och vi lovar varandra att ses igen hemma i ”stan”.

Sen kör vi vidare. Men vi kommer tillbaka, den här lilla pärlan kommer vi definitivt att besöka igen. Så fin camping med härligaste läget och så sköna människor. Hit måste vi igen, men gärna när det är lite lugnare 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Färden norrut började i Axmar

Färden norrut började i Axmar

Kommentarer 1 kommentar

Efter de 42 timmarna hemma drog vi iväg igen. Nu började färden norrut, med Höga Kusten som det första stora målet. Första kvällen drog vi åt handbromsen vid Axmars Brygga och bjöds på en härlig solnedgång.

Vi var rätt slut efter rejset hemma, med tvätt och röjning av trädgården. Trötta men nöjda. Nu kunde vi dra iväg med gott samvete igen. Vi har några beställda jobb, så vi började med att återigen åka förbi Simbadets Camping i Österbybruk för att än en gång försöka få bra bilder. Sist vi var där var det nästan inga besökare på campingen och noll på badstranden. Ska man fota en camping som ligger fint vid vattnet måste det såklart vara lite liv och människor på bilderna. Även den här gången var det glest, men vi tror att vi fick till det ok.

Så fortsatte vi någon timma till och kom fram till Axmar, strax norr om Gävle, en stund innan middagen. Här finns en fin restaurang, men där var inget som lockade på menyn – så vi åt i husbilen istället. Men där finns även en husbilslounge, den första vi stött på, så den kollade vi in. Loungen är en hörna inne i restaurangen där man kan ta en gratis fika och sitta ner en stund. Jättemysigt!

Vi hade valt en plats med utsikt över vattnet och bjöds på en fin solnedgång. Axmar ligger väldigt fint, men bilarna står alldeles för tätt för vår smak. Här kan man absolut stanna någon natt, när man ändå passerar – men för oss kommer det inte vara en plats vi söker oss till för en helg eller så. Omgivningarna är dock väldigt fina, så bara för den skull kommer vi nog tillbaka, men bara för någon natt på vägen.

På morgonen sken solen fint så vi tog en promenad innan vi drog iväg igen. Såklart blev det en himla massa bilder, för här är väldigt fint. Sen var det bara att packa ihop och dra vidare norrut.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vallarna med kul sällskap och hundmys

Vallarna med kul sällskap och hundmys

Kommentarer 4 kommentarer

Fördelen med husbil är att man träffar så mycket roligt folk. På väg till Falkenberg tog vi av mot Varberg för att övernatta hos kompisar från husbilsträffen. Vi fick en massa gott att äta och massor med hundmys!

Det är inte särskilt lång mellan Helsingborg och Varberg, men vi hade lite att göra på vägen. Tanka, handla och lite sånt. Strax efter lunch kom vi fram till Anki och Lasse i Varberg och deras underbart livsglada pälsboll Catch. En stor, mjuk och fullständigt galen voffsing som jag såklart blev kompis med direkt 🙂

Direkt när vi kom fick vi en härlig räkmacka med bubbel och precis innan vi skulle dra iväg till Falkenberg och Vallarna bjöds vi på kyckling med potatis och grönsaker. Snacka om lyx! Att bara komma fram, få gosa med en härlig pälsboll, få god mat och härligt snack. Sånt är vi inte vana med, men kan definitivt vänja oss vid. Så himla kul när folk hör av sej och vill att vi ska komma på besök. Skönt att slippa bo på en parkering i Falkenberg också…

Kompisarna hade också bokat biljetter till premiären, så vi packade in oss i bilen som Lasse körde med säker hand. En knapp timma senare var vi framme och vi kunde börja jobba, medan vårt värdpar minglade runt på sitt håll.

Vi var förberedda på regn, men det var faktiskt uppehåll hela tiden. Skönt! Det är inte roligt att se på teater när allt är blött. Det gjorde vi förra året, det var då vi skaffade regnkläder. Dem används numera så fort det behövs, i söndags hade jag tom regnstövlar. Kanske därför det inte blev något regn?

Korvfabrikören med bla Claes Malmberg är hittills sommarens höjdpunkt av alla teatrar vi sett så här långt. Jag som tidigare inte tyckt särskilt mycket om buskis har ändrat mej. Det är hjärtligt, roligt och lite småtokigt. Å jag gillar det! Detta är vår första fullpoängare i sommar. Ni kan läsa recensionen HÄR.

När vi kom tillbaka ”hem” satte sej gubbarna och tittade på fotboll, Anki pysslade med sitt och jag skrev recensionen. Det brukar gå till så att jag skriver det mesta kring handlingen och skådespelarna innan. Efter föreställningen skriver jag klart med våra personliga intryck och sedan läser Martin igenom allt och tillsammans ändrar vi det som behövs. Den här gången hade vi fått sk pressbilder, så det var inget vi behövde tänka på att redigera – var bara att klistra in i texten. Snabbt och enkelt.

Detta var sista föreställningen i detta teaterrejs. Fyra premiärer på fyra dagar är rätt intensivt. Särskilt när man ska åka mellan orter, se föreställningen, ibland fota/filma och sedan skriva recensionen på natten. Man blir lite mör. Men det uppvägs väldigt mycket av att träffa alla härliga människor, att få skratta och sedan se sina ord på en affisch.

Den här gången hade vi ju även härligt sällskap, fick en massa god mat och härligt hundmys. Dessutom fick vi både tvätta och duscha, sånt är guld värt. Tack snälla Anki och Lasse för er otroliga generositet!

Nu är det teaterfritt i flera dagar 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Teater x 2 i Helsingborg och kul besök

Teater x 2 i Helsingborg och kul besök

Kommentarer 5 kommentarer

Det blir många mil i bil när man ska recensera teatrar kors och tvärs i vårt avlånga land. Men det är väldigt roligt att komma tillbaka till platser man gillar och dessutom lyckas att möta upp nya bekantskaper. Så blev det i Helsingborg.

Direkt på fredagmorgonen, dagen efter premiären på Krusenstiernska, drog vi iväg från Kalmar på östkusten till Helsingborg på västkusten. Vi hamnade mitt i två skyfall, det var helt galet – det regnade så mycket att man knappt såg handen framför sej. Vi lyckades köra lite fel och hamnade vid Knutpunkten i Helsingborg, där vadade folk fram med vatten till fotknölarna. Snart hittade vi rätt och drog åt handbromsen vid Oxhallen – Bryggeriet.

Vi hade inte så mycket tid, men hann iaf att jobba en liten stund innan vi bytte om och gick iväg till Sundspärlans friluftsteater. Vi behövde röra på oss och valde att gå istället för att ta cykeln, det tar kanske 20 minuter att gå mellan ställplatsen och teatern och är gångväg hela vägen. Först ut Eva Rydbergs uppsättning av ”Ett resande teatersällskap”. Extra spännande eftersom det varit lite turbulent runt henne och hon startar upp en ny scen.

Vi var inte superimponerade… Ni kan läsa vår recension HÄR. Det känns helt enkelt inte ok att dra in gamla konflikter i en sommarteater, sånt passar bättre i nyårsrevyer. Underhållande, javisst – men inte sommarens höjdpunkt. Men vilken mysig park! Vi återkommer gärna 🙂

Efter att ha skrivit och publicerat recensionen somnade vi på stört och vaknade hyfsat utvilade dagen efter. Då tog vi åter igen apostlahästarna och traskade in till stan. Vi gick till norra hamnen för att äta glass och kolla in ställplatsen där. Vi stod där för ett par år sedan och gillade det, nu skulle vi knappt ens ha det som alternativ. Det är alldeles för trångt mellan bilarna.

Efter en glass gick vi till Ica och handlade, sen gick vi hem till Ralle igen. Vi hann knappt ta av oss skorna förrän det knackade på dörren och Christel kom på besök. Så himla kul! Vi har lärt känna varandra via våra bloggar, hon har haft sin blogg Popprinsessan nästan lika länge som jag haft min. Vissa människor klaffar man lixom med direkt och utan att ens ha träffats. Nu har vi träffats IRL och hon är precis lika trevlig som jag trodde. Så himla roligt möte!

Sen var det dax att fixa ordning sej igen och cykla iväg till Fredriksdalsteatern. Premiär nr 3 var Nötter med bla Babben Larsson. Nu fick vi återigen ett härligt väder och en massa skratt. Detta var inte heller det bästa vi sett, men härliga skådespelare och väldigt underhållande. Den recensionen kan ni läsa HÄR.

Fredriksdal är också en himla härlig plats, med sin fina trädgård och uppbyggnaden av gamla Helsingborg. Just nu blommar rosorna överallt, det är sååå fint!

Efter föreställningen cyklade vi snabbt hem, skrev recensionen och kollapsade. Helsingborg vara avklarat och vi var drygt halvvägs in i teaterrejset. Det var dax att åka vidare – mot Falkenberg!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Härlig premiär och kul intervju

Härlig premiär och kul intervju

I torsdags var det dax för sommarens första premiär. En av sommarens stora höjdpunkter för oss. Som tidigare år började dagen med att intervjua några av skådespelarna. Det blev ett trivsamt och roligt samtal med bla Roberts Gustafsson och Ola Forssmed.

Sverige har massor med friluftsteatrar och bjuder på mängder med härliga föreställningar. I år verkar de vara fler än någonsin. Vi har varit på 3-4 stycken föregående somrar, i år blir de sex stycken tror jag. De fyra första är på lika många dagar. Första premiären var i torsdags.

Krusenstiernska teatern i Kalmar är först ut varje år. Det är behändigt för oss eftersom vi ofta är på Öland över midsommar och har nära över till Kalmar och är sedan bekvämt att åka vidare till Västkusten där övriga premiärer brukar äga rum. I år blev det lite fram och tillbaka, innan vi landade i Kalmar i måndags och så blir det nog även kommande år. Vi ska nämligen sälja vårt hus på Öland – mer om det i ett annat inlägg.

Hur som helst. Martin hade sin sista arbetsdag innan semestern i torsdags, på sitt vanliga jobb alltså. När han packat ihop allt gjorde vi oss ordning och cyklade iväg. Vi hade blivit lovade att göra en intervju 16.15 och skulle bara ha en kvart på oss. Lite lite, särskilt som jag vet att några av mina ”offer” är väldigt pratglada 🙂

Vi placerade oss i skugga, till en början tillsammans med Edward af Sillén, Ola Forssmed och Linda Ohlsson. Efter en liten stund dök Robert Gustafsson upp och strax efter även Anton Lundqvist. Ett kul gäng som gärna pratar. Att intervjua flera olika personer kan vara lite knepigt, man vill ju att alla ska få samma uppmärksamhet och ungefär lika mycket tid. Med bara 10-15 minuter är sånt svårt, men vi fick ett mysigt samtal – inte bara om föreställningen utan även om sommaren och Kalmar. Ni kan se hela snacket i filmen längst ner. Prenumerera gärna på vår YT-kanal 🙂

Efter intervjun hade vi en dryg timma på oss innan dörrarna till parken skulle öppnas. Så vi sprang snabbt iväg för att äta och hamnade på den fina lilla restaurangen nere vid slottet. Det fick bli en hamburgertallrik som vi snabbt slevade i oss innan vi gick tillbaka. Dörrarna öppnade, Martin fotade gästerna, jag intervjuade några av dem. Tiden går väldigt fort när man fotar och filmar mingel, snart var det dax att sätta sej på plats för att se förställningen.

Krusenstiernska är känd för sina farser, såna där föreställningar där man slänger i dörrarna och handlingen är invecklad. Oj då… en till?! är precis en sån. Det krävs en ensam arvingen för att få ut ett arv, självklart dyker det upp fler. Ni kan läsa vår recension HÄR. En småputtrig föreställning som passar alla, vi hade en väldigt mysig kväll med perfekt väder och roligt på scen. Med den uppsättningen skådespelare är det iofs inte så konstigt att det blir succé. Robert Gustafsson, Ola Forssmed och Anton Lundqvist tillhör ju lixom själva humoreliten i Sverige.

Strax efter 22 kom vi tillbaka till husbilen med en skön känsla i magen. Vädret var perfekt, vi hade skrattat massor och gjort ett roligt jobb. Nu skulle bara resten göras, recensionen skulle skrivas direkt, bilder och filmen skulle redigeras. Det var bara att sätta sej och jobba. Men jag hade förberett det mesta, så det tog inte lång stund att göra klart recensionen. Medan jag skrev fixade Martin bilder, strax innan midnatt kunde allt publiceras. Å morgonen efter var även filmen ute.

Vi hade packat ihop oss redan på eftermiddagen, så efter några timmars sömn var det bara att packa ihop resten och dra iväg igen. Nu var det dax för Helsingborg och två nya premiärer. Medan vi åkte såg jag att nattens jobb hade gett resultat. Delar av vår recension syntes redan på sociala medier, kul kul. Det ger alltid en liten kick, trots att vi borde vara vana vid det här laget 😛

Här är filmen från dagen med intervju, mingel och applådtacket. Just den här föreställningen får vi inte filma minsta lilla ifrån, men ibland får vi det – för att ge ett litet smakprov.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Köra bil på vatten och båt på land

Köra bil på vatten och båt på land

Kommentarer 3 kommentarer

På mässan i mars pratade vi med tillverkaren av en amfibiebil och bestämde att vi skulle provköra den så fort vädret tillät. I slutet av april gjorde vi ett försök, men en liten snöstorm satte stopp för planerna. Förra veckan var det dax igen och den här gången gick allt vägen.

Oskar från Craft Cart Company började prata med oss på mässan ”Husbil Husvagn Stockholm” i vintras. Han har tillsammans med sin pappa Torbjörn tagit fram en amfibiebil, en liten trehjuling, som går både på land och i vatten. En spännande grej som vi såklart tackade ja direkt till att provköra, när vi fick frågan.

Första försöket gick alltså åt skogen pga väder. Så här två månader senare gick det däremot bättre, inte riktigt lika fint väder som för ett par veckor sedan – men ändå runt 20 grader. Det funkar ju att vara på vattnet då. Så vi såg fram emot en rolig dag, när vi spända av förväntan åkte mot Söderköping där företaget ligger.

Oskar tog emot oss, visade oss runt i den lilla verkstan och berättade om företagets historia. Här snackar vi entreprenörer! Företag har de drivit länge, men just den här idén är bara 3-4 år gammal. Förra året levererade man de första färdiga bilarna, i år är produktionen igång ordentligt.

Man trodde att ägare till stora båtar skulle vara mest intresserade, för att på ett enkelt sätt kunna dra iväg på utflykt. Men så visade det sej att även husbilsfolket var en stor kundgrupp, å dit hör ju vi. Stora båtar har som en liten ramp/badbrygga bak på båten där carten ligger, husbilar tar den oftast på släp på en liten kärra bakom- om de inte har skitstor bagage där carten får plats.

När vi sett allt gick vi ut för att testa. Oskar visade hur carten fungerade, sedan fick vi köra själva. Så himla kul! Lite likt hovercraften jag körde på Irland. Något av det roligaste jag gjort, så jag var i mitt esse och hade lajbans. Tekniken är ungefär densamma, med samma handtag och känsla. På hovercraften måste man dock luta med för att svänga, det behöver man inte på carten.

När både jag och Martin fått köra och kände oss hyfsat säkra, kördes vi iväg till Stegeborg. Där skulle vi få köra carten i vatten. Torbjörn backade ner i vattnet, sedan fick vi övningsköra lite igen innan vi fick köra själva. I vattnet styr man med en joystick, som ser ut som en lite större datormus.

Jag fick faktiskt förtroendet att köra upp carten ur vattnet. Lite läskigt var det, men inte för att jag inte trodde att jag skulle klara det – utan mer för att jag var rädd att ta sönder den. Det är ju en rätt dyr leksak lixom… men allt gick bra tack o lov. Vi blev inte ens blöta.

Det var faktiskt varken svårt eller läskigt, bara roligt! Himla roligt faktiskt. Jag hade gärna haft en egen liten cart, men den är alldeles för dyr för oss. Typ 395 000… men kul var det och önska kan man ju alltid. Fast vi är inte jättesugna på att åka runt med släp, bilen är stor som den är. MEN! Hade jag bott på en ö, i typ skärgården, då hade en sån här mockajäng varit perfekt! Tänk att bara köra ner i vattnet på ena sidan och upp på den andra och sedan köra upp på vägen, vidare till jobbet eller ICA. Så smart!

Men nej, vi ska inte köpa en. Däremot kan jag tänka mej att leka lite fler gånger. För kul vare 🙂

Det kommer såklart en film från dagen, så fort vi bara hinner. Ha koll på vår Youtube!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Låååångbord och brudpar

Låååångbord och brudpar

Kommentarer 10 kommentarer

Vi kom till Böda Camping på söndagen. Redan på måndagen kom de första ekipagen till träffen, men den började egentligen inte förrän på torsdagen. Då var vi kompletta, drygt 220 husbilar och ett par husvagnar. Helt galet!

Detta är tredje Husbilsträffen som vi arrangerar tillsammans med Annelie och Ludde från Skåne. Från början var det för att vi ville träffas, så vi bestämde datum och plats, slängde ut det på sociala medier och fyllde en camping i Sölvesborg. Året efter, förra året alltså, var vi lite mer organiserade och förberedda – då hade vi träffen i Värmländska Sunne. Vi har hela tiden sagt att träffarna ska läggas på olika ställen i Sverige, både för att få se mer av Sverige och för att fler ska kunna komma.

Den här gången blev det alltså på Öland och fler än någonsin dök upp. Så otroligt roligt. Man blir väldigt ödmjuk för hur många som faktiskt vill komma på våra träffar och som vill träffa oss och varandra. Men det visar ju också hur många som är ofrivilligt ensamma och som söker en social samvaro, som vi kan hjälpa till med. Därför är träffarna väldigt viktiga för mej och Martin. För vi känner oss faktiskt ensamma, trots att många inte tror det.

Vi har aldrig något program på våra träffar, den enda punkten är långbordet på fredagen som brukar upprepas även på lördagen. Årets långbord var något av det häftigaste jag varit med om. Tänk er 100 bord och 200 pers som äter middag tillsammans. Aaaamazing! Asså det är svårt att förklara, men känsla att se alla umgås, skratta och knyta nya kontakter är magisk! Att vi skapat detta!

På lördagen var bordet ungefär halverat. Då satt de nyfunna vännerna istället tillsammans vid sina husbilar och umgicks. Några tittade på Eurovision, vi försökte bjuda in oss lite här och där – men det gick inget vidare. Sen såg vi att även våra husbilskompisar Helene och Krister (Berggrens Bilbo) satt ensamma, så vi gick dit. Vi lärde alltså inte känna så många nya på träffen, vilket är lite synd, men några nya namn har vi iaf lärt oss och hoppas ses ute på vägarna.

En himla rolig grej som hände var att ett av paren gifte sej helgen innan träffen, så detta var alltså deras bröllopsresa. Det var vi såklart tvungna att uppmärksamma. Det var ju svårt för oss att komma ifrån och köpa något att överraska med, men när jag berättade om detta för Böda fixade de en liten presentpåse åt oss. Så under fredagens långbord passade vi på att busa lite med dem och lämna över påsen. De blev så glada! Jag älskar när man kan göra något så här, så himla roligt.

Vi hade några andra jubilarer också, bla ett gäng med tre herrar som firade 60, 65 och 70 har jag för mej. De hade fest hela veckan typ 🙂

Veckan och träffen var helt otrolig. Tänk er ett stort kollo med folk som har samma intresse, i åldrarna 40-85 typ. Ingen prestige, inga krav. Bara vänskap och roligheter. Vi skapar bara en plats för folk att träffas, sen får de göra resten själva. Och som jag förstått det så var det många nya kontakter som knöts och som kommer att fortsätta hålla kontakten. Jag hoppas verkligen inte att någon kände sej bortglömd, för vi gjorde verkligen allt vi kunde för att alla skulle känna sej sedda och uppmärksammade.

Vi planerar redan för nästa träff, den kommer inte att bli på Öland (även om vi är mer än välkomna tillbaka) utan lite mer centralt i Sverige. Det gäller ju att hitta en camping stor nog för att få plats med oss och som dessutom ger oss ett jäkligt bra pris. Vi drar trots allt dit en himla massa reklam och köpstarka människor, så lite får de minsann bjuda till. Hojta om ni vet något bra ställe.

Nästan alla i husbil har mer eller mindre stora instagramkonton och många har även Youtube. Inte bara campingen får publicitet, utan hela orten och även kommunen. Som nu när till och med P4 kom på besök. Mycket bra reklam där, inte konstigt att vi är välkomna tillbaka till Böda :-p

Nästa träff blir dock lite annorlunda, men det berättar jag om en annan gång. Är ni intresserade av framtida träffar, så kan ni KLICKA HÄR och gå med i fb-gruppen för våra husbilsträffar så missar ni inget.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En himla mysig galakväll

En himla mysig galakväll

Kommentarer 5 kommentarer

Det finns en gala för allt känns det som. I måndags gick den allra första Regnbågsgalan av stapeln och vi fick vara med. En sån där kväll när alla är glada och allt är mysigt.

Regnbågsfonden och Pride känner de allra flesta till, men vad Regnbågsfonden gör är kanske inte lika bekant. Och att Jonas Gardell är högst involverad är nog inte heller så välkänt, utan för den innersta kretsen alltså. Men det är han, och det var också Jonas och Mark som tillsammans var konferencierer i måndags.

Regnbågsfonden har under många år delat ut pengar till organisationer som hjälper utsatta på olika sätt. Men i år har de även instiftat Regnbågspriset som man kan nominera kandidater till. Och detta var allra första gången som priset delades ut. Vinnaren får en fin statyett samt 100 000 kronor.

Regnbågsgalan var inget stort ståhejigt arrangemang och sändes inte heller i tv. Det var faktiskt tvärtom. Väldigt intimt, på lilla Scalateatern, där det är nära mellan scenen och publiken och en foaje som är väldigt trång. Där skulle vi som journalister och fotografer trängas med den 500 inbjudna. Det var minst sagt en knepig röda matta att fotografera och bevaka, så jag höll mej mest utanför 😛

Här var heller inte bara en massa kända ansikten, även om prinsessan Christina var där, utan mest folk från organisationen och personer som verkligen bryr sej. Jag träffade bla en gammal klasskompis sedan gymnasiet, vi snackar alltså 80-tal. Så himla roligt!

Solen sken och alla var glada. Å så är det verkligen både på Pride och allt annat som arrangeras inom hbtq. Det är alltid hjärtligt, varmt och kärleksfullt. Alla är välkomna. Alla får vara som de är.

På scenen var det fullt ös från första minuten. Lisa Nilsson, Lisa Ekdahl, Darin samt tant Henrik och Björta underhåll oss under kvällen. Jonas stod för de allvarliga inslagen genom att berätta om sitt eget engagemang, varför han engagerar sej och vad som händer i världen.

Som avslutning på kvällen steg prinsessan Christina upp på scenen och delade ut stipendiet till organisationen NC SOS som räddar hbtq-personer från förföljelsen i Tjetjenien. Viktigt! Och det är så Regnbågsfonden jobbar.

En himla mysig och viktig kväll alltså. Nu ska filmer och bilder redigera och texter ska skrivas. Än är inte jobbet klart 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Invigning och jungfrutur av fina Finncanopus

Invigning och jungfrutur av fina Finncanopus

Kommentarer 8 kommentarer

Det här att få göra något först är lite häftigt. I torsdags var vi med på invigningen av Finnlines sprillans nya fartyg Finncanopus och i fredags fick vi åka med på jungfruturen. Fartyget kom till Sverige så sent som söndagen innan, så rykande färskt alltså.

Förra helgen kom fartyget alltså till hamnen i Nådendal, efter en lång resa från Kina. I torsdags kom hon till Stockholm och stadsgården för ett tillfälligt besök och invigning. Vi var några journalister som fick komma ombord bland de första och hade första stoppet uppe hos kaptenen på bryggan för invigningsskål och trevligt mingel. Sen fick vi en rundtur ombord innan fler gäster kom och det var dax för middag.

Det är rätt häftigt att upptäcka ett helt nytt fartyg, ungefär som att upptäcka ett helt nytt hotell. Det doftar nytt, alla detaljer är inte helt på plats och personalen är både förväntansfull och lite förvirrad. Men allt är kul och alla är glada 🙂

Kvällen blev inte så sen, vi skulle nämligen hem och packa för att åka med på jungfruturen på fredagen. Finncanopus ska gå mellan Kapellskär och Nådendal, så under natten hade hon flyttats från stan till Norrtälje. Vår mötesplats var i Solna kl 8, där vi stuvades in i en buss och skjutsades iväg. Efter en liten försening fick vi gå ombord, installera oss i våra hytter och börja ett minst sagt hektiskt dygn.

Vi skulle alltså bo i en hytt som ingen annan hade bott i, sova i sängar som ingen annan har sovit i och som första gäster äta i helt nya restauranger med menyer som testades för första gången. Så himla roligt, men samtidigt får man inte glömma att vi var där för att jobba. Allt ska ju dokumenteras på ett eller annat sätt, i vårt fall både på film och med bilder för att sedan bli filmer och texter. Den här inlägget är mycket för att komma ihåg allt och kunna gå tillbaka till när jag ska skriva texten.

Programmet ombord på båten körde igång direkt. Vi fick ett par korta genomgångar och se det som vi missat kvällen innan. Sen började vi filma fartyget, från akter till för, nerifrån och upp. Varenda vrå gick vi igenom, restauranger, SPA, hytter… allt!

Lunchen åt vi i buffén som såklart filmades, middagen åt vi i restaurang Mickes, som såklart också filmades. Å efter middagen testade vi fartygets fyra signaturdrinkar designande av Josephine Sondlos. Jag skulle kunna prata hur länge som helst om mat och dryck ombord, allt är så otroligt gott, vackert serverat och smakfullt. Personalen är dessutom så jäkla trevlig och personlig, att man blir kompis med dem alla direkt!

Enkelt kan man säga att nya Finncanopus är en bilfärja 2.0. Tänk er en bilfärja som hottats upp med fina hytter, läckra panoramafönster och förstklassiga restauranger. Det är fortfarande främst ett fraktfartyg men två våningar har gjorts om för passagerare, både dem som enkelt vill ta sej över till Åland eller Finland men även för dem som vill kryssa fram och tillbaka. Äta gott och handla taxfree.

På första turen var vi kanske 150 pers, båten tar drygt 1000 – så vi hade rätt mycket utrymme och personalen hade all tid i världen för oss. Väldigt lyxigt alltså! Och en stor fördel när man ska fota och behöver lite utrymme. Personalen visste ju varför vi var där och hjälpte till på alla sätt de kunde genom att hjälpa oss med fotografering, fixa snyggaste drinkarna och i övrigt serva på alla möjliga sätt. Tack alla i SPA och restauranger som öppnade för oss trots att det egentligen var stängt.

Nackdelen med att åka morgonturen är att man kommer tillbaka till Stockholm väldigt tidigt. Så redan 4.30 ringde klockan, för att vi skulle hinna äta och filma frukosten innan vi kom i land 6.15. Tror de allra flesta av oss tog en liten tupplur medan bussen tog oss tillbaka till Solna.

Ett par roliga dygn med mycket båtsnack, massor med intryck och nya bekantskaper. Nu planerar vi att ta husbilen över till Åland, där det skulle vara himla kul att åka runt. Kanske blir det redan i vår… man vet aldrig 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube