När jag hörde att det skulle göras musikal på en massa schlagerlåtar blev jag såklart nyfiken. När ”De e det här vi kallar kärlek” hade urpremiär i Malmö kunde vi inte gå, men nu när den kom till Stockholm var vi på plats. Vicken härlig kväll!
Göta Lejon på Götgatan har renoverats, med varsam hand som man brukar säga. Å det har verkligen blivit fint. Ovanför kassan har man byggt en bar med sittplatser så man kan se ut över entrén och minglet. Men där hade vi inte tid att sitta, vi jobbade ju.
Martin fotade röda mattan, men jag filmade faktiskt inte – det var för trångt att gå runt med en filmkamera och prata med folk. Istället iakttog jag, pratade med folk och bistod Martin så mycket jag kunde. Ett trångt mingel är svårt att jobba i, särskilt när folk tränger sej förbi oss som jobbar för att få egna bilder på ”kändisarna”.
19.30 var det dax att sitta på plats och se ridån gå upp. Vi hade förberett på oss om tre timmar, lite för mycket för vår smak – men det gick blixtsnabbt. Jag tittade inte på klockan en enda gång, plötsligt var det bara slut. Å det var så bra. Ett riktigt glädjepiller! Ni kan läsa vår recension HÄR.
”De e det här vi kallar kärlek” är alltså en musikal baserad på 26 olika schlagerlåtar. Av bla Lasse Holm och Ingela Pling mfl. Ett kanske lite banal historia, men det gör inget. Jag älskar det förutsägbara som känns precis som att läsa en härlig feelgoodbok. Man vet att det ska trassla till sej lite och sen reda ut sej på slutet. Så ska det lixom vara. Mysigt och glatt. Detta kryddas även med 80-talskläder, roliga anekdoter och en och annan humoristisk fundering på framtiden.
De där tre timmarna var absolut inget problem den där gången. När föreställningen var slut dansade man därifrån på lätta steg och nynnade såklart på musiken. Gillar ni schlager och har vägarna förbi Stockholm så måste ni faktiskt se den.
Det har varit ett galet tempo sedan vi kom hem. Innan vi åkte iväg senaste gången var vi på invigning av restaurangen ART, i förra veckan var vi på invigning en ny vinbar – Capannone Bottega. En god kväll kan man nog säga 🙂
Capannone på Roslagsgatan har funnits några år. Martin har varit där och ätit lunch, det har inte jag. Restaurangen har italienskt tema, mat som jag gillar – alltså såg jag fram emot kvällen väldigt mycket. När vi jobbar på ett mingel så dricker vi aldrig något medan vi jobbar, däremot kan vi smyga till oss några smakbitar för att få lite energi. Det var vi tvungna till den är gången, annars hade vi hungrat ihjäl.
Gästerna kom nämligen i två olika omgångar, hälften kom kl 18 – andra halvan kom 19. Baren är nämligen väldigt liten och trång. Hade alla kommit samtidigt hade man inte kunnat vända sej om därinne. Röda Mattan var utanför, där gästerna också fick vänta tills de blev insläppta. När första gänget släpptes ner på undervåningen, fick nästa komma in.
Alltså fick vi ett litet glapp när det inte kom några gäster, då smög jag in och hämtade assietter med italienska delikatesser som torkad skinka, bröd och ost. Så fräscht och gott. Jag skulle kunna äta ihjäl mej på torkad skinka. Det är ju sååå gott. Brödet var något av det godaste jag smakat!
Medan Martin fotade, sprang jag runt och filmade. Efteråt stannade vi faktiskt kvar en stund, det händer inte jätteofta. Men det här stället ville vi utforska lite mer, så vi gick ner till de andra när vi kändes oss färdiga. Hittade två tomma stolar precis vid kvällens DJ, där vi parkerade en stund med varsitt glas vin i handen. Jag drack vitt och Martin tog rött, det är så det brukar vara – därför dricker vi ganska sällan eftersom vi inte kan dela en flaska vin.
Man märker att det är ett bra event när gästerna börjar betala sina drinkar själva och inte bara går iväg när gratisdrickat är slut. Å så var det den här kvällen. Här var dessutom en del gäster som inte brukar ses på såna här bjudningar. Såna är såklart extra roligt att få med på bild.
Jag gillar italienska smaker och var väldigt nöjd med det jag fick smaka under kvällen. Så nu vill jag komma tillbaka för en hel middag. Så mysigt ställe med olivträd som rumsavdelare och mysiga takfönster. Läckert helt enkelt. Så vi kommer tillbaka!
Kolla gärna in filmen här ovan, så ser ni både vilka som var där och hur restaurangen samt vinbaren ser ut.
Höst innebär teater. Medan vi var på mässa i Jönköping hade två teatrar premiärer som vi alltså missade. Det var Svenska Revyn på Scalateatern och Dreamgirls på Chinateatern, dem såg vi ikapp förra veckan. Jag blir sällan stum, men nu hände det.
Jag tycker om att skratta och jag älskar musikaler, att se både revy och musikal på en och samma vecka är alltså inte dumt alls i mitt tycke. En bra start på hösten kan man väl säga. Eftersom vi missat premiärerna behövde vi inte ha några kameror med oss, utan hade lyxen att komma bara några minuter innan föreställningarna började och glida ner i stolarna för att njuta. Men det är ju ett jobb, vi ska ju titta kritiskt för att recensera, så koppla av gör vi inte om ni trodde det.
Det började alltså i onsdags då vi såg Svenska Revyn på Scalateatern. Den börjar redan 18.30, vilket är lyx. Då kommer man ju hem hyfsat tidigt och kan skriva recensionen direkt, utan att stupa av trötthet. Fast inte när föreställningen är tre timmar… vilket denna var. Tre timmar i en väldigt varm salong, helt utan syre. Hjärnan var mos på slutet.
Om jag säger Henrik Dorsin, Vanna Rosenberg och Johan Ulveson, så fattar ni kanske på ett ungefär vilken slags humor vi pratar om. Henrik älskar ju kupletter och historia och sätter sina kollegor i jobb kan man väl säga. Här avhandlas enkelt sagt en hel del av Sveriges historia, kungar genom åren, lite politik, dialekter och allsång.
Det är roligt, jag blir definitivt road och får skratta – men alldeles för långt. Henrik Dorsin är skicklig, Vanna Rosenberg är en fantastisk sångerska och Johan Ulveson är något av det roligaste som just nu går i ett par skor. Så är det bara. Här är recensionen från Svenska Revyn.
Dagen efter var det dax för en bokrelease, den ska jag skriva om separat. På fredagen gick vi på teater igen, nu var det dax för Dreamgirls. Ända sedan jag fick veta att den skulle komma och särskilt sedan jag fick veta att Laila Adele skulle vara med har jag sett fram emot detta orimligt mycket. Det är ju så spännande när en bekant äntligen får en huvudroll och chansen att äntligen visa upp sin talang. Jag var rätt säker på att detta skulle tända hennes alldeles egna strålkastare. Å så blev det!!!
När vi kom in i salongen visade det sej att vi var fler som missat premiären, där var några bekanta i publiken som hälsa glatt. Ridån gick upp och vi slängdes direkt in i en talangtävling där Laila, Janice och Mary kommer in som Deena, Effie och Lorrel. Allt är hyfsat lugnt fram till strax före pausen, då får Laila sitt första stora solo och tänder den där strålkastaren som jag pratade om tidigare. Publiken sitter först som tända ljus, innan de ställer sej upp och jublar. Helt galet. Stående ovationer mitt i en förställning är väldigt ovanligt. Laila får tre stycken!
Laila och jag lärde känna varandra 2017 då jag tog en bild av henne på Gröna Lund som hon såg och vi började prata. Sedan har åren gått, vi har bla sett henne i shower som Tomas Ledins sidekick och som röst i tecknade filmer. Alltid lika proffsig, ödmjuk och varm – men det stora genombrottet har låtit vänta på sej. Tills nu. Nu har hennes alldeles egna strålkastare tänts och den kommer inte att slockna. Jag satt där i teatersalongen och var stolt som en tupp, att få se henne där på scenen. Stråla av lycka. Vi är alltså inte ens släkt – ändå är jag så stolt över henne.
Publiken var som galen efteråt. Jag var helt utmattad. Efter första solot var jag knockad och skrev genast ett meddelande till henne. ”Satan så bra”, det var också det som sedan stod i recensionen. Den kan ni läsa här. Jag trodde hon skulle vara helt slut efter föreställningen, så jag frågade inte ens om vi kunde ses – men där stod hon när vi kom ut ur salongen. Lite trött såklart, ändå energifylld och lycklig. Hon gör det hon älskar och hon har äntligen slagit igenom. Jag är så glad för hennes skulle och att få vara med på hennes resa.
Dreamgirls kommer att spelas på Chinateatern ända fram till slutet av januari. Här finna alltså chansen för er att köpa en riktigt bra julklapp till era nära och kära. En upplevelse är den absolut bästa presenten i mina ögon, en teaterupplevelse är väldigt fint både att ge bort och att få. Så gör det!
Nu laddar vi om för mer teater, den här veckan blir det faktiskt en premiär också. Häng med på min instagram så ser ni vad jag hittar på @marlenerinda 🙂
Veckan på Elmiamässan är över. Fem dagar med mer än 35 000 besökare, jag har inte ens träffat 2% av dem – men är helt slut. Massor med härliga möten som gett energi, men tagit min röst 😛
Mässan började alltså i onsdags, en vecka sedan redan! Helt galet vad tiden går fort. Sedan dess har det gått i ett. Vår Influencerhörna har varit öppen 10-18 varje dag, utom söndagen då vi hade stängt för att hinna gå runt själva.
Hit har folk kommit för att sitta ner, prata lite, ladda telefonen och få hjälp med olika grejer på sociala medier. Vi har hjälpt till med allt från att byta namn på instagram till att publicera någons första film på youtube. Det är en ära att få förtroendet att göra detta och så himla kul att få hjälpa folk framåt!
Varje dag har vi haft ett stort vinstregn med jättefina priset. Sisådär tio glada vinnare har gått från hörnan varje eftermiddag. Lite att rodda med, men också himla kul att se hur glada alla blivit. Vi har även pratat med olika företag, satt dem in i de regler som gäller för samarbeten och lite annat smått och gott. Vi har alltså gjort en himla massa olika grejer, men främst har vi träffat och pratat med alldeles fantastiska människor som älskar camping. Och vi har haft en livesändning med info från mässan och intervjuer med några som var där. Den kan ni se här nedanför.
Å när dagen varit slut har de gemensamma kvällsmiddagarna tagit vid. Vi är några som samlats vid vår bil, bla våra vänner Helene och Krister Berggren som vi träffar lite då och då och arrangerar nästa husbilsträff med. Men även Anne och Stefan som vi firade midsommar med och ska fira nästa midsommar med också, samt Agneta och Markku som vi träffar alldeles för sällan. Samtliga är himla mysiga och hjärtliga människor som bjuder på sej själva. Och alla har även egna Youtube-kanaler, klicka på deras namn så hittar ni kanalerna.
S
Efter den långa mässdagen har vi alltså ätit middag tillsammans och sedan suttit och pratat till sent. Det har inte blivit jättemycket sömn, men väldigt mycket kvalitetstid med härliga vänner. För så är det verkligen, detta är vänner som vi fått tack vare våra husbilar. Ingen av oss har nog något större nätverk av vänner, men nu har vi hittat varandra. Å det känns så himla fint!
Varje morgon har vi sprungit runt och filmat de olika hallarna, på lördagen blev vi intervjuade av vår egen redaktör till campingtidning vi skriver för och på söndagen kunde vi titta runt på mässan lite mer för vår egen skull. Då pratade vi med olika utställare, roddade samarbeten och tackade våra sponsorer till lotterierna.
Vi träffade även mässans ledningsgrupp som konstaterade att vår hörna är en bra grej och att de vill fortsätta utveckla den. Sverige är unikt vad det gäller influencers inom camping och vi är ju dessutom lite äldre än andra influerare. Många av oss är 55+ och har följare som är minst lika gamla och äldre.
Nog för att det finns många digitala kreatörer som är långt mycket större än vad vi är, men våra följare är en köpstark skara med tid, nyfikenhet och tjockare plånbok än de som kanske följer våra yngre kollegor. Detta börjar företagen att upptäcka och då måste även de utbildas i vad som gäller vid samarbeten. Att det inte är ok att betala med produkter, utan det ska skickas faktura på belopp som går att betala räkningar med.
Det är nämligen så att om man gör ett samarbete mot en produkt, så måste man betala skatt på produkten och då har man ju faktiskt betalat för att göra reklam. Det kan vara ok om det är något man ändå tänkt att köpa, men hur många yoga-byxor eller väskor kan man ha lixom…? Tänk på detta du som funderar på att samarbeta med ett företag. Du ska ha betalt för det jobb du faktiskt gör. Skatt ska betalas och skatteverket granskar fler och fler av oss digitala kreatörer – så gör rätt!
På söndagen landade vi faktiskt ett samarbete, vilket får ni se snart. Det händer inte särskilt ofta eftersom jag inte orkar jiddra med priser och sånt. Det krävs säkert 20 mail innan man kommer överens och bara en förfrågan av kanske 100 ger ett samarbete. Många frågar, men vill inte betala. Men nu gick det alltså i lås, tjoho!
I övrigt tittade vi på det vi skulle, sa bye bye och lämnade mässan. Väldigt trötta, men även tacksamma och nöjda. Å den här gången vet vi ju att vi kommer tillbaka nästa höst, vi behöver inte vänta på besked och fundera.
I onsdags körde Elmia Husvagn Husbil igång. Den gigantiska mässan för oss som har ett liv på hjul. Drygt 30 000 besökare ska passera under fem dagar. Några tusen av dem ska vi prata med och jag har redan tappat rösten…
För tre år sedan var vi ett gäng som samlades i en soffgrupp, där vi satt för att träffas och uppdatera våra sociala medier. Vi blev så många att mässan kom och frågade vilka vi var. Så förra året hade de fixa en hörna åt oss, där vi fick uppdraget att hålla ordning. Det var sååå roligt och blev väldigt lyckat.
I år är vi tillbaka. Vår hörna är flyttad och har fått ett betydligt större område. Här får digitala kreatörer skriva upp sej för träfftider, så att deras följare enkelt kan komma och träffa dem. Vem som helst är välkommen hit för att ladda telefonen, vila fötterna, få tips och råd om sociala medier och blogg mm eller bara chilla och snacka skit. Å det är så himla kul att träffa alla!
Det händer massor här! Vi är tre par som har samarbete med Elmiamässan, Helena och Peter från FreedomTravel och Carina och Håkan från Husbilsresor och Äventyr. FreedomTravel har sitt destinationstorg med roliga och intressanta resmål. Ni hittar dem i Lobby Syd, vid C-hallens entré. De har också föreläsningar om olika ämnen.
Precis som Carina och Håkan, som föreläser om bla vintercamping, men kan ungefär allt om husbilslivet Särskilt för dem som önskar ett aktivt friluftsliv. De är även experter på allt som handlar om Dalarna och vi hälsade faktiskt på dem när vi var där i somras. Så vill ni veta mer om dalarna och ett aktivt campingliv är det em ni ska ha kolla på.
I vår hörna samlas både digitala kreatörer och följare. Vi pratar konstant med folk mellan 10-18 och är helt slut på kvällarna. Man somnar snabbt, minst sagt. Vi är alltså halvvägs in i mässan. Vi har träffat mängder med härliga människor och har en massa nya intryck att smälta. Det är så himla roligt!!
Är ni här så är på mässan så är det kl 14 ni ska lägga på minnet, då har vi ett stort vinstregn med massor av fina priser. Så det ska jag rodda med nu. Klockan är 13.40 🙂
Målet för den här turen var Elmiamässan, men än var det ett par dagar kvar innan vi skulle vara där. Alltså passade vi på att överraska ett par vänner och njuta av sista sommarvärmen.
På vägen från Strömstad gjorde vi ett snabbt besök hos husbilskompisar i Falkenberg som återigen hjälpte oss med vissa förbättringar av husbilen. Efter det blev det ett par timmar på Ullared, innan vi drog vidare mot Småland och ställplatsen Kattugglan. Här har vi varit ett par gånger tidigare och även firat midsommar ett år. Ägarna Ica och Fredrik har blivit goda vänner som vi gärna åker förbi då och då och säger hej till.
Nu sa vi ingenting förväg, ställde oss bara på ställplatsen och skickade betalningen via swish med meddelandet ”Hej hej, Jikitas är här nu”. Det tog inte många minuter förrän de dök upp och sen satt vi och pratade långt in på natten. Det var varmt och skönt, vi satt ute i shorts och t-shirt till sent, så härligt.
Dagen därpå körde vi vidare, sista dagen innan vi skulle installera oss på mässan. Den här gången drog vi åt handbromsen mellan Jönköping och Tenhult. Vädret var återigen härligt, vi fick en fin solnedgång och satt ute länge. Att det var sista kvällen med riktigt fint väder visste vi såklart inte säkert, men man såg ju på väderrapporten att svalare temperaturer var på ingång.
Å så var det också. På måndagen var det 10 grader svalare och på tisdagen ännu kallare. Vi körde den korta biten till Elmia och hann precis ställa oss på plats och ta lunch, innan det började regna. Sen kom blåsten, jäklar vad det blåste. Skulle vi få en mässa med dåligt väder? Så himla tråkigt…
Vi tog oss till Strömstad där vi hade en plats bokad för hela veckan. Här stod vi högt upp på ett berg med en fantastisk utsikt över hela staden. Den absolut häftigaste camping jag någonsin bott på!
Martin var inte jättepigg när vi skulle flytta oss från Grebbestad till Strömstad, men det vara bara en halvtimmas körning så det gick bra ändå. Vi kom till First Camp City – Strömstad på eftermiddagen, checkade in och började leta efter vår plats. Hela campingen är på ett berg, där går små vägar i kringelikrokar hela vägen upp. Å där högst upp, var vår plats. Så häftigt!
Jag har sett bilder från campingen och tänkt att en dag ska vi också åka dit. Och då ska vi ha den bästa platsen. Å så blev det! Mitt i raden längst fram på kanten, kan verka lite läskigt – men det var bara häftigt. Här har man en egen altan, med gott om plats och vi skulle alltså stå här i fyra dagar och jobba. Det såg vi verkligen fram emot mot. Fast Martin var faktiskt sjuk hela veckan tråkigt nog.
Tisdagen och onsdagen var lite halvtråkigt väder. Martin sov mest medan jag jobbade undan så mycket jag kunde. Här var lugnt och skönt, så han kunde sova ostört och sitta ute lite då och då när han orkade och vart efter han mådde bättre. Jag satt ofta och bara tittade ut genom fönstret, den utsikten tröttnar man lixom inte på.
Första morgonen såg vi en ambulanshelikopter som hämtade någon från Sjöräddningens båt. Nästa morgon såg vi ambulansen göra detsamma. Genast börjar jag fundera på livet ute på öarna, det kan inte alltid vara så lätt. Nu har vi såklart inte en aning om vad som hänt, men att bli sjuk eller föda barn kan ju bli lite krångligt om man bor på en ö.
Jag fick iaf till både jobb och träning där uppe på berget och i slutet av veckan mådde den käre maken tillräckligt bra för att ta en promenad ner på byn. Väl nere vid foten av vårt berg, såg vi hur högt det faktiskt är. Bilarna ser ju jättesmå ut!
Målet var att antingen äta en skaldjurstallrik eller köpa färska räkor, för det är ju ett måste när man är på Västkusten. Det blev att köpa räkor och ta med tillbaka till bilen. Vädret var perfekt, så vi dukade upp på vår altan och medan vi åt gick solen ner och bjöd på en helt magisk solnedgång.
Jag har sällan upplevt en mer perfekt kväll faktiskt. Iaf inte i Sverige. Ni ser ju själva på bilderna. Visst är et vackert? Vi satt i flera timmar och bara njöt.
Å detta skulle vi alltså lämna dagen efter. Det är en av få gånger som jag verkligen inte vill åka vidare. Vi stod så fint och allt var lixom helt perfekt, förutom att Martin inte mådde toppen. Men den här utsikten gjorde ju lixom inte ont. Men vi kommer tillbaka, det är ett som är säkert!
Det kommer såklart en film på youtube från campingen, så fort vi hinner.
Vi ville åka mot solen n när vi hade en vecka över. Valet stod mellan Skåne och Västkusten. Västkusten vann, där skulle det vara bäst väder under kommande vecka. Så vi drog till Grebbestad och hade mycket riktigt tur med vädret.
Martin mådde fortfarande inte bra, men orkade köra till campingen i Grebbestad. Vi hade valt First Camp Solvik eftersom vi kunde utnyttja husbilspasset och bo för bara 250 kr. Här fick vi en fin plats med utsikt över vattnet och tänkte att det kunde bli ett bra kontor på måndagen. Men då vaknade den käre maken och mådde sämre igen, så det blev sjukstuga för honom och jobb för mej.
När vi kom fram mådde han ändå hyfsat, så vi kunde se oss om lite, gå på stranden, fota och filma området. Det är ju eftersäsong, så det är väldigt lite folk överallt. Nästan lite öde faktiskt. På campingarna är det nästan bara långliggare kvar och de är lixom en liten community för sej.
Medan söndagen spenderades ute, så blev måndagen en innesittande historia. Martin sov mest, jag satt och jobbade. Jag har en lång lista på grejer som måste göras och fick massor gjort. Det gick iväg en himla massa mail och två texter förbereddes för att skickas iväg. Vi har haft 12 texter beställda under året, nu är det bara fyra kvar. Sen är det dax att skicka fakturan, me like!!!
På eftermiddagen var det dock dax att packa ihop och dra iväg. Vi hade en bokad plats i Strömstad, så det var lixom bara att pallra sej iväg oavsett mående. Men det var bara en halvtimme bort, så det gick bra. Till campingen i Grebbestad kommer vi dock gärna tillbaka, här var väldigt fint och vi vill se mer av orten.
VI har inte så mycket tur med vädret när vi är på Västkusten, men nu såg det ju faktisk ut att bli riktigt fint. Skulle vädret hålla i sej tro?
Under våra dryga tre år med husbil har vi träffat en himla massa trevliga människor. Inte minst på våra husbilsträffar som vi arrangerar. Nu skulle några från träffen på Öland ses och vi bjöds in som hemliga gäster. Så himla kul!
Jag säger ofta att vi köpt lycka för pengarna. Vår första husbil, Peppe, gav oss faktiskt ett helt nytt och lyckligare liv. Nu har vi Ralle och det roliga bara fortsätter. Husbilsmänniskor är så otroligt generösa, visst finns det några rötägg också – men de allra flesta är så fina. Som exempel Annelie och Ludde (Our Third Home) som vi fixat träffarna med eller Helene och Krister (Berggrens Bilbo) som vi möter upp rätt ofta. Människor som vi numera kallar vänner 🙂
Mia och Johnny (Hjulkul) är ett annat roligt par, som vi faktiskt träffade mitt ute i skogen första gången. De såg oss och kände igen oss från Youtube, hälsade och på den vägen är det. Nu skulle de ha en miniträff med folk från Ölandsträffen och frågade om vi ville komma, men det skulle vara hemligt. Vi skulle ändå den vägen, så det blev ett självklart ja. Sen sa vi till Berggrens också, bara för att.
Träffen skulle vara på ställplatsen Hjälmare Docka i Arboga, mellan fredag och söndag. Vi kom dit redan på torsdagen och satt sedan och jobbade på fredagen när folk började rulla in. Så himla kul att se deras miner när de såg oss. Vår bil är ju inte direkt anonym, utan med dekaler på alla sidor – så vi syns tydligt. De första som dök upp var Eva och Rolle från Sundsvall, mysiga människor med nästan likadan bil som vi har.
Sen rullade de andra in; Carina och Peter, samt Anna och Per som åker runt med två fluffiga katter. Och till slut kom Helene, Krister och pälsbollen Levi, samt Mia och Johnny med sin pälsboll. Så var vi kompletta. 12 husbilsgalningar och fyra pälsbollar som skulle tillbringa helgen tillsammans.
Fredagkvällen gick snabbt, det blev middag och roliga samtal. När vi vaknade på lördagen var Martin rätt dålig, så han sov större delen av dagen. Sååå tråkigt, mest för honom såklart – men även för oss andra. Man vill ju att alla ska må bra och vara med. Men han kunde inte, han var helt väck med feber. Så nu har vi testat sjukstuga i husbilen också. Kan vara bra att veta att även det fungerar när vi ska bo heltid i bilen.
De andra tog hand om mej på bästa sätt. Vi tog en lång promenad, åt god pinsa med räkor på caféet och myste i solen. På kvällen lagade Helen mat även till oss, och då kom faktiskt Martin ut och åt med oss. Han mådde betydligt bättre och var sedan med hela kvällen. Det är ju det som är så bra när man åker husbil, det mesta umgänget sker ju utomhus. Så även om man är lite krasslig kan man vara med på sin kant. Några tog fram eldkorgar som vi satt länge och myste vid.
På söndagen mådde han bra och vi kunde köra vidare efter en fantastisk helg med nya härliga bekantskaper. För även om vi sågs på Öland, så hann vi lixom inte att umgås eller prata särskilt mycket. Nu hann vi och har fått några nya roliga kompisar. Husbilslivet är som sagt en riktig dörröppnare till nya kontakter.
Jag är så glad och tacksam att vi realiserade vår dröm och inte bara fortsatte att drömma. Att köpa husbil är något av det bästa vi gjort!
I slutet av mars hämtade vi nya husbilen och var så himla glada, förväntansfulla och nöjda. Såklart var vi medvetna om att det kunde vara lite fel och mindre skavanker, det är ju ändå en begagnad bil. Men med 6 månaders garanti, var vi inte särskilt bekymrade. När vi kom upp i 12 olika fel, kändes det inte lika lugnt längre…
När vi hämtade Ralle hade han haft 2 ägare före oss och gått ca 1500 mil. Lite konstigt att en knappt fem år gammal bil redan är inne på tredje ägaren och gått så lite. Berodde det på felen vi hittade, eller är det bara en slump?
Med bilen följde 6 månaders garanti, så vi var inte särskilt oroliga när vi direkt fick toahandtaget i handen. Sen följde fel på fel, men vi litade på garantin och noterade bara felen. Bilen använde vi som vi gjort med den förra.
Vi bytte ju bil mycket för att kunna duscha. I vår förra bil var duschen för liten för min tvåmetersman. När det var dax att inviga duschen fyllde vi först på med vatten för att se att det inte var något läckage i botten. Det var det inte. Så jag drog ur ena proppen utan problem och sedan den andra, då följde rörsystemet under golvet med – i smulor. Juhupp… det var ju inte så bra…
Under sommaren upptäckte vi fel efter fel, till slut var vi uppe i en listan på 12 olika punkter. Mer eller mindre allvarliga. Detta skickade vi iväg till firman som sålde bilen till oss, de svarade direkt med en tid då vi skulle lämna in bilen. Inga tjafs eller någon diskussion. Så himla skönt.
Här ser ni en film på alla fel:
Säljaren ringde även upp oss efter någon dag och bad oss komma så fort vi kunde, så de kunde åtgärda några av felen direkt. Nu hade även vattnet till kranarna börjat läcka, det bokstavligen rann vatten ur bilen. Då blir problemen rätt stora, när man inte kan borsta tänderna, diska, spola i toan osv. Så vi stängde av vattensystemet och började använda vatten på dunk istället. Lite krångligare, men det är så vi gör på vintern och är rätt vana.
Men det är ju rätt bekvämt att ha fungerande vatten och såklart något som ska fungera. Så vi åkte till firman på fredagen, lämnade över bilen och satte oss och vänta. Där fanns iaf bra tidningar att läsa, bla Husvagn & Camping, som är den som vi skriver för 😛
Nästan hela fredagen satt vi där, så pass att vi tom fick gå iväg och äta lunch i närheten. Vi pratade med lite folk under dagen, några som följer oss på sociala medier och de som jobbar där. På eftermiddagen hade ett vred byts ut på ugnen, toahandtaget var fixat och ett kretskort som brunnit i kylen var utbytt. Tre saker att stryka på listan alltså. Men vattnet var inte fixat, det funkade nämligen när det slogs på igen. Va fan… vi visste ju att det var läckage. Mycke mysko!
Jaja, vi körde hem, började förbereda för nästa resa genom att fylla på vatten igen och sätta igång allt. Då började det rinna igen, nu kunde vi tom se var det läckte. Så vi filmade och skickade iväg filmen till säljaren som direkt frågade om vi kunde komma tillbaka på måndagen igen. Så det var bara att köra dit en gång till och sitta av tiden igen. Nu tog det dock bara ett par timmar. Säljaren visste exakt vad som var fel, bytte några kopplingar och snart funkade allt som det skulle igen.
Allt är ju inte lagat, men allt funkar tillräckligt för att vi ska kunna åka iväg igen. Vattnet var lixom avgörande. Så i torsdags drog vi iväg nöjda med det som gjorts och bemötandet vi fått. Resten av felen ska fixas i slutet av september, då vi ska lämna bilen på verkstan tills allt är gjort.
Vi har bara hört gott om Caravanhallen i Södertälje, nu vet vi att omdömena stämmer. De är väldigt bra att ha att göra med. Snart är bilen som ny igen!
Vi var inte hemma så många dagar, men hann ändå med en hel del. Bland annat så var vi inbjudna till invigningen av restaurang ART – Hagastaden, där man firade med Pink Party!
Restaurang ART har funnit sedan 2016, men då på Döbelnsgatan i Stockholm. Ägaren Roy, ett energiknippe utan like, tyckte nog att restaurangen låg lite för lugnt för hans smak. Han kanske flyttade av någon helt annan anledning vad vet jag, men läget i Hagastaden är definitivt mer mitt i smeten. Här kan ART bli den perfekta pusselbiten i den ganska nya stadsdelen.
Det var alltså Pink Party, me like – inte jättesvårt för mej som nästan bara har rosa kläder. Så det blev rosa byxor, vit blus och rosa smycken, till detta hade jag även en rosa jacka om det skulle bli kallt. Den behövde jag inte använda förrän vi åkte hem.
Roy är entreprenör ut i fingerspetsarna och vet exakt hur han vill ha det. Han har skapat en färgklick i två våningar som är både smakfull och rolig. Här serveras både lunch och middag och går såklart även att abonnera och fixa roliga fester. Har en känsla av att vi kommer att komma hit på fler event i framtiden, det är verkligen perfekt för fest!
Vi fick komma in lite innan gästerna, för att filma och fota – så det kommer såklart en film på Youtube (Jikitas på Äventyr) så fort vi hinner. Det är ett sånt där ställe som är perfekt om man tycker om att fota och väldigt ”instagram-vänligt”.
Gästerna välde in hela kvällen. Peter Siepen agerade toastmaster, presenterade alla, gjorde små intervjuer och såg till att alla trivdes. Vi bjöds på ostron, risotto, snacks, godis och gott i glasen. Ville man kunde man även få en tatuering, Roy har måååånga!
Vi var inte kvar jättesent, men det var väldigt trevligt så det var svårt att gå därifrån. Men vi skulle ju hem och packa, det var dax för ny husbilstur 🙂
Till ART kommer vi att gå flera gånger. Maten var sjukt god och personalen så otroligt proffsig. Och Roy… ja, vad ska man säga om honom? Han gör en glad!
Den här sommaren har vi träffat så otroligt många härliga människor. Några har vi träffat flera gånger, så är det med Micke och Patric aka Swedenglamper och deras tre pälsbollar. Världens goaste ”göbbar”
För ett par år sedan tog Micke kontakt med oss via instagram, någon månad senare sågs vi på Elmia-mässan. Då var även Patric med och vi blev direkt goda vänner. Det är så härligt när man klickar med personer och ser fram emot att få lära känna varandra mer. Såklart hjälpte det att hundarna finns med i bilden, världens sötaste och knäppaste hundflickor 🙂
Nu skulle vi börja resan hemåt, efter två månader ute på rull. Stoppet hos Micke och Patric blev som sista rycket på en fantastisk sommar. Å vilket stopp det blev!
Vi seglade in genom de stora grindarna i Kil på söndageftermiddagen och hade gott om plats i den härliga trädgården. Här väntades det besök av Patrics bror med familj, så även Micke och Patric skulle bo i sin husbil på tomten. Vi sågs ju för bara någon vecka sedan, så vi behövde inte uppdatera oss särskilt mycket. Men vi fick såklart en husesyn i det vackra och även historiska huset. Ett K-märkt hus från 1600-talet, som de renoverat med varsam hand som det så fint heter.
Efter rundturen satt vi oss ute i solen och drack bubbel, medan vi väntade på deras gäster. Samtidigt som jag såklart myste med hundarna, jag hade ju kommit till paradiset. Inte en. Inte två. Utan TRE pälsbollar!!! Vakthunden Joy, sötnosen Collette och knäppisen Lisa.
Gästerna kom och installerades. Sedan blev det en gemensam middag och ett långt eftersnack vid matbordet innan vi alla gick åt varsitt håll. Alla skulle jobba dagen efter, så det blev inte så sent.
På måndagen hade jag bästa morgonen! Direkt när jag vaknade och öppnade dörren ut mot trädgården trippade det in två små morgonbusiga pälsbollar. Joy och Collette kom på besök och hoppade direkt upp i soffan för att få sitt morgonmys. Lisa hade fullt upp med att vakta grannens kaniner och satt i princip fast vid staketet hela tiden som vi var där. Numera går hon under namnet kanindräparn, fast hon fick inte tag i någon kanin ska väl tilläggas.
Partic hade åkt till sitt jobb, medan vi andra jobbade ”hemma”. Micke dukade upp en fantastisk frukost som vi åt tillsammans ute i solen. Så otroligt lyxigt. Sen tränade jag mitt pass och fick hjälp av hundarna, världens bästa PT´s. Till och med Lisa var med. Så mysigt!
När arbetsdagen var slut och Patric kommit hem tog vi alla en gemensam fika och sedan var det dax för oss att packa ihop och dra vidare. Vi hade skrattat, haft härligt snack, massor med god mat och jag hade fått en massa mysigt hundgos. Trippelt hundgos dessutom!
Här nedan kan ni se intervjun vi gjorde med ”göbbarna”. Så härliga människor.
Det var dax att dra vidare. Att faktiskt åka hemåt. Sååå tråkigt!!
Sommarens projekt har varit att samla så mycket material som vi bara kunnat. För att kunna skriva artiklar om campingar och ställplatser till tidningen som vi har uppdrag för. Det har väl blivit en 20-30 stycken, vissa är bättre än andra 🙂
Ända sedan vi drog ut på första långturen runt valborg har vi bara haft ett enda mål. Att samla arbetsmaterial för resten av året och gärna nästa också. Vi har alltså åkt som galningar genom Sverige och besökt mängder med orter, men väl på plats har vi egentligen bara sett campingen eller ställplatsen – orten har vi knappt sett något alls av. Och det har alltså varit helt medvetet.
Vårt uppdrag är att testa campingar och ställplatser och att skriva om dem. Det är det vi får betalt för, hur konstigt det än kan låta. Tillsammans fotar vi och skriver texterna. Till våra egna kanaler blir det även bilder på instagram och filmer på youtube. Och så skriver jag ju här på bloggen också såklart, men det är mest ett sätt att komma ihåg vart vi har varit.
Vi ska leverera mellan 12 och 24 texter per år och det måste vara platser som inte är skrivna om förut. Det är där det blir problem. Det finns mängder med campingar och ställplatser, men många är redan skrivna om. Vi har en lista från de senaste 10 åren på platser som vi inte får använda. Så vi bestämmer alltså en riktning, letar upp en anläggning och tittar i vår lista. I bästa fall finns den inte, då åker vi dit – annars får vi leta upp en annan.
Ibland blir vi tipsade av följare eller kompisar, så var det med Frykenbandens Camping som ligger otroligt fint vid Frykens strand. Så vi åkte dit, checkade in och började utforska. Det första vi la märket till var att det var ovanligt många långliggare, såna som alltså står hela säsongen, år efter år. Vi har märkt att de blivit färre på andra campingar, men här var det alltså fler än vi sett förr.
Redan första kvällen bjöds vi på en fin solnedgång. Vädret var helt perfekt, så vi satt ute länge. Direkt när vi kom tog vi en promenad runt området och jag hittade till min glädje både en stor tvättmaskin och tumlare. Yes! Äntligen skulle jag få tvätta lakanen! Så det första jag gjorde morgonen därpå var att slita ut alla sängkläder och gå bort till tvättstugan. Det var en bit att gå, så när allt var tvätta och tumlat hade jag fått ihop nästan 7000 steg. Så himla bra! Både renbäddat och en massa steg 🙂
Större delen av dagen satt vi och läste och på kvällen gick vi iväg för att testa restaurangen. De blev varsin hamburgare, min med ost och Martins med tryffel. Så goda. Sen gick vi längs vattnet tillbaka och tog massor med bilder. Solnedgången var ännu finare än kvällen innan.
Morgonen efter hade vi inte så många timmar kvar på campingen, men bad om sen utcheckning så vi skulle hinna filma allt. Det tar sin lilla stund att gå igenom allt, vi kollar tom in toaletterna på platserna vi besöker. Så att man ska se hur det står till med städning och hur fräscht det är i tex duscharna. Här var det mesta till belåtenhet, vi kommer gärna tillbaka.
Så här går det alltså oftast till när vi testar en camping. Vi sover där ett par nätter, testar allt som finns där och går kritiskt igenom hela området. Sen tar vi massor med bilder, både två. Allt läggs in i en mapp på datorn och gås igenom när texten är skriven. Så skickas texten och bilder och vi kan skriva faktura. Ett jobb tar alltså runt två dagar att samla materialet till och runt en vecka att få till texten och bilderna. Dessutom måste det ju vara bra väder, och just den lilla detaljen rår vi inte på. Alltså kan det hända att vi måste komma tillbaka till en plats flera gånger och komplettera med bilder.
Ni fattar varför vi inte hinner se något annat av platserna vi besöker va? I år har vi prioriterat detta, nästa år kan vi nog roa oss lite mer. Då har vi redan platser att plocka av och kan besöka ställen av ren nyfikenhet. Det blir en helt annan resa 🙂
Jag lärde känna Åsa när vi båda fick barn ungefär samtidigt hösten 1993. Under småbarnsåren umgicks vi så gott som dagligen. Tills hon hade den dåliga smaken att flytta först typ 10 mil bort, sedan 20 mil till… Så oschysst!
Åsa är nog den person som känner mej allra bäst, förutom Martin såklart. Hon har känt mej under och igenom småbarnsåren, vi har gått igenom våra skilsmässor tillsammans och en massa annat. Trots avståndet håller vi såklart kontakten, även om den inte är daglig längre – inte ens en gång i veckan… men när vi hörs fortsätter vi bara där vi var senast.
Åsa och hennes familj har ett sommarhus i Stora Nitten i Dalarna, där har jag besökt henne en gång på 90-talet med barnen. Nu när vi åkte runt i närheten passade vi på att göra ett nytt besök. Den här gången var det inga barn med, däremot var hennes bror med sambo där. Så härliga och lättsamma människor allihop.
Alla utom Åsa jobbade, hon hade semester. Så det blev som ett slags arbetskollektiv där vi alla satt på olika ställen i huset och i husbilen och jobbade. Jag satt i vardagsrummet med Åsa, hon pysslade med sitt och jag med mitt. Jag fick faktiskt massor gjort. Två texter gick iväg till redaktören och två nya påbörjades.
När alla slutat jobba vid 17-taget åt vi gemensam middag och satt sedan länge och pratade om allt mellan himmel och jord. Så härligt med människor som man kan prata med om precis allt!
Hela tre nätter blev det här, så länge brukar vi inte våldgästa någon. Men allt var så mysigt och problemfritt att det lixom bara blev så. Vi hade säkert kunna varit kvar längre om vi inte behövt ladda batterierna i bilen som kört slut eftersom vi fricampat så länge, och dessutom var inbokade på en camping som vi skulle fota.
Jag är så otroligt glad att jag har Åsa, hon är verkligen en pärla. Önskar bara att vi kunde ses lite oftare, men så länge hon vill vara kvar i mitt liv är jag nöjd 🙂
Än en gång blev det besök på en ny ställplats, den här gången var vi inte först – men det var inte långt ifrån. Ställplats Barken 1 i Dalarna hade haft öppet knappt en månad när vi var där.
Ett av målen med resan runt i Dalarna var att besöka den nya ställplatsen i Vad vid sjön Barken en bit från Smedjebacken. Här visste vi att det precis öppnat en ställplats och den ville vi såklart besöka för att göra ett reportage om.
Vi kom fram till en jättefin plats men otroligt utsikt över vattnet. Ni vet sådär fint så man inte vet vad man ska säga utan bara tittar och tittar och tittar. Och njuter.
Barken 1 är egentligen ett gammalt sågverk. Här finns fortfarande en av de större byggnaderna kvar och rälsen där man drog vagnarna med timmer. En plats med historia alltså. Sånt gillar jag!
Området är ganska stort, de nio platserna som finns just nu kommer att bli fler. Och det byggs även en vinterförvaring för husbilar, husvagnar och båtar. Om jag bodde i närheten och behövde ställa undan husbilen skulle jag definitivt kolla in detta alternativ.
Även om det inte är helt färdigt, det ska målas lite och så, så har ägarna verkligen satt sitt eget avtryck på platsen. Till att börja med har man sitt eget krypin med gräsmatta som är inhägnad med höga häckar. Det blir verkligen som ett litet rum, med magisk utsikt över vattnet. Här finns stora härliga blomarrangemang, där man bla kan plocka sina egna färska kryddor. Och en loppis som är full med spännande grejer.
Vi satt ute länge och läste och bara njöt av den fantastiska kvällen. Vem vill inte sitta ute med den här utsikten lixom? Att flytta ut kontoret var såklart självklart! Jag har sällan haft så fin arbetsplats 🙂
Området är inhägnat och låst, vilket såklart är en stor fördel för den som väljer att vinterförvara sitt fordon här – men området i sej är så lugnt att det egentligen inte behövs nu på sommaren. Här är helt tyst, total njutning. När vi var där var det dessutom helt vindstilla och inte en krusning på vattnet, det var helt magiskt!
Här finns tömning av både toa och gråvatten, samt påfyllning av dricksvatten. Det enda som fattas är toa och dusch. Alla har ju detta i bilen, men det är många som inte använder dem av olika anledning. I vår förra bil var duschen för liten för att Martin skulle få plats ordentligt och i den nya bilen är duschen trasig. Jag fattar varför man valt bort det, det blir ju lite extra jobb med städning och så – men tror ändå att det skulle vara uppskattat. Här planeras även för en liten kiosk, den som sköter den kanske skulle kunna städa ett par gånger om dagen. Med bara nio platser blir det nog inte så jättesmutsigt.
När vi ska kolla in en ställplats behöver vi minst två dagar. Då hinner vi kolla in allt, sova och upptäcka området. Men det avgörande är vädret, blir det dåligt väder kan vi varken fota eller filma – därför har vi dessutom galen koll på fyra olika väderappar. Det har hänt flera gånger att vi fått komma tillbaka för att fota en plats. Grådassiga och regniga bilder lockar lixom ingen att läsa vidare.
Tyvärr är inte allt riktigt klart för att ta bilder till tidningen, men de kan vi komma tillbaka och ta en annan gång – allt annat som vi behöver för att skriva en text har vi. Om ni vill se rörliga bilder från ställplatsen kan ni kika in på instagram @jikitaspåäventyr där finns en sk reel som visar allt. Inom kort kommer även en film på Youtube.
Vi flyttar gärna hit kontoret igen, det är ett som är säkert!
