Ibland händer det att vi inte får allt material som vi behöver för ett jobb, då får vi åka tillbaka. Så har det varit vid ett par olika tillfällen i år. Så när vi ändå passerade Tjolöholm var det bara att stanna till och ta nya bilder. Och passerar man Ullared, så är det obligatoriskt att stanna 🙂
Vi åkte från Borås innan lunch förra måndagen. Målet var Tylösand, men första stoppet var i Kungsbacka och Tjolöholm. Vi var där för ett par år sedan, men inte förrän nu har vi börjat skriva texten och då vill vi såklart ha färska bilder. Så det blev ett snabbt fotostopp på detta fantastiska ställe. Har ni inte varit på Tjolöholm och även varit på visning inne i slottet har ni verkligen något att se fram emot.
När vi ändå stod still passade vi på att äta en enkel lunch innan vi drog vidare.
Det var väldigt varmt och vi hade ingen lust att sitta flera timmar i bil, så vi bokade plats på en av ställplatserna i närheten av Ullared och parkerade där tidig eftermiddag. Vi drog ut utemöblerna och parkerade oss själva i solen med varsin bok. Å då kom såklart en regnskur. Så typiskt!
Sen följde en eftermiddag med ut med möblerna för att läsa så fort solen lyste och in med möblerna när det började regna. Tills vi gav upp och packade in möblerna helt igen. Då kom solen och bjöd på en fantastisk regnbåge. Vår fina bil var såklart skatten vid slutet av regnbågen 🙂
Vi la oss rätt tidigt för att vakna väldigt tidigt. Klockan 7 hade vi parkerat vid Gekås, ätit frukost och var på väg in för att handla. Vi skulle mest ha mat, men hittade såklart lite annat också – trots att det bara är knappt två månader sedan vi var där och shoppade loss rejält. Efter den obligatoriska sushilunchen åkte vi vidare mot Tylösand där vi skulle bo under veckan.
Vi kom fram vid 15-tiden och kunde återigen packa upp oss ordentligt eftersom vi skulle stanna så många dagar. Så tom mina solcellslampor kom fram ur gömmorna. Den här platsen skulle vi utforska rejält både med cykel och med fötterna. Något vi verkligen såg fram emot. Vi började såklart med att gå ner till stranden.
Det händer att campingchefer bjuder in oss för att ”besikta” deras anläggning. Vi har ju filmat och skrivit om hundratals campingar de senaste åren och har väl en viss erfarenhet vid det här laget. Så när chefen på Borås Camping bjöd in oss, åkte vi såklart dit.
När vi testar en camping eller ställplats är vi ärliga, inte elaka – men ärliga. Vi kollar inte bara själva campingtomterna, utan även städning, toaletter, servicehus och annat som finns på platsen som vi gäster använder oss av och betalar för. Vi påtalar det som vi tycker behöver åtgärdas, ger betyg och feedback. Det kan vara att det inte finns någon avlastningsshylla för glasögon och mobil i duschen, att servicehuset har några brister eller att det är lätt att fasta med bilen vid regn. Men vi berättar även om det som vi gillar på platsen, vad som varit extra bra och hur vi trivts där.
När det gäller Borås Camping så visste vi redan innan att de kämpar med att rusta upp anläggningen. Vi kom fram till en jättefin camping, med bra läge och himla mysig personal. Visst är här slitet, men oj så många idéer som finns och så mycket som hela tiden görs. Vi satte personalen på prov direkt genom att byta plats tre gånger, absolut inte för att jäklas – det blev lixom bara så.
Vi fick en bra plats, men de som stod brevid hade missat den lilla detaljen att man ska backa in. Vi hade ingen lust att dela ”vardagsrum” med en stor barnfamilj, så vi bad om en annan plats. När vi kom fram till den nya platsen lutade det så mycket att vår bak slog i. Vår kyl fungerar dåligt med hela 4% lutning som det var, visst kan man jämna ut med nivåklossar – men det är svårt med så stor lutning. Så vi bytte igen, men den här gången gick vi runt området innan vi bad om en ny plats. Nu hade vi förslag på en som vi kunde tänka oss och den var tack o lov ledig.
Väl på plats tackade vi personalen flera gånger, de hade varit hur tålmodiga som helst. Och så var det hela helgen när vi stod där, de var alltid trevliga, svarade vänligt på alla våra frågor och var alltid pigga och glada när vi möttes ute på området. Pärlor helt enkelt!
Vi var så trötta, så första dagen satt vi mest och läste eller låg och sov. Sen började vi utforska området både campingen och utanför. Vi gick till Ica som ligger knappt en kilometer bort, det var så himla skönt att röra på sej. Tillsammans med promenaderna runt campingen fick jag ihop mina steg. Jag har 7000 som mål och det har jag lyckats få ihop de senaste dagarna. Det är inte så lätt att få ihop dem när man bara har 2 meter mellan sovrum och kontor.
Vi kom dit på fredagen sent på eftermiddagen och på söndagen gick vi igenom området ordentligt och testade restaurangen. Vi gör ju en film till YouTube på alla platser vi besöker. Både för oss själva för att komma ihåg, men även för andra att se inför deras eget besök. När sedan skriver texterna kan vi gå tillbaka och titta på detaljer, så texterna blir rätt. När destinationscheferna vill ha feedback kan vi dessutom visa vad vi menar. Oftast vet de redan vad vi ska säga, men en del saker kan vara helt nya.
På söndagkvällen fick vi sällskap av husbilskompisarna Sani och Jimmy. De ordnar husbilsträffar, just på Borås Camping, där Sani även jobbar extra. Vi har setts men aldrig hunnit prata ordentligt. Nu hann vi det och det var så himla mysigt att verkligen hinna prata och lära känna varandra. De har även hund och den fick jag såklart mysa lite med.
På måndagmorgon åt vi frukost med chefen som fick våra synpunkter. Vi hade lite tankar om servicehuset där jag gick in på herrarnas och duschade första morgonen, tydligare skyltning kan alltså behövas. De håller redan på att jämna ut några platser, som ska beläggas med grus. Så ojämnheterna visste de redan om. Den nya personalen måste gå runt och kolla in både stugorna och servicehusen vilket är suveränt, men de testar ju inte duscharna eller andra funktioner. Då har man ingen aning om intervaller, temperatur, om duschdörrarna håller tätt eller ej osv. Så vårt förslag var att framförallt chefen, men även personalen, skulle duscha på jobbet lite då och då.
När vi gått igenom våra synpunkter var det dax för oss att packa ihop och åka vidare, men vi trivdes verkligen på Borås Camping. Här finns inga säsongsgäster, de flesta stannar bara en natt. 333 campingtomter, ett gäng stugor och två skithäftiga iglos. I en sån vill jag bo! Ni ser ju själva på bilderna hur coola de är. Vem vill inte bo i en sån lixom?
Vi kommer gärna tillbaka hit, bla för att se hur campingen utvecklas – här är mycket som är på gång. Och med den otroligt gulliga och proffsiga personalen kan det lixom bara bli bra. Och vi måste faktiskt komma tillbaka, för när de nya grusade platserna är färdiga ska vi göra ett reportage här. Men det blir kanske först om två år.
Ska ni besöka Borås Camping är detta platsen att bo på. Det ligger väldigt nära och har ett samarbete, så bor ni på campingen blir inträdet till parken billigare.
Men detta är alltså också en del av det vi gör nu; testar campingar/ställplatser och ger feedback till ägaren. Det finns många konstiga jobb 🙂
Med förra årets hagelstorm i minnet gjorde vi oss färdiga för att recensera årets Diggiloo. Den här gången sken solen över Kosta där årets premiär skulle äga rum. Å jäklar så bra det var!
Vi kom till Kosta Lodge på onsdagen, dagen innan premiären. Martin började ju sin semester då, så nu kunde vi koncentrera oss på våra uppdrag helt och hållet. Diggiloo var sista scenshowen som vi skulle recensera för den här sommaren, iaf vad vi vet. Sen skulle vår lilla ”turné” köra igång, jakten på material till campingar och ställplatser alltså.
Första dagen i Kosta var alltså på onsdagen, då installerade vi oss och la upp en plan för kommande veckor. Eller vi försökte iaf… det är inte så lätt eftersom vi är rätt väderberoende för att få fina bilder. Sen satt vi mest och läste i solen och jobbade lite. På torsdagen tog vi en morgonpromenad in till Kosta för att köpa matsäck till kvällens show. Så skönt att komma igång med promenaderna igen, kroppen mår så mycket bättre.
Eftermiddagen gick åt till att filma ställplatsen och förbereda kvällen. Vid 16.30 gjorde vi oss klara och gick iväg till festplatsen. I år skulle vi inte filma eller göra några intervjuer, så det var ett förhållandevis ”lätt” jobb. Martin skulle fota och jag skulle recensera showen, samt fota för våra sociala medier. Väl inne hittade vi våra platser och blev kanske inte helt nöjda. När vi recenserar brukar vi få kantplatser med fri utsikt för att kunna uppfatta alla detaljer. Nu hade vi fått platser snett mot scenen, mitt i en rad – jag såg inte jättemycket. Men jag hörde ju och Martin fick bilder, eftersom han kunde springa omkring fritt, så det fick väl gå.
I pausen träffade vi producenten och när han fick höra om våra platser flyttade han på mej. Martin sprang ju ändå runt, så han hittade en plats och kunde flyttade på mej. Helt plötsligt satt jag istället precis vid scenen och hade en himla bra plats. Nu såg jag allt, kunde ta bilder som jag kan använda och kunde tom se några av vännerna på scenen i ögonen. De kan ju inte hälsa, det ser inte bra ut – men ögonkontakten är en slags hälsning och räcker bra.
Årets upplaga av Diggiloo är helt suverän, några menade på att det är den bästa någonsin. Vi har bara varit med tre gånger och den är iaf bäst hittills. Årets komiker är Per Andersson och jag vet att folk kan ha svårt för honom, men han var helt suverän. Han får väldigt mycket scentid och sånt kan jag vara lite tveksam till, men det var väl avvägt och passade in så otroligt bra.
Årets stora gästartister är Uno Svenningsson och Sanna Nielsen, snacka om att de lyfter showen till helt nya höjder. Medina var också helt suveräna. Ni kan läsa hela vår recension HÄR, det är inte ofta vi sätter fem stjärnor – men det gjorde vi den här gången.
Diggiloo är tre timmar musik och så otroligt härligt. Man blir lixom sådär otroligt sommarglad, i år var ju dessutom vädret med oss. Som vi skev i recensionen ”Sol, sommar och Diggiloo”, de hör lixom ihop. Så när showen var slut gick vi med lätta steg tillbaka till husbilen, nästan dansade fram. Och sen var det bara att sätta sej och jobba. Martin redigerade bilder medan jag skrev recensionen. Å det gick faktiskt ganska lätt, vi var färdiga och kunde publicera texten strax innan midnatt. Tack och gonatt lixom.
Sommarens sista recension alltså. Oj vad vi sov gott sen 🙂
Vi åkte från Eklaholm tidigt, för att inte vara i vägen för trädgårdens gäster. Under dagen stod vi på en ICA-parkering och jobbade. Sen tog vi in på en himla mysig lite camping i en ort som vi nog aldrig hört talas om.
Att stå på en parkering i 27-28 graders värme och jobba är väl sådärkul, men ibland finns inga andra lösningar. Dessutom skulle vi handla innan vi körde vidare, så det var en bekväm lösning.
Klockan 16 slog Martin igen locket på datorn och gick på semester. Iaf från sitt vanliga jobb, nu började ett annat och en intensiv period av att dokumentera campingar och ställplatser. Vårt uppdrag för campingtidningen alltså.
Skillnaden under hans semester är att vi kan sova lite längre och förflytta oss även under dagarna, inte bara på lunchen eller kvällen. Så nu börjar nästan fyra veckor med sovmornar, iaf till typ 7.30 och lite mer spontant leverne. Kanske inte låter som står stor skillnad, men för oss är det det.
När vi handlat körde vi till lilla Vinslöv, där vi nosat upp en liten camping nära en sjö och med bara 30 platser. Här blev vi trevligt mottagna och ställde oss snabbt på plats. Sen blev det en enkel middag innan vi stöp i säng.
Dagen därpå tog vi första långpromenaden på länge. Vi fick veta att man kunde gå runt sjön och att det var en fin promenad. Så det gjorde vi och så jäkla skönt det var. Äntligen fick kroppen röra lite på sej, så himla skönt. Å det var verkligen en fin slinga, där vi tog massor med bilder. Även campingen blev fotad och filmad, det var därför vi var där…
Vid lunch drog vi vidare, men först tog vi ett kort stopp på den lokala husbilsfirman i närheten. Vi ska inte köpa något riktigt än, men det är ju alltid bra att titta och hålla sej uppdaterad. Så det blev ett varv därinne, innan vi klev in i bilen igen.
Målet för dagen var Kosta, där vi skulle checka in på Kosta Lodge och förbereda oss för årets Diggiloo.
Sista scenrecensionen för den här sommaren. Bara vädret var med oss den här gången…
Annelie och Ludde är våra första husbilskompisar. Vi köpte våra första husbilar ungefär samtidigt och lärde känna varandra på instagram. Sen träffades vi på Gran Canaria – utan husbilar och klickade direkt. Så pass att vi började arrangera husbilsträffar tillsammans. Det är alltid lika fint att träffas.
Färden gick vidare mot Österlen och på vägen passade vi på att titta in hos våra husbilskompisar Annelie och Ludde. Jag skvallrade för Grimwalkers om att Annelie kan vara ett av deras största fan, så de signerade och skickade med en bok. Jag vet inte om Annelie blev gladast för vårt besök eller boken 😛
Det är alltid lika roligt att träffas. Vi har alltid massor att prata om, så kvällarna har en tendens att bli rätt sena. Annelie fixade hamburgare åt oss och vi hade köpt med oss glass, som vi vet att hon älskar. Jag har nog aldrig träffat någon som tycker så mycket om glass. Det skulle vara jag då… Men det ska vara kvalitet, det är noga. SIA´s kola havssalt är en av våra favoriter och den föll även värdparet i smaken.
Vi pratade om allt som hänt sedan sist och vad som händer framåt. Hur det går för våra olika projekt och vad som ligger i pipelinen. De har börjat sälja vattenfilter och det går väldigt bra, självklart vill vi pusha lite för dem. Behöver ni styra upp er vattenkvalitet kan ni kolla in deras grejer på instagram @ourthirdhome och #rentvattenmedo3h
Vi håller ju på med nästa kokbok, så vi spånade lite kring det. Hur många upplagor vi ska trycka osv. Både de och vi ska hålla föredrag på Elmia Husbil o Husvagn, så det blev lite snack om det också. Hur vi ska lägga upp det osv. Än är det lite tid kvar, men det är mycket att tänka på och folk som inte svarar på mail, hur löser man sånt mm.
Vi försöker alltid att vara oss själva, men med Annelie och Ludde kan vi verkligen vara det. Här behöver vi bara vara hela och rena, inget piff eller bling. Det är så himla skönt med såna vänner. Nu dröjer det tyvärr innan vi ses igen. Men på Elmia, då smäller det!
Vi har hört talas om Lundåkrahamnen många gånger och tänkte att någon gång ska vi också åka dit. Den gången blev nu. Detta är en av de största ställplatser vi besökt så här långt.
Lundåkrahamnen ligger nära Landskrona. En liten bit från båten som går till Ven. Ett bra utgångsläge för att se och uppleva Landskrona alltså. Den här gången skulle vi bara ha det som parkering medan vi besökte våra vänner, vilket var väldigt praktiskt.
Ställplatsen är STOR, hela 83 elplatser. De första 30 är längs gästhamnen, sen ligger resten längre ut på udden – lite för sej med eget servicehus och en liten foodtruck längst ut. Kanske inte jättemysigt eftersom det är så stort, men helt ok ändå. Här finns allt man behöver samt två restauranger som det doftade väldigt gott från.
Vi stod närmast utfarten och restaurangerna, eftersom vi skulle cykla iväg. Står man längst bort har man kanske 500 meter till utfarten. Vill man ha nära till restauranger mm, då ska man stå på låga nummer – vill man ha lugnare så ska man stå på högre nummer. Vi hann inte testa restaurangerna, men tydligen ska särskilt Idas vara väldigt bra.
Den får vi testa nästa gång, för vi kommer absolut tillbaka. Vi trivdes väldigt bra den lilla tid vi var där. Och vilken solnedgång vi bjöds på!
Vi stod bara en natt här, men hann ändå fota och filma allt. Här filmen från ställplatsen:
Så blev det dax för ett par dagar i Helsingborg. En stad som jag besökte mycket på 90-talet och tycker väldigt bra om. Nu skulle Martin invigas i konsten att ”tura” 🙂
Att ”tura” betyder enkelt sagt att man åker båten mellan Helsingborg och Helsingör, fram och tillbaka flera gånger utan att gå av. Många sätter sej i någon av barerna, inne eller ute, och dricker gott tills man är nöjd och kliver sedan av. Andra passar på att äta gott, det gjorde vi.
Ombord på Tycho Brahe finns en bufférestaurang med väldigt god mat. Vi fick tipset av flera olika om detta och tänkte att det kunde ju vara mysigt. är det något vi kan så är det bufféer. Så många julbord som vi testat.
Vi stod med husbilen vid Oxhallen/Bryggeriet. Därifrån är det raka vägen till båtarna, tar kanske 15 minuter att gå. Vi hade hört att man ska boka maten, så det gjorde vi först – för att vara säkra på att få plats där.
Det där med att boka var inte så lätt faktiskt, på mobilen funkade det inte alls. Så ska ni boka, gör det via en dator. Då kommer alla olika alternativ upp, det gör de inte på mobilen. Det finns sk Tura-biljetter och det är billigt, bara 69 kr. Buffén kostade 250, och det var den verkligen värd.
Vi gick från bilen vid 16-tiden och klev på Tycho Brahe 16.40. Vi kollade in båten och stod längst fram när vi kom till Danmark första gången. Vi filmade och tog lite bilder. Innan vi gick till restaurangen kollade vi n taxfree, där fanns lite som vi ville köpa – men det fick vänta tills efter maten.
Så satt vi oss till bords och började ta för oss av buffén. Så fina uppläggningar och väldigt god mat. Ett bord med förrätter, ett med olika sallader och tillbehör, en vägg med varmrätter och en kock som stod och skar kött samt en vägg med efterrätter. Så mycket gott för ett väldigt bra pris.
När vi ätit klart gick vi för att handla. Taxfree har bara öppet ute på öppet hav och i Danmark, så vi fick vänta lite. Men den öppnade aldrig… så kom en ur personalen och frågade om vi hade tänkt handla. När vi sa ja, sa hon att båten gått sönder och inte skulle gå tillbaka till Danmark på minst en timme. Men om vi ville handla så skulle hon visa oss över till en annan båt. Vi ville ju handla, så vi fick gå en bakväg och vänta in Aurora som snart kom och plockade upp oss.
Snart hade vi handlat och satte oss för att åka tillbaka till Helsingborg. Det blev kanske 45 minuter senare än planerat, men men… huvudsaken var att vi skulle hinna tillbaka till bilen innan regnet kom. Enligt väderrapporter skulle det börja vid 21 och det gjorde det, men då var vi nästan framme. Så vi blev knappt ens blöta, det var värre med luftfuktigheten. Det var kanske 26-27 grader då, åskade på avstånd och var väldigt kvavt. Så vi fattade ju att en urladdning var på väg, och den kom under natten.
Det blev en himla mysig eftermiddag. Martin gillade det där med att tura och vill gärna göra om det. På Aurora serveras räkfrossa och den vill vi gärna testa. Kanske nästa år? Fast vi vill ju gå av i Helsingör också nångång. Så vi får väl se när vi ska göra vad. Nu har vi iaf klarat av turandet, får vi se vad vi gör nästa gång.
Till Helsingborg återkommer vi såklart fler gånger 🙂
Det var dax att börja röra oss lite söder ut. Nu hade vi tio dagar på oss innan sommaren sista premiär. Vi var i Falkenberg och skulle till Kosta, så vi tänkte fördriva tiden lite i Skåne. Ett landskap vi verkligen gillar!
När Martin jobbar kan vi bara åka en kortare sträcka på hans lunch eller efter jobbet. Så när han slutade jobba på måndagen packade vi ihop oss och drog till Höganäs och Bananpannkakans lite annorlunda ställplats. Här har vi varit flera gånger och är goda vänner med Micke och Gittan som driver gården. De åt middag när vi kom fram, men vi visste var vi skulle stå och ställde oss på plats.
Bananpannkakan är egentligen en gammal skrot som Micke rensat upp och fixat ställplats på. Han har tagit vara på en del av skrotet och bla gjort en variant av staket, små och stora skulpturer mm. Allt som går att använda har han tagit till vara på, på en mängd olika sätt. Långbordet är en gammal flygplansvinge och det ligger en flygplanskropp uppe på ett tak.
Resultatet är alltså ett annorlunda och väldigt roligt ställe. Det finns detaljer precis överallt och man upptäcker nya saker hela tiden.
Alla som kommer dit får en liten påse med ägg och banan, så man kan laga sin egen bananpannkaka. Äggen är såklart från gårdens egna höns, men bananplantor har man inte några egna. Än. När vi kom fick vi en hel liten ask med fina ägg i olika färger. De var så fina att jag ville ta en bild med hönorna. Jag har varit i hönsgården flera gånger, så Micke tyckte att jag kunde fixa det själv. Så jag gick in där och tog lite bilder och i ett obevakat ögonblick så smet en av hönorna ut. Jäkla skit.
De här hönorna har förr gått lösa ute i trädgården, så det är ju inte så att de flyger iväg eller nåt. Men det var ju lite förargligt att den smet och att hon dessutom var helt omöjlig att få tag i. Jag hade lixom för få armar och kunde inte själv mota henne från två håll. Efter en stund fick jag hjälp och kunde få in henne hos sina kompisarna igen. Inge skada skedd alltså. Och bilderna blev helt ok.
Det var varmt och skönt, så jag satt lite vid poolen ”Playa del bananaz” och läste och sedan i skuggan vid bilen. När vi åt middag kom byns sheriff och hälsade på. Han heter egentligen Sven och är fd polis. Han kommer ofta på någon av sina fina hästar och låter gästerna klappa hästen och mata med den morötter. Den här gången hade han en bild i huvudet som han ville att vi skulle försöka få till. Självklart hjälpte vi honom med det. Och det blev ju rätt bra 🙂
Det blev inte så många timmar här, efter knappt ett dygn var vi tvungna att åka vidare. Men vi kommer tillbaka, kanske om bara några veckor. För här trivs vi verkligen!
Det väntades oväder, så vi beslutade oss för att söka en trygg plats att stå på istf att testa något nytt på vägen. Så vi körde alla milen mellan Kalmar och Falkenberg i ett sträck, för säkerhets skull. Å det var himla smart.
På fredagen var det dax att lämna Kalmar. Solen sken och det var väldigt varmt och skönt, men det varnades för ösregn och 21 sekundmeter. Det är inte roligt att köra en stor husbil på nästan 4 ton när det blåser halv storm. Så vi siktade på en trygg plats i närheten av Vallarna, med så mycket lä som möjligt och hamnade i Falkenbergs gästhamn.
När vi kom fanns inga platser med el i hamnen, men det finns en parkering strax brevid där man också får stå. Vi hittade en plats jämte ett skjul, där vi tänkte att det skulle vara hyfsat med lä när stormen körde igång. Fredagen var kanske inte lugn, men solig. På lördagen blåste det upp mer och det regnade, men där vi stod var det fortfarande ok. Så pass att vi tänkte att vi står kvar, trots att det blev elplatser lediga i hamnen. Sen körde det igång. Jösses vad det blåste!
Dagar med sämre väder är, som jag tidigare sagt, ganska bra för oss. Då hinner vi jobba ikapp lite. Så det blev faktiskt 3-4 texter skrivna och två filmer redigerade. Himla bra. Jag förberedda även nästa recension. För på söndagen var det dax att ta fram cyklarna och ta sej till Vallarna, för sommarens andra premiär ”Kalabalik i fabriken”. På Vallarna tittar vi bara på föreställningen och skriver recension, inget filmande – lite enklare alltså.
Vi kom fram och träffade en himla massa härliga vänner och bekanta. Det roligaste var nog att få träffa Ewa Roos igen, som jag jobbade med i slutet av 80-talet. Vi har setts i vimlet, men inte hunnit prata något. Nu hann vi det 🙂
”Kalabalik i fabriken” är något så ovanligt som en fortsättning på förra årets föreställning ”Korvfabrikören”. Lite fristående sådär, som det brukar heta när det gäller bokserier. Den är väldigt rolig, men inte som förra året. Då var det galet bra, kanske sommarens bästa – nu var det bra. Absolut sevärt.
I år är Annika Andersson tillbaka och hon behöver ju nästan bara visa sej så skrattar man. Tillsammans med Jojje blir allt väldigt roligt, så är det bara. Men det känns som man sett detta förut, en del av skämten är lixom gamla. Så det var lite svårare att skriva den här recensionen, det tog sin lilla stund. Men vi kom på affischen även den här gången.
Nu är det bara en premiär kvar i sommar, Diggiloo, men dit är det någon vecka. Så nu har vi lite annat spännande planerat. Det är dax att åka till Skåne!
Så var det dax att klä upp sej och jobba lite bland folk igen. För näst sista gången skulle vi bege oss till Krusenstiernska Gården och den lilla utomhusteatern inne i parken för att se ”Oss swingers emellan”. Där är alltid lika mysigt.
2026 går avtalet för teatern inne i det som allmänt kallas Krusen, aka Krusenstiernska gården, ut. Det har varit olika information om detta, några har sagt att det var sista gången i år, andra att det är nästa år. Nu har vi kollat upp det ordentligt och sista gången är nästa år. MEN i år var det sista gången för Thomas Petersson att iklä sej huvudrollen, nästa år är det Robert Gustafsson – de kör vartannat åt. Så lite sista var det, med tanke på att Thomas gjort detta i 17 år eller något sånt.
Vi började som vanligt premiärdagen med en intervju. Den här gången var skaran som mötte oss rätt liten, men inte mindre viktig. Förkylningar har drabbat ensemblen, så det var tvungna att vila sina röster – så vi fick bara träffa Thomas Petersson och regissören Klas Wiljergård. Det gick bra det med, även om jag fick tänka om lite när det gäller mina frågor.
Det blev en fin liten intervju, med många skratt. När Thomas är med kan samtalet ta vilken riktning som helst. Man vet lixom aldrig med honom och det älskar jag!
Vi hann sitta ner en liten stund innan portarna öppnades och publiken strömmade in. Vi fotade premiärgästerna och pratade med några av dem. Det spårade ur fullständigt när Ola Forssmed, Edward af Sillén och Tobias Persson började prata om sina sommarprat. Kolla på filmen längst ner får ni se, helt galet 🙂
Jag hann träffa min kusin Johan och hans fru Malin också, kul kul. Det blir tyvärr inte särskilt ofta.
Prick klockan 19 satt vi på plats och föreställningen började. Så otroligt bra! Årets uppsättning är rolig, rapp och galen. Jag överdriver inte om jag säger att Thomas byter kläder 5 gånger på lika många minuter och dessutom hinner både sminka sej OCH sminka av mellan bytena. Han växlar nämligen mellan att vara man och kvinna. Hur han orka fattar jag inte!
Clara Henry är också något alldeles extra. Hon är så bra som packad! Mer än halva föreställningen är hon dyngrak och gör det så bra. Hon är så otroligt rolig. Jag skrattar så jag nästan får astma. Sådär så jag nästan inte hinner andas mellan skrattatackerna. En fantastisk kväll!
Efteråt cyklade vi tillbaka till husbilen och satte oss för att jobba. Det var inte vårt att skriva den recensionen kan jag säga och vi hamnade på affischen igen. Yes!
Kalmar är en väldigt fin sommarstad, som vi gärna tillbringar några dagar i. Vi kom fram till Stensö Camping, checkade in och körde till vår plats. Men där stod det redan en bil… va sjutton? Hade vi sett fel på vår bokning, eller…?
Det är alltid lika skönt att komma på plats och fixa allt. Den här gången skulle vi stanna två nätter och det var em hel del jobb som skulle göras, så vi ville gärna komma på plats så smidigt som möjligt. Att då mötas av att platsen är upptagen känn sådär. Men men, det kan ju vara ett misstag som är enkelt att åtgärda. Det var det, men inte utan sura miner tyvärr.
Efter att ha kollat vår bokning och sett att den var korrekt, frågade vi dem som stod på platsen om de verkligen stod rätt. -Vaddå? Ja, eller vad är det för plats då? Vi står ju på 184, vår plats. -Njae, ni står på 183 som är vår plats. -Jaha, men ni kan väl ta vår? -Ja, om ni ska vara två nätter. – Nä, en, men det spelar väl ingen roll? -Jo, vi vill inte behöva byta plats.
Där slutade vi diskussionen och gick tillbaka till receptionen. Oss spelade platsen ingen roll, bara vi kunde stå i två dagar utan att flytta på oss. Receptionen var otroligt hjälpsamma, men där fanns ingen annan plats – så de andra var tvungna att flytta sej. När de såg personalen komma blev det fart på dem och med stor möda och syrliga kommentarer bytte de iaf plats. Å såg riktigt sura ut. Precis som om det var vårt fel att de ställt sej fel. Hade det var vi så hade vi bett 1000 gånger om ursäkt och skämts rejält. Här var de ist sura på oss!
Jaja, vi fick vår plats, installerade oss och kunde slappna av. För att få lite lugn tog vi ut cyklarna och gav oss iväg på en liten tur. Kalmar är ju så fint. Vi cyklade till centrum för att titta på den nya ställplatsen och tog ett varv runt slottet och Krusenstiernska gården. Det blev även en liten stund på ”vår” bänk vid vattnet mittemot slottet. Det är så mysigt att sitta där i solen.
Den här gången stannar vi kortare än vi brukar, så detta är ungefär vad vi hann – förutom att gå på premiären av årets utomhusteater. Det ska jag berätta mer om i nästa inlägg.
Vi visste inte vart vi skulle på tisdagkvällen, det enda vi visste var att vi skulle vara i Kalmar på onsdagen. Så vart sjutton skulle vi sova? Öland är ju väldigt nära Kalmar… och lite sugna på kroppkakor var vi… alltså drog vi över bron till våra vänner i Arontorp 🙂
Vi är ju alltid på Öland någon gång under sommaren, men inte i år. Nu har vi dessutom sålt vårt hus på norra Öland, så en 55-årig lång epok är lixom över. Känns faktiskt inte så konstigt som jag trodde att det skulle göra. Men att inte besöka Öland på sommaren är konstigt, så när vi väl beslutade oss för att bara åka dit över natten kändes det helt rätt.
Vår kompisar Anne och Stefan var också på ön, så vi bestämde att vi skulle ses. Det var ju inte så länge sedan, men vi kände nog allihop att det behövdes en slags summering av midsommar. Det hände så otroligt mycket under den veckan och nu hade vi alla smält alla upplevelser och behövde prata lite om det. Dessutom ville jag mysa lite med Tess igen.
Vi hann inte mer än ställa bilen på plats så satte vi oss alla i vår bil och pratade. För andra gången fick vi en husbilshund. Tess hade inget alls emot att vara hos oss, hon somnade gott medan vi satt och pratade. Vi kom vid 18-tiden och restaurangen stänger 18, så kroppkakorna fick vänta till dagen efter.
Onsdagen började med Arontorps fantastiska frukostbuffé. I klass med hotellfrukost på ett finare hotell, för bara 89 kr. Missa inte den om ni är i närheten. Här finns allt från helt vanlig frukostmat till sill, lax och stekta kroppkakor. Allt så suveränt gott!
Vi satt oss för att jobba och kompisarna sa bye bye och åkte iväg. De skulle utforska Öland under några dagar och fick såklart massor med tips av oss. Vi jobbade klart, sen gick vi upp till restaurangen för att äta en tidig middag innan vi körde över bron igen. Att åka bron från Kalmar till land är alltid lika härligt, att åka åt andra hållet känns inte alls lika roligt. Men men, nu väntade jobb – det var lixom bara att åka.
Det tar bara någon halvtimma till Stensö Camping. Där var lite trassel innan vi kom på plats, men snart stod vi där vi skulle och kunde förbereda för sommaren första premiär.
Efter vår fantastiska vecka i Dalarna körde vi i ett sträck hem och landade utanför vårt hus strax efter 13. Det var dax att göra ett snabbt ryck med ”måsten” och då snackar vi snabbt…
Det är mycket som ska göras i ett hem och en trädgård på sommaren. Har man varit borta i fyra veckor blir detta väldigt tydligt. Nu hade äldste sonen och min pappa hjälpt oss med gräsklippning, så det slapp vi iaf tack o lov. ”Bara” resten kvar…
Vi packade ur bilen på allt vi köpt med oss på vägen. Två lådor knäckebröd och en stor kasse från Ullared. Plötsligt fick vi plats igen. Smutstvätten körde direkt in i maskinen och pantflaskorna las på sin plats i en plastlåda på altanen. Sängen revs ur och första maskinen tvätt körde igång. Medan den jobbade började jag röja i trädgården.
I år hann jag iaf njuta lite av mina fina pioner och min lilla schersmin, det var länge sen. Men jag missade blomningen av syrenerna och rhododendron, jaja… De där pionerna var iaf fint att se innan de som vanligt regnar sönder av skyfallen. Dessutom var några jordgubbar färdiga, så i år fick vi smaka dem. Sååå goda!
3 timmar senare hade jag kört 2 maskiner tvätt och ytterligare en snurrade. Trädgården var hyfsat fin igen, sonen var klippt och mina föräldrar hade hämtat sin låda med knäckebröd. Och jag var helt slut. Under den här tiden hade Martin fixat med vårt nya internet, tvättat bilen och lagat mat åt oss. Även han helt slut. Efter att jag klippt även honom blev det en tidig kväll i säng.
På måndagen var det arbetsdag som vanligt för Martin, medan jag fixade det sista. Jag bäddade rent i sängen i husbilen, vek alla rentvättade kläder och la dem på plats i skåpen igen. Det sista jag gjorde var att byta ut innehållet i vår bokhylla. Nu väntar minst två månader på rull, det kräver en överfull bokhylla.
På lunchen åt vi snabbt, sen åkte Martin och fyllde på gasol. Och när han slutat jobba vid 15-tiden drog vi iväg igen. På söndagen vaknade vi alltså i Dalarna och på måndagen somnade vi i Valdemarsvik. Tvära kast kan man tycka, men så är ju vårt liv.
Nu väntar utomhusteatrarna i Kalmar och Falkenberg, till att börja med 🙂
Hur avslutar man en helt fantastisk vecka på bästa sätt? Inte är det att åka direkt hem iaf… vi checkade ut från campingen, körde en kvart och hamnade på Hornberga Gård där vi bjöds på en himla härliga liten konsert mitt ute i skogen.
Ni kanske känner till Kalle Moraeus? Han driver, tillsammans med vännerna Maria och Hasse, Hornberga Gård, som ligger mitt ute i skogen. Gården, tidigare känd som Hamregården, har en rik historia som sträcker sig tillbaka till mitten av 1900-talet. Ursprungligen startades den som en lägergård för ”vanartiga pojkar”. På senare är är det mer fokus på gemenskap och personlig utveckling. Från början fanns här ett boningshus, alla byggnader som står här numera är byggt av ungdomarna på de här lägren.
År 2020 återupplivades gården som Orsa Hornberga Gård, fortfarande med lägerverksamhet, men även med fokus på mat och musik. På midsommarafton var det ett traditionellt firande med spelemän och majstång. På midsommardagen testades ett nytt konsertkoncept – Songs of storytelling. Där Alexzandra Wickman och Thilini Guldbrand mixade sina olika musikstilar country och blues. Det kanske låter som en konstig kombo, men det var så jäkla bra!
Vi kom upp till gården vid 16.30, ställde bilarna på plats och blev visade runt. Det är rätt häftigt att veta att det är ungdomar som byggt nästan allt som finns här och vi fick också möta tre av dem. En var på sitt första läger redan 1980 och blev sedan ledare här och blev kvar, kanske man kan säga. Den andra var här som deltagare för några år sedan och är nu ledare. Den tredje hade precis klivit av en lägerperiod som deltagare och var kvar på gården för att vara med även på nästa. Tre kvinnor i olika åldrar som verkligen älskar den här gården.
Konserten började kl 18, fast det kändes inte som en konsert utan mer som en intim middag med vänner som jammade lite. Det var väldigt personligt och mysig. Det var som två olika ”set” och mellan dem fick vi en galet god jambalaya samt kaffe/te och pinocchiokaka. Såååå gott!
Detta var det perfekt avslutet på en alldeles perfekt vecka. Vi fick i lugn och ro smälta allt vi varit med om och ha en fin stund tillsammans innan Anne och Stefan skulle åka åt sitt håll och vi åt ett annat. Efter konserten satt vi och pratade i vår bil innan vi sa bye bye och de gick hem till sin husbil. Morgonen efter vaknade vi hyfsat tidigt och drog iväg innan de ens hunnit vakna.
Vi har så fantastiskt många fina minnen från midsommarveckan 2025. Den blir svårslagen 🙂
Förra året satt vi på midsommar och pratade om drömmar. Vår kompis Stefan sa då att hans största dröm var att fira en äkta svenska dalamidsommar. En sån dröm är ju plättlätt att uppfylla, så vi tog i hand på att fira nästa års midsommar i Dalarna. Och nu var det alltså dax 🙂
Drömmar är till för att förverkligas anser vi och vi håller alltid det vi lovar. Så redan på midsommardagen började vi kolla upp var man firar den mest autentiska midsommaren. Vi fick Orsa och Leksand som svar, valet föll sedan på Orsa eftersom det är där man även har kyrkbåtar. Så fort bokningen till Orsa Camping (First Camp Orsa) öppnade i september, hängde vi på låste och bokade plats för hela midsommarveckan.
Sen började den långa väntan… men ett år går rätt snabbt och snart var vi på väg till Dalarna. Söndagen innan midsommar checkade vi in på campingen, då var Anne och Stefan redan på plats. Midsommar i Dalarna firas på lite olika sätt. Här finns orter där man firar midsommar i två veckor, i andra orter firar man veckan efter midsommar osv osv – det finns en mängd olika traditioner. Just i Orsa börjar firandet på onsdagen.
Vi hade gjort vår läxa och hade hyfsad koll på vilka dagar som gällde. Så på onsdagen gick vi upp till udden, där majstången bara låg och väntade på oss. Vid 17.30 skulle den börja kläs och det ville vi ju såklart vara med på. Alla som bor på campingen är inbjudna att delta, så det var lite sorgligt att se att det bara var vi där. Men det gjorde att vi fick god kontakt med ortsborna som var där och kunde ställa våra tusen frågor, filma, fota och verkligen känna att vi var med. Stefan gick in i dekorerandet med liv och lust, Anne också – medan Martin och jag samlade material till film och texter.
Jag får ju små idéer lite då och då och det fick jag ganska många under den här kvällen. Tänk om det fanns en folkdräkt som Stefan kunde få låna. Tänk om han kanske tom kunde få åka med i kyrkbåten. Man kan ju bara få ett nej, så jag frågade såklart. Men jag ville inte ge Stefan några orimliga förhoppningar, så jag gjorde det lite i smyg till att börja med.
Den första jag frågade om folkdräkten var lite tveksam. Det är ju ändå ganska dyra plagg det är frågan om. Jag tänkte att någon kanske bytt ut sin slitna dräkt och hade en som bara låg… så frågade jag en annan person och hon sken upp och tyckte det var en kul idé. Så hon frågade runt lite och snart fanns det faktiskt en möjlighet. Då fick Stefan veta det och han blev alldeles salig. När det gällde frågan om kyrkbåten var det betydligt lättare, på tillbakavägen skulle han få åka med. Det var inga problem alls.
När majstången var klädd, sånär som på sista rankan, satte vi oss ner och blev bjudna på sill och potatis. Tillsammans med detta underbara gäng fick vi en kväll som vi aldrig kommer att glömma. Att vi skulle ses igen på fredagen/midsommardagen och tillbringa hela kvällen tillsammans var något vi verkligen såg fram emot. Stefan var glad som ett barn på julafton, detta hade ju utvecklats i en riktning han inte ens kunnat drömma om.
Hela torsdagen gick, ingen hörde av sej om dräkten. Det var han helt ok med, allt annat hade ju blivit långt häftigare än han tänk från början. Men så ringde telefonen och rätt vad det var stod Thomas där med en hel Orsa-dräkt. Stefan trodde knappt sina ögon, vi andra såg hur otroligt berörd han var. Jag måste säga att även om detta var Stefans dröm, så har vi andra haft precis lika roligt som han. Det har verkligen varit en fröjd att få vara med att förverkliga hans stora dröm.
Thomas hjälpte Stefan på med alla plaggen, det är rätt mycket att tänka på faktiskt. Den Stefan som sedan stod i sin fina Orsa-dräkt var en helt annan än den som klev i kläderna från början. Nu var det på riktigt. Klädd i folkdräkt följde ett allvar och en respekt. Innan hade detta mest varit en kul grej, nu var det på riktigt. Nu började han bli lite nervös. För med dräkten på blev det dessutom bestämt att han var en av dem som skulle gå med i processionen och bära den sista rankan från kommunalhuset till festplatsen och sedan linda rankan kring majstången. OCH även vara med och sätta stången på plats, vilket är ett både tungt och lite riskfyllt jobb.
På fredagmorgonen var dagens huvudperson rätt nervös, minst sagt. Han såg fortfarande ut som ett barn på julafton, men nu var det med skräckblandad förtjusning. Morgonen och förmiddagen var lugn. Vi åt lunch på Brasserie Udden, en härlig midsommarbuffé med både sill, potatis, lax och jordgubbstårta. Mätta och belåtna kunde vi gå tillbaka till husbilarna och luta oss tillbaka en stund. Vid 15.30 började Stefan klä sej, det är noga med detaljerna när det gäller en folkdräkt. Så vi besiktade honom efter bästa förmåga, sen fick även Thomas göra det sista på plats och även sätta hatten på hans huvud som pricken över i.
Vi var framme vid kommunalhuset i god tid och när alla var samlade var det dax. Först gick två midsommarfina hästar, sedan kom spelemännen, efter dem kom alla rankbärare i sina fina folkdräkter och där gick alltså Stefan. Han sken son en sol, men där fann även ett stort allvar och ödmjukhet. Han var märkbart berörd och väldigt väldigt lycklig.
Det tog kanske 20 minuter att nå fram till udden. Martin och jag sprang med tåget längs sidan och lite framför. Anne filmade för deras youtubekanal lite från sidan. Stämningen var riktigt härlig, med kanske 3000 personer längs sidorna på vägen. Väl framme stannade Thomas och Stefan kvar i mitten, samt några till. Rankan sattes på plats och majstången började resas. Direkt när den var på plats lotsade vi Stefan snabbt ner till den lilla flytbryggan för att ta emot folkdanslaget. Innan de la till bjöds vi på kulning av en fantastisk sångerska, kallar man det så? Och när båten var tom satte sej Stefan på plats och åkte iväg. Allt hade klaffat perfekt!
Anne, Martin och jag pustade ut. Medan Stefan var iväg, gick vi återigen till Brasseriet för att vila fötterna och släcka törsten. Vi var helt färdiga, men så nöjda. Allt hade gått bra. Stefan hade fått göra precis allt som man gör på ett äkta midsommarfirande. Och mer därtill. Han blev typ hedersmedborgare på kuppen, eller iaf Orsa-praktikant.
När han kom tillbaka till oss gick luften ur honom totalt. Dagen var över och den hade blivit så mycket mer än det han någonsin drömt om. Han var så lycklig. Trötta satte vi oss till bords för att avnjuta kvällens grillbuffé. Vi satt en lång stund, åt, drack, pratade och bara vilade i tillfredsställelsen över en helt perfekt dag. Stefan hade upplevt sin stora dröm om en äkta svensk dalamidsommar och vi hade haft nöjet att följa med honom. För det var verkligen ett nöje.
Det är en otrolig förmån att få vara med och uppfylla någons dröm. Vi är så glada att vi fick vara med de här dagarna. Tack Stefan för att du lät oss vara med. Tack Anne för att du är en så underbar person. Tack Thomas, Hasse, Lilian och alla andra som gjorde Stefans midsommar så perfekt. Tänk att ni lyckades få fram en folkdräkt i perfekt storlek!
Ska man fira en äkta midsommar så är verkligen Orsa platsen att vara på. Nu har vi iofs inte varit med i Leksand, som också ska vara något speciellt – men ändå… Orsa gav oss verkligen ALLT! Vill ni fira midsommar i Orsa, då måste ni vara där även på onsdagen och hjälpa till med ”majningen” av stången. Då får ni lixom allt och lite till. Missa inte det!
Vi har haft en otroligt fin vecka i Orsa och kommer med största säkerhet tillbaka. Nu vill vi ju träffa de här härliga människorna igen 🙂
