Ett steg närmare flytt! -

Ett steg närmare flytt!

oktober 15, 2024 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Vilken rolig och produktiv helg det blev! En sån där helg när massor blev gjort, vi kom ikapp en hel del och hade bästa sällskapet. Ett sällskap som dessutom skämde bort oss 🙂

Ralle (husbilen) är fortfarande på verkstan. Tredje veckan nu, så himla segt! Tydligen gick golvet i duschen sönder när de skulle laga rören under, så nu är ett nytt golv beställt. I bästa fall kommer det idag, så vi kan hämta honom ikväll eller imorrn.

Eftersom husbilsplatsen är tom så passade våra kompisar Helene och Krister på att komma hit och hälsa på. Så himla bekvämt att få besök av någon som har egna sängar med sej. De gled enkelt in här med sin husbil i fredags och ställde sej på plats. Undrar hur många grannar som trodde att vi köpt ny bil 😛

Fredagen gick mest ut på att prata ikapp och äta middag. Vi la oss rätt tidigt, eftersom hela lördagen gick åt till loppis. Jag hade sån ångest innan, det gick så himla dåligt sist. Jag bad arrangören om en annan plats än senast och det gjorde susen. Jag sålde som sjutton! Två flyttkartonger mindre, många sköna slantar i handen och ett steg närmare att sälja huset och flytta ut i husbilen. Dessutom sålde jag lite till efteråt. Grejer som legat ute på Market Place länge och helt plötsligt blivit av intresse.

Nu när det finns plats för nya kartonger i förrådet kan jag äntligen fortsätta röjningen här hemma. Det har stått still lite sedan svärmor dog för två år sedan, det blev rätt mycket grejer efter henne och när svärfar skulle flytta. Bland annat hundratals med prydnadskatter och mängder med hushållsgrejer. Men nu är nästan allt det sålt och jag kan ta ett nytt varv här hemma. Nästa loppis är i mars. Varje liten grej som säljs tar oss ett steg närmare flytt och ett liv helt i husbilen 🙂

Helene och Krister är såna fina. Inte misstycker de att vi står på loppis halva dagen trots att de är på besök, inte heller störs de av att vi var tvungna att jobba en stund på kvällen. Istället fixade de middag åt oss! Vem gör så lixom?

Så vi kunde i lugn och ro skriva klart och skicka två nya texter till vår redaktör. Så skönt att få gjort. Nu har vi bara tre texter kvar att skriva i år, sen ska vi skicka årets faktura. Vi väljer att skicka en faktura om året, det är rätt nice att få hela beloppet på en gång. I januari får vi ny beställning på det som ska skrivas under nästa år.

Efter god middag med Helens potatisgratäng och smaskigt kött, blev det film på tv, planering av vår gemensamma vinterresa till Egypten och lite gott snacks. De drog iväg rätt tidigt på söndagen, eftersom de skulle på ett födelsedagsfirande. Vi hade fått låna bil till loppisen och passade på att både åka till sopen och storhandla när vi hade möjlighet.

Så skönt att få ordning i vårt hörn för återvinning och kunna köpa hem tyngre grejer utan att behöva bära och släpa. Så nu är altanen tom på skräp och vi har tvättmedel, toapapper och annat nödvändigt för flera månader framåt.

Den här veckan är rätt lugn, med bara ett par event. Nu hoppas vi kunna hämta hem Ralle så vi kan åka iväg på torsdag eller fredag. Då blir det återigen en helg med kompisarna. Hoppas hoppas!

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

Schlager, mingel och musikal

oktober 2, 2024 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

När jag hörde att det skulle göras musikal på en massa schlagerlåtar blev jag såklart nyfiken. När ”De e det här vi kallar kärlek” hade urpremiär i Malmö kunde vi inte gå, men nu när den kom till Stockholm var vi på plats. Vicken härlig kväll!

Göta Lejon på Götgatan har renoverats, med varsam hand som man brukar säga. Å det har verkligen blivit fint. Ovanför kassan har man byggt en bar med sittplatser så man kan se ut över entrén och minglet. Men där hade vi inte tid att sitta, vi jobbade ju.

Martin fotade röda mattan, men jag filmade faktiskt inte – det var för trångt att gå runt med en filmkamera och prata med folk. Istället iakttog jag, pratade med folk och bistod Martin så mycket jag kunde. Ett trångt mingel är svårt att jobba i, särskilt när folk tränger sej förbi oss som jobbar för att få egna bilder på ”kändisarna”.

19.30 var det dax att sitta på plats och se ridån gå upp. Vi hade förberett på oss om tre timmar, lite för mycket för vår smak – men det gick blixtsnabbt. Jag tittade inte på klockan en enda gång, plötsligt var det bara slut. Å det var så bra. Ett riktigt glädjepiller! Ni kan läsa vår recension HÄR.

”De e det här vi kallar kärlek” är alltså en musikal baserad på 26 olika schlagerlåtar. Av bla Lasse Holm och Ingela Pling mfl. Ett kanske lite banal historia, men det gör inget. Jag älskar det förutsägbara som känns precis som att läsa en härlig feelgoodbok. Man vet att det ska trassla till sej lite och sen reda ut sej på slutet. Så ska det lixom vara. Mysigt och glatt. Detta kryddas även med 80-talskläder, roliga anekdoter och en och annan humoristisk fundering på framtiden.

De där tre timmarna var absolut inget problem den där gången. När föreställningen var slut dansade man därifrån på lätta steg och nynnade såklart på musiken. Gillar ni schlager och har vägarna förbi Stockholm så måste ni faktiskt se den.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Capannone Bottega – ny vinbar

september 30, 2024 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

Det har varit ett galet tempo sedan vi kom hem. Innan vi åkte iväg senaste gången var vi på invigning av restaurangen ART, i förra veckan var vi på invigning en ny vinbar – Capannone Bottega. En god kväll kan man nog säga 🙂

Capannone på Roslagsgatan har funnits några år. Martin har varit där och ätit lunch, det har inte jag. Restaurangen har italienskt tema, mat som jag gillar – alltså såg jag fram emot kvällen väldigt mycket. När vi jobbar på ett mingel så dricker vi aldrig något medan vi jobbar, däremot kan vi smyga till oss några smakbitar för att få lite energi. Det var vi tvungna till den är gången, annars hade vi hungrat ihjäl.

Gästerna kom nämligen i två olika omgångar, hälften kom kl 18 – andra halvan kom 19. Baren är nämligen väldigt liten och trång. Hade alla kommit samtidigt hade man inte kunnat vända sej om därinne. Röda Mattan var utanför, där gästerna också fick vänta tills de blev insläppta. När första gänget släpptes ner på undervåningen, fick nästa komma in.

Alltså fick vi ett litet glapp när det inte kom några gäster, då smög jag in och hämtade assietter med italienska delikatesser som torkad skinka, bröd och ost. Så fräscht och gott. Jag skulle kunna äta ihjäl mej på torkad skinka. Det är ju sååå gott. Brödet var något av det godaste jag smakat!

Medan Martin fotade, sprang jag runt och filmade. Efteråt stannade vi faktiskt kvar en stund, det händer inte jätteofta. Men det här stället ville vi utforska lite mer, så vi gick ner till de andra när vi kändes oss färdiga. Hittade två tomma stolar precis vid kvällens DJ, där vi parkerade en stund med varsitt glas vin i handen. Jag drack vitt och Martin tog rött, det är så det brukar vara – därför dricker vi ganska sällan eftersom vi inte kan dela en flaska vin.

Man märker att det är ett bra event när gästerna börjar betala sina drinkar själva och inte bara går iväg när gratisdrickat är slut. Å så var det den här kvällen. Här var dessutom en del gäster som inte brukar ses på såna här bjudningar. Såna är såklart extra roligt att få med på bild.

Jag gillar italienska smaker och var väldigt nöjd med det jag fick smaka under kvällen. Så nu vill jag komma tillbaka för en hel middag. Så mysigt ställe med olivträd som rumsavdelare och mysiga takfönster. Läckert helt enkelt. Så vi kommer tillbaka!

Kolla gärna in filmen här ovan, så ser ni både vilka som var där och hur restaurangen samt vinbaren ser ut.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En riktig myshög

september 28, 2024 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag har läst så mycket spänningsromaner under sommaren, att jag behövde en rejäl portion mys. Så när vi drog iväg mot Strömstad och sedan Elmiamässan, packade jag med en massa mysböcker. Två tvättäkta feelgood, en historisk typ feelgood och en cosy crime.

Vissa böcker ser jag fram emot mer än andra. När Jenny Colgan kommer med en ny bok kastar jag mej över den, likaså med Natasha Lesters böcker. De här två har ett alldeles särskilt sätt att skriva och man vet vad man får. Trodde jag… Natasha lurade mej lite den här gången. Anna Lönnqvist har också blivit en favorit. Hon har en alldeles särskild penna, som jag gillar väldigt mycket.

Men vi börjar uppifrån som vanligt 🙂

Den första gång jag såg dig – Anna Lönnqvist

Feelgood går ju ut på att först bygga upp en mindre trevlig historia, för att sedan vända den till något betydligt mysigare. Så är det med den här boken. Mira spelar fiol i den fina orkestern, men sliter ut sin axel och är tvungen att vila från fiolspelandet. Då passar hon på att följa med sin italienska pojkvän hem till Italien. Resan blir inte riktigt som hon tänkt sej.

Boken hoppar tillbaka till hennes liv 14 år tidigare, när hon hängde ihop med hockeyspelaren William. Nu möter hon honom igen och deras gemensamma historia spelas upp. När hon stöter på William igen tvingas hon konfronteras med händelser och minnen hon sedan länge försökt att förtränga.

Det är en fin historia som författaren knåpat ihop. Det handlar om vänskap, kärlek, sårbarhet, förlåtelse och en massa annat. Känsligt skrivet, så det berör ordentligt. Himla bra helt enkelt!

Alix St Pierres Tre liv – Natasha Lester

Natasha Lester har skrivit en av mina favoritböcker, nämligen Den Franska fotografen. En fin berättelse om en ung kvinna som åker på fotouppdrag och samtidigt hittar sin bakgrund. Den här gången är boken lite annorlunda. Jag trodde det skulle vara ungefär samma ton i den här, men det var istället betydligt mer historia och en spännande berättelse om en kvinna som levt tre olika liv.

Året är 1943 och kriget rasar. Den unga Alix St. Pierre värvas som spion för de allierade, ett uppdrag hon är väldigt bra på. Efter kriget flyttar Alix till Paris för att börja ett nytt liv och får jobb på modehuset Christian Dior. Plötsligt dyker en person från hennes förflutna upp och Alix framtid hotas. Hon inser att hon måste göra något drastiskt om såren efter gamla oförrätter ska kunna läkas och rättvisa skipas.

Jag har läst lite om olika spioner och tycker det är både intressant och obehagligt på samma gång. Lester har gjort sin research, allt är mycket trovärdigt och känns autentiskt. Alix historia berör, man vill lixom att det ska gå bra för henne. Här blandas krigshistoria med vänskap, kärlek och svek, allt som behövs för en bra historia alltså.

Den lilla skolan på klippan – Jenny Colgan

Jenny Colgan. Vad säger man om henne? Den som läser feelgood vet mycket väl vem hon är. Vi hade faktiskt förmånen att lyssna på henne på Bokmässan förra året. Vilken härlig människa!

Detta är första delen i en serie om internatskolan Downey House, belägen på en klippa i Cornwall. Den är faktiskt utgiven förut, men under annat namn – för hon var inte säker på att någon skull vilja läsa den. Helt galet, boken är fantastisk!

Maggie, är ny lärare på flickskolan Downey House och fast besluten om att hon ska ingjuta hopp och framtidstro i sina elever. Hemma lämnar hon sin trygga, men ganska tråkiga sambo Stan. Hon är inte säker på att förhållande kommer att överleva på distans, men hoppas det. På pojkarnas internatskola finns läraren David, som hon möter på sina promenader och blir lite intresserad av.

På skolan finns bla eleven Simone som kommit in med hjälp av ett stipendie, hon har som mål är att jobba hårt och göra sina föräldrar stolta. Fliss vill inte alls gå på internatskola och hatar att vara så långt hemifrån. Medan Simone gör allt för att passa in gör Fliss allt för att ta sig därifrån. Precis som i alla Colgans böcker vävs flera olika historier samman. Här är vänskapen viktig, men hon belyser även rivalitet, svek och till sist kärlek, samt en och annan moralkaka. Jag älskar det!

Döden på chateau des Livres av Katarina Bivald

Detta är den andra delen i serien om författaren Berit Gardner som löser mord när hon egentligen borde skriva. Jag har inte läst den första, men det gjorde absolut ingenting – jag hängde med ändå.

Berit är i Frankrike för att undervisa på en skrivarkurs, men allt ställs på ända när kursens stjärna, en bästsäljande författare, mördas mitt framför ögonen på henne. Kommissarie Roche vid Lyonpolisen får händerna fulla med tjugo blivande författare som misstänkta. Inte nog med att alla är vana vid att hitta på saker, de ser också hela polisutredningen som en fantastisk möjlighet att göra research. Berit Gardner blir inblandad när hon lägger näsan lite för mycket i blöt och allt förvärras när ett andra mord begås.

Detta är en blandning av Agatha Christie och Morden i Midsumer. En liten dam som högst ofrivilligt blir inblandad, motarbetas av ovillig polis och sedan löser hela kviddevitten. Allt skrivet med en stor portion humor och värme, trots att det handlar om mord. Otroligt underhållande, jag ser fram emot fler delar om Berit Gardner.

Fyra mysiga böcker, jag kan rekommendera allihop!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

16 goda rätter med zucchini

september 27, 2024 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Många frågar efter recept med zucchini (eller squash) som är en prisvärd grönsak stora delar av året. Zucchini påminner om gurka, men har en fastare konsistens och passar därför bättre i matlagning.

Zucchinin är rik på kalium och karoten, har lågt energivärde och är riktig smalmat. Vi tycker att den passar perfekt att fylla ut rätter med och göra dem mer ”matiga”, men även att äta som de är, gärna grillade med smulad fetaost eller som pasta. Och de går faktiskt även att baka med, kolla längst ner. Mums!

Här är våra bästa recept med zucchini, fler kommer – håll koll HÄR.

Tillbehör:

Falsk potatissallad (5 P för hela satsen)

Grönsaksgratäng (8 P för hela)

Zucchinigratäng (4 P för hela)

Auberginegratäng (4 P för hela)

Grillad zucchini med smulad fetaost (2 P för osten, marinaden räknar man om man vill)

Hela rätter:

Zucchinipasta med tomatsås (5 P för allt)

Gratinerad Zucchini med tacoröra (5 P för två halvor)

Frittata med pasta och zucchini (12 P för hela)

Paj med skinka och zucchini (37 P för hela)

Kasslertorn med ris (6 P/port, plus ris)

Lätt grönsakspaj (25 P för hela)

Bolognese med en tvist (2 P/port, plus pasta)

Filégryta med ananas (5 P/port, plus ris)

Stora räkor med grönsaker i ugn (1 P/portion!)

Pasta med zucchini och fetaost (3 P/port, plus pasta)

Pastagratäng med kyckling (35 P för hela)

Min absoluta favorit är den falska potatissalladen, som blir ännu godare om den får stå över natten. Zucchinipastan med tomatsås är vår akuträtt som går supersnabbt att göra och alltid är lika god. Grönsakspajen, kasslertornen och filégrytan är andra favoriter – men allt här ovan är faktiskt gott 🙂

Så var det det där med att baka med zucchini. Gillar ni morotskaka så kommer ni att gilla zucchinikaka också, det är lixom samma princip. Receptet hittar ni HÄR.

Hoppas ni vågar testa någon av rätterna. Berätta gärna vad ni tyckte 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Jag har fått nog!

september 26, 2024 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Varför är folk så elaka? Det skrivs nedlåtande kommentarer kors och tvärs. Snackas skit om folk man inte känner eller saker man inte har en aning om. Drevet går och folk tar skada. Jag har fått nog!

Jag och många andra utsätts då och då för tråkiga rykten, får elaka kommentarer i sociala medier eller konstiga blickar i verkliga livet. Jag har särskilt en person som tydligen stört sej på mej sedan första gången vi möttes. Hon visste ingenting om mej då och vet knappt något om mej idag. Ändå är det alltid pikar i form av mysko och väldigt elaka kommentarer. Jag har markerat att det inte är ok, ändå fortsätter hon.

Den här personen träffar jag kanske 1-2 gång om året, så det är egentligen ingen fara. Ändå stör det mej. Häromdagen hände det igen. Vi var på ett event för reseskribenter där hon såklart dök upp, trots att hon egentligen inte skriver något längre vad jag vet. Jag försökte undvika henne, satte mej längre bak osv. Men hon körde igång redan när vi ”checkade” in, då hon stod en bit ifrån och tittade oss. Martin fick en lott, det fick inte jag och frågade såklart efter en och fick svaret att det var en lott per publikation. Ok, då så, inget mer med det. Detta hörde hon såklart och konstaterade ”Mycket vill ha mer” med ett väldigt menande leende.

Jag försökte som sagt undvika henne, men hamnade såklart framför henne när vi skulle ta för oss av buffémiddagen. En av rätterna var redan slut och det kom en kommentar direkt ”jaha, så du har redan ätit upp alla mat. Det var ju rätt självklart”. Detta sagt med ett rått skratt. Samtidigt tar hon över det samtal jag redan har med en vän i kön och tränger sej mellan oss för att verkligen stänga ute mej. Härskartekniker at its best lixom.

Jag är inte rädd för att säga ifrån, men väljer mina tillfällen. Alla vet att hon är så här, så egentligen behöver det inte markeras så mycket. Hon själv har ingen social kompetens alls, att säga till henne där och då hade bara skapat en konflikt som blivit obehaglig för arrangören. Det vill inte jag vara orsak till. Dessutom är hon rätt bra på att göra bort sej på egen hand på olika sätt. Det gjorde hon även denna kväll, utan någon som helst hjälp.

Men det som stör mej är alla dessa människor som på olika sätt använder härskartekniker för att trycka ner folk. Varför? De vinner ju ingenting på att bete sej så. I just detta fall görs allt synligt, men oftast är det ju anonyma kommentarer på bloggen eller påhittade profiler på sociala medier. Jag råkar inte ut för det jätteofta, men det händer. Särskilt på youtube, som verkar locka flest tråkmånsar. Det stör mej också att så många bara ser på, utan att göra något.

Vår vän ”Husbils-Annika” har varit rejält drabbad senaste veckan. Hon la upp en grej om vårt ansvar som campare, särskilt när vi fricampar och att hon börjat säga till när hon ser att någon gör fel. Detta för att det inte ska komma fler förbud mot sk fricamping. Och hon får så mycket skit för detta. ”Vem tror du att du är?”, ”Sköt dej själv och skit i andra”, ”Lägg dej inte i” och en massa mer eller mindre elaka och tom hotfulla kommentarer kan man läsa i hennes flöde. De flesta anonyma såklart. Här snackar vi om en liten söt dam som kan reglerna och bara vill kunna fortsätta sitt fria liv i husbilen. Varför är folk så elaka?

Jag blir både orolig och uppgiven. Att vara arg och elak kan ingen må bra av. Det tar energi, det vet väl alla som blivit rejält förbannade. Man är ju helt slut efteråt. Att då gå runt och vara konstant arg måste ju vara otroligt energikrävande. Varför måste man dessutom skriva det man tänker? Som Stampes mamma sa: Har man inget snällt att säga kan man vara tyst.

Å det blir bara värre. Folk verkar må väldigt dåligt. Vad kan vi göra åt det? Självklart ska man säga ifrån när man blir dåligt behandlad, men ibland kanske det inte är läge. Jag tror på civilkurage, att säga till åt varandra. När jag ser att Annika blir dåligt behandlad måste jag steppa upp och säga ifrån för hennes skull. Precis som jag önskar att någon gör det för min. Men alla vågar ju inte och ibland fattar man inte vad som händer förrän efteråt.

Men det är inte ok att behandla någon illa! Det måste vi ha med oss. Alltid. En elak eller ironisk kommentar kan ta mer skada än vi någonsin kan tro. Blir de många kanske vederbörande börjar tro på dem. Självkänslan slipas långsamt ner och med den rasar snart även självförtroendet. Detta kan bli förödande.

Vi måste bli snällare! Mot varandra och mot oss själva. Det är min fasta övertygelse. Vi måste sprida kärlek som konfetti och ta hand om varandra. Stötta. Hjälpa. Hat och elakheter får aldrig vinna, kärlek och vänlighet ska alltid ha överhanden. Det börjar med oss själva. Där vi står. Å vi måste hjälpas åt med detta.

Är ni med? Vad kan just du göra för att bidra till ett vänligare samhälle? Vågar ni säga ifrån?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Svenska Revyn och Dreamgirls

september 24, 2024 Marlene Kommentarer 2 kommentarer

Höst innebär teater. Medan vi var på mässa i Jönköping hade två teatrar premiärer som vi alltså missade. Det var Svenska Revyn på Scalateatern och Dreamgirls på Chinateatern, dem såg vi ikapp förra veckan. Jag blir sällan stum, men nu hände det.

Jag tycker om att skratta och jag älskar musikaler, att se både revy och musikal på en och samma vecka är alltså inte dumt alls i mitt tycke. En bra start på hösten kan man väl säga. Eftersom vi missat premiärerna behövde vi inte ha några kameror med oss, utan hade lyxen att komma bara några minuter innan föreställningarna började och glida ner i stolarna för att njuta. Men det är ju ett jobb, vi ska ju titta kritiskt för att recensera, så koppla av gör vi inte om ni trodde det.

Det började alltså i onsdags då vi såg Svenska Revyn på Scalateatern. Den börjar redan 18.30, vilket är lyx. Då kommer man ju hem hyfsat tidigt och kan skriva recensionen direkt, utan att stupa av trötthet. Fast inte när föreställningen är tre timmar… vilket denna var. Tre timmar i en väldigt varm salong, helt utan syre. Hjärnan var mos på slutet.

Om jag säger Henrik Dorsin, Vanna Rosenberg och Johan Ulveson, så fattar ni kanske på ett ungefär vilken slags humor vi pratar om. Henrik älskar ju kupletter och historia och sätter sina kollegor i jobb kan man väl säga. Här avhandlas enkelt sagt en hel del av Sveriges historia, kungar genom åren, lite politik, dialekter och allsång.

Det är roligt, jag blir definitivt road och får skratta – men alldeles för långt. Henrik Dorsin är skicklig, Vanna Rosenberg är en fantastisk sångerska och Johan Ulveson är något av det roligaste som just nu går i ett par skor. Så är det bara. Här är recensionen från Svenska Revyn.

Dagen efter var det dax för en bokrelease, den ska jag skriva om separat. På fredagen gick vi på teater igen, nu var det dax för Dreamgirls. Ända sedan jag fick veta att den skulle komma och särskilt sedan jag fick veta att Laila Adele skulle vara med har jag sett fram emot detta orimligt mycket. Det är ju så spännande när en bekant äntligen får en huvudroll och chansen att äntligen visa upp sin talang. Jag var rätt säker på att detta skulle tända hennes alldeles egna strålkastare. Å så blev det!!!

När vi kom in i salongen visade det sej att vi var fler som missat premiären, där var några bekanta i publiken som hälsa glatt. Ridån gick upp och vi slängdes direkt in i en talangtävling där Laila, Janice och Mary kommer in som Deena, Effie och Lorrel. Allt är hyfsat lugnt fram till strax före pausen, då får Laila sitt första stora solo och tänder den där strålkastaren som jag pratade om tidigare. Publiken sitter först som tända ljus, innan de ställer sej upp och jublar. Helt galet. Stående ovationer mitt i en förställning är väldigt ovanligt. Laila får tre stycken!

Laila och jag lärde känna varandra 2017 då jag tog en bild av henne på Gröna Lund som hon såg och vi började prata. Sedan har åren gått, vi har bla sett henne i shower som Tomas Ledins sidekick och som röst i tecknade filmer. Alltid lika proffsig, ödmjuk och varm – men det stora genombrottet har låtit vänta på sej. Tills nu. Nu har hennes alldeles egna strålkastare tänts och den kommer inte att slockna. Jag satt där i teatersalongen och var stolt som en tupp, att få se henne där på scenen. Stråla av lycka. Vi är alltså inte ens släkt – ändå är jag så stolt över henne.

Publiken var som galen efteråt. Jag var helt utmattad. Efter första solot var jag knockad och skrev genast ett meddelande till henne. ”Satan så bra”, det var också det som sedan stod i recensionen. Den kan ni läsa här. Jag trodde hon skulle vara helt slut efter föreställningen, så jag frågade inte ens om vi kunde ses – men där stod hon när vi kom ut ur salongen. Lite trött såklart, ändå energifylld och lycklig. Hon gör det hon älskar och hon har äntligen slagit igenom. Jag är så glad för hennes skulle och att få vara med på hennes resa.

Dreamgirls kommer att spelas på Chinateatern ända fram till slutet av januari. Här finna alltså chansen för er att köpa en riktigt bra julklapp till era nära och kära. En upplevelse är den absolut bästa presenten i mina ögon, en teaterupplevelse är väldigt fint både att ge bort och att få. Så gör det!

Nu laddar vi om för mer teater, den här veckan blir det faktiskt en premiär också. Häng med på min instagram så ser ni vad jag hittar på @marlenerinda 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Nu är Hamberg i farten igen!

september 23, 2024 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Efter två månader ute på rull kom vi alltså hem några par dagar i augusti. Då låg det några härliga böcker och väntade på mej! Äntligen har Emma Hamberg kommit med en ny bok och den kommer lixom lite som ett paket med en kokbok. Låter kanske kryptiskt, men ni kommer snart att förstå.

Det som vi boknördar kallar bokpost är nog det bästa som finns. Ibland hör man när brevbäraren kommer och det lixom dunkar till i brevlådan, då vet man att där ligger en ny bok. Så skyndar man sej snabbt ut för att hämta den. När man kommer hem efter en resa ligger där ofta fler böcker, det är som julafton!

I den här högen ligger både nytt och gammalt. Emmas bok samt kokboken är nästan pinfärska, även Lee Christiernssons. Däremot är Stefan Ahnhems från förra året, eller nåt… men den var jag ju tvungen att vänta med tills jag läst serien och det gjorde jag ju under resan.

Men vi börja uppifrån som vanligt:

För alltid Lee – Lee Christiernsson

Ni som hängt med ett tag i mina boktips vet att jag älskar biografier. Det är som julafton varje gång jag får öppna en bok som något skrivit om sitt liv. Jag tycker det är så otroligt modigt att skriva en bok om sej själv, tänk om ingen vill läsa lixom… 😛

När Snickar-Björn kom ut som Lee, var det nog många som undrade en hel del och ville veta mer. Så att den boken skulle sälja var såklart rätt självklart. Jag tog mej an boken med stor nyfikenhet, men även med stor ödmjukhet. Att gå från man till kvinna är ju inget man gör bara sådär, det kräver massor med mod och beslutsamhet. Att sen skriva en bok om processen och få orden rätt kan vara rätt knepigt, men jag tycker att Lee lyckats väldigt bra.

Här berättas hela processen från tanke till hur allt är idag. Läsaren får följa med långt in i skallen på Björn/Lee men även till psykologen och läkaren. Vi får vara med vid första makeupen, ta del av familjens reaktioner och en massa annat. Det är så oerhört fint och känslosamt skrivet att jag som läser känner mej faktiskt lite exklusivt inbjuden att få vara med på resan. En jättefin bok helt enkelt.

En helt annan historia – Stefan Ahnhem

Efter att ha plöjt hela Ahnhems serier och Fabian Risk under sommaren, var jag ju tvungen att fortsätta med den fristående fortsättningen. När jag ändå höll på lixom. Medan serien handlar om Fabian Risk, är detta en spinoff och handlar istället om hans fd kollega Malin Rehnberg.

Rhenberg har fått en ny chef som hon inte riktigt är i synk med. Hon har det dessutom lite trassligt på hemmafronten. När en känd livsstilsbloggare hittas mördad i en svit på ett av Stockholms finare hotell ställs allt på sin spets, både på jobbet och hemma.

Stefan Ahnhems böcker är så otroligt bra. Intrigerna är intelligent skrivna och det är inte förrän alldeles i slutet som man fattar hur allt hänger ihop. Så är det även den här gången och jag hoppas att det blir fler böcker om Malin. Jag vet att han redan skrivit en ny bok, den ligger här hemma – men den handlar om något helt annat.

Kärlekens Idioter – Emma Hamberg

Toklas kokbok – Alice B Toklas

Jag älskar Emma Hambergs böcker, så är det bara. De är hjärtliga, varma och roliga. Så även denna, även om den var lite seg till en början. Jag trodde det var något fel på mej när jag inte fick riktigt samma läslust som jag brukar få, men det är tydligen fler som upplevt samma sak. Man är lixom van vid att fastna vid första raden och sedan vara helt förlorad i boken tills den är slut. Men så var det inte den här gången. Det tog några kapitel att fastna, men sen så!

Det handlar om Simona, JP och Gertrud – tre helt olika personer som har sina egna sätt att överleva. Simona skriver listor på allt hon vill komma ihåg och allt hon måste förtränga. JPs liv har alltid kretsat kring de stora historierna. Men nu är det dags för honom möta sin egen. Gertrud läser böcker på heltid och umgås bara med sin själsfrände sedan 70 år tillbaka: kastanjeträdet Alice B Toklas.

Trädet är döpt efter en rätt excentrisk kvinna som föddes på 1800-talet. Hon skrev en annorlunda kokbok, som Emma nämner i boken flera gånger och även har varit med att uppdatera. Den ska man alltså också kolla in när man läser boken, det lagas nämligen en mängd roliga rätter ur den.

”Kärlekens idioter” är en saga om några människor som tror de vet precis hur de ska rädda sig själva. Men när Gertruds kastanjeträd försvinner spårlöst, helt utan logiska förklaringar, korsas deras vägar för att aldrig bli desamma igen. Kontroller tappas, 30 000 böcker dyker upp, nycklar till gömda portar upptäcks och hjärtan börjar slå så högt att marken i Lilla Bävan skakar.

Även om början är lite seg så är resten av boken precis lika hjärtlig, varm och rolig som man är van vid. Precis som vanligt handlar det en hel del om starka kvinnor som går sin egen väg, på sitt alldeles egna sätt. Jag kan tänka mej att den är ännu bättre om man lyssnar på den, med Emma själv som inläsare.

Fyra helt annorlunda böcker alltså, allt från biografi till kokbok. Alla läsvärda på sitt eget sätt. Efter att ha läst Emmas bok är jag extra pepp på att se ”Je m appelle Agneta” som har premiär som teater på torsdag. Jag älskade den boken och är så nyfiken på hur föreställningen ska bli och även på Martins reaktion, han har inte läst den. Vi kommer att vara där med både kamera och filmkamera och hoppas såklart få ett snack med Emma också. Vi får väl se om vi lyckas 🙂

I helgen är det även dax för bokmässa, men vi kommer inte att vara där i år. Vi får nöja oss med att läsa böcker och gå på teater istället. Det är helt ok det med.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Hemma igen, sådärkul…

september 20, 2024 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

Efter en vecka på en mässcamping tillsammans med 3000 andra ekipage, kändes det nödvändigt att ta en natt helt ensamma. Så på vägen hem från Jönköping tog vi en sista natt på den nya ställplatsen i Norrköpings hamn. Ett smart drag!

Den här gången var vi bara ute 17-18 dagar, det känns inte alls länge numera. Att bara åka ut fredag -söndag, som de flesta gör, känns nästan helt otänkbart. Vi vill vara ute längre, minst en långhelg – men helst mer. Och eftersom vi kan jobba från bilen, så gör vi ju lite som vi vill. Alltså bestämde vi oss för att ta ytterligare en natt ute på rull, innan vi åkte hem. Vi behövde lugnet och att bara få vara ifred. Att umgås konstant med tusentals mässbesökare under så många dagar, frestar på även om det är väldigt roligt.

Där var gott om plats på ställplatsen när vi seglade in vid 17-tiden på söndagkvällen. Vi var helt slut och skulle egentligen suttit och jobbat lite, men det blev en tv-kväll för första gången på flera veckor. Vi har en kompis som är med i The Floor och ville titta ikapp för att hänga med i snacket om programmet. Men vi däckade rätt snabbt.

På måndagmorgonen gick Martin upp och jobbade som vanligt vid 6, medan jag sov ett par timmar till. Det bästa som finns är att vakna i husbilen, men lite deppigt är det när man vet att det är sista gången på ett tag. Nu har vi massor att göra och bilen ska in på verkstan.

Direkt efter frukost kröp jag därför upp i sängen igen och läste klart en bok. Medan Martin satt i ”kontoret” fram, så satt jag i ”kontoret” bak. Eller… jag satt inte, jag låg 😛

Strax efter lunch packade vi ihop oss och körde resten av vägen hem. Med det obligatoriska stoppet på Ica Maxi i Alby. Vi har ju ingen liten bil längre, då gäller det att passa på att handla stort när man ändå åker förbi. Sen var det bara att fortsätta resten av vägen hem, lika tråkigt varje gång. För hemma är det en massa krav som vi inte har ute på rull.

Direkt såg jag hur gräset växt, hur ogräset tagit över rabatterna och hur hög häcken runt huset blivit. Juhupp… bara att ta tag i så fort vi hinner alltså. Inne var det inte bättre, fönstren är skitiga, nu när bilen ska in på service är vardagsrummet belamrat med husbilsgrejer och överallt står grejer som ska säljas på loppis. Det är sååå rörigt 🙁

Medan Martin packade ur det sista ur bilen, körde jag igång första maskinen tvätt. Vi har ju inte kunnat tvätta den här gången, så där var smutstvätt från nästan tre veckor. Plus lakan och handdukar. Mycket enklare när man kan tvätta på vägen och kommer hem med nästan tom tvättpåse. Jaja, sånt är livet.

Under tiden vi varit borta har vi missat en del grejer, bla två premiärer. Så nu var det dax att titta lite noggrannare i kalendern och lägga upp kommande veckor. Vi kom hem på måndagen, tisdagen var lugn… sen körde det igång. Direkt på onsdagen skulle vi se Svenska Revyn på Scalateatern, på torsdagen var det en spännande bokrelease och idag ska vi se Dreamgirls på Chinateatern. Jätteroligt såklart, men lite stressigt när man haft det så lugnt i flera månader. Dessutom har det varit tandläkarbesök också som inte är alls så kul, men måste göras.

Vi kom iaf igång direkt med våra promenader, det är ett väldigt smart sätt att smita undan städning.

Så nu har jag suttit i röran runt mitt skrivbord i vardagsrummet och försökt att ignorera alla grejer som ligger här. Det ska vi ta tag i under helgen. Då ska trädgården fixas för vintern, gräsklipparen ställas undan och sommarmöblerna plockas bort. Sen ska vi ta tag i eländet inne, röja och tvätta fönster.

Ni fattar varför jag vill bo i husbilen va? Där finns ingen trädgård, iaf inte som man måste sköta och det tar 5 minuter att storstäda inne. Kraven är betydligt färre, allt är så mycket enklare. Men men… nu är det som det är.

Dax att snygga till sej, stänga dörren till eländet och gå på teater. Det är mycket roligare än att städa och klippa gräset 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Halvvägs in i Elmiamässan

september 13, 2024 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

I onsdags körde Elmia Husvagn Husbil igång. Den gigantiska mässan för oss som har ett liv på hjul. Drygt 30 000 besökare ska passera under fem dagar. Några tusen av dem ska vi prata med och jag har redan tappat rösten…

För tre år sedan var vi ett gäng som samlades i en soffgrupp, där vi satt för att träffas och uppdatera våra sociala medier. Vi blev så många att mässan kom och frågade vilka vi var. Så förra året hade de fixa en hörna åt oss, där vi fick uppdraget att hålla ordning. Det var sååå roligt och blev väldigt lyckat.

I år är vi tillbaka. Vår hörna är flyttad och har fått ett betydligt större område. Här får digitala kreatörer skriva upp sej för träfftider, så att deras följare enkelt kan komma och träffa dem. Vem som helst är välkommen hit för att ladda telefonen, vila fötterna, få tips och råd om sociala medier och blogg mm eller bara chilla och snacka skit. Å det är så himla kul att träffa alla!

Det händer massor här! Vi är tre par som har samarbete med Elmiamässan, Helena och Peter från FreedomTravel och Carina och Håkan från Husbilsresor och Äventyr. FreedomTravel har sitt destinationstorg med roliga och intressanta resmål. Ni hittar dem i Lobby Syd, vid C-hallens entré. De har också föreläsningar om olika ämnen.

Precis som Carina och Håkan, som föreläser om bla vintercamping, men kan ungefär allt om husbilslivet Särskilt för dem som önskar ett aktivt friluftsliv. De är även experter på allt som handlar om Dalarna och vi hälsade faktiskt på dem när vi var där i somras. Så vill ni veta mer om dalarna och ett aktivt campingliv är det em ni ska ha kolla på.

I vår hörna samlas både digitala kreatörer och följare. Vi pratar konstant med folk mellan 10-18 och är helt slut på kvällarna. Man somnar snabbt, minst sagt. Vi är alltså halvvägs in i mässan. Vi har träffat mängder med härliga människor och har en massa nya intryck att smälta. Det är så himla roligt!!

Är ni här så är på mässan så är det kl 14 ni ska lägga på minnet, då har vi ett stort vinstregn med massor av fina priser. Så det ska jag rodda med nu. Klockan är 13.40 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi var hemliga gäster

september 5, 2024 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Under våra dryga tre år med husbil har vi träffat en himla massa trevliga människor. Inte minst på våra husbilsträffar som vi arrangerar. Nu skulle några från träffen på Öland ses och vi bjöds in som hemliga gäster. Så himla kul!

Jag säger ofta att vi köpt lycka för pengarna. Vår första husbil, Peppe, gav oss faktiskt ett helt nytt och lyckligare liv. Nu har vi Ralle och det roliga bara fortsätter. Husbilsmänniskor är så otroligt generösa, visst finns det några rötägg också – men de allra flesta är så fina. Som exempel Annelie och Ludde (Our Third Home) som vi fixat träffarna med eller Helene och Krister (Berggrens Bilbo) som vi möter upp rätt ofta. Människor som vi numera kallar vänner 🙂

Mia och Johnny (Hjulkul) är ett annat roligt par, som vi faktiskt träffade mitt ute i skogen första gången. De såg oss och kände igen oss från Youtube, hälsade och på den vägen är det. Nu skulle de ha en miniträff med folk från Ölandsträffen och frågade om vi ville komma, men det skulle vara hemligt. Vi skulle ändå den vägen, så det blev ett självklart ja. Sen sa vi till Berggrens också, bara för att.

Träffen skulle vara på ställplatsen Hjälmare Docka i Arboga, mellan fredag och söndag. Vi kom dit redan på torsdagen och satt sedan och jobbade på fredagen när folk började rulla in. Så himla kul att se deras miner när de såg oss. Vår bil är ju inte direkt anonym, utan med dekaler på alla sidor – så vi syns tydligt. De första som dök upp var Eva och Rolle från Sundsvall, mysiga människor med nästan likadan bil som vi har.

Sen rullade de andra in; Carina och Peter, samt Anna och Per som åker runt med två fluffiga katter. Och till slut kom Helene, Krister och pälsbollen Levi, samt Mia och Johnny med sin pälsboll. Så var vi kompletta. 12 husbilsgalningar och fyra pälsbollar som skulle tillbringa helgen tillsammans.

Fredagkvällen gick snabbt, det blev middag och roliga samtal. När vi vaknade på lördagen var Martin rätt dålig, så han sov större delen av dagen. Sååå tråkigt, mest för honom såklart – men även för oss andra. Man vill ju att alla ska må bra och vara med. Men han kunde inte, han var helt väck med feber. Så nu har vi testat sjukstuga i husbilen också. Kan vara bra att veta att även det fungerar när vi ska bo heltid i bilen.

De andra tog hand om mej på bästa sätt. Vi tog en lång promenad, åt god pinsa med räkor på caféet och myste i solen. På kvällen lagade Helen mat även till oss, och då kom faktiskt Martin ut och åt med oss. Han mådde betydligt bättre och var sedan med hela kvällen. Det är ju det som är så bra när man åker husbil, det mesta umgänget sker ju utomhus. Så även om man är lite krasslig kan man vara med på sin kant. Några tog fram eldkorgar som vi satt länge och myste vid.

På söndagen mådde han bra och vi kunde köra vidare efter en fantastisk helg med nya härliga bekantskaper. För även om vi sågs på Öland, så hann vi lixom inte att umgås eller prata särskilt mycket. Nu hann vi och har fått några nya roliga kompisar. Husbilslivet är som sagt en riktig dörröppnare till nya kontakter.

Jag är så glad och tacksam att vi realiserade vår dröm och inte bara fortsatte att drömma. Att köpa husbil är något av det bästa vi gjort!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Så många fel på nya husbilen :-(

september 3, 2024 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

I slutet av mars hämtade vi nya husbilen och var så himla glada, förväntansfulla och nöjda. Såklart var vi medvetna om att det kunde vara lite fel och mindre skavanker, det är ju ändå en begagnad bil. Men med 6 månaders garanti, var vi inte särskilt bekymrade. När vi kom upp i 12 olika fel, kändes det inte lika lugnt längre…

När vi hämtade Ralle hade han haft 2 ägare före oss och gått ca 1500 mil. Lite konstigt att en knappt fem år gammal bil redan är inne på tredje ägaren och gått så lite. Berodde det på felen vi hittade, eller är det bara en slump?

Med bilen följde 6 månaders garanti, så vi var inte särskilt oroliga när vi direkt fick toahandtaget i handen. Sen följde fel på fel, men vi litade på garantin och noterade bara felen. Bilen använde vi som vi gjort med den förra.

Vi bytte ju bil mycket för att kunna duscha. I vår förra bil var duschen för liten för min tvåmetersman. När det var dax att inviga duschen fyllde vi först på med vatten för att se att det inte var något läckage i botten. Det var det inte. Så jag drog ur ena proppen utan problem och sedan den andra, då följde rörsystemet under golvet med – i smulor. Juhupp… det var ju inte så bra…

Under sommaren upptäckte vi fel efter fel, till slut var vi uppe i en listan på 12 olika punkter. Mer eller mindre allvarliga. Detta skickade vi iväg till firman som sålde bilen till oss, de svarade direkt med en tid då vi skulle lämna in bilen. Inga tjafs eller någon diskussion. Så himla skönt.

Här ser ni en film på alla fel:

Säljaren ringde även upp oss efter någon dag och bad oss komma så fort vi kunde, så de kunde åtgärda några av felen direkt. Nu hade även vattnet till kranarna börjat läcka, det bokstavligen rann vatten ur bilen. Då blir problemen rätt stora, när man inte kan borsta tänderna, diska, spola i toan osv. Så vi stängde av vattensystemet och började använda vatten på dunk istället. Lite krångligare, men det är så vi gör på vintern och är rätt vana.

Men det är ju rätt bekvämt att ha fungerande vatten och såklart något som ska fungera. Så vi åkte till firman på fredagen, lämnade över bilen och satte oss och vänta. Där fanns iaf bra tidningar att läsa, bla Husvagn & Camping, som är den som vi skriver för 😛

Nästan hela fredagen satt vi där, så pass att vi tom fick gå iväg och äta lunch i närheten. Vi pratade med lite folk under dagen, några som följer oss på sociala medier och de som jobbar där. På eftermiddagen hade ett vred byts ut på ugnen, toahandtaget var fixat och ett kretskort som brunnit i kylen var utbytt. Tre saker att stryka på listan alltså. Men vattnet var inte fixat, det funkade nämligen när det slogs på igen. Va fan… vi visste ju att det var läckage. Mycke mysko!

Jaja, vi körde hem, började förbereda för nästa resa genom att fylla på vatten igen och sätta igång allt. Då började det rinna igen, nu kunde vi tom se var det läckte. Så vi filmade och skickade iväg filmen till säljaren som direkt frågade om vi kunde komma tillbaka på måndagen igen. Så det var bara att köra dit en gång till och sitta av tiden igen. Nu tog det dock bara ett par timmar. Säljaren visste exakt vad som var fel, bytte några kopplingar och snart funkade allt som det skulle igen.

Allt är ju inte lagat, men allt funkar tillräckligt för att vi ska kunna åka iväg igen. Vattnet var lixom avgörande. Så i torsdags drog vi iväg nöjda med det som gjorts och bemötandet vi fått. Resten av felen ska fixas i slutet av september, då vi ska lämna bilen på verkstan tills allt är gjort.

Vi har bara hört gott om Caravanhallen i Södertälje, nu vet vi att omdömena stämmer. De är väldigt bra att ha att göra med. Snart är bilen som ny igen!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Invigning av ART – Hagastaden

september 2, 2024 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

Vi var inte hemma så många dagar, men hann ändå med en hel del. Bland annat så var vi inbjudna till invigningen av restaurang ART – Hagastaden, där man firade med Pink Party!

Restaurang ART har funnit sedan 2016, men då på Döbelnsgatan i Stockholm. Ägaren Roy, ett energiknippe utan like, tyckte nog att restaurangen låg lite för lugnt för hans smak. Han kanske flyttade av någon helt annan anledning vad vet jag, men läget i Hagastaden är definitivt mer mitt i smeten. Här kan ART bli den perfekta pusselbiten i den ganska nya stadsdelen.

Det var alltså Pink Party, me like – inte jättesvårt för mej som nästan bara har rosa kläder. Så det blev rosa byxor, vit blus och rosa smycken, till detta hade jag även en rosa jacka om det skulle bli kallt. Den behövde jag inte använda förrän vi åkte hem.

Roy är entreprenör ut i fingerspetsarna och vet exakt hur han vill ha det. Han har skapat en färgklick i två våningar som är både smakfull och rolig. Här serveras både lunch och middag och går såklart även att abonnera och fixa roliga fester. Har en känsla av att vi kommer att komma hit på fler event i framtiden, det är verkligen perfekt för fest!

Vi fick komma in lite innan gästerna, för att filma och fota – så det kommer såklart en film på Youtube (Jikitas på Äventyr) så fort vi hinner. Det är ett sånt där ställe som är perfekt om man tycker om att fota och väldigt ”instagram-vänligt”.

Gästerna välde in hela kvällen. Peter Siepen agerade toastmaster, presenterade alla, gjorde små intervjuer och såg till att alla trivdes. Vi bjöds på ostron, risotto, snacks, godis och gott i glasen. Ville man kunde man även få en tatuering, Roy har måååånga!

Vi var inte kvar jättesent, men det var väldigt trevligt så det var svårt att gå därifrån. Men vi skulle ju hem och packa, det var dax för ny husbilstur 🙂

Till ART kommer vi att gå flera gånger. Maten var sjukt god och personalen så otroligt proffsig. Och Roy… ja, vad ska man säga om honom? Han gör en glad!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En dag på Formex hösten -24

augusti 30, 2024 Marlene Kommentarer 8 kommentarer

Det säkraste tecknet på att hösten närmar sej är när det är dax för Formex. Den stora designmässan som visar kommande säsongs trender. I tisdags var vi där heeeela dagen!

Jag har besökt Formex varenda gång (tror jag) sedan ca 10 år tillbaka och sett hur den förändrats genom åren. Strax innan pandemin var den som störst med över 900 utställare, det tog typ 3 dagar att gå igenom allt. Då var den alldeles för stor för min smak, jag vill klara av allt på en dag. Så är det nu.

Höstens mässa var den bästa på länge, den var lagom stor och det var intressanta pressaktiviteter. Jag saknade iofs några av utställarna som jag alltid besöker, bla mina favoriter CULT som gör min fina frukostservis. Men många ”gamla” var kvar och några nya intressanta hade kommit till.

Martin och jag var där redan 7.30 när pressrummet öppnade, kl 8.15 serverades sk pressfrukost. Det brukar alltid vara härliga mackor, så vi åt såklart ingenting innan vi kom dit. Vi blev därför väldigt förvånade när det istf macka serverades en saffransbulle med glass… kan inte vad vi hade planerat för eller vad vi kallar frukost.

VI fick en snabb genomgång av höstens mässa och sedan en rundtur av hallarna. Sen var det bara att köra igång med presskaktiviteterna och går runt till alla utställare. Det tog hela dagen. Vi kom alltså dit tidigt på morgonen och åkte hem vid 16-tiden. Då hade vi sett massor med fina grejer, kollat in nya trender, varit med och korat årets design talent, träffat en massa bekanta och testat massor med nytt godis. OCH gått typ 15 000 steg… vi var sååå trötta.

Det är jätteroligt med mässor, men man blir rätt slut både av intrycken och av att vara på benen så länge. Nu är det fem månader till nästa gång, men det missar vi – för då är vi på resa. Om det ska jag berätta i ett annat inlägg 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Hhh

Kul tv-inspelning av IFS

augusti 29, 2024 Marlene Kommentarer 2 kommentarer

Vi är på tv-inspelning ibland. Det är kul och kostar gratis. Himla bra underhållning och kul tidsfördriv alltså. Vi har sett En mot Sverige, Gäster med gester, Tror du jag ljuger och en massa annat. I söndags var det dax för IFS – Invandrare för svenskar. Det blev en helt galen eftermiddag.

Det är rätt bra att bo i Stockholm när det gäller billig underhållning. I början på varje termin kan man gå på tv-inspelningar och vara publik på genrep av olika teaterförställningar. Oftast är det gratis, ibland är det en symbolisk summa.

I söndags var det dax att åka till tv-huset och se inspelningen av IFS – Invandrare för svenskar. Äldste sonen hade bokat in oss. Vi var inte jättepigga och hade ingen direkt lust, men vi pallrade oss iväg ändå såklart. Tur var väl det, för vi hade så roligt!

Först blev det en lång promenad från centralen till Gärdet där SVT ligger. Vi tog en fika på vägen och hade jättemysigt. Utanför tv-huset mötte vi upp sonen och hans flickvän innan vi fick komma in i tv-studion. I entrén står Bolibompa-draken, henne måste man såklart hälsa på innan man sätter sej på plats.

Väl inne i studion börjar den sk publikvärmaren direkt att bearbeta publiken och locka till skratt. Vi får börja med att skratta och applådera på kommando, allt för att kameran ska få bra bilder i olika vinklar. Deltagare och programledaren presenteras, smink bättras på och alla gör sej redo. Sen kör allt igång.

I IFS är det åtta personer i panelen, en programledare och tre tävlande. Jag vet inte riktigt hur man skakat fram tävlande till just detta program, men man brukar få anmäla intresse själv och sedan komma på sk casting. Det borde gått till så även den här gången, det blev ett ovanligt galet gäng.

Programledaren Ahmed är en kul prick. Och lååång. Jag har intervjuat honom och nådde knappt upp med mikrofonen. Han är ett riktigt proffs, vilket märks när han improviserar emellanåt. Det fick han göra några gånger, för de tävlande var faktiskt helt osannolika typ hela tiden. De var lixom omöjliga att styra upp med några manus, eller ens ha ett litet hum om vilken väg allt skulle ta. Samma sak med panelen… de är galna!

Det började med att den första tävlanden presenteras som hästpsykolog. Sen gick det lixom bara utför. Det ena utspelet var roligare än det andra och till slut fick allt pausas för att alla vred sej i skratt. Tydligen var just den här inspelningen så galen att den kommer att inleda hela säsongen. Första avsnittet alltså, typ 13 oktober har jag för mej. Då ska ni absolut titta, så kommer ni förstå vad jag pratar om. Det går lixom inte att förklara.

För oss som bor i Botkyrka och har den sk ”blatte-svenskan” runt oss är detta ett väldigt roligt program. Ni kanske har sett det?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube