Född i ett flygplan -

Född i ett flygplan

oktober 2, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Ni som följt mej under åren vet att jag älskar att resa. Att se nya platser, lära känna nya kulturer, träffa härliga människor, smaka nya maträtter och försöka lära ett nytt språk är lixom hela grejen! Jag får aldrig nog!

Man kan säga att jag är född i ett flygplan, då min pappa hade flygcert redan innan jag föddes. Tror jag flög första gången när jag var bara några veckor och då i ett litet fyrsitsigt privatflygplan. Från början var det mesta flygresor mellan Stockholm och Öland och bilresor i Sverige, men ju äldre jag blev desto längre bort gick resorna. Min första resa utomlands på egen hand gick till England på Språkresa som 12-åring och sen var jag fast!

Jag träffade barnens pappa redan som 14-åring, han var 18 och jobbade på dåvarande Linjeflyg och gick sedan vidare till SAS. Vi reste kors och tvärs över jordklotet samtidigt som jag utbildade mej till turistinformatör med målet att stå vid incheckningen på Tullinge Flygplats. Men drömmen försvann när det inte blev någon storflygplats där och pendling till Arlanda för oss båda kändes knepigt när vi inte trivdes att bo norr om stan. Det var som det var… jag blev erbjuden jobb i Gambia och bodde där ett tag, det bästa jag gjort som ung!

Så kom barnen och resorna fortsatte. Klart barnen skulle se världen och med dåvarande makens personalrabatter kunde vi åka billigt överallt. Vi behövde åka iväg och tina upp grabbarna på vintern eftersom deras astma var jobbig och de var sjuka från oktober-mars typ… så vi åkte iväg, tinade upp och kunde på så sätt stå ut lite till. Med skilsmässan blev förstås resorna färre, men de slutade inte. Nu åkte vi tillsammans med mina föräldrar istället, det gick bra det med!

När Martin kom in i vårt liv var vi på väg till Tanzania och han hängde förstås med. Hans första långresa och han ville absolut fortsätta upptäcka världen efter den. En del fick jag och barnen se för andra gången, annat upptäckte vi för första gången tillsammans. Att få visa dem alla mitt kära Gambia var förstås något alldeles extra och att de älskade det gjorde mej förstås väldigt varm om hjärtat.

Numera reser barnen på egen hand, men följer med oss bland också. Vi kan åka när vi vill, behöver inte fundera på lov eller högsäsong/lågsäsong. Vi åker när vi vill, vart vi vill och det är en härlig känsla! Det enda vi behöver just nu är hundvakt och det har vi i mina föräldrar, några år till…

När man rest så mycket som jag har gjort är det svårt att säga bara en enda favoritplats, självklart är Öland och Gambia extra nära hjärtat. När jag ska rekommendera ett resmål till någon kollar jag först av var man brukar åka och vad man är intresserad av. Men jag försöker självklart att sälja in Afrika och särskilt Gambia till ungefär alla! Några av de egna favoriterna är Egypten, Sri Lanka, Island och Zanzibar.

Det finns ett nätverk för resebloggare som man kan söka till, vilket jag har gjort. Svenska Resebloggare har koll på mängder med bloggare som har världens som största intresse och där det finns mängder med kunskap och erfarenhet. Även om resandet är ett stort intresse, så skriver jag ju en hel del om annat – så vi får väl se om jag får ingå där. Men reser gör jag och det är ju inte alla som har en hel fadderby i Afrika!

På torsdag drar jag till Mallorca och oavsett om jag är med i nätverket eller ej så kommer jag självklart att blogga om hela resan. Så häng med mej på Solskensresa!

PostNord och Puma är inga favoriter…

september 8, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Äntligen har jag fått mitt nya körkort! PostNord har gjort sitt bästa för att hindra det från att komma fram, men nu har jag det till slut i min hand efter mycket om och men…

Vi har länge haft trassel med posten, mängder av räkningar, inbjudningar och flera tidningar som vi prenumererar på har kommit bort. Vi trodde det var någon som stal vår post och blev noga med att låsa brevlådan, men trasslet har fortsatt. De flesta räkningar har vi nu som e-faktura, men prenumerationerna vill man ju gärna ha och inbjudningar är kul att få – så irritationen har varit ganska stor. Men så blev det lite bättre under senvåren och sommaren, för att nu börja trassla igen… tydligen… Man upptäcker det ju inte förrän man börjar sakna olika grejer.

Jag var iväg till Trafikverket direkt när vi kom hem från bröllopsresan, tog bild till nya körkortet och betalade för detta. Sen väntade jag, och väntade… inget körkort dök upp. Så jag gick förbi trafikverket igen för någon vecka sedan för att höra vad som felat, de frågade om jag betalat båda räkningarna. Båda??? Jag har bara fått en! Så jag fick ett telefonnummer som jag ringde och där fick jag all info jag behövde för att betala räkningen som kommit bort på posten. Nu började en ny väntan… skulle avin med det rekommenderade brevet nå mej?

Kors i taket! Idag kom det! Så nu har jag äntligen ett nytt körkort, med hela mitt nya namn. Ett förnamn mindre och ett efternamn mer. Så här hade jag tänkt att heta resten av livet 🙂

PostNord ligger alltså inte så högt upp på min lista, Puma delar första platsen kan man nog säga. Eller är det kanske Löplabbet? Jag vann nämligen en tävling som Löplabbet och Puma hade tillsammans i våras. Jag vann ett par löparskor till Martin med motiveringen att han efter 60 kg viktnedgång skulle springa sitt livs första lopp och var värd ett par bra skor. Först trasslade det för att han hade för stora fötter. Ok… då kanske man skulle skrivit vilka storlekar som kunde tävla. Men det var klart att han skulle få ett par skor, så de skulle skicka ett par andra… som vi efterlyste efter någon månad. När det gått ytterligare ett par veckor fick vi en ursäkt och som kompensation skulle han direkt få ett par sneakers att använda under sommaren. Dem har vi fortfarande inte sett röken av…

Loppet han skulle springa gick av stapeln i slutet av augusti i de gamla löpardojorna. Senast beskedet var att de nya skorna, plus kompensationsskorna, skulle skickas fredagen för knappt tre veckor sedan… PostNord kanske har haft bort dem också?

Det är lika spännande varje gång vi får post, för det händer definitivt inte varje dag. Oftast är det bara reklam, den adresserade posten lyser oftast med sin frånvaro. Och när den väl kommer är det ett ynka brev eller massor! Precis som ketchupflaskorna, kommer inget, kommer inget, kommer massor! Felet måste ju ligga vid sorteringen, eller? Saknas det folk där? Eller finns det småtjuvar nånstans i kedjan som tycker att vi ska få dyra påminnelseavgifter, som läser ALLAs veckotidning och tror de kan gå på mina pressträffar?

Kan någon vänlig själ tala om för mej var min post är?! Och om Puma (alt LöpLabbet har samma chef??? Det enda jag vill är att ha min post! Och att Martin ska få sina skor, iaf till nästa Bellmanstaffett. Han är redan anmäld. Jag har iaf ett körkort nu, alltid nåt…

Jag är nog lite sjuk i huvet…

juli 13, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Min maskin öppnas framifrån..

Det där med jämställdhet är inte alls min grej. Visst ska man ha lika lön för lika arbete osv, men att meka med bil som tjej bara för att göra nåt slags statement går bort i min värld. Man gör det man är bra på helt enkelt. Å om det nu är så att jag är bättre på att städa än mannen i huset och han är bättre på att tvätta bilen än kvinnan i huset – då är det så!!!

Jag är nog lite sjuk i huvet egentligen… jag finner nämligen en enorm tillfredsställelse av tomma tvättkorgar. Jag kan köra igång en tvätt bara för att känna att jag faktiskt gjort nytta den dagen och står gärna i tvättstugan och viker tvätt medan Martin lagar mat.

Jag gillar tvättstugan helt enkelt! Ojämställd eller ej, så är det bara! Ska jag då tvinga in Martin där bara för att vara jämställd??? Han som knappt vet hur man sätter på tvättmaskinen, utan hellre står vid spisen och lagar mat (som jag bestämt att vi ska äta).

Men jag är kanske lite jämställd ändå, det är nämligen jag som klipper gräset! Jag gillar att klippa gräs och gör det gärna länge! Bara för att så tar jag ofta grannarnas gräsmattor också. Det är ju så himla bra motion och man ser ett resultat direkt. Precis som när man tvättar, det blir ett resultat direkt och det gillar jag.

Just nu har jag tre tomma tvättkorgar och en nystädad trädgård med alla gräsmattor klippta. Förstår ni hur nöjd jag är! Jag får en sån där triumferande känsla i hela kroppen och känner mej skitduktig! Hur är man funtad när man går igång på tomma tvättkorgar och klippa gräsmattor??? Jag är nog lite sjuk i huvet… men nöjd 🙂

Banker utan pengar

juli 5, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Förra veckan skulle vi försöka tömma vår stora spargris, få mynten räknade och sätta in dem. Förra gången (för 5-6 år sedan) var det problem, den här gången var det ännu värre…

Bankerna tar ju inte emot kontanter längre! Vi googlade men hittade inga svar. Sist åkte vi till Hallunda, som då var enda stället i närheten av Tumba som kunde hjälpa oss. Den här gången skulle närmaste ställa vara Nyköping, eller var det Norrköping? Jag kommer inte ihåg, insåg bara att vi fått problem.

Förr har vårt Ica Maxi haft en mynträknare med insättning i entrén, men den är borttagen. Vi bad om tips på olika facebooksidor, men ingen visste mer än vi. Så vi tömde vår 24-kilo tunga gris i två stora tygpåsar och åkte helt enkelt till Skärholmen för att se om pengarna skulle gå att sätta in nånstans. En chansning med sisådär 6000 i småpengar på fickan…

Martin hade redan tidigare bestämt sej för att byta från Ica Banken till Forex Bank, så vi började där. Han fixade ordning med sina konton och när det var klart frågade vi om våra småpengar. De kunde absolut hjälpa oss, men mot en uppräkningsavgift såklart. Det hade vi räknat med och började glatt lassa upp våra småpengar i det lilla hålet. TVÅ TIMMAR senare var vi färdiga! Då hade även ytterligare en anställd fått kallas in för att hjälpa till att räkna. Visst tog det lite tid och kostade oss 900 spänn, men vi var av med mynten och glada ändå!

Men visst är det väl konstigt att man inte kan gå till banken med sina småpengar? Den kontantlösa banken… känns lixom lite avigt. När jag jobbade på Föreningsbanken för hundra år sedan, var det lixom det som var grejen. Pengar. Att sätta in och ta ut.

Nu är vi iaf av med problemet och kommer aldrig mer använd vår stora fina spargris, den ger oss bara bekymmer! Men nu kan vi iaf tipsa er om att Forex tar emot mynt om ni behöver tömma er 🙂

Jordgubbsfrossa!

juni 26, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Igår fick vi veta att självplocken där vi bor hade öppnat, det var alltså fritt fram att frossa i jordgubbar!

Äldste sonen med flickvän och mina föräldrar åkte hem på morgonen. Men yngste sonen med flickvän, Martin och jag packade in oss i bilen och drog iväg upp till Alvara. Det är en bit innan Böda, så är du i närheten de närmaste 1-2 veckorna ska du absolut åka dit!

Man får plocka och äta hur mycket man vill mellan 9-12, vi kom 11.30… Så vi snabbade oss att plocka det vi kunde på den halvtimme vi hade på oss och kom hem med ungefär 16 liter. 10 kronor litern som togs med hem, gratis för det som hamnade i magen 🙂

Jag tycker att jordgubbar doftar godare än det smakar, men går och plockar från burkarna lite då och då. De andra tre är jordgubbsgalna! Särskilt Martin. Han skulle nog kunna leva på enbart jordgubbar. Sonen och flickvännen gjorde jordgubbspaj och Martin äter dem som de är, ungefär hela tiden och till ungefär allt.

Jag gillar iden med självplock! Att veta vem som skött om maten/bären/frukten tills den kommer i min ägo känns lixom fräscht. Att dessutom bidra direkt till någons försörjning känns också himla bra, att veta vem så faktiskt får pengarna jag betalar med. Särskilt här på Öland där bönderna får det kärvare och kärvare.

Min moster och morbror var bönder. De hade massor med kossor och höns som sprang fritt på gården. Jag tror att de även hade grisar ett tag när jag var väldigt liten. Vi var fem kusiner som sprang i vägen och ”hjälpte till” och hade riktigt barfotasomrar. Vi hoppade längd i koskitar, där halkade man bra och luktade därefter. Mamma spolade av oss med trädgårdsslangen ute på trappen på kvällarna.

Öland, kossor och jordgubbar hör lixom ihop. Att då stå mitt i ett hav med jordgubbsplantor, känna värmen av solen och doften av bären är som att kastas tillbaka till de där somrarna som aldrig tog slut och alltid var soliga. Att få möjlighet att dessutom ge detta vidare till sina egna barn är en otrolig förmån. Å nu vill jag alltså även ge det till er! Besök självplocken i Alvara här på norra Öland de närmaste dagarna och frossa i två olika sorters jordgubbar. Det står en skylt vid vägen, så det är lätt att hitta 🙂

Här är ett par olika jordgubbsrecept, om ni inte vill äta dem som de är förstås,
Jordgubbstriffel, jordgubbspaj, gino (byt ut bären mot jordgubbar).

Imorrn kommer veckans matsedel, kl 7.30 som vanligt!

Minglat med årets Sommarpratare!

juni 9, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Som skribent får man göra mycket skoj, idag var en riktig höjdpunkt! Jag skulle få vara på plats när årets sommarpratare avslöjades! Självklart hade jag mina egna önskemål, skulle jag få dem uppfyllda?

Jag satte mej på pendeltåget vid 11.30 och var på plats på Sveriges Radio ganska precis en timme senare. Jag anmälde mej och fick en besöksbricka. Vi fick vänta i ett rum innan vi följdes åt genom hela radiohuset och ut i trädgården. Där hade man ställt upp ett stort tält och mängder med stolar både till oss som var där för att rapportera och sommarpratarna.

Prick kl 13 körde allt igång och det var direktsändning i en mängd olika medier och kanaler. Jag hade lyckats få plats längst fram vid scenen och hade första parkett! En stor fördel för en smurf 🙂

Så presenterades de då, en och en, sisådär 60 stycken personligheter som fått äran att prata inför Svenska folket i sommar. De flesta kände man igen och rätt vad det var så dök det upp bekanta på scen! Sakine Madon som jag varit bekant med i många, många år ska sommarprata i år!!! Så kul!!! Strax innan henne stod Sara Mohammad på scen, initiativtagaren till Fadime-dagarna som jag var med och arrangerade galan för. Åsså en stund senare var det Malou von Sievers tur. Jättekul och det blev kramkalas efteråt förstås. De här sommarpraten kommer jag förstås inte att missa! Min önskepratare Rickard Söderberg kom aldrig upp på scen… men jag hoppas det blir nästa år istället.

Det här var ett arrangemang som jag gillar! Välorganiserat, trevligt och hjärtligt! Snyggast var Ragnhild Stordalen och Elisabeth Tarras Wahlberg, roligast var grabbarna i I just want to be cool, intressantaste berättelse på scen hade Iman Aldebe, ”mystigast” var Johan Renck och ivrigast var Bert Karlsson som tänkte ta sej an reportrarna innan alla ens blivit presenterade.

Så här ser listan ut och jag har markerat de jag absolut kommer att lyssna på:

JUNI
24 Lars Ulrich, trummis Metallica (poddversion)
25 David Lagercrantz, författare
26 Annika Lantz, programledare, komiker
27 Johan Olsson, skidåkare
28 Gunhild Stordalen, miljöaktivist
29 Matias Varela, skådespelare
30 Danica Kragić Jensfelt, professor datalogi

JULI
1 Ahmad Khan Mahmoodzada, gymnasielev, skådespelare
2 Ingvar Carlsson, f d statsminister
3 Tom Malmquist, författare
4 Gloria Ray Karlmark, medborgarrättskämpe
5 Bianca och Tiffany Kronlöf, artister
6 Bertil Hult, företagsledare
7 Ove ”Doc Forest” Skog, tatuerare
8 Ulrika Rogland, expert nät-grooming, målsägarbiträde
9 Alexander ”The Mauler” Gustafsson, MMA-fighter
10 Malou von Sivers, programledare, journalist
11 Anders Kompass, FN-tjänsteman
12 Emil Jensen, artist, poet
13 Maj Sjöwall, författare
14 Elisabeth Tarras-Wahlberg, hovmarskalk, kommunikationsrådgivare
15 Sakine Madon, opinionsbildare, statsvetare
16 Markus Krunegård, artist
17 Marit Paulsen, politiker, författare
18 Mikael Karlsson, kompositör
19 Sven Hagströmer, finansman
20 Emilia Lind, student, Lyssnarnas Sommarvärd
21 Edward Blom, gastronom
22 Sara Mohammad, opinionsbildare
23 Carola Häggkvist, artist
24 Kim Källström, fotbollsspelare
25 Johan Holmsäter, hälsofilosof
26 Isabella Lundgren, jazzsångerska
27 Bert Karlsson, entreprenör
28 Johan Renck, regissör
29 Stina Stoor, författare
30 Lennart Bylock, industriman, företagsledare
31 Kikki Danielsson, artist

AUGUSTI
1 Iman Aldebe, kläddesigner
2 IJustWantToBeCool; Joel Adolphson, Victor Beer, Emil Beer, komiker
3 Parul Sharma, människorättsjurist
4 Siw Carlsson, komiker, skådespelare
5 Carolina Klüft, f.d. friidrottare, programledare
6 Magnus Uggla, artist
7 Anna Ternheim, artist
8 Alexander Bard, författare, filosof
9 Marianne Lindberg De Geer, konstnär
10 Janne Andersson, tillträdande förbundskapten herrlandslaget fotboll
11 Ida Sjöstedt, kläddesigner
12 Maja Hagerman, författare
13 José González, artist
14 Kerstin Ekman, författare
15 Angelica Ström, speciallärare, Katarina Taikons dotter
16 Hannah Akuffo, professor parasitologi
17 Maher Zain, artist
18 Per Andersson, komiker, skådespelare
19 Karin Bojs, vetenskapsjournalist, författare
20 Klas Östergren, författare
21 Silvana Imam, artist

Vilka ska ni lyssna på? Vilka hade ni velat haft med på listan?

Pratar ni om pengar?

juni 8, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Vardagsekonomi. Familjeekonomi. Budget. Debet. Kredit. Ekonomi. Pratar ni om pengar hemma? Har ni en budget? Eller är ni som de flesta andra och låter det bli lite som det blir och hoppas på det bästa? Kanske ryser ni bara ni tänker på budget?

Ni som följt mej ett tag vet att jag är sjukt ekonomisk, älskar att göra budget och har ett mantra som är: Det handlar inte om inkomster utan om utgifter. Det är så jag överlevt som ensamstående förälder och fortfarande lever efter idag. Hur skulle vi annars klara oss på en lön?

Redan när jag bodde hemma och hade mina första extrajobb var jag noga med att spara. När jag flyttat hemifrån vid 18-årsålder såg jag till att jag alltid hade minst 10 000 på mitt konto om något skulle hända eller jag helt enkelt hade lust att göra en resa. Hade jag inte 10 000 så jobbade och sparade tills jag hade det. Då hade jag redan köpt en lägenhet som jag betalade på och det var extra viktigt för mej att ha en buffert. Men de där 10 000 var inte ett sparande, utan en säkerhetspeng på mitt vanliga konto. Samtidigt sparade jag i ett fondsparande så mycket jag kunde.

Jag gillar pengar! Särskilt de som finns på ett konto där jag kan se dem växa. Å jag ser det lite som en sport att kunna spara så mycket som möjligt varje månad, för att sedan göra något jag verkligen längtat efter. Eller som nu när vi lägger undan så mycket vi bara kan för att kunna betala av huset helt och hållet. Vi kommer att vara helt skuldfria innan vi är 50 och det känns ganska kaxigt faktiskt.

Jag har precis varit på en väldigt intressant lunch med Joel Bladh som skrivit boken ”Bygg en förmögenhet”. Boken vänder sej främst till småbarnsföräldrar, men där finns många bra tips även för den som inte kommit dit än eller som är förbi småbarnsåren. Joels främsta tips är att fundera på var man vill vara om 5, 10, 20 år. Hur vill man att ekonomin ska se ut då? Och lägga upp en plan för hur man ska komma dit. Detta har han konkreta tips på i boken.

Jag som redan är förbi småbarnsåren och sedan länge planerat för en trygg ålderdom tycker att boken väcker tankar och är viktig särskilt för dem som kanske inte har någon koll alls. Det är många som överlåtit till sin partner att betala alla räkningar och som inte har en aning om hur mycket som kommer in och som går ut. Hur är det med er? Vet ni vad sophämtningen kostar? Eller hur mycket ni betalar för era försäkringar? Vad händer om ni helt plötsligt blir ensamma?

Jag har också velat vara en förebild för mina barn och hoppas att jag gett dem en sund syn på pengar. Som ensamstående har man ju egen makt i hemmet och ett nej är ett nej, det finns ingen annan förälder som sabbar genom att säga ja. Mina killar har fått tjäna sin egna pengar för att köpa sina egna grejer och det har de också gjort. Det säger väl en del när yngste sonen som 18-åring köper ett eget hus… något har tydligen gått in.

Att ha bott i Afrika är också en stor fördel, där blev man extra medveten om vad man verkligen behöver. Pengar att bo och äta för är viktigt, samt till eventuella mediciner och kläder på kroppen – allt annat är faktiskt en bonus. Att ha levt så var en bra erfarenhet när jag blev ensam med barnen och kanske ännu mer nu när jag behöver ta hand om min hälsa. Pengar är viktigt, men inte viktigare än hälsan!

Nu ska jag läsa Joels bok och se om det finns flera bra tips att spara pengar och sedan tänkte jag faktiskt lotta ut boken. Jag tror nämligen att det finns ganska många som behöver lite bättre koll på sin vardagsekonomi. Om inte annat så man kan spara pengar och följa med oss till Gambia nästa gång vi åker 🙂

Har du koll? Skull du vilja ha bättre koll? Kan ni spara något varje månad? Vad skulle du göra om du hade obegränsat med pengar?

Bästa presenten till Mamma!

maj 24, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Som ni vet så finns mitt hjärta i Afrika, jag lämnade det där på 90-talet. Jag hade drömt om att få åka till Afrika och 1/11 1990 blev drömmen verklighet. När jag såg Saharaöknen gå över i mangroveträsk överväldigades jag av enorma känslor. Jag var på väg hem! Inte kunde jag väl då drömma om att jag faktiskt skulle bo där…

26 år senare är intresset och engagemanget ännu större. Särskilt för Gambia förstås, men även för allt annat som händer på den stora elefantörat till kontinent. Någon jag skrivit mycket om är Denis Mukwege, läkaren som startat och driver Panzisjukhuet. Sjukhuset i Kongo som hjälper våldtagna och misshandlade kvinnor. Mukwege är nog moderna tiderns största hjälte och jag hoppas han får Fredspriset!

Han lagar trasiga underliv på kvinnor i alla åldrar, den mista bara något år… På Panzi kan man även föda sitt barn, men det kostar ca 150 kr vilket är en stor kostnad för den som inga pengar har. Barn föder man förstås hur fattig man än är, men i Kongo kan det vara förenat med livsfara. Därför kan du göra en stor insats för de fattigaste kvinnorna! Du kan nämligen köpa en förlossning och hjälp ett barn att komma till världen med läkare som står vid mammans sida under hela förlossningen. Barnet blir även kontrollerat och mamman får hjälp med eftervård. Snacka om att enkelt rädda två liv!

Den som kan se den här filmsnutten utan att beröras räcker upp en hand… ALLA kvinnor, oavsett land, ålder eller religion, vill föda sina barn tryggt och få hjälp om det händer barnet något. ALLA mammor vill sina barns bästa! Så är det bara! Ingen kan säga emot detta faktum!

Genom Läkarmissionen kan du via sms köpa en förlossning för 150 kr. Det är betydligt mera värt än den där blombuketten eller chokladasken som man vanligtvis köper. Vill man ge bort något mer fysiskt och skyndar sej kan man köpa Emma Israelssons halsband ”To Congo with Love”. Ett vackert smycke som räddar liv!

Tror ni inte att mamma skulle uppskatta att ge en kvinna och hennes barn en säker förlossning mer än en blomkvast? Tänk med hjärtat i år och rädda liv!

Varför är kvinnor så elaka?

maj 18, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

There is a special place in hell for woman who dont help other women. Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor. Så brukar min ganska nyfunna vän Annika säga så fort jag tackar henne för något hon hjälpt mej med.

Jag har funderat lite på uttrycket, just för att jag tycker det är så himla bra och för att jag blivit lite nyfiken på vart det kommer ifrån. Vad jag har förstått så var det Madeleine Albright som myntade uttrycket under en lunch för kvinnliga företagare och sedan använt det under åren.

Nu kan man ju tycka att alla ska hjälpa varandra, inte bara kvinnor. Och visst är det så! Men är det någonstans man ser elakheter, baktalande och krokben så är det mellan kvinnor. Självklart finns det mellan män också, men jag vågar påstå att det inte är lika vanligt bland män som bland kvinnor (ller också gör männen det snyggare, så det inte syns lika tydligt). Lyssna på Albrights ord och fundera på vad de verkligen säger och betyder.

Jag har själv varit utsatt för en massa skit och det har så gott som alltid varit kvinnor inblandade. Vad som triggat deras elakhet har jag ingen aning om. Redan som liten tyckte jag bättre om grabbarnas sällskap eftersom de körde med raka puckar och jag kände mej trygg med dem. Under åren har det varit mobbing på arbetsplatser, nättroll och puckon som ringt på nätterna. Alltid kvinnor.

Varför är kvinnor så elaka mot varandra? Handlar det om avundsjuka eller är elakheten medfödd? Ingen människa föds väl elak? Det är väl sånt man lär sej på vägen lixom… kanske vill man uppnå nånslags status genom att baktala någon annan. Kanske tror man att man kan vinna något genom att sänka någon annan. Vad vet jag.

Jag tror på att vara schysst! Mot alla! Självklart har även jag mina dåliga dagar, det har vi alla, men jag är inte medvetet elak bara för att vara elak. Jag har för länge sedan förstått att man vinner mer på att vara schysst och därför försöker jag att prata gott om, och stötta, de som är runt mej. Det kan dessutom vara ganska intressant att ifrågasätta andras skitsnack och se folks reaktion när man frågar hur det vet att det de säger är sant…

Så vad säger ni? Ska vi slå ett slag för snällhet och försöka vara lite schysstare mot varandra? Å när någon ber om er hjälp så hjälper ni till! Är det någon som inte vill hjälpa er eller säger något elakt om er eller någon annan så är det bara att citera Albright ”There is a special place in hell for woman who dont help other women”. Att hjälpas åt är ju så självklart! Å tänk så mycket trevligare världen skulle bli om vi alla hjälptes åt, var schyssta och stoppade elakheter och rykten.

Tack Annika för att du fick mej att tänk på det som faktiskt är så självklart! Nu sprider vi budskapet! Be nice!!!

Inte alls för mycket!

april 9, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag har hört många säga att Jonas Hallberg och Rickard Söderberg bara är för mycket! Tyck det då, men ni har inte förstått nånting!!! Jag har haft förmånen att träffa bägge två och kan bara säga att de är precis likadana i verkliga livet som de är på tv, precis lika hjärtliga och engagerade. Ska man nå fram med ett budskap så måste man nämligen oftast banka in det i folk! Det spelar ingen roll vilket ämnet är, man måste prata, prata, prata och prata ännu mer för att folk ska förstå. Igår gjorde folk tydligen det…

För första gången verkar folk runt omkring i vårt avlånga land förstå vad det är Rickard propagerar för. På flera ställen på facebook har jag sett statusar där folk skriver ”jag har haft lite svårt för Söderberg förut, men ikväll vann han mitt hjärta”. Igår verkade folk förstå att det enda Rickard gör är att ge av sitt hjärta och på så sätt försöker skapa en hjärtligare värld. Han sprider godhet vart han är, i vilket forum han än är och han ger av sej själv oavsett om man är värd det eller inte, oavsett om man är mottaglig eller ej.

Rickard Söderberg är genuint hjärtlig och en man med ett mycket stort hjärta! Jag fattar inte hur han orkar! Så mycket skit han får för sitt engagemang, hot och skällsord. Både han och hans man lever under skyddad identitet och har förmodligen ett helvete titt som tätt. Ändå ger har inte upp! Han fortsätter att sprida kärlek och jag är helt säker på att han lyckats förändra ganska många på vägen.

Jag vill likna Rickard Söderberg med Nelson Mandela och nu sätter väl merparten av er i halsen. Men han har något lika speciellt som Mandela hade och kommer förmodligen att fortsätta sin kamp hela livet precis som Mandela gjorde. Kampen för det goda! Kampen för rättvisan och människors lika värde. En kamp som vi alla borde engagera oss mer i.

Vi behöver människor som Jonas Hallberg och Rickard Söderberg. Människor som bjuder på sej själva, är äkta och aldrig ger upp! De tror på människa, något som många av oss andra slutat med eller kanske aldrig gjort. Jag undrar vad det är ni tycker är för mycket med Jonas och Rickard? hur kan de vara för mycket? För mycket glädje? Skratt? Eller för mycket kärlek? Jag fattar inte..

Jag vet bara att jag älskar de här två tokstollarna och är glad att ha gjort deras bekantskap. Två riktiga pärlor som är enormt underskattade i sina underbara personligheter. Fortsätta vara precis som ni är, någon gång vinner det goda. Hoppas jag.

Bara timmar kvar…

mars 31, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Nu är det faktiskt bara några timmar kvar, sen har vi avverkat ett av de stora hindren inför bröllopet. Om ingen klagar innan midnatt så har vi ett nytt efternamn! Eller ja… Martin har iaf ett och sen får jag det i sommar 🙂

Det här med namnet blev ett mycket större problem än vi kunde tro. Jag vill inte byta, utan ha samma namn som mina barn. Martin vill inte ha sitt namn eftersom det är utländskt och hindrar honom vid jobbsök, ingen kan varken uttala eller stava det osv. Så vi tänkte att han kunde ta mitt, men det fick han inte för den fd släkten. Namnet är ju inte mitt, utan det jag fick när jag gifte mej förra gången. Så tji fick vi och var tvugna att tänka om.

Att hitta ett helt nytt namn är skitsvårt! Det får inte likna något som redan finns, det får inte heller finnas som företagsnamn eller varumärke. Vi vill ha ett ganska kort namn, eftersom jag får dubbelnamn och man ska inte kunna säga var det kommer ifrån. Vi tänkte ut mängder med förslag, alla fanns redan. Så vi började titta i latinska ordböcker, ord på andra språk osv och i Gambia (förstås) hittade vi namnet som nu är aktuellt. Imorrn är det förhoppningsvis vårt!

Nästa vecka borde vi få beviset och då kan Martin skaffa nytt pass och körkort och när det är dax kan vi ta ut hindersprövning, personbevis och allt annat inför bröllopet. En stooor bit på vägen känns det som! Jag undrar om Martin insett att han bara har sitt ursprungsnamn inte ens en vecka till…?

Det tog 9 månader att få ordning på allt och det har varit många tårar av ren frustration på vägen. Men nu är vi nöjda. Vårt nya namn finns på ett av stamspråken i Gambia och betyder något som vi står för och tror på. Så det blev nog rätt bra till slut ändå, även om krånglet hade kunnat undvikas enkelt.

En pusselbit är snart på plats, bara 999 kvar…

Testade att bleka tänderna

mars 29, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Förra veckan var jag inbjuden av Diana till Total Hälsa för ett litet event om skönhet. Maria som driver Total Hälsa erbjuder en mängd olika behandlingar för hela kroppen;
ansiktsbehandlingar, massage, trådning, vaxning, Brasiliansk vaxning,
Permanent hårreducering och borttagning av röda kärl/pigmentfläckar med
Cellox 20 (IPL – ljuspulser), Omorphia 20 för reducering av fettdepåer
och celluliter, ögonfransförlängning, tandblekning, fraxium fusion
laserbehandling samt öronhåltagning. Här finns att välja på alltså!

När
vi står där med varsitt champagneglas i handen så säger Diana att en av
oss ska få göra en tandblekning direkt och att denna någon är jag! Så
det var bara att svepa glaset och ta plats i ”ägget”. Man sitter i en
stol som ser ut som ett ägg och sen får man tre behandlingar under en
lampa med olika blekningsgel a 7 minuter. Smileffect är en skonsam
tandblekning utan bieffekter som ilningar eller tandköttskador.
Blekningsgele med mindre än 0.1% väteperioxid aktiveras av LED-ljuset.
Resultatet är 2-9 nyanser vitare
tänder, jag har ingen aning om vart på skalan jag hamnade… men
tänderna blev mycket blankare!

Så medan de andra drack god champagne från Paul George och åt god mat från Mitas Mat
så satt jag där i ägget och fixade tänderna. När jag var färdig fick
jag också mumsa loss på godsakerna! Där fanns en glasnudelsallad som var
så fantastiskt god!

Jag är varken för- eller emot
skönhetsingrepp. Min åsikt är att var och en får bestämma själv. Jag har
ju gjort några medicinska behandlingar som vissa ser som lyxingrepp, bla min bröstförminskning har många haft mycket åsikter om. För att inte
tala om pannlyftet! Bröstförminskningen har förbättrat mitt liv totalt!
Jag har inte förrän efteråt förstått hur mycket det påverkat min hälsa
och dagliga livsföring. Det är inte lyx att få sova gott, att kunna röra
sej obehindrat och att slippa värk. Visst förbättrade pannlyftet mitt
utseende, jag ser inte lika trött ut. Men att jag inte längre är en
trafikfara är det inte många som tänker på… jag såg ju inte det jag
borde för att föra fram en bil! Vissa skönhetsingrepp kan alltså vara
även medicinska.

När jag var på salongen och
pratade med Maria frågade jag förstås lite om allt annat som hon gör.
Jag får ofta frågor från folk hur det känns att tex injicera eller slipa
hud. Jag har ingen aning eftersom jag inte gjort det. Så nu har jag
prata med Maria om att testa lite olika behandlingar. Inte för att visa
resultat, utan för att berätta hur det känns. Jag funderar på en
hudföryngrande behandling för att ta bort lite pigmentfläckar och något
som heter Omorphia som tar bort fettceller. Inte för att det är
medicinsk nödvändigt alltså, utan för att kunna berätta för er hur det
känns och bli snyggare 🙂

Hur känner du för såna här behandlingar? Vad har du gjort och vad kan du tänka dej att göra? Var går gränsen för dej?

Vi hittade knark på rummet!

mars 26, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

När vi är ute och åker kan tydligen vad som helst hända…

När vi kom fram till hotellet packade vi upp och skulle ta en tur i omgivningarna för att äta lunch. När Martin ska lägga in läsplattan, pass och lite annat i säkerhetsboxen hittar han en liten plastpåse. Det är växtrester kvar i påsen som han luktar på, sen ger han den till mej. Jag både ser och känner på doften att det är marijuana.

Jag har aldrig använt droger men tyvärr har jag varit kontakt med det och vet hur det doftar. Det här är ingen tvekan! Precis när jag inser det så inser jag också att vi inte kan kasta det i soppåsen. Om städerskan hittar det så kommer ju hotellet tro att det är vårt. Å nu har ju påsen våra fingeravtryck också…

Så vi går ner med påsen till receptionen och försöker så diskret som möjligt att prata med mannen som står där. Han tar förundrat påsen, luktar på den och vi ser direkt att även han vet vad det är. Han börjar slå på datorn för att se vem som hade rummet senast och säger att han ska prata med sin chef. Vi säger bara att vi inte vill ha något med saken att göra men att vi finns om någon behöver ställa frågor till oss osv.

Sen går vi vår runda på stan och glömmer bort det hela. Nu får vi se vad som händer. Man kan ju inte låta bli att undra vad som hade den hänt om detta varit i Thailand…

Bloggen fyller 10 år! Så mycket har hänt!

mars 23, 2016 Marlene Kommentarer 1 kommentar

Idag fyller bloggen 10 år! Hur mycket som helst har hänt under de här åren!

I mars 2006 blev jag nominerad till Riksdagen och startade bloggen ”Riksdagen nästa” som ett slags skyltfönster inifrån valrörelsen. Då låg jag på Expressen som pushade för sina bloggare och jag kom ganska snabbt upp i 800-900 läsare om dagen. En helt ok start alltså 🙂

Jag visste att jag inte skulle komma in i Riksdagen, men såg det som en rolig grej att berätta hur en valrörelse går till. Så bloggen bytte namn ganska snart efter valet, till Ensamma Mamman, och behöll de gamla läsarna samtidigt som det kom nya. Vi hade små bloggträffar med Expressens bloggare och jag fick en mängd nya bekanta som jag fortfarande har kontakt med.

Så kom Martin in i mitt liv och bloggen fick ett tilläggsnamn; Fd. Jag var ju inte ensam längre… så stängde Expressen sin bloggsida och jag hamnade här på Blogspot istället. Här stannar jag nog och namnet är numera så inarbetat att det inte går att byta. Läsarna hängde med i flytten och många har jag haft kontakt med sedan starten.

10 år. Mycket har hänt. Barnen har tagit studenten, skaffat körkort, jobb och flyttat hemifrån. Det har kommit i en hund och en sambo i hushållet. Jag har lämnat politiken och allt annat föreningsliv, nu är de träning och hälsa som gäller. Massor med resor har gjorts och mängder med nya bekanta har kommit till längs vägen. Du i Fokus har startats!

Ni har varit med till Egypten, Gambia, Tanzania, Zanzibar och en massa andra ställen. Tröstat mej vid dödsfall, sorg och nya diagnoser. Firat framgångar med oss både när det gäller mej, barnen och på senare tid även med Martin. Hjälpt mej att ta kloka beslut och gett mej en massa bra tips och råd. TACK!

För 10 år sedan var jag en ganska sliten tvåbarnsmamma och jag kände mej väldigt ensam. Idag är jag en betydligt gladare tvåbarnsmamma som har funnit kärleken och numera har sällskap i tv-soffan. Jag har fått en mängd diagnoser på vägen och gjort flera ingrepp och operationer. Jag har varit öppen med allt. Allt går att läsa här.

Inriktningen på bloggen har ändrat sej längst vägen, även om den alltid har varit personlig och handlat om mitt liv. När jag själv sökte för mina problem och inte hittade något att läsa bestämde jag mej för att skriva om allt så andra kunde hitta informationen som jag själv sökte. Å tydligen var det ett bra beslut. Jag får mängder med mail och kommentar från folk som vågat söka hjälp efter att ha läst bloggen. Det är det som får mej att fortsätta! Plus mitt dåliga minne… att ha bloggen som dagbok och kunna gå tillbaka i är jättepraktiskt.

Tack för att ni läser, lämnar kommentarer och engagerar er. Vi kör väl några år till? Å börjar med en ny resa, bröllopet och bröllopsresa. Kanske får ni vara med och uppleva barnbarn med tiden… vem vet 🙂

Vissa saker måste man göra…

mars 15, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Precis som många andra så tycker jag inte alls om att gå till tandläkaren. Jag avskyr det inte, men avstår helst. Förr gick jag hos en privat tandläkare vid Globen, vi var bägge ingifta i släkten kan man väl kanske säga. Så det blev en mer personlig relation än bara som tandläkare och patient.

Sen gick jag in i väggen, blev rejält sjuk och tänderna fick helt enkelt vänta på sin tur. Den kom när Martin flyttade in och vi bägge tog tag i tandhälsan samtidigt. Mina föräldrar har gått på Tandläkarhögskolan i många år och föreslog att vi skulle söka dit. Sagt och gjort, och vi hade turen att faktiskt få bli patienter där. Detta var början på en helrenovering av våra munnar för oss bägge. Martin hade en massa grejer att göra, det skulle både laga, dras ut och göras nya tänder. Jag hade mest ett infekterat tandkött, ett par hål och massor med tandsten.

Hos den ”vanliga” tandläkaren hade vi blivit ruinerade. Hos Tandläkarhögskolan tar varje besök minst tre timmar, men det kostar bara 150 kr. Många, många timmar senare hade vi friska munnar och kollas nu bara upp någon gång då och då och fixar det som behövs. Nu har min gamla tandläkare pensionerat sej och hoppar in som lärare på skolan då och då. Så nu träffas vi där istället 🙂

Min mun har aldrig varit riktigt frisk och tandstenen har alltid varit riklig och suttit stenhårt. Tills idag. Jag har slarvat med mina besök hos tandläkaren och inte varit där på en riktig behandling på kanske två år. Jag befarade det värsta och såg verkligen inte fram emot saltvattenblästern som skulle inta min mun. Den gör ont! Men så blev det inte. Idag när jag låg i stolen såg man iofs tandsten, men inte särskilt mycket. Kan alla mina upptäckta och numera behandlade sjukdomar ha med saken att göra? Nu får jag ju medicin och mår ganska bra, kan det påverka även tandhälsan? Klart man kan se i munnen att någon är sjuk, men kan man även se att personen i fråga blivit friskare? Ja, det ser ju ut så och väldigt glad för det är jag!

Tyvärr var min gamla tandläkare inte där idag, men jag hoppas att han är där nästa gång. Han måste ju bli sjukt imponerad! Han har ju lixom sett mej i alla skick, från sämsta tänkbara status fram till för kanske två år sedan. Jag känner ju att jag blir friskare dag för dag och det känns verkligen helt fantastiskt. Även om jag aldrig blir helt frisk, så är jag nöjd med allt som det är idag. Jag orkar inte riktigt som andra, men alldeles tillräckligt!

Tandläkarhögskolan är verkligen toppen! Otroligt trevliga och duktiga elever och riktigt proffsiga lärare. Eleven har man i 3-4 år, min är jättemysig och en kopia av Leila som bakar i tv. Hon tar hand om mej och varje moment besiktas av en lärare innan hon fortsätter. Allt är alltså helt säkert, trots att det är en elev under utbildning som har hand om en. Varje besök tar iofs sin lilla tid, men det är ganska trevligt och som sagt väldigt prisvärt.

Är ni nyfikna och vill ha en proffsig men lite billigare tandvård så kan ni googla på tandläkarhögskolan och leta upp var er närmaste finns. Där står det säkert hur man går till väga för att bli patient där. Vi är jättenöjda och hoppas kunna fortsätta där även i framtiden. De har hjälpt oss massor!

Det där med tänder är ju faktiskt ganska viktigt. Särskilt när man blir äldre. Man vill ju gärna ha tänder kvar att tugga med lixom… Hur är det för er? Har ni en tandläkare som ni gillar? Går ni dit regelbundet? Hur mår era munnar, egentligen???