Browsed by
Etikett: renoveringar

Det behöver inte bli så dyrt

Det behöver inte bli så dyrt

*** I samarbete med Sörmlandskök***

Bor man i eget hus så måste man renovera lite då och då. Oftast gör man en del innan eller precis när man flyttar in, men efter några år är det dax igen. Under mina 27 år i hus har jag renoverat både kök och badrum ett par gånger vardera. Såna där utrymmen som oftast blir väldigt kostsamma. Men det finns knep som håller ner kostnaden!

När det gäller köket gjorde vi den stora renoveringen när vi bott i huset 2-3 år. När vi flyttade in var det en halv bardisk, linoliumgolv och träpanel (fusk) på väggarna. Jag tror att ägaren innan ville ha nån slags ransch-stil som blev helt fel och var fruktansvärt ful. Så vi rev allt och fick ett ljust och funktionellt kök som vi var väldigt nöjda med.

När Martin flyttade in hade jag översvämning i köket och försäkringsbolaget hade rivit allt men återställde det som det varit. Men jag ville ha något annat, visste bara inte vad och hade inte några pengar heller. Så det fick bero lite… så kom vi på det! Vi målade över tapeten och bytte bara köksluckor och fick ett helt annat kök till en ganska liten peng.

Byta köksluckor gör man enkelt hos Sörmlandskök som kan hjälpa till hela vägen från idé till färdigt kök. Köket är en viktig plats i ett hem och det är viktigt att man trivs där. Att byta köksluckor är ett smidigare och billigare alternativ än att totalrenovera. Med rätt material, metoder och färger får köket en helt ny karaktär utan större ingrepp. Sörmlandskök skapar hållbara och väldesignade lösningar helt efter dina önskemål.

Det är kul med nytt, men det är också kul att inte behöva se tusenlapparna få vingar. Jag gillar smarta lösningar och detta är en smart lösning som dessutom är prisvärd, så man kan göra annat skoj för pengarna istället. Som att resa… ni vet ju att jag gillar det 🙂

Önskar mej en solstol

Önskar mej en solstol

*** I samarbete med Klubbkompis.se ***

Altanen på framsidan är färdig med nya utemöbler och allt, men jösses vilken jakt det är innan man hittar rätt. Nu är det dax för baksidan, där jag bestämt att det också blir ett praktiskt trädäck. Så nu drömmer jag om två riktigt snygga och bekväma solstolar.

Jag lever mitt liv i solen och försöker att vara ute så fort solen skiner och det är mer än 15 grader ute. Har jag bara fem minuter över så är det solstolen som gäller. På min baksidan är det sol fram till 13 ungefär och på framsidan resten av dagen. På framsidan har jag en bekväm solstol, men på baksidan fattas det en, eller två faktiskt, Martin vill ju också sitta där ibland. Alltså önskar vi ett par väldigt bekväma solstolar dit!

Å nu har jag hittat dem! På Klubbkompis.se finns Tennessee Däckstol som jag gillar. Tänk den med en tjock, mjuk madrass i nån fräsch färg, så skönt att ligga där och sola! Gärna med min snygga man brevid mej, hunden vid fötterna och en sötsliskig cocktail i handen. Så perfekt!

Klubbkompis Quality Outlet har ett brett utbud av billiga möbler för rum både inne och ute och i alla möjliga material. Här finns faktiskt nästan allt! Och till bra priser, fri frakt och snabb hemkörning! Allt det där som man vill ha när man till slut får tag på det man sökt ett tag. Jag hittade en massa kul grejer när jag var runt och tittade, bla så söta byråar i form av en liten koffert. Villhöver 🙂

Jag är skitdålig på att ta hand om mina utemöbler, så jag vill ha något som behöver minimalt med underhåll men ändå står emot väder och vind. Även detta har man tänkt på och skickar tom med det som behövs för att vårda möblerna. Så himla bra!

Just nu värker regnet ner och något trädäck har jag ju alltså inte än… men snart!

Kan knappt röra armarna

Kan knappt röra armarna

Motion och träning kan se ut på många olika sätt, man kan bla gå på gym eller ut och springa. Man kan också städa i trädgården, typ klippa drygt 10 meter häck. Jag kan knappt röra mej 🙂

I onsdagskväll började jag lite lätt att fixa i trädgården, Jag insåg att det skulle ta måååånga timmar och tänkte att jag kunde ju starta lite strax innan dagen var slut. I torsdags höll jag på hela dagen och tog i rejält! Jag klippte hela häcken, både in- ut och ovansida – snacka om att armarna var helt slut efteråt.

Eftersom man hotade med regn hela fredagen insåg jag att jag var tvungen att göra klart. Så det var bara att klippa rent i alla rabatter och köra iväg det jag kunde på en gång. Fyra säckar åkte till sopen under dagen på torsdagen. Under kvällen hjälpte Martin mej att göra färdigt, ytterligare fyra säckar ställdes i garaget.

På fredagen vaknade jag med armar som knappt gick att lyfta. Jag var helt slut! Bästa sättet att bli av med träningsvärk är att träna, så jag drog iväg till gymmet – men först packade jag in sopsäckarna i bilen och körde iväg med dem till sopen. Brevid mej på sopen tömde en kille sin bil, han hade bla två stolar i samma modell som möbeln vi köpte förra helgen. Dessa skulle han slänga! Nej, men nej, sa jag – inte slänga! Vill du ha dem, frågade han. Självklart ville jag det. Så det var bara att trycka in dem i bilen och tacka så hjärtligt.

Jag gjorde mitt pass på gymmet och armarna gick återigen att använda hyfsat. Väl hemma igen, drog jag igång gräsklipparen för att göra det allra sista. Sen var hela trädgården städad och fin igen. Djungeln var ett minne blott och de nya stolarna ställdes på plats på baksidan. Det blev såååå bra! Men där och då tog jag beslutet till ytterligare ett trädäck. Det kommer bli ett på baksidan också, gräsmattan kommer aldrig att växa bra där och vi kan sitta bekvämare på jämt underlag. Så nu får vi se när min privata snickare (pappa) får lust att hjälpa oss igen.

Det är lika skönt varje gång trädgården är nystädad, för det är ett sånt jäkla jobb. 2-3 gånger om året ska det göras och det är så tungt. Men nu är det klart! Och jag har nya stolar på baksidan, alldeles gratis.

Den enas skräp kan vara någon annans skatt – det stämmer verkligen 🙂

Det tog bara 26 år

Det tog bara 26 år

Jag flyttade in i mitt hus 30 dec 1992. Jag var 22 år gammal, gravid och mådde skitdåligt. Jag hade ingen bestämd inredningssmak då och det har jag nog inte nu heller…

Vi flyttade från en lägenhet på kanske 60 kvm till huset som är ungefär 100 kvm. Det behövdes möbler och vi fick en del av mina föräldrar samt köpt begagnat å de möblerna har stått där tills nu. Bland annat hörnskåp och ett jättestort linneskåp (det ni ser på bilden), som jag älskar! Det är så himla fint och sväljer mängder med grejer, tyvärr kanske…

Soffa hade dåvarande maken, jag fick en begagnad från mina föräldrar när vi skilde oss. Inte förrän när Martin flyttade in började grejerna långsamt att bytas ut mot sånt jag själv valde. Vi köpte ny soffa som många skulle få plats i och ny tv-bänk som passade soffan. Men det där stora skåpet har stått kvar. Ett skåp som absolut inte går att ta med den dagen vi flyttar till mindre igen, det är både för stort och tungt.

Åren har gått och jag har tittat efter något som kan ersätta skåpet. Redan 2013 skrev jag en blogg om det. Men jag har inte hittat något som duger… förrän nu! Jag ville ha en hyllmöbel som utgår från hörnet i vardagsrummet, men det har inte funnits någon smart och hyfsat snygg lösning. Så var jag på pressträff med IKEA för några veckor sedan och frågade om de hade någon idé om vad jag kunde göra. Då visade de mej en vinkel som man sätter under hyllorna man vill koppla ihop, så har man helt plötsligt ett hörnskåp! Helt vanliga Billy-hyllor gick nu att koppla ihop precis som jag ville och hade dessutom 20% rabatt!

Så i söndags åkte vi iväg till IKEA för att se hur vi skulle kunna göra. Vi kom hem med bilen fullastad av skåp, men tyvärr var alla dörrar slut. Martin skruvade hela söndageftermiddagen medan jag plockade ur de gamla skåpen. Snart var köksbordet fullt med grejer som ungarna ska få tittat igenom, som ska på loppis eller säljas på annons. Båda skåpen sattes ut till försäljning, de finns kvar om någon är intresserad. Hela måndagen gick också åt till att fortsätta rensa och ta ut skåpen i garaget.

Under tisdagen storstädade jag vardagsrummet samtidigt som jag höll superkoll på lagerstatusen på dörrarna till skåpen. Vi har en stor U-soffa som jag plockade isär och verkligen sanerade bit för bit. Det tog hela förmiddagen och jag var så nöjd när det allt väl var färdig. Men inga dörrar hade dykt upp…

Men på onsdagen kom de och jag kastade mej iväg till IKEA! Väl hemma igen började jag montera dörrar för glatta livet och det blev sååå bra. Men de sista två var för höga, så dem fick jag vänta med tills Martin hade tid på torsdagkvällen. Då blev äntligen allt färdigt. Det tog alltså 4,5 dag att ta bort det gamla, bygga ihop det nya och storstäda hela vardagsrummet. Helt sjukt! Men nu är det klart och jag är så nöjd!

Den nya hyllan funkar att ta med när vi flyttar till mindre. Den går ju att ta isär och även att komplettera. Nu är alla möbler i huset sånt som jag valt själv och allt som nu finns här går att ta med i en flytt. För mycket saker har vi fortfarande, det har väl alla? Men det blir färre och färre 🙂

Kanske något du borde kolla upp?

Kanske något du borde kolla upp?

För ungefär tre år sedan gick jag till ögonläkaren för att kolla upp min begynnande gråstarr som jag då blivit uppmärksammad på av en annan läkare. Väl hos Dr G fick jag veta att starren höll sej på mattan men att han absolut inte ville möta mej i trafiken. Jag fattade ingenting…

Dr G tittade på mej, verkligen granskade mej. ”Har du ont i huvudet?” ” Hur mycket ser du om jag gör så här?” Så höll han fast mitt huvud rakt fram och förde sin hand vid sidan om mitt huvud och bakåt. Det visade sej att min ögonlock hängde så pass mycket att jag faktiskt hade ett rejält synfältsbortfall som jag inte hade en aning om.

Dr G skickade mej på en synfältsundersökning som bekräftade hans misstankar. Jag såg nästan ingenting åt sidan om jag tittade rakt fram, ögonlocken täckte nästan hela min yttre ögonvrå. För att se något i ögonvrån, som folk gör, var jag tvungen att vända hela skallen åt det hållet. Jag såg heller ingenting ovanför skallen, eftersom ögonlocken tänkte halva pupillen. Å jag hade alltså inte märkt detta. Det hade kommit successivt under flera år och då vänjer man sej ju under tiden. Att jag fick rynka panna och vinkla huvudet lite för att se gav mej ont i huvudet, men jag hade ju inte kopplat ihop detta.

Det blev remiss till operation omgående, fick tom akuttid – vilket då innebar att det ändå skulle ta ungefär tre månader tills jag låg på operationsbordet. De flesta med hängande ögonlock får ett snitt under ögonbrynet, så tar man bort överflödig hud och syr ihop allt igen.  En ganska enkel operation. I mitt fall var det lite knepigare, mina ögonbryn låg nämligen på ögonlocket, de hade släppt total. Så jag fick mitt snitt i pannan, allt man markerat skars bort och ögonbrynen drogs på plats. På så sätt blev det ett pannlyft samtidigt och jag blev flera rynkor fattigare. Det är såna lyft man gör när man har massor med pengar och vill ha färre rynkor, jag fick detta bekostat av landstinget för att jag inte såg som jag borde och för att inte problemen skulle bli ännu värre. Man kan tydligen även få nackskador i längden…

Operationen tog kanske en dryg timme och dygnet efter är det värsta jag varit med om när det gäller smärta. Så ont har jag aldrig haft i hel mitt liv, vare sej före eller efter. Man hade ju lossat huden i pannan och det brände något så för j-igt så jag nästan fick panik. Inga smärtstillande hjälpte, utan det vara bara att ta det som fanns och sedan hoppas att tiden skulle gå snabbt. Jag satt med en ispåse över ögonen och led, men bara ett dygn – sen var det ok.

Stygnen bandagerades inte, man gör tydligen inte det. Så jag kammade över luggen och höll mej hemma så mycket jag kunde. 7 dagar senare togs stygnen bort och Dr G beundrade sitt verk, han var supernöjd och då var jag också det. Jag hade ögon! Jag såg pigg ut! Å ärren syntes nästan inte alls, idag syns det bara ett tunt streck över ena ögonbrynet och är inget man tänker på. Jag fick ett helt nytt utseende och såg dessutom väldigt mycket. Nu först insåg jag hur mycket jag missat och hur illa det kunde gått just i trafiken. Å huvudvärken försvann. HÄR kan du läsa allt om själva operationen, tiden efter och bild på när stygnen var tagna. Som ni ser får man inte noppa ögonbrynen före och inte förrän allt läkt efteråt. Buskigt värre…

Dr G bad mej att uppmärksamma mina vänner och bloggläsare på detta med just hängande ögonlock. Tycker ni att det hänger på ett sätt som det kanske inte gjort förr, så be om en synfältsundersökning. Det visar tydligt hur illa det är och är det tillräckligt illa så bekostas alltså operationen av landstinget. Det är ju för hälsans skull, man måste ju kunna se ordentligt! Många tror att detta bara gäller äldre personer, men jag var 45 – och jag är inte extremt tidig på något sätt. Men eftersom man inte vet att man kan få hjälp, så ber man heller inte om den.

Men det är rätt många där ute som har ont i skallen helt i onödan och är livsfarliga i trafiken. Så kolla upp det! Det är helt klart värt det! Fast det gör för j-a ont…

 

När pengarna tar slut…

När pengarna tar slut…

Just nu har jag lite pengapanik. Vi lever ju på bara en inkomst, det lilla jag får in är en bonus. Det har funkat bra i snart fyra år, men just nu är det lite kämpigt. Förra året hade vi flera större kostnader iom att vi bla målade huset mm. Förra veckan var vi tvungna att reparera bilen och installerade nytt larm, där gick nästan 30 000. Å det är inte slut med stora utgifter där…

Jag har jobbat och tjänat egna pengar sedan jag var 14 år. Redan då såg jag till att ha en större buffert, OM det skulle hända något. Jag jobbade häcken av mej, tjänade massor med pengar som jag sparade och åkte sedan på långa resor. När jag var 18 köpte jag en lägenhet och hyrde ut ett rum, så jag skulle få hyran betald. Jag har alltid varit väldigt pengamedveten.

Enda gången jag haft det kärvt ekonomiskt, var när jag var ensam med barnen och åkte på rejäla smällar med återbetalning av hela bostadsbidraget (pga att barnen fick pengar) samtidigt som det kom tre års fakturor från Vattenfall ( de hade ”glömt” att fakturera och jag hade ingen koll). Jag hade 28 öre på kontot och skulle ut med med nästan 50 000. Det var då jag frågade om Martin behövde hjälp i kassan och så blev vi tillsammans.

Jag kan väl inte säga att vi har det kärvt ekonomiskt just nu, men det är värre än vanligt och jag tycker inte om känslan. Vi har fortfarande en buffert, men den krymper alldeles för snabbt. Å nu har vi en större renovering på g, som är absolut nödvändig, som kommer att dra iväg 50 000 till… Vi har nästan inget lån kvar på huset, så alternativet är att höja det lite igen. Men jag vill helst inte ha några lån, så det undviker jag så långt det är möjligt. Detta gör att träpanelen som vi måste byta på garaget får vänta och även målningen av garaget får vänta. Vi som hade planerat att fixa allt med huset i år, för att sedan inte behöva göra något mer så länge vi bor här.

Jag har tom varit inne på att ställa in vår resa till Gambia, så jobbigt tycker jag att det är. Vi har redan ställt in midsommarfirandet på Öland i år. Vi tycker helt enkelt inte att vi har råd att lägga ut 3000-4000 för bensin och mat för att vara borta en vecka. Så vi stannar hemma och tar det lugnt istället. Öland får vänta till nästa år. Vi kommer heller inte att göra något särskilt eller åka bort på någon semester i sommar. Det får vänta tills i vinter. Vi kommer istället att stå på loppis så mycket vi kan, tills alla grejer är slut här hemma. Det borde iaf ge lite pengar… Det blir eventuellt lite fler samarbeten här på bloggen också, redan nu har det varit en del – hoppas det är ok med er.

Vi är inte panka, det är inte så illa – men pengarna går just nu ut i en snabbare takt än de kommer in. Å det gillar jag inte! Ett sparande ska öka, tills man gör det man tänkt, inte minska. Jag behöver ha en hyfsad buffert för att jag ska må bra, jag har trots allt ett hus där alla möjliga dyra grejer kan gå sönder. Värmepannan är från 1984 och kan gå sönder vilken dag som helst, då måste det åtgärdas direkt – inte om några månader. En kostnad på ca 30 000.

Så nu sparar vi så mycket vi kan. Martin jobbar heltid och drar förstås in mest. Jag har några samarbeten och bidrar med några kronor varje månad, vilket är mer än på flera år. Klädinköp och annan ”lyx” får vänta tills vi är helt på fötterna igen. Vi kommer att åka till Gambia, men andra privata resor får vänta. Det är absolut inte synd om oss, vi har bara inte det utrymmet ekonomiskt som vi blivit vana vid. Snart är vi nog där igen.

 

Sex år sedan första operationen

Sex år sedan första operationen

För sju år sedan påbörjades utredningen av hela min kropp, för sex år sedan gjorde jag första operationen för att få ett friskare och bättre liv. Efter det blev det minst en operation om året de följande tre år åren… Herregud så mycket som hänt sedan dess!

Allt började alltså med att jag kände mej totalt ur gängorna. Jag var sjukligt trött, frös konstant, gick upp i vikt och en massa annat. Prover visade att jag hade en inflammation i hela kroppen och att jag hade både fibromyalgi, hypotyreos och en sömnstörning. Det var många trådar att ta tag i för att må bättre kan man väl säga.

Ett av problemen som jag behövde hjälp med var enorma blödningar drygt en vecka i månaden. Det var så där så jag bara kände hur det rann och fick byta kläder, jag klarade knappt att sitta på jobbet såna dagar. Vita byxor och oplanerat strandhäng var oftast helt otänkbart. Så jag googlade och hittade en metod som heter Novasure och visade min läkare. Metoden går ut på att man bränner slemhinnorna i livmodern under 90 sekunder. Utan slemhinnor blir det knappt någon blödning, me like! Detta ville jag göra! Läkaren hade aldrig hört talas om detta tidigare, men skickade remiss till närmaste kvinnoklinik. Inom ett par veckor hade jag tid och där hade man hört tals om det, men tyckte att jag skulle ha hormonspiral istället. Jag vägrade och fick min remiss till operation.

På Södertälje sjukhus kvinnoklinik fick jag träffa världens trevligaste och proffsigaste läkare som sa att ingreppet var ovanligt just eftersom gynekologer och barnmorskor varken informerar om det eller rekommenderar det. Men det är i princip ofarligt och funkar det så funkar det väldigt bra! Hon ville att jag skulle rekommendera det till typ alla, så det har jag gjort. Och för mej funkade det! Sedan operationen har jag haft minimal blödningar, knappt några alls och det har varit en befrielse. Tyvärr har det inte varit samma goda resultat för vänner som gjort det. Man får testa helt enkelt.

Jag resonerar som så att varför ha mens om man inte behöver? Framför allt; varför har störtblödningar när det går att göra något åt det? Är man färdig med barnafödandet så finns det ju ingen anledning att ha mensen kvar och då kan man iofs ha spiral – men jag vill inte ha saker i min kropp och svarar dåligt på hormoner. Dessutom är maken steriliserad, så jag behövde inget preventivmedel heller. Vill man så kan man sterilisera sej i samband med ingreppet så har man fixat det med.

Att slippa blödningar är en fröjd! Man behöver inte hålla reda på tid i månaden, mensvärk och kläder och sängkläder blir inte längre förstörda. Jag är fri!!! Hela jag mår så otroligt mycket bättre och detta var ändå bara ett litet ingrepp på vägen… detta var bara början  🙂

Ni kan läsa mer om Novasure HÄR.

Helvetesveckan är äntligen över!

Helvetesveckan är äntligen över!

Som jag bävat för den här veckan! Jag visste att det skulle bli problem, frågan var bara i viken form och hur stora… så när vi fick översvämning för två veckor sedan var jag inte ens förvånad. Det var lixom väntat. Översvämningen var ett resultat av det förberedande jobbet som skulle gå av stapeln med början i måndags.

I söndags for jag runt som en galning för att städa undan allt som eventuellt kunde dra åt sej lukt. All tvätt tvättades, textilier plockades undan osv. Martin packade ihop sina övernattningsgrejer och vi planerade för en vecka hos mina föräldrar. Pälsbollen fattade ingenting.

En toa- och duschvagn var redan på plats och nycklar hade delats ut. Jag tog emot en för säkerhets skull, men jag tänkte INTE gå dit! Det där med offentliga toaletter är inte riktigt min grej. Sömnen var riktigt kass natten till måndag, så jag var mer död än levande när jag klev upp extra tidigt för att hinna gå på toa, äta frukost och göra alla morgonbestyr som innehåller vatten, innan hantverkarna kom och stängde av allt.

Det stod 7.30 på lappen, men jag fick ha mitt vatten kvar någon timme till. Sen dundrade de in i huset, förseglade alla toaletter, kranar och avlopp och stängde av alltsammans. Nu hade vi ett torftigare liv än när jag bodde i Gambia, där hade jag iaf en vattentoalett, iofs utan fungerande vatten – men den hade avlopp och gick alltså att spola för hand. Vatten går nästan alltid att fixa, avlopp är värre att vara utan.

Så jag packade ihop resten, stoppade in hunden i bilen och flyttade in hos mina föräldrar. Man ska inte flytta hem som vuxen. Föräldrarna rymde till vårt ställe på Öland, så vi slapp gå varandra på nerverna. Det är verkligen inte roligt att tvingas hemifrån, eller tvingas… det gjorde vi väl kanske inte – men den doft som uppstod i huset är inget man ska sova i om man vill må bra. Å jag har astma, så det var inte mycket att välja på.

De andra grannarna fick tillbaka sitt vatten och avlopp redan på onsdagen, men pga vår vattenläcka dröjde det lite till för oss. Rören skulle lagas en extra gång och kollas extra noga, det får vi väl iofs tacka för. Så vid lunch på torsdagen vart allt tillbaka för oss också, då var renoveringen färdig, nu är det bara fläktar som ska torka upp allt vatten. Så medan våra grannar hade sina 3-4 dagar av stök, har vi haft två veckor innan och nu kanske en månad till innan allt är över för oss. Veckan jag bävat för blev alltså lite längre än den skulle och min oro var befogad.

När vi väl fick komma hem igen och sova i vår egna säng var det ljuvligt! Jag sov som en stock första natten och var alldeles lycklig när jag vaknade och insåg att det var över. Sedan vi kom hem har allt gått i 180, så vi har inte riktigt hunnit njuta av lugnet än – men imorrn har vi planerat en hel dag hemma och bara ligga i soffan och mysa. Nu är skiten gjord, helvetesveckan är över och vi kan andas ut. Visst har vi vatten i halva källaren, men det är ingenting mot att vara utan vatten och avlopp helt och hållet. I Afrika är det en sak – här hemma en heeeelt annan!

Nu kan vi tänka på annat igen, så skönt!

Målet med viktkampen

Målet med viktkampen

Nu är det tre år sedan jag äntligen fick inkassera vinsten av viktkampen. Belöningen som var värd att kämpa för och som faktiskt förändrade och förbättrade hela mitt liv. Jag har gjort en mängd ingrepp på vägen till ett friskare och mer hälsosamt liv, men bröstförminskningen förändrade allt!

Jag är 156 cm lång och då är det inte meningen att man ska bära runt på en E-kupa. Det är tungt, man får värk i rygg och nacke, ligger man på mage blir det uppförsbacke, det skumpar smärtsamt när man springer, man kvävs nästan vid vissa yogaövningar, kläder sitter fult och man får en mängd mysko kommentarer om sitt utseende. Jag kan faktiskt inte hitta en enda positiv grej med att ha stora bröst.

Ända sedan jag var i tonåren har jag velat minska dem, men kom inte till skott förrän barnen var några år gamla. För att göra en bröstförminskning via landstinget krävs en viss storlek, ett visst häng, betydande problem och max bmi 25. Jag låg lite över och detta blev min morot att bli normalviktig. För att gå ner i vikt behöver man ett mål, för det flesta är detta att gifta sej eller bli gravida – för mej var det en C-kupa. Detta blev senare ett delmål, eftersom det stora målet egentligen var att kunna röra mej och bli hälsosam, så frisk som möjligt och den piggaste pensionären jag kan bli när jag kommer dit om några år.

Jag skrev in mej på Viktväktarna i augusti 2000, det skulle ta många, långa år innan jag äntligen låg stabilt under bmi 25. Jag gick ner, blev sjuk och gick upp, gick ner igen och så höll det på. Jag kom ner till bmi 25,5-26 men det var svårt att komma till 25 och gärna under det. Men jag gav inte upp! Hösten 2013 var jag stabil, då hade min läkare hittade vad som felade – jag fick medicin och kunde äntligen komma ner under 25 och stanna där. I december fick jag träffa koordinatorn på bröstcentrum och blev godkänd! Jag som aldrig blir nervös var ett totalt nervvrak innan besöket och packade sedan ihop utanför hissarna när allt var klart. Jag var godkänd! Äntligen skulle det ske!

Det är en ganska stor operation, men jag var inte det minsta nervös. Det enda som betydde något var att bli av med tyngden och få börja mitt nya liv. 29 augusti 2014 var det dax! Jag var helt lugn och väldigt förväntansfull innan operationen. Å när jag vaknade efter en massa timmar var jag bara lycklig. Det gjorde inte ett dugg ont, jag mådde toppen! Självklart slet jag av mej täcket för att titta och även om det var bandage och svullet så kunde jag se skillnaden. 7,4 hekto hade tagits bort och för mej symboliserar de där 7,4 hektona mitt nya liv.

Första löpturen var en befrielse! Att kunna röra sej precis hur jag vill, ha vilka kläder jag vill, slippa äckliga kommentarer och sova gott är värt precis allt! Ju längre tiden går desto mer inser jag hur mycket brösten begränsade mej och vilken skillnad det är idag. Jag ser mina fötter och kan se när jag knyter skorna! Jag kan ha trekantsbikini och behöver inte ha behå med tjocka axelband som skär in i huden, jag behöver inte ha behå alls om jag inte vill! Visst blev jag smal och ser smalare ut även idag när jag trots allt gått upp lite i vikt, men det handlar inte om det – det handlar om hälsa!

En bröstföminskning är inget lyxoperation som vissa påstår. Operationen gav mej ett helt nytt, aktivt och friskare liv. Jag mår tusen gånger bättre än förr! Jag känner det i hela kroppen och i nästan alla situationer. De som känner mej ser det på mej. Å jag vet att det är många som lider i det tysta och som funderar… mitt råd till er är att först och främst gå ner i vikt. Det kan ju hända att brösten blir mindre av viktminskningen, mina blev det inte. När ni ligger under bmi25 ber ni husläkaren om remiss. Operationen är det minsta problemet, det är vägen dit som är svår och lång. Men ni kommer inte att ångra er! Vill ni läsa mer om operationen och vägen dit, så klicka eller sök på bröstförminskning – så hittar ni alla inlägg och bilder.

Jag är så glad att jag tog tag i detta och tacksam för att sjukvården hjälpte mej. Jag mår så mycket bättre! Grattis min fina C-kupa och mitt aktiva och friskare liv 🙂

Hjälp! Jag är väderapp-beroende!

Hjälp! Jag är väderapp-beroende!

Hur ofta kollar du någon av alla väderappar? Jag antar att de flesta av oss kollar in någon väderapp någon gång i veckan och kanske tom varje dag nu på sommaren. Men vad sägs om flera appar och flera gånger om dagen? Är det fler än jag som är så? Men i mitt fall finns det faktiskt en anledning…

Vi målar hus! Då är väder en ganska viktig detalj kan man väl säga. Å just nu är vädret ganska knepigt när man står mitt i en målning. När målartjejerna var här i maj var vädret så fint så fint… och vi kunde ju måla halva huset i kristihimmelhelgen – sen kom regnet och ännu mer regn… å så fort vi haft tid att måla så har det regnat!

Nu tänkte vi att midsommarhelgen skulle gå till målning så att resten av huset kunde fixas klart. Jo tjena! Tvättning och första strykningen av en vägg gick hyfsat, sen började eländet. Vi målade väggen en andra gång och sen öppnade sej himlen och regnet öste ner. Vattenbaserad färg – vattenfärg alltså! Jag skickade Mayday till målaren på messenger och frågade om färgen skulle trilla av, men hon lugnade mej och sa att det ”nog” skulle sitta kvar. Allt torkade upp och färgen satt tack och lov kvar, vi målade lite till och helt plötsligt öppnade sej himlen igen. Å så höll det på, tills vi gav upp. Jag hade haft stenkoll på tre olika väderappar säkert hundra gånger under dagen som visat att det inte skulle bli något regn!!!

Så här står vi med ett hus som verkar vara omöjligt att måla klart. Så fort jag ens tänkt tanken eller bara tittat på burken med målarfärg så har molnen tornat upp sej. När solen sken som bäst igår gick jag ut med hunden och direkt kom stora svarta moln och strax började det både blixtra och dundra och sen kom ösregnet igen. Hunden och jag sprang hem. När det blev för sent för att ta fram allt arbetsmaterial sken solen vackert förstås.

Jag har självklart stenkoll på apparna och nu är det utlovat sol och inte en gnutta regn de närmaste två  dagarna, sen ska det regna fyra hela dygn igen. Så idag är det jag som målar tills jag är klar! Även om det så ska innebära att jag får jobba till imorrn i ett svep, för nu ska huset bli klart! Torktider ignoreras just nu helt och hållet. Snacket om ”det finns inget dåligt väder… ” funkar inte riktigt i min värld just nu. Det finns visst dåligt väder, särskilt när man målar hus! Å jag bryr mej inte om grundvattennivåerna heller för ögonblicket… jag vill bara ha uppehåll tillräckligt länge för att måla klart! Helst tre fina dagar när Martin även är ledig, men så lär det inte bli…

Så ja, jag är ganska väderapp-beroende och kommer nog vara det tills huset är klart. Sen behöver jag eventuellt lite avgiftning innan jag kan återgå till att bara kolla varje morgon eller så… kanske två gånger om dagen under sommaren, man vill ju ha gärna ha koll på läget och kunna planera för solstolen  🙂

 Kollar ni vädret varje dag eller kanske flera gången om dagen? Vilken app använder ni? Brukar den stämma?