Stygnen är borta – så här blev det!

Stygnen är borta – så här blev det!

Före

Här kommer ett inlägg om ALLT om min ögonlocksoperation, ögonlocksplastik, pannlyft… kalla det vad ni vill. All den info som jag själv letade efter innan jag skulle opereras, men aldrig hittade. Det är säkert fler som undrar hur ingreppet går till, hur ont det gör, hur resultatet blir osv. Alltså ska jag försöka berätta så utförligt som jag bara kan, så att allt är glasklart för den som vill och behöver veta.

Jag tyckte väl iofs att ögonlocken hängde, särskilt som den ögonskugga jag ibland hade inte syntes alls… men det var väl inget större problem lixom? Visst fick jag titta under lugg för att se nåt, jag hade skav av ögonfransarnas rötter in i ögonen och visst skymdes väl sikten lite… men att det var så illa som det var och att jag faktiskt kunde få hjälp med det hade jag ingen aning om.

Direkt efter operation

Hur som helst så fick jag tipset att kolla upp mina ögonlock och bad därför om en remiss av min husläkare. Jag blev kallad till en synfältsundersökning där jag fick slappna av pannan så mycket jag kunde och sen skulle jag titta på en massa lampor och trycka på en knapp varje gång en lampa lyste. Sen fick jag göra om testet med ögonlocken upptejpade där de egentligen ska sitta och det var då jag insåg hur lite jag såg. Jag hade missat mängder med lampor i den första omgången och förstod att jag faktiskt skulle få svårt att köra bil och i värsta fall förlora körkortet om jag inte gjorde något åt detta.

24 timmar efter op

Sen började väntan på en operationstid, det tog ganska precis 3 månader och en väldans massa tjat. Förra tisdagen var det dax. Ögonläkaren började med att rita och mäta i pannan hur han skulle skära och sen fick jag mängder med bedövningssprutor. Jag tror att jag slutade räkna nånstans vid 20… När bedövningen satt där den skulle började han lossa hundfliken som skulle bort över det vänstra ögonlocket. Direkt när första ögat var färdig kändes det en otrolig skillnad. Ögat var lätt och ville gärna vara öppet, till skillnad från innan då det var tungt och bara ville blunda. Efter ungefär två timmar var båda ögonen fixade och det var bara att gå hem och läka.

48 timmar efter op

Av operationen kände jag inte ett enda dugg från det att bedövningen satt där den skulle, men sen… när bedövningen släppte JÄKLAR va ont det gjorde! Pannan gick inte att röra, det bultade och värkte ända in i pannbenet. Jag åt citodon utan hjälp, mina superalvedon (extra starka) plus en ipren hjälpte bättre. Mängder med is i en liten påse hjälpte också för stunden. Så det tog jag för att få sova lite och dagen efter var allt mycket bättre!

3 dagar efter op

Dagen efter operation var pannan rejält svullen och ögonlocken skiftade i rödlila. Andra dagen var pannan lite mindre svullen med ögonlocken var kanonstora. Tredje dagen var ögonlocken bättre men då hade svullnaden trillat ner under ögonen istället. Men jag slapp blåtirorna som vi var rätt säkra på att jag skulle få eftersom jag blödde så mycket under operationen. Här brevid ser ni bilder dag för dag hur allt förändrades, klickar ni på dem så blir de större. Fortfarande gick det åt en himla massa is för att lindra både värk, svullnad och klåda.

4 dagar efter op

Igår, 5 dagar efter operation såg jag nästan normal ut och tog bara en alvedon på morgonen. Fortfarande dunkar såren när jag går, så promenader har jag inte gett mej på än. Med lite mascara så kan man nästan inte se att jag gjort nåt, förutom stygnen i pannan alltså. Sedan operationen har jag inte haft känning av några ögonfransar som skavt i ögat eller den där tyngden över ögat som förut alltid gjorde att jag nästan alltid tog av mej glasögonen och blundade. Jätteskönt!

Idag, utan stygn

Och idag tog jag alltså bort stygnen! Jag har varit i solen massor de här dagarna, men skyddat ögonen med både solglasögon och keps. Så pannan är helt vit medan resten av kroppen är brun, men det ser ju ingen eftersom jag fortfarande ska ha keps för att skydda ärren ett bra tag framöver. Typ resten av sommaren och den där löpningen kan jag glömma ett tag till… Jag ska inte göra något som påverkar ögonbrynen på ganska länge, så det gäller att låta bli att tex nysa. OM jag får för mej att nysa ska jag hålla i hela ansiktet för att hålla ögonbrynen på plats.

Kan jag rekommendera detta till andra? Absolut! Bara man är medveten om att det kan göra jäkligt ont och att man inte får ligga ner och sova de första 2-3 dygnen. Den vanligaste ögonlocksoperationen görs genom att lägga ett snitt under ögonbrynen, den kostar ca 20 000 kr. Den operationen som jag gjorde är inte lika vanlig och lite knepigare, den kostar ca 40 000 kr. Om man gör det privat alltså. Jag hade så stort synfältsbortfall att jag blev godkänd att göra min operation via landstinget och betalade alltså bara en patientavgift, vilket säkert sticker i ögonen på en och annan. Men det var inte jag som godkände mej, det var faktiskt en läkare! Jag hade ingen aning om att mina problem var så stora som de faktiskt var förrän jag hade gjort den där synfältsundersökningen, något som läkaren tydligen såg direkt.

Lite skillnad va?

Jag är så troligt glad att ha detta gjort! Det har gjort riktigt jäkla skitont, men det var det värt! Jag ser! Ögonen är lätta och jag känner mej mycket piggare. Jag har en naturlig hållning på huvudet när jag ser rakt fram och behöver inte böja huvudet bakåt och se snorkig ut för att se något. För mej var det absolut ingen lyxoperation. Jag känner redan i huvud och nacke vilken skillnad det är och hur konstigt jag varit tvungen att hålla huvudet för att se allt jag behövt och ändå alltså missat massor. Nu ska jag bara ta hand om mina ärr så att de läker fint, så kommer de snart inte att synas alls. Å andra sidan bryr jag mej inte så mycket om att de syns, det viktiga är ju att jag ser. Om 3 månader ska jag på återbesök, så får vi se om Doktor G tycker att jag har skött mej  🙂

Så om du känner att dina ögon är tunga, att du hela tiden får in ögonfransar i ögonen och att det skaver, att mörkerkörning är ett allt större problem mm – be om remiss för att åtminstone kolla upp saken. Det kan ju faktiskt vara så att du inte ser det du behöver. Det är INGEN lyxoperation, särskilt inte om du har lika stora synfältsbortfall som jag hade. Det här är min berättelse, vad jag vet den enda som finns om detta… hoppas det kan hjälpa någon. Tack Doktor G för att du hjälpte mej!

One thought on “Stygnen är borta – så här blev det!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *