Snart flyger jag igen! -

Snart flyger jag igen!

mars 11, 2018 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Ni vet ju att jag älskar att resa och trivs bäst på resande fot. Nu har jag varit hemma i snart två månader sedan senaste resan och nu är det äntligen dax igen! Om en dryg vecka är jag uppe i luften igen 🙂

Själva resan är väl inget jag brukar se fram emot, alltså transporten eller vad man ska kalla det. Jag tycker det är ganska tråkigt att både flyga, åka tåg och buss. Jag skulle gärna göra som Harry Potter och transportera mej mellan destinationerna. Vi har en timme att göra bara till Arlanda. Sen tar det lika lång tid att checka in och gå igenom säkerhetskontrollen mm. Det hade jag gärna sluppit.

Det häftigaste när man reser är att komma fram, särskilt när man flyger till ett varmt ställe. Den där första känslan när man kliver ur flygplanet och värmen slår emot en. Det är så härligt! Den känslan får jag tyvärr inte vid nästa resa. Jag ska nämligen åka till England och i mars är det inte mycket varm sol som slår emot en direkt… man får ju faktiskt inte gå ur på plattan heller, utan går direkt in i terminalen.

England i mars kan innebära en hel del regn och ganska tråkigt väder. Vi landar i London och fortsätter med tåget till Hastings där vi bla ska besöka ett slott och en vingård. En vingård i mars… jag lär knappast se några druvklasar… lite synd men säkert jätteintressant ändå. Jag visste inte ens att det fanns vingårdar i England, men nu när jag kollat runt lite har jag förstått att det finns flera och att vinet är riktigt bra. Så det blir säkert ett gott besök 🙂

Jag gillar England, särskilt den engelska landsbygden. Resan till Stratford Upon Avon förra våren var helt fantastisk och jag skulle gärna åka dit igen. Då besökte vi Warwick Castle, den här gången ska vi till ett annat slott som faktiskt är stängt för säsongen och öppnar bara för oss. Jättespännande! Det ska bli en väldigt rolig resa!

Så nästa måndag kl 07.05 lyfter flyget från Arlanda, vilket är lite knepigt när man bor i förorten som jag… jag hinner inte med flyget ens om jag tar första pendeltåget på morgonen. Ska jag åka kommunalt får jag ta nattbussen vid 3.30… Alternativet stod mellan en hotellnatt eller taxi, men då sa pappa att han kör mej till centralen så kan jag ta Arlanda Express. Ytterligare en anledning att flytta…

Ett så tidigt flyg innebär följaktligen en väldigt tidig morgon, så hur jag ska orka resten av dagen har jag faktiskt ingen aning om. Såna här resor innebär oftast väldigt långa dagar, så vi är förmodligen inte på rummet förrän ganska sent på kvällen. Men men, det blir som det blir. Vi är bara fyra stycken som åker och det är ett bra gäng, så det blir nog bra. Får försöka sova en kortis på flyget och tåget.

Detta är alltså första resan för i år, det ligger fler på planeringsstadiet, men bara Kroatien i oktober är klart. Jag ska tillbaka till VM i Olivplockning och Martin ska följa med! Då blir det nog lite varmare än denna resa. Men vem vet? Hastings kanske bjuder på härligt vårväder, jag håller tummarna!

Har du någon resa inplanerad?

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

Africa Showcase – varför åka till Afrika?

mars 3, 2018 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Som ni vet så bor Afrika i mitt hjärta. Många frågar vad Afrika har att erbjuda, om det inte är farligt, var man ska åka och vad man ska se. Nu ska det poängteras att Afrika är väldigt stort och inte är ett eget land, utan en himla massa länder. Det blev jag återigen medveten om i torsdags när jag var på Africa Showcase.

Jag tror att det är 55 länder i Afrika, jag har varit i fler än många andra och ändå har jag bara sett en bråkdel. Eventet var mest för resesäljare men även ett par journalister var inbjudna, där var ungefär 20 utställare. Inte 20 länder, utan 20 turistbyråer, hotellkedjor, safariarrangörer mm. Närmare bestämt 13 länder representerades, bla Sydafrika, Kenya, Tanzania, Etiopien, Namibia och Mauritius. Jag har länge haft en dröm om Namibia, den kanske kan bli verklighet nu…

Vad är grejen med Afrika? Det finns massor med bra grejer, lite olika förstås beroende på vilket land man besöker. Men i stort kan man säga att det knappt är något tidsskillnad mot Sverige, var man än är. Det kan röra sej om ett par timmar i skillnad, vilket gör det mycket enklare både när man kommer dit och hem. Att jobba dagen efter hemresa är inget problem alls! Det är en het värme istället för värmen i Asien som ofta är fuktig. 99%-ig regngaranti under våra vintermånader, när vi verkligen inte vill ha regn. Sol året om! Dessutom är maten väldigt god, människorna öppna, nyfikna och trevliga och naturen omväxlande och helt fantastiskt. För att inte tala om djurlivet förstås!

Men allt beror ju på vilket av Afrikas länder som man väljer att besöka. Att Tunisien, Marocko och Egypten faktiskt är afrikanska länder kan vara lätt att glömma bort. Det är först när man kommer lite längre ner och närmar sej Senegal och Etiopien som man börja prata om det ”verkliga” Afrika. Öarna Kap Verde, Mauritius och Seychellerna hör också till Afrika,vilket man kanske inte heller tänker på. Länderna är väldigt olika och har förstås olika saker att bjuda på.

Gambia är helt olikt Tanzania, Kap Verde är helt olikt Seychellerna – både när det gäller kultur och natur. Det gemensamma är färgerna, värmen och alla härliga människor. Just färgerna lockar mej, den röda jorden och de härligt klara färgerna överallt i naturen. Blommorna är vackrare och större, kryddorna mer färgrika och smakar mer. Folk klär sej i mer färg än på många andra platser i världen. Att fota är en dröm, inga filter behövs!

Jag har besökt bla Gambia, Egypten, Tanzania, Seychellerna och Zanzibar och är otroligt nöjd med det jag hittills sett. Men när jag var liten hörde jag talas om Namibia och blev enormt fascinerad. På Africa Showcase fick jag kontakt med Tangeni, en av representanterna därifrån och jag bara kände att jag måste verkligen åka dit! Tengeni bor i Nambia och berättade med passion om sitt land och visade otroliga bilder! Nu drar det väldigt mycket i restarmen ska jag erkänna.

Sydafrika är ett land man ska besöka iaf en gång i livet om man gillar att resa. Tycker jag alltså. Å jag har ju inte gjort det än! När Dana från motsvarigheten till vårt turistråd hörde detta höll hon på att trilla av stolen och började genast planera en resa åt oss. Så nu måste vi ju åka dit! Men där finns såååå mycket att se! Sydafrika är stort! Självklart måste man ju se Godahoppsudden och Kapstaden, åka på safari i Krugerparken och besöka någon vingård. Dana sa att man behöver minst 10 dagar för att se alla ”måsten”, jag tror henne… man behöver säkert flera resor till och med…

Så nu är det bara att kolla almanackan, plånboken och Kenya Airways flygrutter. De flyger nämligen nästan överallt i Afrika och är ett av de enklaste sätten att ta sej till Afrika från Sverige – ja nästan över hela världen faktiskt. De har knutpunkten i Nairobi, där man tar sej överallt ifrån.

Jag vet att jag låter lite galen just nu, men att resa är ju det bästa som finns och Afrika är helt fantastiskt! Har ni varit i något av Afrikas länder? Var skulle ni vilja åka?

Trerättersmeny med lakritsinslag!

februari 28, 2018 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Ni som hängt med mej ett tag vet att jag älskar lakrits. Det handlar inte om att jag bara tycker att det är lite gott, nope – jag är helt galen i det! Jag har lakrits i godis (förstås), te, efterrätter, läppsyl, sås och i mat. Det är faktiskt väldigt gott att ha lite lakritspulver i en sås eller gryta, testa!

Med anledning av mitt lakritsintresse kom jag i kontakt med Tuija och Anette för några år sedan. Tuija och Anette arrangerar Lakritsfestivalen som i år fyller 10 år. Här om dagen var det pressträff och avsmakning av årets lakritsmeny, en trerättersmiddag där alla rätter innehåller någon form av lakrits.

I år består menyn av: Ängsholmens buffelmozzarella med bakade tomater och lakritsconsommé till förrätt, lakritssotat ankbröst med lakritsbakad morot, konfiterad kålrot, lakritssky samt en sallad på rökt sidfläsk, champinjoner och granatäpple till varmrätt, inkokt rabarber med lakritsmaräng, mandelkaka med lakritssmak, rabarberyoghurt och pistagenötter till efterrätt. Menyn kostar 360 kr (så prisvärt) och serveras med passande viner om man vill det. Skyn till varmrätten och lakritsmarängen till efterrätten kan vara något av det godaste jag ätit!

Eftersom det är jubileumsår i år avslutas hela kalaset med en kryssning. 18 oktober kan man åka med på historiens första Lakritsbåt! HÄR kan ni läsa mer om det och boka. Det vill man ju inte missa!!!

Jag har varit på Lakritsfestivalen några år nu och det är verkligen en höjdpunkt på året. Mängder med lakritstokiga samlas, får smaka nya produkter och träffa nya tillverkare. Jag är stammis hos Tre Vänner som har världens godaste lakritsglass, Lakritsfabriken som alltid har en massa roliga nyheter, Nammi som har sin Isländska lakrits, Haupt med praliner i mängder med smaker och Lakrids by Bulow som också jubilerar och har en sån kanongod jubileumspralin. Det finns förstås ett hundratal till som jag också hälsa på under festivalen, mycket lakrits blire…

Årets Lakritsfestival äger rum 14-15 April i Globens Annex, boka inträde HÄR. Jag kommer självklart att lotta ut biljetter, både här och på instagram. Ha koll om ni är sugna på att vinna.

Gambia 28/12 – hänger ni med?

februari 20, 2018 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Då har vi äntligen bokat nästa vinterresa, den 28 december runt 15.30 får jag äntligen återse mitt kära Gambia. Jag har tjatat om detta flera gånger och gör det igen – ni är mer än välkomna att följa med oss!

Skillnaden den här gången är att vi förmodligen inte har några barn med oss och att vi byter till ett nytt hotell. Det är samma strand, men ett annat hotell. När jag var i Gambia första gången, 1990, bodde vi på African Village som ligger i Bakau som då var turistområdet. Nu finns där nästan ingenting…

När jag kom tillbaka med familjen efter massor med år bodde vi på Bakotu Hotell och till Kotu-området som då var turistorten. När vi var tillbaka för ett par år sedan bodde vi på samma hotell, men nu hade turisterna rört på sej igen och det var Kololi-området som gällde. Kololi som var en nästan tom strand, den finaste och lyxigaste, när jag jobbade där. Det var där de rika bodde, omgivna av absolut ingenting. Idag är det mängder med hotell, butiker och hus där.

Hotellet vi valt den här gången heter Sunset Beach och ligger mellan Kotu och Kololi, närmare Kotu kan man väl säga. Det blir lite avsides, men på stranden. Inte där de flesta turisterna bor, utan lite lugnare. Dessutom är det all-inklusive som vi börjat välja, för att helt och hållet slippa allt som kräver minsta tankeverksamhet. Då behöver vi inte tänka på något mer än att bara ha semester och sätta oss vid dukat bord som vi redan betalat för.

Jag avskyr att leta efter en bra restaurang varje gång jag ska äta och Martin tycker om att testa olika rätter, så detta passar oss. En del menar på att vi därmed inte bidrar till landets ekonomi och det kan man väl ha rätt i till viss del. Å andra sidan hjälper vi en hel by, så vårt samvete är ganska rent ändå. Å det är där som ni kommer in i bilden! Besöket i byn gör vi gärna tillsammans med er! Det är en upplevelse för livet som förändrar en för alltid!

Om ni vill hänga på så bokar ni alltså in er på viket hotell ni vill och sedan bestämmer vi dag för vårt besök i byn. Vi finns där för frågor, tips och allt annat som kan uppstå på en resa till en ”udda” destination och fixar såklart även transporten till byn. Vi brukar åka dit i början på semestern så att man hinner smälta upplevelsen lite innan man åker hem. Då hinner man dessutom fundera på om det är något mer man vill hjälpa till med innan det är för sent.

Allt började med Smile och min yngste son, när de lärde känna varandra på en solstol i skuggan på stranden i Kotu. Smile åker alltså från byn för att jobba där turisterna finns, hans mamma och alla syskon är kvar i byn och ska försörjas på det lilla som han tjänar ihop. Hans mamma lagar mat till tio personer en gång per dag, så det är klart att vårt besök är välkommet – vi har med oss mat för flera månader. Så ni förstår vilken skillnad ni kan göra! I byn finns många familjer som behöver hjälp.

Vi åker 28 december kl 06.10! Allt är bokat! Hänger ni med?

Sal – Kap Verde – Solen och vindarnas ö i Afrika

februari 1, 2018 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Man brukar ju säga att Öland är solen och vindarnas ö, Kap Verde är isf solen och vindarnas ö i Afrika. Så är det verkligen, det är massor med sol och massor med vind. Å låååånga härliga stränder!

Det ska göras klart direkt: klarar man inte blåst så ska man nog tänka ett varv extra innan man bokar Kap Verde, iaf om man ska åka dit i december/januari när det blåser som mest. Då blåser det nämligen rejält, dygnet runt. Det ska vara lugnare andra tider på året och även på andra öar än Sal. Vi var förvarnade, ändå blev det lite jobbigt i längden. Jag vill gärna ligga på stranden och sola, det gick inte. Men långa härliga promenader kunde vi ta och inte en enda svettig människa behövde man träffa, sånt gillar jag!

Kap Verde är en ögrupp strax söder om Kanarieholmarna och väster om Gambia/Senegal. Det tar ca 7.5 timme att flyga direkt och är bara två timmars tidsskillnad. Solen skiner året om och regnar det så är det oftast på vår sommar. Sånt gillar jag också!

Vid inflygningen ser man de långa härliga stränderna och vi var glada att vi kom så pass tidigt på dagen att vi faktiskt kunde gå en promenad längst stranden redan första dagen. Flygplatsen är liten, ändå tar det ganska lång tid att krångla sej igenom passkontrollen och få väskorna. Men sen är transferns kort, hotellområdena ligger bara någon kvart-halvtimma från flygplatsen. Först ligger ett mindre åt höger, sedan kommer man till änden på ön – där ligger Santa Maria och alla hotell på rad längst udden.

Vi bodde på Vinghotellet Smartline Criuola som låg i slutet av hotellraddan och kanske 10 minuter från piren i Santa Maria. Piren är en plats som alla vet var det ligger efter något dygn och de flesta sedan har som riktmärke. Det är runt piren som allt händer. Där kommer fiskarna in på morgonen och kvällen, här kan man snorkla och ta båtturen från. Här finns butiker och restauranger. Går man åt andra hållet från vårt hotell sett så finns ytterligare ett eller två hotell, sedan är det bara byggplatser. Går man tillräckligt långt, kanske en halvtimma, så är man helt ensam på stranden – det var där vi tog bilderna på mej i klänning.

Till Kap Verde åker man främst för att man gillar sol. Man kan nog säga att det är en av de mest solsäkra platser som finns och värmen är torr, inte fuktig. När vi var där i början av januari var det runt 25-26 grader varmt varje dag, ibland något varmare. Många åker också dit för att kite-surfa, det är ett paradis för alla vattensporter och särskilt för dem som kräver vind förstås. Överallt ser man mängder med kite-skärmar och mer än en gång jagade vi förrymda brädor och även skärmar som rymt från sina ägare.

Kap Verde är otroligt fint. Det är långa stränder, mängder med vackra blommor och både färgglada kläder och färgrik mat. Gillar man att fota har man ett helt paradis framför sej, bara att knäppa på – alla bilder blir bra och kräver inga filter. Vinden gör dock att det blir ett naturligt filter av sand över precis allt, så var noga med att rengöra kameror, mobiler, glasögon mm när ni varit ute. Vi hade allt med oss överallt, inget blev förstört tack o lov, trots att det var sand i varenda springa.

Det finns inte jättemycket att göra på Kap Verde, utbudet är ungefär som på vilken annan mindre paradisö som helst. Det finns jättefina restauranger med otroligt god mat, en och annan nattklubb/casino och mängder av mysiga barer förstås. Det är billigare än hemma, men inte jättebilligt. Man tar sej enkelt runt med lokaltrafiken den är jättebillig, det kostar typ 1 eller 2 euro vart man än vill åka. Det finns inga tidtabeller utan bussen går när den är full, enkelt. Vi åkte in till huvudorten på Sal en dag, där kan man besöka marknaden och tv-tornet med utsikt över hela ön. Det räcker med en halvdag för en sån tur. Om man inte vill se mer förstås och fortsätter till saltbassängerna, då ska man nog avsätta en hel dag. Men saltbassänger finns det även i Santa Maria, även om de inte är lika stora. Ving har en rundtur som vi hörde var väldigt omtyckt.

Vi var på semester för att vila, det var lixom huvudsysslan och prio1 och det var Kap Verde perfekt för. Samtidigt så var vi förstås nyfikna på landet och ön och ville ta mängder med bilder eftersom det var så otroligt fint. Så våra dagar var ganska enkla och same same… jag vaknade oftast vid 7 och tittade på soluppgången, vi åt en lång frukost och låg vid poolen och solade fram till lunch. Efter lunch tog vi en lång promenad på stranden och hade förstås med kameran. Eftersom det blåste så pass mycket så var en promenad bästa sättet att utnyttja stranden, så vi gick i flera timmar per dag och tog mängder med bilder. Vi bytte håll typ varannan dag och gick så långt man kunde åt bägge hållen. Dusch innan middagen och på kvällen satt vi och jobbade och kollade mail, mobil osv, i lobbyn där wifi funkade hyfsat.

Det finns mängder med utflykter att göra, både på land och i vattnet. Men vi valde bort detta den är gången, just för att bara ta det lugnt. Vi tränade inte ens, trots att vi valt ett hotell med gym – våra promenader blev enda träningen den här gången och det kändes helt ok. Det blev trots allt ca 15000 steg om dagen ändå…

Två veckor kändes helt ok, trots att jag skulle kunna vara borta hur länge som helst bara för att det är sol och varmt. Jag vet inte om vi kommer tillbaka, kanske inte till Sal – men möjligtvis till någon annan ö. Det skulle vara intressant att se flera andra öar och jämföra dem när det gäller framförallt blåsten, men även naturen osv. Jag var nyfiken på Kap Verde och är glad att vi nu sett iaf en av öarna, det är som en blandning av Jamaica och Gambia. Lite africancaribbean på något sätt.

Å det är som sagt ett paradis för surfare och fotografer! Vi tog helt fantastiska bilder! Bara därför skulle jag kunna åka tillbaka flera gånger 🙂

Matka – Nordens största resmässa

januari 26, 2018 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Rwandas monter

Det har gått i ett senaste veckan. Jag har knappt hunnit sitta ner, ännu mindre sitta ner och skriva i lugn och ro. Lugn och ro måste jag nämligen ha när jag skriver, annars blir det bara en massa svammel. Jag ligger alltså efter med en massa spännande saker som jag vill berätta om. Vi börjar med Matka!

Förra onsdagen drog jag iväg till Helsingfors efter några timmar på Formex. Från mässa till mässa lixom… 16.45 lämnade Silja Symphonie Värtahamnen, vi var 100 resesugna skribenter, bloggare, journalister och resebyrårepresentanter som såg fram emot ett par spännande dygn tillsammans. Jag kände kanske tio stycken innan jag klev ombord, när jag klev av på fredagen kände jag betydligt fler!

De flesta åkte i par med en kollega, vän eller partner – jag åkte ensam. Det är helt ok för mej att åka ensam, även om det är roligare med sällskap – särskilt om Martin är med. Men nu var han tvungen att jobba, så det fick bli så här. Redan vid välkomstdrinken hittade jag folk jag kände, några som vi reste till Finland med i somras. Lite senare vid middagen träffade jag ytterligare en från den resan, Peter, som jag sedan skulle tillbringa större delen av resan med. Peter är resejournalist och ett riktigt reseproffs. Han har varit över hela världen och bla både skrivit och fotat för National Geographic. Han tar fantastiska bilder och hade nyligen två hela uppslag om Sidney i DN. Peter är inte bara otroligt bra på det han gör, han är dessutom väldigt trevlig och generös.


Peter och Björn

Det föll sej rätt naturligt att jag höll mej till honom och hans kompis Björn. De reser ofta tillsammans och är goda vänner, nu släppte de in mej i sin lilla gemenskap. Jag vet inte om det har med saken att göra, men bägge har fruar och är typ 20 år äldre än mej. Det kanske låter udda, men jag kommer oftast bra överens med äldre män och de brukar gilla mej. Så de blev mina ”gubbar” och vi hade så roligt och det blev alldeles försent bägge kvällarna.

På torsdagsmorgonen var vi framme i Helsingfors och blev bussade till mässhallarna. För mej är det enklast att gå ensam på en mässa, då kan man bestämma själv vem man vill prata med och hur lång tid man vill titta på olika saker. Så jag sa bye bye till gubbarna och traskade iväg. Tydligen är Matka Nordens största resemässa med sina nästan 100 utställande länder. Jag hade träffat flera av de olika representanterna på en annan mässa i Stockholm nyligen, så jag passade på att uppdatera de kontakterna lite. För mej handlar det mest om att hitta nya spännande resmål att skriva om och därför hitta nya bra kontakter. Jag hittade några riktigt spännande, vi får väl se vad det kan leda till…

När jag sett det jag skulle mötte jag upp Peter igen vid Italiens monter, där vi bägge fick en pratstund med Anna som vi båda två rest med tidigare. Så gick bussen tillbaka till båten och det var dax att vända fören mot Stockholm igen. Vår resa tillbaka började med varsitt glas champagne som gubbarna tyckte att vi var värda efter att ha gått massor under dagen. Sen blev det en tur i taxfree innan middagen. Vi satt länge och åt och pratade. Flera satte sej vid vårt bort och vi hade så himla trevligt. Efter maten gick vi till nattklubben, där finns en bar bakom scenen och där kan man faktiskt höra vad man säger till varandra. Det var tydligen ingen annan som hittade dit för vi var alldeles ensamma där, så där satt vi och pratade om precis allt hela kvällen.

Peter och Jag förra sommaren

Jag uppskattar verkligen samtal som de jag hade där på båten. Här sitter jag med 71-årig Björn som varit VD på ett skitstort företag och haft med alla möjliga
auktoriteter att göra. Han berätta generöst om sitt liv, ger mej råd och
tips för mitt fortsatta liv. Precis som Peter som är gör som är några år yngre än Björn. Peter är även villig att försöka hjälpa mej att sälja några av mina
texter och vill att vi ska ses då och då för att uppdatera varandra på
det som händer. Två män, bägge framgångsrika, som inte har ett dugg med
mej att göra men som ändå vill göra något för mej. Jag vet inte riktigt
vad jag ska säga utan blir bara så otroligt tacksam. Det brukar vara jag
som hjälper folk, inte tvärtom. Jag kan säga att detta gjorde hela min
resa! De där timmarna tillsammans med mina fina ”gubbar” var de allra
bästa och jag hoppas jag får fler såna kvällar.

Detta är
nätverkande när det är som bäst! Å det var där på båten som jag knöt
några av de bästa kontakterna som jag hoppas ska leda till roliga möten
och projekt. Jag hoppas förstås också att jag kan hjälpa någon i min
tur. Å så verkar det faktiskt bli… Peter är inte jättehaj på den
digitala världen, men det kan ju jag hjälpa honom med! Kanske kan vi
göra något tillsammans? Vi får väl se 🙂

Mina fem favoritländer!

januari 17, 2018 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Min pappa var pilot, flyglärare och hade eget flygplan. Mitt ex är elektriker på SAS. Min fd svärfar var instruktör på SAS. Jag har gått Turism- och Reseliv. Förutsättningarna för att resa har funnits och utnyttjats väl.

Jag har rest mycket. Ju mer man reser, desto mer vill man se. Tycker iaf jag. Min bucketlist är i stort sätt avklarad, men visst finns det ställen kvar som är intressanta. Imorrn är jag i Finland på en gigantiskt resmässa med hundratals utställare från hela världen. Där hoppas jag få nya uppslag och idéer på platser att resa till och skriva om. Men just nu tänkte jag ge er mina fem favoritresmål i världen. Är ni med!

1. Egypten!

Egypten har allt! Vita stränder, azurblått vatten, god mat och massor av spännande historia och kultur. Många avstår från att åka hit pga oroligheterna i Kairo, men av dessa märks det ingenting nere på badorterna. Vi var till Marsa Alam förra vintern och allt var lugnt och skönt. Egypten har något för alla, den som vill kan dyka eller snorkla och den som vill kan uppleva landets kultur. Jag själv älskar kaoset i Kairo och kulturen i Luxor. Det är kort flygtid, ingen tidsskillnad och i princip solgaranti året om.

2. Gambia

Några kanske höjer på ögonbrynet och undrar varför jag inte sätter mitt andra hemland överst. Men sanningen att säga så finns det inte jättemycket att göra mer än att sola och bada. Om man inte gör som oss förstås och åker ut på landsbygden, kollar in huvudstaden Banjul eller tar en båt och myser på Gambiafloden. Gambia har en ganska obehaglig med intressant historia iom slaveriet. Här finns byn som Kunta Kinte rövades bort ifrån. Ön där man samlade slavarna innan avfärd till resten av världen ligger bara någon timma med båt från huvudstaden. Fördelarna med Gambia är att det är hyfsat nära, ingen tidsskillnad, fantastiska (folktomma) stränder, god mat och solgaranti.

3. Safari i Tanzania

Det häftigaste man kan göra i resväg, alla kategorier! Att befinna sej ute på den afrikanska savannen och stå öga mot öga med en hyena eller zebra är som att vara huvudperson i en naturfilm. Att få se de där mäktiga djuren, livs levande i sin egen miljö är magiskt. Men det är ingen semester! Det är långa dagar i bil, man är dammig och det går dagar mellan duscharna. Därför kan det vara skönt att ta en vecka på tex Zanzibar efteråt. Där är otroligt vackert! Det är långt till Tanzania och dyrt med safari, men värt precis vartenda öre!

4. Sri Lanka

Enda stället i Asien som jag kan tänka mej att åka tillbaka till. Sri Lanka har fina stränder, men även höga berg och tät bush. Det är enkelt att ta sej fram på egen hand och allt är väldigt billigt. Maten är god och människorna supertrevliga. Ett tips är att åka till Pinnawela, där elefantbarnhemmet ligger, så välorganiserat och fint. Man får vara med när elefanterna badar och kela med dem om de vill. Har man tur får man mata elefantbebisarna med gigantiska nappflaskor. Jag skulle kunna åka tillbaka direkt om det inte var det där med tidsskillnad som jag har så svårt med.

5. USA
Här finns allt! Stränder, äventyr, shopping… något för alla! New York är en av favoriterna. Här finns massor att se och man tar sej enkelt fram med fötterna. Sevärdheterna tar lixom aldrig slut, man måste åka hit flera gånger. Till NY åker iaf jag mest för att gå på teater och shoppa. Florida är en annan favorit och då är det förstås stränderna och nöjesparkerna som lockar. Favoriten är Universal Studios! Så roligt att gå runt och tittat på rekvisita från stora filmer och få veta mer om allt. Sea World är en annan favorit, särskilt avdelningen för skadade djur som man hjälper så mycket man kan. Självklart kan man inte lämna Florida utan att besöka Disneyworld, det är ju ett måste för alla åldrar. Jag har även bilat i USA, inte tvärsöver men mitt i och det är ganska häftigt att sitta på punkten på Four State Corner. Enda stället där fyra stater möts.

Jag har numera väldigt svårt med tidsskillnad och blir inte människa på minst en månad efter att jag kommit hem, så jag åker helst rakt ner. Men vi ska nog göra några resor till annat håll också vad det lider… om inte annat har jag ju den där resan till Samoa som hägrar och Martin vill se Japan. Jag läste om ögondroppar eller nåt sånt som skulle underlätta jet-lag, vi får väl be att bli försökspersoner eller nåt…

Hur ser er favoritlista ut? Varför? Har ni också svårt med jet-lag?

Det slutade inte så bra…

januari 13, 2018 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Så är vi hemma igen efter två fantastiska veckor på Kap Verde. Tyvärr slutade det inte så bra, man ska tydligen inte ta det där sista åket – eller i mitt fall sista doppet…

I onsdags gick vi som vanligt vår promenad på stranden på eftermiddagen. Det blåser alltid, men det blåste mer än det tidigare gjort. Dock är det långgrunt, så badar man längst strandkanten är det ingen fara. Klart vi ville bada sista dagen!

Vi gick en bit bort, ungefär där vi fotade några dagar tidigare. La våra grejer på långt avstånd från vattnet, eftersom vågorna gick långt upp. Å hoppade i! Vattnet var varmt och det var jätteskönt. Martin låg kvar i vattnet medan jag gick upp för att torka. När jag är nästan uppe kommer en rejäl våg, mycket större och starkare än de andra, som bokstavligen sveper undan mina ben. Det är lite uppförslutning och jag landar på ryggslutet i någon decimeter vatten. Just nu gör det inte ont, jag skrattar bara.

När jag suttit och torkat en stund känner jag att det faktiskt gör ganska ont i rumpan/ryggen och tänker att det väl går över snart. Vi går tillbaka till hotellet, det gör inte ont när jag går tack och lov, så benen är det inte fel på. Martin inspekterar mitt rumpparti och konstaterar att det iaf inte syns något. Så länge jag står och ligger känns det heller inte särskilt mycket. Men när jag sitter…

Jag sover hyfsat på natten, dagen efter har jag väldigt svårt att resa mej när jag suttit. Att sätta sej går hyfsat, men att resa sej gör plågsamt ont. Jag måste sitta på ett särskilt sätt och undviker att byta ställning. Nu ska jag alltså sitta på ett flyg i 7,5 timme… jabba…

Hela flygningen blir väldigt jobbig! Jag kan sätta mej, men får ha flera kuddar bakom ryggen för att sitta någotsånär bekvämt. Jag börjar nästan grina varenda gång som jag måste byta ställning och njuter när jag sätter mej på toaletten där det inte är något tryck mot rumpan/ryggen. Nu har vi insett att svanskotan förmodligen blivit stukad eller nåt sånt. Hade den varit bruten eller haft en spricka borde det gjort mer ont. Det enda jag tänker är att jag bara ska klara av flygresan och bilresan de 7 milen hem, sen får vi ta ställning till hur vi ska göra med resten.

När vi kommer hem är klockan nästan 3 på natten och jag somnar totalt slut. På morgonen är allt mycket bättre, jag kan sitta och resa mej utan att grina – men det gör så klart förfarande ont. Jag kan ändå fungera hyfsat normalt och tänker att jag låter det bero, men träna kan jag såklart inte. Så just nu är läget att jag väntar till måndag och ser hur allt är då. Just nu kan jag sitta nästan normalt, det gör mest ont när jag reser mej.

Det var en rejäl smäll jag fick, Jag var inte oförsiktig, det var en ren olycka. Klart jag vet att vatten och vågor har kraft, men att en våg som nästan klingat ut och är halvvägs uppe på stranden kan ha sån kraft att den slår undan benen på en var lite oväntat. Jag ska nog ändå vara glad att det var lite uppförsbacke och fanns lite vatten som dämpning. Och att det inte fanns några koraller eller stenar där jag landade. Det gör ont just nu, men om några veckor är nog allt som vanligt igen.

Jag har bara varit med om en så jobbig flygresa en gång tidigare och det var när vi flög från Zanzibar och jag hade salmonella. Då var det några timmar till som skulle klaras av, ”skitjobbigt” rent bokstavligt… Men nu är jag iaf hemma, det är alltid skönast att vara i sitt eget land när man inte mår helt bra. Nu får vi se hur saker och ting läker, det blir som det blir.

Har du någon erfarenhet av stukade svanskotor? Berätta!

Bussen går när bussen är full

januari 10, 2018 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Kap Verde består av en massa öar, Sal är bara en av dem. Även om Sal kanske är den mest turisttäta ön, så är det inte här huvudstaden ligger. Men det finns förstås en större ort även här och den heter Esparagos och ligger nästan mitt på ön. I måndags testade vi öns lokaltrafik och tog oss dit.

När vi besöker ett nytt ställe så använder vi alltid fötterna för att se så mycket som möjligt. Här om dagen tog vi en liten lätt promenad på 3 timmar och hittade då till slut fram till Saltbassängerna. Då gick vi även förbi Santa Maria busstorg och bekantade oss lite med detta. Så i måndags lämnade vi hotellet för att ta lokalbussen till Esparagos. Här finns ingen busstidtabell utan bussen går när bussen är full. Enkelt. Vi hade tur och var de sista som fick plats, så det var bara att stänga dörren och hoppas på det bästa… det är ett under att den höll hela vägen… Vart man än åker kostar det 1 Euro, billigt och bra!

Det är knappt två mil mellan Santa Maria och Esparagos, det tog inte lång tid att ta sej tid alls. Bussen släpper av alla på samma ställe, ganska mitt i stan. Vi hade ju ingen aning om vad man sa se där, utan promenerade bara omkring lite. Tills vi såg ett torn på en kulle och en massa människor. Dit ville vi gå! Efter lite omvägar och senvägar hittade vi iaf dit och började vår ”klättring”. Vi hade haft koll på vädret och tog en mulen dag och tur var det för värmen var det inget fel på! Efter en rejäl serpentinväg med stark lutning var vi iaf uppe och hade utsikt över nästan hela ön. Helt otroligt! Man kunde inte se till Santa Maria, men allt annat – så häftigt!

När vi var nöjda och tagit en miljon bilder gick vi ner igen och hade då bestämt oss för att ta en taxi till Palmeira som vi hört skulle vara en mysig kuststad. 4 Euro kostade taxin som släppte av oss i nån slags citykärna… här fanns mycket riktigt en liten hamn, men i stort sett inget mer – eller också var vi på fel plats… vi tittade lite på fiskgubbarna som fixade med sina båtar, kollade runt lite i byhålan och när vi såg en buss gå tillbaka till Esparagos hoppade vi på den. Sen var vi ganska nöjda och tog nästa buss tillbaka till Santa Maria igen. Planen var att äta lunch i Palmeria men som det nu föll sej var vi tillbaka på hotellet innan lunchen var slut.

Man kan väl inte säga att varken Esparagos eller Palmeria var särskilt mycket att hänga i julgranen, men nu har vi iaf sett det. Vi kunde konstatera att klasskillnaderna är tydliga överallt på ön, men kanske ännu tydligare i Esparagos. Här blandades jättefina hus med plåtskjul. På baksidan av tornet som vi besökte, såg vi ett av de fattigaste områdena på ön. Här var det bara fyra väggar av korrugerad plåt. Eftersom det inte finns något grundvatten så växer det knappt någonting. Det är platt och bara en massa sand. Och det blåser, precis hela tiden. Det kan verkligen inte vara lätt att leva här om man inte har pengar. Genast går tankarna till ens behagliga liv hemma och hur mycket vi gnäller i onödan. Vi är rätt bortskämda.

Klart man skulle vilja hjälpa, men man kan ju inte hjälpa till överallt. Vår by i Gambia har det i stort sett lika dåligt, skillnaden är att där kan man iaf i bästa fall odla lite ris och kanske en och annan frukt. Även om vi inte gör skillnad för någon här på Kap Verde mer än som turist, så känns det bra att vi hjälper till någonstans i världen. Vi engagerar oss i Gambia och vi vet att andra engagerar sej här på Kap Verde. Ingen kan göra allt – men alla kan göra något.

Imorrn åker vi hem efter två berikande veckor. Jag kan absolut rekommendera alla att åka hit, alla som står ut med konstant blåst alltså… stränderna är otroligt fina, det är lagom lång flygresa och bara två timmars tidsskillnad. Ett bra resmål helt enkelt. Jag kommer att utveckla det mer när jag kommit hem och landat lite.

Nu ska vi bara njuta av den sista dagen och ta vara på de sista solstrålarna innan det är dags för den svenska vintern igen. Guuud som jag kommer att sakna solen och värmen!!!

Matsedel v 2

januari 8, 2018 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Hur går det för er? Första veckan på nya året och nyårslöftet är avklarad! Jag har bara ett enda löfte som jag avger till mej själv varje år; att bli snällare mot mej själv och ta ännu bättre hand om mej själv. Man kan nämligen aldrig blir för bra på det 🙂

Här på Kap Verde går livet i en väldigt lugn takt. Vi vaknar ungefär när solen går upp och äter en lång frukost ute i solen. Mycket frukt och ägg blir det, precis som hemma. Vi tar gärna en liten promenad på förmiddagen innan det blir för varmt och sen tillbringas resten av dagen på en solsäng med en bunt tidningar. Till lunch blir det oftast någon lättare fiskrätt med grönsaker och ungefär detsamma till middag. Det går alldeles utmärkt att ha all.inklusive även som viktväktare. Efter middagen brukar vi ta en längre promenad. Ibland tittar vi in på hotellets gym innan middagen. Kvällarna blir ganska tidiga så vi verkligen får sova ut ordentligt.

Vi ser semestern som ett superbra tillfälle att skapa bra rutiner. Det är ju då det finns tid och ork. Målet är komma hem utvilade, pigga och fräscha och vårt sätt brukar fungera. Iallafall för oss! När vi kommer hem på fredag kör vi igång med veckomenyn igen.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med spenatsås 2 SP/2 SP Flex plus pasta
Tisdag: Grekisk Fiskgratäng 6 SP/5 SP Flex plus ris
Onsdag: Nudelwok med kassler fr 21 SP/17 SP Flex för allt
Torsdag: Fläskfilé med svampröra 7 SP/7 SP Flex plus potatis
Fredag: Pasta med räkor och chili 2 SP/1 SP Flex plus pasta
Lördag: Afrikans gryta 9 SP/9 SP Flex plus ris
Söndag: Vitlökskycklinggryta 4 SP/3 SP Flex plus pasta

Ha en riktigt fin vecka!

Nyårsafton på Kap Verde

januari 7, 2018 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Tänk att det redan gått en vecka på det nya året! Nu är det
bara 24 veckor kvar till midsommar och 50 kvar till jul! Tiden går så jäkla
fort!

Vår nyårsafton blev väldigt lugn. Vi hade ett fantastiskt
väder här på Kap Verde, med strålande sol och klarblå himmel. Förmiddagen
spenderas i en solsäng och på eftermiddagen tog vi en lång promenad på
stranden. Vi gick bla förbi där man riggade nyårsfyrverkerierna och såg att man
höll hårt på säkerheten.

Området var avspärrat, där var en vakt som kollade att
ingen gick för nära, alla pjäser var riktade mot vattnet och ett riktigt proffs
höll koll på alla grejer. Inga halvpackade män som snubblande försöker få ner
smällare i nån gammal ölflaska och fumlande försöker tända på… Här var säkerheten
först, sånt gillar vi!

Efter vår promenad gjorde vi oss i ordning, tog en drink på
vår veranda och gick sedan till matsalen som var dekorerad till max! Vita dukar
på varje bord, en vinflaska i ett fint ställ, linneservetter, vackra
uppläggningar osv osv. Vi stod först i kön och hann fota lite innan folk
kastade sej över maten. Där fanns mängder med skaldjur av alla sorter, färsk
frukt, härliga efterrätter och en massa annat. Jag tog mest för mej av de
grillade jätteräkorna som var sååå goda! Vi åt länge, njöt av maten, varandras
sällskap och kvällen.

På promenaden hade vi summerat året och kommit fram till att
2018 bara kan bli bättre än 2017. Att börja här på Kap Verde känns helt rätt,
förmodligen avslutas det i Gambia och det känns lika rätt det.

Efter maten skickade vi sms hem till familjen och gick sedan
och satte oss på vår härliga veranda igen. Kvällarna är varma, så man kan sitta
ute hela natten om man vill. Vi var fortfarande i svensk tid i kroppen, så vid
22.30 var jag rätt trött och gick in och la mej en stund. 23.15 hörde vi
smällare och undrade om man inte kan
klockan här på ön. Det var ju flera minuter kvar till tolvslaget!

Strax innan 24 gick vi ut på stranden, tillsammans med en
massa andra människor från hotellet. Vi gick åt det håll där vi sett
arrangemangen för fyrverkerierna, och väntade… och väntade… förgäves. 00.15
hade det fortfarande inte hänt något, så då gick vi in… en kvart senare smällde
det! De kan verkligen inte klockan här! Förklaringen fick vi dagen efter när vi
träffade en svenska som jobbar här. Det landar tydligen ett plan strax innan 12
och då får man av förklarliga skäl inte fyra av en massa fyrverkerier, därför
gör man det före och efter. Synd bara att man inte talat om detta för oss
turister…

Så vi lyckades alltså missa två fyrverkerier, å andra sidan
är jag ju inget jättefan av sånt – så det är helt ok ändå. Vi har firat nyår
både på Zanzibar och Egypten utan ett enda fyrverkerier, det är förbjudet där,
och det har gått alldeles utmärkt ändå.

2018 började alltså inte med en smäll,
men med strålande sol och klarblå himmel även på nyårsdagen. En väldigt bra
början om ni frågar mej 🙂

Promenaden blev lite längre än tänkt…

januari 6, 2018 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Livet går sin gilla gång här på Kap Verde. Fortfarande vaknar vi vid 7 varje morgon, men de senast två dagarna har vi iaf inte sovit middag. Det betyder alltså att vi sovit ikapp och är betydligt piggare än innan vi åkte.

Vi har varit här halva tiden nu och har knappt en vecka kvar. Igår var tydligen den stora resdagen, idag är hotellet nästan tomt. Tyvärr verkade solen följa med transferns till flyget, för idag är det rätt mulet tyvärr. Så istället för att parkera på en solstol som vi brukar göra efter frukost, så snörade vi på oss gympaskorna och gav oss ut på promenad. Vi skulle bara gå till saltbassängerna här i Santa Maria, som vi hört talas om. Problemet var att vi inte hade en aning om var de låg.

Eller jo, en aning hade vi… typ till vänster vid bensinstationen. Problemet är att det finns två bensinstationer och den som beskrev detta pekade åt höger… Men vi började gå och tänkte att det löser sej väl på vägen. Hittade vi inte dit så hittade vi väl något annat. Ingen av vägarna vid någon av bensinmackarna såg rätt ut, så vi fortsatte rakt fram. Hittade vi inte saltbassängerna, kunde vi alltid gå till Botaniska trädgården istället. Åsså kan man ju fråga sej fram!

Första mannen vi frågade hade ingen aning, han var nog ännu mer vilse i pannkakan än vi var. Men den andre han visste! Så vi vände och gick med honom tillbaka en bit, tills han pekade ungefär hur vi skulle gå. Vi var inte tillbaka på rutan ett, men inte långt ifrån… Vi gick dit han pekade och befann oss väldigt mycket på baksidan av Santa Maria. Här bor folk i skjul och det finns mycket skräp på gatan, men här och där finns också jättefina hus. Vi tog sikte på stranden och tänkte att vi kanske ser vart vi ska därifrån

Innan vi kom fram till stranden såg vi mängder med Kite-segel och förstod rätt snabbt att det måste vara Kite-Beach som alla pratar om, där det är någon form av mästerskap just nu. Vi går väl dit då! Hittar vi inte saltbassängerna så kan vi ju alltid kolla på surfare istället. Härifrån fick vi sällskap av en liten hundflicka som rätt var det var hade visat oss vägen till… Saltbassängerna! Vi hade gått genom sanddyner och tvättäkta ökenlandskap när vi plötsligt såg dem. Så häftigt!

Området ligger mitt ute i ingenting, i form av två gigantiska vattenområden med inrutade bassänger. Vi såg redan en bit innan hur marken blev hårdare och sprack upp här och där. Vitt salt blandades med sanden överallt. Här jobbade 3-4 män med att ta upp det aldrig sinande saltet ur vattnet. Runt om var det högar med salt, som jag antar att någon hämtar då och då och fixar till för att kunna sälja. Vi och hundflickan gick runt och tittade, fotade och fascinerades. Männen brydde sej inte så mycket, men vinkade till oss. Det finns större saltbassänger norrut på Sal, dit turisterna vanligtvis åker – vi var helt ensamma här och väldigt nöjda med det.

Jag fick med mej en stor saltkristall, och efter en miljon bilder gick vi därifrån. Vid det här laget hade vi gått i drygt två timmar och redan tagit sisådär 10 000 steg i lös sand. Det fanns ingen skugga alls och var väldigt varmt, så den där Kite-stranden fick vara. Vi hade nått vårt mål, hittat våra saltbassänger, var nöjda och kände mest för att gå hem. Så det gjorde vi! Problemet var bara att hundflickan också gjorde det… följde med oss
alltså, trots at vi försökte få henne att gå hem. Hon följde oss hela den långa vägen tillbaka till hotellet, trots att vi försökte få henne att vända. När vi kom fram började en annan familj att klappa henne och hon la sej hos dem medan vi smet iväg till rummet.Sen såg vi henne inte igen, men det var tack vare henne som vi hittade rätt! Hade hunden inte gått framför oss när vi irrade runt och hade vi inte följt henne, så hade vi aldrig hittat de där bassängerna. Det tackar vi för! Vi får väl se om vi ser henne igen någon dag inne i Santa Maria.

Nu kan vi alltså bocka av en sevärdhet på vår lista, vi har inte gjort så mycket av den varan än. Men på måndag är tanken att vi ska åka till Esparagos och Palmeria. Vi tänkte ta lokalbussen, så får vi se om vi hittar rätt 🙂

På resa som Viktväktare

januari 4, 2018 Marlene Kommentarer 1 kommentar

Många tror att det är helt omöjligt att ”sköta” sej när man har semester eller åker på resa. De flesta avbryter sitt Viktväkteri och tappar bort sej totalt. Man tänker att man bara ska göra ett litet uppehåll och sen köra igång igen när man kommer hem. Men så blir det inte alltid… Jag tänker lite annorlunda.

När jag skrev in mej på Vitväktarna i aug 2000 hade jag aldrig ens försökt att gå ner i vikt innan. Jag gick in i Viktväkteriet med hull och hår, följde allt till punkt och pricka och blev nästan som frälst eftersom jag mådde så himla bra. När första utlandsresan närmade sej i oktober samma år vågade jag inte annat än följa programmet även i Tunisien dit vi skullenågon vecka. Jag vägde exakt detsamma när jag åkte som när jag kom hem, helt ok.

Efter detta har det såklart följt några resor, jag har handskats med dem på olika sätt. De första tre åren vågade jag inte annat än att följa programmet, sedan dess har jag blivit lite mer avslappnad i mitt
förhållningssätt kan man nog säga. Jag har insett att man både kan njuta, vara Viktväktare och må bra även på semestern. Man behöver inte vara nitisk, men man behöver inte släppa taget helt heller. Blir det ett plus så blir det, det tar man bort ganska snabbt igen.

Fram tills för något år sedan vågade jag inte bo på hotell med all-inklusive. Jag var helt säker på att jag inte skulle klara av att det bjöds på tex glass hela dagarna eller att det fanns något att äta precis hela tiden. Jag trodde att jag skulle ta alldeles för stora portioner och dricka litervis med läsk. Efter 15 år som Viktväktare, typ 12 av dem som Guldmedlem chansade vi. Förra året bokade vi vår första all-inklusive i Egypten, å det gick hur bra som helst! Det var ju inte ens svårt!!!

Även här på Kap Verde har vi all-inklusive och precis som sist njuter vi av semester och mat, det sistnämnda i lagom mängder. Ja, det är en himla massa maträtter. Ja, det är en himla massa efterrätter. Ja, det är gratis glass, pommes, hamburgare och gud vet vad – hela dagarna vid poolen. MEN här finns också dignande, härliga salladsbord, solmogna och otroligt goda frukter och en massa annat. Vår strategi är att först ta från salladsbordet. Sedan går vi runt bland varmrätterna för att se vad som finns och väljer att äta EN rätt. Vi dricker vatten till maten och när det är dags för efterrätt kollar vi även där vad som finns och väljer EN liten bit om det faktiskt inte räcker med frukten. Vi går ifrån matbordet nöjda men inte proppmätta.

Detta förhållningssätt låter kanske tråkigt, men det funkar för oss. Varje dag tar vi en eller två långa promenader och får på så sätt se stället vi är på lite mer ingående. Efter några dagar brukar lokalbefolkningen känna igen oss och hälsar glatt.

Genom att göra medvetna val, eller kloka om man så vill, brukar vi komma hem några hekto lättare än när vi åkte. Vi tycker inte att vi offrar något eller har en tråkigare semester för att vi inte kopplar bort
Viktväkteriet helt. Tvärtom faktiskt. Vi utnyttjar vår ledighet till att må
lite bättre och komma i lite bättre form. Så var det verkligen den här

gången.

Jag var i superdåligt skick, sönderstressad, hade värk och mådde ganska dåligt när vi åkte. Men med bra mat, sol på näsan, vila och promenader börjar jag må ganska bra igen. Jag räknar med att må mycket bättre när jag kommer hem och vara lite lättare än när jag åkte.

Jag tänker inte vikt på semestern, men jag tänker hälsa! Å tänker man hälsa så blir det automatiskt bra mat, lite eller ingen alkohol, vila och promenader. Ganska enkelt egentligen… För oss funkar det! Det ska bli spännande att se vad vågen säger när vi kommer hem. Om hälsotänket funkade även den här gången.

No Stress – Kap Verdes slogan

januari 3, 2018 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

De senaste dagarna har flutit på i en mycket behaglig takt. Det tog ett par dagar för mej att komma ner i den lunk som finns i hela Afrika. No Stress är Kap Verdes slogan och stämmer väldigt väl in på mentaliteten här. Det finns nog ingen som jobbar på ackord här…

Precis som i Gambia tar man en sak i taget, om ens det… Med ett snett och charmigt leende kommer man undan med det mesta, även när stressade turister gapar högt och vill ha saker gjorda snabbt. När vi kom i torsdags hade jag fortfarande alldeles för hög puls, men nu är det nog tom lägre än vanligt. Vi sover fortfarande middag någon timma efter lunch. När vi slutar med våra middagslurar brukar vi vara utvilade och upplagda för äventyr.

Planen är att vi ska ta oss till huvudstaden på Sal. Kap Verde består av en massa öar i olika storlekar, Sal är den sk huvudön. Flygplatsen ligger i huvudstaden Esapragos som ligger ca 20 minuter från Santa Maria där vi bor. Det kostar 1 euro att ta sej med buss mellan Santa Maria och Esapragos, så den turen ska vi göra någon dag. Då tänkte vi även besöka stranden Palmeira som ligger i närheten av flygplatsen och kanske även saltbassängerna en bit bort. Avstånden är inte så stora, så det funkar både att gå, åka buss eller taxi.

Vårt hotell ligger ute på en udde ca 15 minuters promenad från Santa Marias centrum. Vi är näst sist i raden av hotell, än så länge… det byggs en hel del men byggtakten vet vi inte så mycket om… man vet inte när hotellen är färdiga helt enkelt. När vi går till höger på vår strand är det alltså bara ett hotell att passera, sen är det bara sand och byggprojekt. Vi kan gå runt vår udde, men det är rätt långt så det har vi inte testat än. Dessutom måste vi ha skor med oss då och det är rätt skönt att slippa bära på något. Just känslan av att kliva ut barfota ur hotellrummet och sedan gå i flera timmar är så skön!

De första dagarna var det sk sanddimma, med dis och moln. Det var ju varmt, men den strålande solen var saknad. I söndags kom den! På nyårsafton hade vi det mest fantastiska väder med ca 27 grader, sol och klarblå himmel. Detta upprepades till vår glädje även på nyårsdagen. De dagarna bodde vi i stort sett i solen! Idag är det återigen lite disigt, men det funkar ändå. Direkt efter frukost läger vi oss på varsin solsäng på poolomårdet, det är för blåsigt på stranden och på eftermiddagen promenerar vi på stranden.

Om hotellet kan man väl säga att det är ganska stort och där finns både vanliga hotellrum och bungalows. Vi bor i en bungalow som ligger ca 50 meter från stranden, och kanske 150 meter från havet. Stranden är hur stor som helst! Det är alltså inte bara att kasta sej i Atlanten, det är en bit dit. Å tur är väl det eftersom det blåser precis hela tiden, i måndags blev vi nästan blästrade på benen när vi gick vår dagliga promenad.

Här finns både plus och minus både på ön och boende. Vi trivs, men kommer nog inte att åka tillbaka den här årstiden – det var det där med blåsten… men värmen är ganska perfekt och läget på hotellet är suveränt. Med en flygtid på drygt 7 timmar och bara 2 timmars tidsskillnad är detta ett himla bra resmål, tycker jag! Jag skulle gärna se en annan ö, tex Boa Vista.

Å så var det ju det där med tempot… No stress… det passar oss perfekt!

Summering av 2017

december 31, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

2016 var ett riktigt toppenår, 2017 var inte alls lika toppen… har lite svårt att hitta så många ljuspunkter alls faktiskt…

Årets började i Egypten, nästan iaf, vi åkte dit 4 januari. Och det slutar på Kap Verde, helt ok! Däremellan har vi besökt Budapest, Helsingfors och Visby tillsammans och jag har även sett Milano, Engelska landsbygden, Serbien och Kroatien. Detta innebär att jag fick fyra nya länder på min karta, Ungern, Serbien, Kroatien och Kap Verde. Ska bli spännande att se hur reseåret 2018 blir, att det slutar i Gambia vet vi – dit hoppas vi att ni är fler som vill följa med. Klicka på fliken Gambia här uppe på listen så får ni veta allt.

Reseåret var alltså mer än ok, vädret var desto sämre. Det blev lixom ingen sol nångång, så där på riktigt alltså… med flera dagar i rad så man kan lita på att solen är kvar när man vaknar nästa morgon. Det var några dagar i början på maj som var bra, då målade vi huset. Eller målare målade husets överdel, när vi själva skulle ta underdelen började det regna och det fortsatte och fortsatte…så vi tog en vägg i taget och till slut hade vi faktiskt lyckats måla hela huset. Nu behöver vi inte tänka mer på det, så länge vi bor där.

Martin blev med nytt jobb och då valde vi att inte ta ut någon semester. Det enda vi gjorde var att åka iväg på långkryssning med Birka Cruises på vår bröllopsdag. Vi hade två härliga dagar ombord och fick en härligt solig dag i Visby på Gotland. Efter kryssningen överraskade jag med en natt på hotell. Vi gick på gröna och promenerade i stan, vädret var helt fantastiskt – just den dagen 🙂

När det gäller hälsan så har den inte varit toppen. Jag har varit väldigt trött, förmodligen till viss del pga vädret. Våren och hösten var tung, jag har tränat – men inte känt någon glädje alls i träningen. Vågen har legat i stort sett still, men sedan förra nyår är det 1,5 kilo upp. Plus de som jag gick upp förra året… så nu har jag knappt 5 kilo att jobba bort för att nå min målvikt. Hoppas jag mår bättre nästa år, så jag kan fixa det – kroppen mår inte bra av den övervikt jag har just nu. Även om den inte är stor så känns den.

Martin fick som sagt ett nytt jobb, hans drömjobb dessutom. Jag själv kämpar vidare med bloggen och magasinet. Bloggen är som den är och alltid har varit, ni som läser är en trogen skara som varit med i många år. Du i Fokus utvecklas och får stadigt nya läsare. Jag letar hela tiden efter nya recept och tips på guldkanter att tipsa er om. Fler och fler tipsar även om saker som jag borde skriva om, jättekul! Magasinet ger mej möjlighet att testa en massa roliga grejer och se nya platser, sånt gillar jag!

Barnen har sina liv, de har bägge jobb, bil, bostad och flickvän. Vi ses inte så ofta, men vet att vi finns där för varandra oavsett. De har sina liv och vi har vårt – ibland sammanstrålar dessa… Å Baileys (Pälsbollen) hänger fortfarande med och blir överlycklig när ”bröderna” behagar dyka upp. Baileys ja… solstrålen i vårt liv. Han blir snart 11 år och det börjar förstås märkas. Han orkar inte lika mycket, kan inte alltid hoppa upp i sängen och börjar se lite dåligt. Han sover mycket och vill inte gå ut om inte vädret är nästintill perfekt.

Året 2017 är inte så mycket att se tillbaka på, jag hoppas 2018 blir bättre. Men Martin och jag har iaf varandra, allt är bra mellan oss. Hälsan är väl sisådär, men vi har det bra, har ett bra boende, mat på bordet, kläder på kroppen och kan resa någon gång om året. Våra föräldrar har det också hyfsat bra när det gäller hälsa och boende, precis som barnen. Man ska inte klaga när man har allt man behöver – det är många som inte har det.

Med detta sagt vill jag önska er alla ett gott slut på 2017 och ett riktigt bra 2018. Gott nytt år!