Nu har jag varit hemma några dagar och smält hela resan. Här kommer några tips för dej som vill ha ett väldigt enkelt och billigt resmål. Serbien och Belgrad ligger bara 2-3 timmar bort och billigare blir det knappast!

Om man åker från Arlanda är det nog Air Serbia som gäller för de allra bästa priserna. Ombord får man dessutom lite lätt att äta och dricka, det ingår i priset – vilket är ganska ovanligt nu för tiden. Flygplatsen i Belgrad heter Nikola Tesla och ligger ca 2 mil från Belgrad City. Som i alla andra städer går det flygbuss, vanlig buss och förstås även taxi (ha koll så att det verkligen är en ”riktig” taxi och inte någon som kör privat). Det kostar inte många kronor vilket du än väljer.

Ändhållplatsen för bussen är vid den stora musikfontänen. Där finns mängder med hotell av olika standard och är ett bra utgångsläge för att se mycket av staden. Annars kan man även bo nära gågatan Knez Miahilova som är det som gäller för den som gillar att shoppa. Här finns allt från kända märkesbutiker till små torgstånd och även en del konst. I närheten av gågatan ligger Trg Republika som är lite av Belgrads hjärta
och där flera sevärdheterna finns, bla nationalteatern, nationalmuseet
och statyn av Prins Michael (Serbiens prins under 1800-talet). I närheten av Knez Miahilova ligger området Zeleni Venac där Belgrads äldsta marknad ligger, missa inte den! Vi bodde i närheten av Knez Miahilova på City Savoy Hotel som är ett lite nyare, fyrstjärningt hotell med SPA. Jättemysigt!

Precis som i Stockholm finns det flera olika stadsdelar, gemensamt är att det finns otroligt många bra  restauranger och barer vart man än går. En trerättersmiddag på ett finare ställe kostar strax under 300 kr per person inkl dryck. En av de mysigare stadsdelarna är Zemun (Nya Belgrad) som ligger längs Donau och påminner lite om Gamla Stan. Här finns kullerstensgator och mängder med mysig ställen att antingen äta, dricka eller bara ”hänga” på. Detta blev ett av mina favoritställen! Vi åt på ett ställe som hette Saran (Karpen) som hade en otroligt god fisksoppa! Ett annat bra matställe är Mala Fabrika Ukusa som ligger inne i Belgrad och serverar stora fat med smakportioner av Serbisk mat så man får testa lite av allt.

Är man i Belgrad måste man ta sej till Ada och Ada sjön som är en konstgjord sjö med mängder av vattenaktiviteter. Här ligger den lilla restaurangen Ada Safari som bjuder på mysig miljö, fantastisk mat och otroligt trevlig personal. Här finns möjlighet att bara ligga i solen och mysa, titta på djur och kanske ta en liten roddtur på sjön. Passa även på att kolla in och ta bilder av den fanatiska Ada Bridge. Å när man ändå är ute och åker lite tycker jag att man ska besöka de två slotten i Dedinje som fortfarande används och det ena bor prinsen i.

Belgrad ser man bäst till fots, det finns tom guidade turer där man tillsammans går genom stan. Här finns förstås hur mycket historia som helst och mängder med museum bla Tesla Museet som påminner lite om Tom Tits. Fortet får man inte heller missa att besöka, det är en bra start på hela vistelsen att gå upp dit och se på utsikten och hur Donau och Sava rinner genom staden. Man får heller inte missa den enorma katedralen Sankt Sava som man byggt på i snart 100 år och som fortfarande är långt ifrån färdig. Detta är väldens största ortodoxa kyrka.

Vi besökte några riktigt mysiga restauranger under våra dagar och jag vill särskilt lyfta fram Manufaktura som man ser på lång väg med sina röda uppfällda paraplyer. Manufaktura serverar traditionella Serbiska rätter men med en tvist. Sofa är en annan mysig restaurang som ligger längst vattnet där alla partypråmar finns. Här är lite finare men fortfarande väldigt prisvärt. Partylivet börjar inte förrän vid midnatt, så den som vill festa loss på någon av pråmarna får hålla sej vaken.

Har man möjlighet så måste jag även tipsa om att åka de ca 8 milen till vingården Aleksandrovic Winery. Boka ett möte för rundvisning och vinprovning och passa även på att äta lunch där. På vägen kan ni även passa på att besöka kyrkan St George i Oplenac som har helt fantastiska mosaiker och kolla även in Royal Mausoleum där alla regenter ligger begravda.. 

Det finns alltså hur mycket som helst att se och göra, men glöm inte att
bara sitta på ett mysigt fik eller uteservering och bara mys. Känn in
atmosfären och titta på folk som passerar. Det är lixom det som är
Belgrad! Å glöm inte att iaf testa ett glas sljivovica, den
traditionella plommondrycken som bränner bra i strupen.

Några saker man ska komma ihåg är bla att man inte kan växla till Serbisk valuta i Sverige. Antingen tar du med Euro och växlar där eller tar ut lokal valuta direkt i uttagsautomater. Ha superkoll när du betalar på barer eller i taxin, någon av oss försökte man lura VARJE dag. I några fall lyckades det också…

Jag kan verkligen rekommendera Belgrad och kommer med största säkerhet att åka dit igen. Jag är väldigt sugen på att åka till något av alla SPA som finns och kanske se mer utanför Belgrad. Kanske förlänga hösten lite eller börja våren lite tidigare, vädret tillåter ju det  🙂

Tyvärr regnade det nästan hela söndagen, så de små mysiga städerna vi besökte blev inte riktigt så mysiga som de kunde ha varit. Tänk att väder har så stor roll för en upplevelse. En stad ser ut oika ut beroende på om det är sol eller regn. Så de bilder jag tog gör inte alls städerna någon rättvisa, alltså måste jag åka tillbaka  🙂

Men på måndagen var solen tillbaka och de allra sista timmarna i Serbien tillbringades på Aleksandorivc fantastiska vingård. Här välkomnades vi med ett rosébubbel som var otroligt gott. Vi fick se en film om vingården och visades sedan runt. Här står vinfaten på långa rader och buteljerad, men inte helt färdiglagrad chardonnay ligger staplade i stora högar och det ligger en svag doft av vin över hela stället. Vi bjöds på lunch med tillhörande vin på den enorma terrassen och med vinrankor så långt man kan se. Hela området är så otroligt vackert!

Aleksandrovic Vinarija är en av de äldsta och största vingårdarna i Serbien och ligger strax söder om Topola, ca 85 km söder om Belgrad. Här tillverkas det mesta i vinväg och deras äldsta och mest berömda vin är Trijumf som blev en av mina favoriter. Både rosén och det mousserande vinet är väldigt gott! Tyvärr finns vinet inte i Sverige, än…

När vi ätit klart och smakat hela fem olika viner smet jag ner i vingården på jakt efter den perfekt vindruveklasen. Och jag hittade den! Dignande, saftiga druvor i en perfekt droppform. När jag lyfte blicken över området var det nästan så jag höll andan, så vackert är det. De andra satt kvar på terrassen och vet inte vilka fotopärlor de gick miste om. 

Det är absolut värt att åka den dryga timmen för att komma till vingården, boka gärna besöket i förväg så att ni helt säkert kan få en rundvisning, provning och lunch. Å ta god tid på er att sitta på terrassen och bara njuta av den otroliga utsikten!

Ett perfekt slut på en väldigt lärorik och intressant resa. Serbien har imponerat och jag kommer absolut tillbaka  🙂

Som ni kanske kommer ihåg så gillar jag slott och det ska gärna vara gamla, härligt utsmyckade slott. Igår hade jag lyckan att besöka två! Det ena är det ”lilla” slottet som bara visas upp, det andra är lite större och där bor faktiskt Kronprinsen.

Dagen började med en krånglande kamera som inte ville samarbeta alls. Den bestämde sej för att dö lagom när jag skulle ladda ur fredagens bilder. Det spelade ingen roll vad jag gjorde, den ville bara inte starta. Surt, men va sjutton! Ett i-landsproblen i mina ögon, jag fick väl ta bilder med mobilen då och lita på att någon av mina medresenärer kunde ta bilder på det jag ville ha om det knep. När vi satte oss i taxin bad jag en av killarna kolla på kameran och vips fungerade den igen! Tack Lulle  🙂

Vårt första stopp var det mindre slottet som jag gillade skarpt. Ett alldeles lagom stort slott med kanske tio rum, ljust och fint med en stor fin trädgård. Världens coolaste ”hall”! Där skulle jag kunna bo! Lite skamfilat efter alla år när ingen bott där, men skulle kunna bli jättefint ganska enkelt. Man får egentligen inte ta bilder inne i slotten, men vår guide fixade lite gräddfil åt oss. Så nu har jag mängder med bilder!

Efter det lilla slottet åket vi till det större, som används idag och som ligger bara några minuter från det lilla. Här bor alltså Kronprisen, men han var inte hemma just när vi var där – men var på väg hem. Detta slott var alltså lite större, men ändå inte jättestort, kanske 20 rum… de i markplan var också ljusa och fina med väldigt fina möbler. Vi fick förstås bara se de offentliga utrymmena, så hela övervåningen var stängd för oss – men källaren däremot fick vi se! En källare som var minst sagt intressant…

Tito har använt slottet för mottagningar och här fanns en mängd spår efter honom. Källaren var ombyggd till ett slags orientaliskt imperium med biljardrum, biograf och en massa annat. I biografen stod fåtöljen kvar som Tito såg filmerna i, väl nedsutten – längst bak i rummet och lite upphöjd. Nu har såklart utrustningen moderniserats med ny projektor osv, men själva rummet är som det var på Titos tid.

I ett av rummen på entréplanet stod det uppdukat med vin, annan dryck och lite kakor till oss. En mycket trevlig man serverade oss och vi sa att det faktiskt kunde varit Kronprisen… vi hade ju ingen aning om hur han såg ut… det finns nämligen inte en enda bild av honom i hela huset! Men det var det förstås inte  🙂

Till huset hör även ett litet kapell som vi också utforskade. Ett litet litet kapell som bara används några gånger om året när det är något alldeles särskilt. Jättefint! Här är nog enda stället i världen som någon försökt att skjuta ihjäl en Jesusmålning… Högst upp i mitten av taket kan man nämligen se Jesus med ett stort kulhål i pannan. Undrar hur man tänkte där…

Innan vi lämnade slottet kollade vi in trädgården och den otroliga utsikten över Belgrad. Åsså passade vi på att ta en gruppbild av vårt galna gäng. Vi får bara roligare och roligare ju mer vi lär känna varandra, alla är verkligen helt galna och otroligt hjärtliga. Irma är den som försöker hålla ordning på oss, Urban, Johan, Peter (Lulle), Daniel och jag är allihop frilans och/eller driver olika webbsidor/poddar mm. En brokig skara.

Slott är verkligen min grej och är ni som jag, så ska ni absolut besöka slotten här i Belgrad. Det kan ni göra även om ni åker hit privat, kontakta bara turistbyrån så får ni hjälp. Det kostar inte särskilt mycket alls, inget kostar särskilt mycket här. I vilken ordning ni får besöka dem bestämmer vakten, det är bara att gilla läget. Och ni får alltså inte ta några bilder inomhus, men ute går det hur bra som helst!

Gillar ni slott? Vilka kan ni rekommendera? Ge mej tips!

Jag är i Belgrad! Vet du lika lite som jag om den staden eller har du kanske varit här och kan ge mej massor med bra tips? Oddsen för att du varit här är inte jättestora, jo… om du har anknytning till landet. Men tyvärr kommer det inte jättemycket turister hit. Å det är faktiskt lite märkligt, det lilla jag sett hittills är helt fantastiskt!

Belgrad är huvudstad i Serbien och ligger bla vid floden Donau. En av anledningar till att man inte hittar hit som turist kan alltså vara avsaknaden av stränder. Men å andra sidan åker folk till Budapest och Prag och det är ganska precis samma utgångsläge där när det gäller den saken. Jag och fem andra ”galningar” kom hit igår runt lunch och det lilla vi hittills har hunnit se känns som en blandning av Barcelona och Budapest med inslag av Warszawa. Ja, jag säger galningar för det här gänget är verkligen något av det galnast jag rest med och i love it!

Direkt när vi landade blev vi körda till den otroligt mysiga restaurangen Mala Fabrika Ukusa där vi åt lunch. Vi satt ganska länge och åt och bekantade oss med varandra. Maten var helt fantastisk! Det var en liten buffé både till för-, varm- och efterrätt så vi fick smaka en del av landets specialiteter. När vi var nöjda åkte vi till den enorma kyrkan som man byggt på sen 1935 och beräknas vara färdiga med om 15 år, jag tror det är jag ser det kan jag väl bara säga… Men när den blir färdig kommer den vara helt fantastiskt och redan nu är den världens största ortodoxa kyrka.

Efter att snabbt ha installerat oss på nästan sprillans nya Hotel Savoy Belgrade tog vi en promenad i våra omgivningar. Vår guide Jelena pratar flytande svenska och det är sååå skönt! Vi bor nära en massa ”inne-ställen” och de populäraste shoppinggatorna. Man tar sej lätt till fots runt stan och vi hann bla se fortet och den fantastiska utsikten över Donau innan det var dax för middag.

Just nu sitter jag med en kamera som inte vill starta och det är väldigt synd med tanke på att vi ska till palatset idag… så det får bli bilder med mobilen om kameran inte kommer på bättre tankar. Men det går det med! Häng med på instagram om ni vill: @marlenerinda

På fredag åker jag till Serbien och har börjat packa lite smått. De senaste månaderna har jag rest ganska mycket och börjat lära mej att packa smart. Så här tänker jag:

Storleken på packningen och därmed resväskan, beror på antal dagar och inbokade aktiviteter. Men det beror även på klimatet och tiden på året, sommar är förstås lättast. När man ska på pressresa är programmet förutbestämt och man vet på ett ungefär vad som ska hända. Ska man på en kort weekendresa brukar man också ha rätt klart för sej vad som ska hända och kan planera efter det.

Är det en upptäcktsresa/cityresa som kräver att man ska gå mycket är förstås bekväma skor det viktigaste av allt. Man vill inte ha skavsår som sabbar upplevelsen! Jag brukar åka i samma skor (vita sneakers) som jag upptäcker landet med. Bekväma och ingångna skor är a och o för mej, och de får gärna vara lätta att ta av och på så jag kan sparka av mej dem på flyget. Pressresor kräver alltid bekväma skor!

Är man borta 3-5 dagar kanske det blir en eller två kvällar som är mer representativa än de andra och därför kräver en lite snyggare outfit. Hur snygg beror förstås på vart man ska och om man hinner byta kläder mellan dag- och kvällsaktiviteterna. Jag brukar packa ner ett par bekväma klackskor som även går att gå lite i, alltså inte för hög klack utan gärna en lägre kilklack eller liknande. En klänning som inte behöver strykas och ett par snyggare byxor och en blus som inte heller behöver strykas.

Under dagtid behöver jag representativa kläder, men inte finkläder. Kanske ett par ljusa jeans eller capribyxor med en ffräsch topp som jag kan ha mina sneakers till. I den klädseln kan jag både upptäcka stan, äta en lunch på ett lite finare ställe och i värsta fall gå vidare till en restaurang på kvällen även om jag inte hinner till hotellet och byta om. Skulle det vara lite kyligt har jag en tunn vit kofta som funkar till det mesta. Shorts packas ner till riktigt varma dagar och en bikini för säkerhets skull, man kan ju hamna på ett SPA 🙂

Kläderna är inte mitt största problem, de brukar inte vara särskilt många och inte ta så stor plats. Necessären däremot… och alla bra-å-ha-grejer… med dem är det värre. Vis av skadan har jag lärt mej att alltid ta med adapter och minst två extra batterier att fylla på mobil och kamera med. Det är INTE kul att stå på en intressant plats som man ska skriva om och se att kameran har slut på batteri. Visst kan man fota med mobilen, men det blir inte lika bra och känns otroligt oprofessionellt. Därför har jag en liten tygpåse med två fulla batterier och sladd till både mobil och kamera. Den lilla påsen flyttas runt till både väskor och fickor och ska alltid vara med!

Den här gången är jag bara borta tre nätter och vi bor på samma hotell inne i Belgrad under hela vistelsen. Ska man byta hotell flera gånger under en resa vill jag ha en större väska, så jag slipper lägga pussel med packningen varje dag. Då ska det gå snabbt och gå att bara kasta ner grejerna. Nu tar jag snäppet större än kabinväska, främst för att jag ändå måste checka in den eftersom jag har schampo och andra ”vätskor” med och alltså ändå kan ha en lite större väska. Den är nog egentligen lite för stor, men en kabinväska känns lite för liten och det finns inget bra mellanting. Men jag kanske ändrar mej när jag packat klart och ser hur det ekar tomt i väskan  🙂

Eftersom jag dessutom alltid har datorn med mej och därmed en större handväska, så är det ganska viktigt att resväskan är så liten och lätt som möjligt. Jag har lixom nog att släpa på ändå. I handväskan får jag plats med datorn, den lilla påsen med batterier, sladdar, mediciner och annat som jag inte vågar lägga i resväskan. Allt det där som inte får komma bort varken på dit eller på hemvägen.

Jag har blivit rätt bra på att packa och även på att packa rätt saker. Det är sällan jag har med mej oanvända kläder hem eller har saknat något på resan. Man kommer rätt långt på ett par snyggare långbyxor, capribyxor, ett par shorts, några snyggare toppar, en snygg blus, en klänning och två par skor. Å kläder går alltid att fixa på vägen, det finns nästan alltid att köpa rätt enkelt. Det är värre med sladdar och batterier…

Jag packar alltså lätt och har inte så många ”måsten” mer än bekväma skor, mobil, dator och extra batterier. En annan viktig grej är läsning till flyget, jag tycker det är sååå tråkigt att flyga!

Hur packar du och vad glömmer du aldrig hemma?

Nästan hela sista dagen i England tillbringades på Warwick Castle som ligger ca 20 minuter från Stratford med taxi. Slottet och området är magiskt vackert och jag hade kunnat vara där i flera dagar.

Vi blev upphämtade vid 9.40 och körde genom den brittiska landsbygden. De gula rapsfälten blommar och fälten böljar, det är så otroligt fint! Väl framme i Warwick ligger slottet lite inbäddat men när vegetationen öppnar sej träder ett stort vackert slott från 1068 fram. Slottet byggdes av Wilhelm Erövraren och var från början i trä, men har under åren både byggts ut, om och till och renoveras faktiskt just nu. Det har varit både permanent hem och sommarhus för många prominenta personer under århundradena.

Vi började med att se en uppvisning i bågskytte. Bågskytten var otroligt charmig, kunnig och talför och kunde verkligen underhålla oss på bästa sätt. En hel skolklass med 5-6-åriga barn var helt tagna under hela uppvisningen och mycket förtjusta av både det de fick se och göra. Detta var nämligen en uppvisning där publiken förväntades vara involverad på olika sätt. Så även vi… Bågskytten höll till precis vid vallgraven, så efter uppvisningen och en kort pratstund med honom gick vi över bron, genom tunneln och in på borggården.

Vi förflyttades 1000 år tillbaka i historien och började gå igenom delar av de 60 tunnland som hör till slottet. Trädgården är fantastisk! Bakom slottet går en liten flod och på andra sidan floden står en gigantisk trebuchet. Den är inte autentisk utan byggdes i Danmark 2005 och fördes sedan till Warwick. Men det ska vara en exakt kopia som är i naturlig storlek, dvs 18 meter hög och 22 ton tung. Det är en av världens största belägringsmaskiner och kan skjuta stora stenar över 200 meter bort. Vi var förstås på plats för att se maskinen avfyras!

Det tog sin lilla tid att göra ordning maskinen så under tiden låg vi i gräset och solade och njöt av omgivningen. En hel svanfamilj simmade förbi oss, vädret var vackert och vi hade ca 20 grader varmt. Det är ganska stor skillnad att se en trädgård i sol än i regn… bilderna blir lixom lite roligare att titta på.

Så var maskinen färdigladdad och färdig att avfyras, vilket gick betydligt snabbare än förberedelserna. Laddningen flög bra långt bort över träden, så nog funkar den fortfarande! Kul att ha sett! Tyvärr fick vi inte gå nära maskinen för att ta bilder, eftersom de renoverar även här och har stängt av delar för allmänheten. Renoveringen fortsätter hela året och jag är väldigt nyfiken på att se hela parken, så vi kommer nog att åka hit igen vid ett senare tillfälle Martin och jag.

Efter trebuchetten var det dax att se en uppvisning med fåglar, STORA fåglar! Här snackar vi större än örn och flygfän med 2-3 meters vingspann. Vi var lite tveksamma om det verkligen skulle vara något för oss, men jösses va coolt det var! Att se fåglarna segelflyga med precision och nästan störta (kontrollerat) mot marken var så häftigt! De flög fritt ovanför våra huvuden och i vissa fall kände man vinddraget från dem. Jag är faktiskt lite rädd för fåglar, men de här var så fina och läckra att se på att det fick gå ändå. Men de är ju faktiskt farliga… har klor som kan gräva sej långt in i människokött och starka näbbar som enkelt sliter sönder sitt byte. Så det är med stor respekt jag försöker få bra bilder, vilket gick så där…

Efter alla uppvisningar var vi hungriga. Vi tog ett sista varv runt parken och gick sedan upp till restaurangen vid parkens entré. Här satt vi sedan en lång stund i solen och åt bla fish and chips till lunch. Rättare sagt; Maja tog fish and chips och jag tog haloumi and chips, vilket var den vegetariska varianten och det var så gott!

Jag har länge haft en romantisk dröm om att få besöka ett slott på den engelska landsbygden. Det kanske vi alla har efter att ha sett Downton Abbey? Nu har jag gjort det och vill bara ha mer! Både in- och utsidan på det här slottet och även trädgården var precis som jag hade tänkt mej ett engelskt slott från den tiden. Tinnar och torn, vackra möbler och dukningar, utkiksposter över den vackra trädgården, djur och folk som jobbar överallt med att hålla stället i bästa skick. Det är absolut värt att åka hit och spendera en dag här, se uppvisningarna och ta sej god tid i den vackra trädgården. Å har man möjlighet att välja, så ta en dag med vackert väder – det blir en så mycket trevligare upplevelse då.

Jag har sett ett av Storbritanniens slott, nu vill jag ha mer! Jag måste ju ha något att jämföra med  🙂

Så är vi äntligen framme i Stratford Upon Avon på engelska landsbygden. Staden eller byn kanske det mer är, som Shakespeare föddes och dog i. Här finns hela hans liv och lite till och vi har sett nästan allt som går att se och besökt nästan allt som går att besöka.

Gårdagen började med att vi gick den korta biten frå hotellet till Shakespeares Birthplace. Han föddes 1564 och delar av huset är fortfarande intakt från den tiden. Ett litet fint hus som byggts ut och om under åren, med en jättefin trädgård. Guiden vi fick här var helt suverän och berättade med stor inlevelse om Shakespeares första år. Detta är det bästa, finaste och intressantaste av alla museum om och kring Shakespeare, tycker jag  🙂

Skolan han gick i finns också kvar, och på vägen dit passerar man adressen han bodde på efter sin tid i London, New Place. Huset finns dock inte kvar, då ägaren efter Shakespeare tröttnade på folk som ville titta på huset och inkräktade för mycket – så han rev det! Knäppskalle! Men man har markerat var huset stod och var de olika delarna av huset var i den trädgård som finns kvar här och i grannhuset har man en liten utställning om huset. En otroligt fin trädgård, med flera häftiga statyer.

Sen var det dax för skolan, Shakespeare schoolroom & Guildhall! Det var med lite ”Harry-Potter-Feeling” man gick upp för trapporna till skolsalarna. Rektorer sedan många generationer tillbaka tittade ner på oss och de gamla bänkarna står kvar och används till viss del fortfarande. Skolan används än idag, men de gamla skolsalarna används mest för att visas upp. Här fick vi se två små filmsnuttar och fick information av en lärare (skådespelare). När de gäller alla museum så är det många volontärer som guidar, ofta utklädda i tidsenliga kläder.

Efter en traditionell Afternoon Tea, som jag ska berätta om i ett eget inlägg, gick vi vidare till Hall´s Croft där Shakespeares ena dotter bodde. Ett hus i ungefär samma stil som det vi sätt tidigare, men lite finare – de var ju lite rikare och hade det ganska bra. Och på väg därifrån nästan trillade vi över hela familjegraven! Vi såg nämligen en skylt på vägen att Shakespeares grav fanns inne i kyrkan  nära dotterns hus. Jag hade tagit för givet att han var begravd i London, men så var det alltså inte. Självklart gick vi dit!

Inne i kyrkan i ett särskilt rum ligger nästan hela familjen begravd. Det kostar 3 Pund att gå in och det tyckte vi att det kunde vara värt. Hade vi sett allt annat, så skulle vi förstås se detta också! Jag trodde att det bara var präster och kungligheter som blev begravda inne en kyrka, men Shakespeare hade betalat för att få in hela familjen där. Å andra sidan var han ju en slags kunglighet i byn, så varför inte?!

Nu hade vi alltså följt Shakespeare i fotsåren från vagga till grav på en enda dag och då var dagen inte ens slut. Den skulle få en final som heter duga, vi skulle nämligen gå på Shakespeare Theater och se Julius Caesar, men det ska jag också berätta i ett annat inlägg. Hur vi lyckade smyga in och ta bilder i salongen innan föreställningen…

Även om man inte tycker att Shakespeare är särskilt intressant eller har skrivit något skoj, så är hans liv väldigt intressant faktiskt. Stratford Upon Avon är en fantastisk plats med massor av historia, vackra platser och otroligt mysiga miljöer. Det finns massor att se och göra och jag kommer absolut att åka tillbaka hit, Martin är mer än med på noterna. Han kommer gärna hit han också!

Å tycker man att Shakespeare är fantastisk så har man sitt himmelrike här! Här kan man frossa i all fakta, alla byggnader, mängder av bokhandlar och teater! Å som grädde på moset finns en Christmasshop som är full med julsaker året om!!! På min instagram finns fler bilder, kolla där @marlenerinda  🙂

Efter att ha sovit som en prinsessa i det otroligt fina rum 501 på Macdonald Burlington Hotell var jag redo att upptäcka stan. Maja, Thomas och jag möttes upp av en elegant brittisk dam som skulle visa oss runt och berätta mer.

På ena sidan av hotellet ligger alltså tågstationen och på den andra en gågatan med mängder av butiker. Vi gick ett par hundra meter och kom till Victoria Square som en gång varit stadens mittpunkt med stadshus och fina byggnader. I närheten kikade vi in i en jättemysig pub som vi tyvärr inte hann stanna på, men som jag ska försöka komma tillbaka till. Jag kommer inte ihåg vad det var innan, men kan ha varit en teater eller något liknande. Det var iaf det absolut vackraste pub jag varit på, med kristallkronor, balkong och en stor flygel mitt i alltihop. Jag tror att stället heter Old Joint Stock Pub & Theatre Venue och tillhör kedjan Fullers vars specialitet är Ale & Pie. Dessutom var damen i baren en av de trevligaste personer jag träffat!

Tvärs över gatan från puben ligger stadens kyrka och i den hittar man några av planetens vackraste fönster. Så otroligt fina och detaljerade. Vi var där inne en lång stund och bara tittade. Prästen berättade gärna om byggnaden, fönstren och hur allt var nära att förstöras i kriget. Det var mycket i Birmingham som förstördes och har fått byggas upp igen.

Vi gick genom stan till den nyare sidan där det finns modernare arkitektur mitt bland alla historiska byggnader, Bla en galleria som ser ut som en alien, stor som Globen hemma i Stockholm. Den passar inte in för fem öre, men är rätt häftig. Vi fick också se den gamla tågstationen, som tydligen är världens äldsta. Det är en stad med mycket historia, det är ett som är säkert.

Vi tog avsked av vår guide och tog sedan en välbehövlig lunch på Restaurang Marmelade som ligger i samma byggnad som biblioteket. Här finns allt man behöver och är en mötesplats för alla åldrar. Här var ett myller av människor under den tid som vi satt där. Alldeles i närheten av vårt bord hade man en modefotografering med en modell i futuristiska kläder. Jag åt en pasta, Maja tog en risotto och Thomas åt gigantiska friterade fiskbullar. Allt otroligt gott och vällagat.

Efter lunch och välbehövlig paus för fötterna tog vi oss till kanalen. Det är inte för inte som man gärna kallar Birmingham för Englands Venedig. Vi gled sedan runt i en kanalbåt under en timme och fick se lite andra sidor av staden. Man kan väl inte säga att man snyggat till det för turisterna precis… mycket skräp ligger både i vattnet och längst sidorna, men mysigt ändå!

Efter kanalturen tog vi oss till guldkvarteren och möttes upp av två nya guider. De tog oss till flera guldsmeder av varierande specialitet, men det gemensamma var att alla brann för hantverket och gärna hjälper yngre förmågor framåt. Sista stället var hos Michelle, en förtjusande äldre dam med en lång grålila (!) fläta. Michelle är guldsmed och har en stor studio med både arbetsrum och utställningslokal. Hon har flera yngre hantverkare hos sej som bla arbetar med trä, design, möbler mm som är hos henne en tid innan de går vidare. Där var så mycket läckra möbler som jag gärna tagit hem på en gång!

Efter guldkvarteren skyndade vi tillbaka till hotellet, hämtade våra väskor och sprang till tåget. Nu skulle vi ta oss ut på den engelska landsbygden. 40 minuter senare var vi i Stratford Upon Avon, Shakespeares hemby. Vi gick direkt för att äta mat, innan vi letade upp hotellet. Det tog ungefär en kvart att gå igenom hela byhålan och hitta vår restaurang. Vi åt en fantastisk middag som avslutades med varm chokladmouse och salt caramel glass. Med nästan 25 000 steg i benen behövdes lite bonus  🙂

Efter en god middag och lite letande hittade vi fram till vårt hotell och efter en väldigt lång dag men många intryck la jag huvudet på kudden och somnade direkt! Nu skulle vi äntligen få veta allt om Shakespeare!

Jag anser mej vara en hyfsat rutinerad resenär, som har koll på det mesta när jag åker iväg. Jag börjar fundera på packningen ett par dagar innan jag åker och slänger ner saker i väskan vartefter… å ändå glömde jag nästan det viktigaste när man åker till England; adapter!!!

Jag visste att jag hade glömt något, det var alldeles för enkelt och gick alldeles för snabbt att packa den här gången. Men jag kunde för mitt liv inte komma på vad det var förrän jag checkade in på hotellet ganska sen i söndagskväll. Portiern hade ingen att låna ut till mej, så det blev att spara på batterierna och se ett inköp som ”mission 1” dagen därpå.

Jag kom alltså till Storbritannien i söndagskväll, till Birmingham närmare bestämt. Jag mötte upp Thomas från Visit Great Britain på T-centralen och tillsammans tog vi oss till Arlanda och sedan med direktflyg (Monarch) vidare till Birmingham. En himla trevlig 27-åring från Danmark som bor i Sverige och är lätt att förstå. Med på resan var även Maja, 21 år, men hon kom direkt från Danmark så henne träffade vi på hotellet. Tant Marlene ska alltså tillbringa veckan med två ungdomar och lyckas förstå danska… det kommer inte alls bli svårt! Ungdomarna är jättegulliga och deras danska är helt ok, det är nog Maja som har mest problem med min svenska  🙂

Söndagen gick alltså mest åt att resa, men igår började äventyret! Efter en natt i ett rum för en Macdonald Burlington Hotel var vi reda att ta oss an Birmingham. Efter en frukost i en överdådig matsal fick vi träffa en representant från hotellet som visade oss runt. Hotellet ligger så otroligt bra! Från flygplatsen tar man bara ett tåg som tar kanske 15 minuter, det stannar inte ens 20 meter från hotellet. Eller… tåget stannar ju inne på stationen och man får gå en bit där, men utgången på stationen ligger kanske 20 meter från hotellet. Så smidigt!
prinsessa på otroligt fina

Det är en gammal fin byggnad med vackra tak, snickarglädje och utsmyckningar. Det är som att gå runt i ett gammalt palats och är man kommer in känns det som man gå in i ett SPA eller en lyxigare badanläggning. Rummen vi fick var minisviter som var kanske 40 kvm stora och med superfina badrum i marmor. Här och där fanns små salonger där man kan sitta och läsa eller titta på tv. Vi fick även se ett av rummen som var nyrenoverade och som var superfint!

Eftersom hotellet ligger så bra är det förstås som gjort för affärsresenärer, men där var även flera par och mindre sällskap. Perfekt för en weekendresa eftersom det ligger mitt i smeten! Hur centralt det faktiskt låg skulle vi snart få veta…

Sista dagen i Budapest tillbringades med sällskap! De två tidigare dagarna har jag upptäckt dagen på egen hand, men på lördagen fick jag sällskap av älskade maken som konfererat klart. Bara att äta frukost blev ju så mycket trevligare  🙂

Vädret var hyfsat, 16-17 grader och uppehåll – nästan sol till och med. Så vi gick iväg så tidigt vi kunde och tog sikte mot parlamentet. Därifrån gick vi över bron till Buda-sidan och det otroligt vackra slottet. Det tar lite tid att gå med mej eftersom jag ska stanna och ta bilder på ungefär allt jag ser, men Martin är van och klagar inte. Han har också blivit ganska bra på att ta upp kameran numera.

Budda Castle är enormt! Vi gick hela vägen upp till borggården och hade en otroligt utsikt över Pest. Solen sken och det var jättemysigt! Vi gick upp för trånga stentrappor, kikade genom skottgluggar, fotade bergbanan och tittade på häftiga skulpturer. När vi var färdiga köpte vi en kringla och satt i solen och åt den innan vi gick ner igen.

Budapest är som gjort för att promenera i och det är fina gångbanor längst Donau på bägge sidorna. Det finns mängder med broar, vi bodde vid den ”vita” Elizabethbron och hade på morgonen gått över ”gråa” kedjebron och var nu på väg till den ”gröna” Independensbridge där Saluhallen ligger. Allt inom gångavstånd och i behagligt väder en alldeles lagom promenad med massor av saker att se på vägen.

Väl framme i saluhallen köpte vi gåslever till hundvakten och gick efter en snabb lunch tillbaka till hotellet en stund. Efter en liten tupplur gav vi oss ut igen och nu var det New York Cafe och Hjältarnas torg som var målet. New York Cafe är äldsta caféet i Budapest och det absolut vackraste, kanske i världen. Det är guld överallt och det märks på notan… det är den absolut dyraste fikan vi någonsin intagit! Vi åt varsin glass och varsin kaffedrink, detta kalas kostade oss 400 kronor! Tur det inte blir varje dag  🙂

När vi fikat klart gick vi till Hjältarnas Torg och på vägen såg vi säkert 20 möhippor/svensexor. Det blir några riktigt stora bröloppshelger inom kort i Budapest! När vi gick tillbaka började det bli mörkt och meningen var att vi skulle möta upp Martins jobbarkompisar på restaurangen där de satt, men vi hittade inte dit och gick på Donken istället. 25 000 steg eller knappt 2 mil senare kröp vi i säng väldigt trötta i benen men nöjda.

Jag tycker att Budapest är ganska likt Riga, men jag gillar Riga bättre. Vi har en hel del kvar att se och kommer säkert tillbaka hit en dag. Men just nu är jag väldigt nöjd och tycker det ska bli ganska skönt att komma hem. Hemresan är ett kapitel för sej…

Jag har funderat på det här med att resa ensam och att upptäcka platser på egen hand. Att åka ensam i en grupp är en sak, att åka helt på egen hand är en annan…

Jag har åkt ensam i grupp förut, men aldrig varit helt ensam som jag är nu på dagarna. I en grupp hittar du ganska snabbt din plats och gör nya bekantskaper som man sedan kan göra sällskap med på lika utflykter osv. Att åka helt ensam innebär att du är helt ensam, vare sej du vill eller inte. Jag har iofs Martin ett sms bort, men har gör mej ju inte mycket sällskap från konferensen mer än på kvällstid. Det har fått mej att tänka lite…

När jag idag gick längst en av huvudgatorna här i Budapest slog det mej hur sårbar jag faktiskt är. Om jag skulle bli påkörd eller svimma på gatan, skulle ingen veta vem jag är. Alla mina id-handlingar ligger i mobilfodralet och mobilen skulle förmodligen snabbt försvinna från platsen tillsammans med min kamera. De enda sakerna som skulle kunna tala om vem jag är. Man kanske skulle tatuera namn och personnummer bakom örat eller nåt, som man gör med djur. För säkerhets skull alltså.

Att resa ensam innebär också att jag inte har någon som hjälper mej att komma rätt eller ger förslag på saker att hitta på. Men samtidigt ger det mej en helt annan frihet att upptäcka saker som jag kanske inte hade gjort annars. Jag går åt det håll jag vill, i den takt jag vill och stannar när jag vill. Idag gick jag jättefel, men fick på så sätt se lite som jag inte hade sett annars och till slut kom jag rätt ändå. Tack GPS  🙂

Jag lyckades hitta fram till New York Cafe som var alldeles för ”komplicerat” för min smak. Ett fd palats med guld på hela insidan och priser därefter. Jag nöjde mej med att ta några bilder, det är trots allt Budapest äldsta café, och gick snabbt ut igen. Dessutom var det nästan fullsatt trots att det var ganska tidigt på förmiddagen. Nu har jag iaf sett det!

Jag tog sikte på Saluhallen och passerade ett jättefint torg och en vacker park på vägen. Saluhallen är gigantisk! Det är två våningar och flera hundra säljare. Jag bestämde mej för att äta lunch här och idag var det dax att äta Langos, det är väl ett måste här? Gott, flottigt och mättande. Å billigt! Hela kalaset gick på strax under 50-lappen. Äntligen fick jag sitta en stund också, efter nästan 12000 steg.

Sen gick jag långsamt längst Donau tillbaka till hotellet, där jag förmodligen tillbringar resten av dagen. Jag ska skriva lite, vila benen och vänta på Martin. När han kommer ska vi gå och äta middag med de andra. Det är ca 20 grader varmt, ganska kvavt och regnet hänger i luften. Hoppas det blir bättre väder imorrn, vår sista dag här och då har jag sällskap hela dagen!

Jag far Europa runt och letar efter sol och värme, just nu är jag i Budapest! Å jag kan meddela att det iofs är hyfsat varmt, men solen skiner knappt här heller. Den kan komma fram lite tveksamt då och då, men mest är det mulet och man känner en och annan regndroppe på näsan.

Vi kom hit igår strax efter lunch. Martin ska på konferens och alla respektive blev tillfrågade om de ville följa med. Kul tyckte vi och tog för givet att flera skulle tycka det, men det var bara jag som hoppade på erbjudanden. Så nu är jag på resa med Martin och 12 av hans kollegor, så kan det gå.

Direkt när vi landade fick vi en tur runt stan där vi fick se de viktigaste sevärdheterna, bla Citadellet. De andra ska ju sitta i en konferenslokal tills på fredagkväll och sedan åker halva skaran hem på lördagmorgon, så detta var deras chans att se Budapest. För mej var det ypperligt tillfälle att få lite koll på stan som jag ska spendera en massa tid i på egen hand. Efter rundturen installerade vi oss snabbt på hotellet och gick sedan iväg för att äta middag.

Idag vaknade jag tidigt, då var Martin redan på väg till konferensen. Jag tog det lugnt, åt en lång frukost och drog sedan på mej mina bekvämaste gympaskor. Jag ville hinna göra så mycket som möjligt innan lunch, eftersom man varnat för regn senare. Så jag tog sikte på en av broarna som vi bor nära och gick över till andra sidan. Jag tror att vi bor på Pest-sidan… men är inte säker… Jag klättrande upp för alla trappor till ett stort monument där jag kunde se hela stan och ta en massa bilder. Hela vägen doftade det syren, så det var en ren fröjd att gå hela vägen upp. Syrenerna blommar för fullt och det känns riktigt somrigt.

Jag ville inte gå för långt från hotellet förrän jag hade lite mer koll eftersom mitt lokalsinne är lika med noll och min karta är rätt dålig. Men jag hittade både fram och tillbaka och lyckades tom få med mej ett par nya skor hem när jag smet in i en Deichmann när de första regndropparna landade på nosen. Så kan det bli när det börjar regna och hotellet ligger granne med en skobutik  🙂

Jag lämnade av mitt fynd och tog mej ut på lunchjakt. Nära hotellet finns ett mysigt torg med mängder av små matstånd, men inget föll mej i smaken. Jag tog mej lite längre bort, på vägen dit vi gick igår, och halvvägs hittade jag en creperia. Solen sken och jag kunde sitta ute och äta en riktigt god crepes, fylld med skinka och ost. Jag gick förbi en jättevacker synagoga och började ta mej hemåt igen. Dagens uppdrag var att köpa en tandborste till Martin, som han glömt hemma. Och bara några hundra meter från hotellet hittade jag en hyfsat stor livsmedelsbutik som hade det mesta. Uppdraget lyckades alltså!

Å jag hittade hem även denna gång! Så nu sitter jag här nyduschad och ska ta en tupplur innan jag börjar fundera på kvällens matställe. Martin äter middag på konferensen och kommer väl tillbaka vid 21-tiden eller nåt. Det är inte jätteroligt att göra allt på egen hand, men en liten utmaning för mej med jordens sämsta lokalsinne. Imorrn ska jag leta rätt på Cafe New York som jag hört en massa om, det ska bara vara raka vägen från hotellet… vi får väl se…

Det finns fler bilder på min instagram @marlenerinda  🙂

Jag tänkte berätta lite om Milano men vet knappt var jag ska börja. Det finns hur mycket som helst att se och göra i den otroligt vackra staden. Å bor man bara lite smart har man gångavstånd till det allra mesta!

Vi bodde på Nh Touring Hotel som ligger ganska nära centralstationen och mittkärnan av Milano. Ett fyrstjärnigt hotell som jag absolut kan rekommendera. Det tar ungefär en kvart att gå till den enorma katedralen (Duomo) och den vackra och anrika gallerian med alla märkesbutiker. I gallerian ligger bla den första och därmed äldsta PRADA-butiken som är värd ett besök bara därför. På vägen passerar man bla La Scala som inte är lika imponerande på utsidan som på insidan, men kul att ha sett ändå!

För många är Milano detsamma som mode och shopping, men det är mycket mer än så! Här bodde bla Leonardo Da Vinci på 1400-talet och man kan besöka huset han bodde i och och hans vingård, La Vigna di Leonardo (mitt emot kyrkan Santa Maria dellea Grazie), med vinstockar från Argentina. Huset bebos fortfarande av familjen som tog över efter Da Vinci, men man får ändå se fyra av rummen i huset och den vackra trädgården . Har man tur kan man även få se en liten bit av originalväggen i ett av rummen från Da Vincis tid. På min instagram (marlenerinda) finns en liten filmsnutt när väggen öppnas.

Tar man sej till stadsdelen Isola får man uppleva den vertikala skogen (Il Bosco Verticale) som är två fascinerande höghus med de mest fantastiska balkonger man kan tänka sej! Italienarna är nog mästare på lummiga fönster och balkonger och de här två husen tar absolut priset! Bakom alla träd och buskar hittar man några av Milanos dyraste lägenheter. Husen ligger nära stationen Garibaldi och en alldeles nybyggd plaza där man man kan shoppa eller mysa i solen med något gott i glaset. Här ligger också Italiens högsta byggnad, Unicredit Tower. Här ifrån går man på bara några minuter till Ea Ta Ly, som jag berättade om häromdagen.
En av höjdpunkterna, men betoning på ”höjd” var när vi gick på taket ovanför katedralen. Vid katedralens ena långsida går det en hiss upp till taket och där har man byggt en spång över taken så man ser hela Milano. Längs spången finns små vätskestationer och i slutänden en restaurang med galet god pizza! Vi gick på taket en lång stund, tittade, fotade och bara hänfördes av utsikten. Sen satt vi lika länge och åt och tog en fika ute på takterrassen i solen. Den där hissen hade jag nog aldrig hittat själv, men fråga er fram – för detta är ett måste!

Det finns förstås massor att se och göra i en stad som Milano, men glöm inte att bara sitta och mysa också. Att ta en apertivo på en mysig liten piazza är ett måste och bästa sättet att uppleva de genuina Milano och dess folkliv. Vilken piazza du ska välja är en smaksak, det ligger på rad så det är ingen brist på dem. Vårens trendigaste drink är Campari Spritz eller Aperol som kostar ca 5 Euro. Kanske inte min favorit, men nog sjutton var jag tvungen att ta en ändå – bara för att!

Man kan tycka att Milano är stort, men det är faktiskt ganska litet och
man hinner se väldigt mycket på bara en weekend. Vi åkte direktflyg med
Easy Jet som tog knappt 3 timmar och sedan tog det ungefär 45 minuter
till hotellet med bil. Det är alltså helt ok att bara åka ett par dagar
som vi gjorde, bara för att göra något annorlunda över en helg.

Detta var bara ett litet axplock och en liten smakbit av mitt Milano, jag återkommer med mer… var så säker!