Idag dök det upp ett minne på Facebook, ett väldigt kärt minne. För precis åtta år sedan packade vi också, som vi gör idag, men då gick resan till Tanzania. Min drömresa skulle äntligen förverkligas!

Redan som liten drömde jag om Afrika. Som 19-åring gjordes första resan, som resulterade i att jag flyttade till Gambia. Då var det Västafrika, där finns inte så mycket djur… förutom en massa apor och hyenor. Drömmen om det ”riktiga” Afrika hägrade, jag ville söderut och jag ville se de stora djuren. The Big Five!

När jag fyllde 35 bestämde ungarna och jag att när jag fyllde 40, då skulle drömresan göras. Vi skulle ut på savannen, in i djungeln och se allt! Jag var ensam och skulle samla ihop pengar åt oss tre, en himla massa pengar… typ 30 000 per skalle skulle det kosta. Vi läste på, planerade och sparade. Å rätt vad det var så kom Martin in i vårt liv. En inkomst till, men även en biljett till… vi började sälja av allt vi ägde på Tradera och nu började de se ganska bra ut på kontot. Man har en himla massa skräp, som kan vara någon annans skatt.

Det svåraste var att välja vem som skulle få våra pengar. Efter flera resmässor och en himla massa mail, valde vi till slut Killimanjaro Travel Agency. Mannen var svensk och kvinnan från Tanzania, bägge skulle vara i Tanzania när vi var där och mannen skulle även åka med oss på safarin. Den 25/12 tidigt på morgonen var det äntligen dax! Det blev en snabb mellanlandning i Rom där vi bara tog ombord fler passagerare och ett längre stopp i Addis Abeba, där vi bytte flyg.

Det tog en himla massa timmar, men till slut var vi framme och kördes till vårt hotell där vi blev hjärtligt välkomnade. Efter några timmars sömn packade vi in oss i jeepen som skulle ta oss runt i Tanzania de närmaste sju dagarna. Den känslan när vi till slut satt i bilen var nästan overklig. Att drömma så länge om en upplevelse, det desperata sparandet och nu var det äntligen dax. Jag var så otroligt lycklig!

Redan första dagen hade vi sett mängder med djur, redan andra dagen hade vi sett ”The Big Five”. Första giraffen var nog det häftigaste av allt, hon var lååångt borta – ändå var vi ju tvungna att stanna och ta mängder med bilder. Några dagar senare reagerade vi inte ens när de stod alldeles brevid oss. Man kan alltså bli lite blasé även när man ser vilda djur… det var likadant med zebror och gnuer. Det kryllade ju av dem! Vi åt faktiskt picnick en dag i gröngräset, med zebrorna precis inpå oss.

Att vara på en safari är som att vara huvudperson i en naturfilm. Man bara väntar på att berättarrösten ska tala om vad vi ser och gör. Det mest surrealistiska var att sitta och kissa bakom jeepen och en hyena stod och tittade på mej. Den häftigaste upplevelsen var när vi kom fram till en gepard som precis hade tagit en impala. Vi var på bara ett par meters avstånd och kunde höra hur hon andfådd började ta sej an sitt byte. Vi kunde både se och höra hur hon bet igenom ben och senor, det kan låta lite äckligt men det var helt magiskt!

Vi bodde på olika lodger varje natt. Det mest minnesvärda var hos Peppe, där vi bodde i tält som byggts upp på pålar. Peppe var en galen spanjor från Barcelona som älskade sin djungel och som dessutom kunde erbjuda oss ett hyfsat internet så jag kunde blogga och kolla mail. Hela resan finns alltså här på bloggen, detta skrev jag när vi kom hem.

Det är faktiskt ingen semester att vara på safari, det är ganska jobbigt. Man sitter i bilen redan vid 8, ibland tidigare om man vill se djuren och naturen vakna. Sedan är man på helspänn med både ögon, öron och kamera ända tills man kör till hotellet vid 18-tiden. Man vill ju utnyttja dagsljuset så mycket man kan och verkligen se så mycket det bara går. En kväll körde vi fast och trodde att vi skulle få sova i bilen, men vi kom loss till slut och kunde ta oss till hotellet.

Så efter vår safarivecka tog vi semester på Zanzibar. Det var helt perfekt, förutom att jag drog på mej salmonella. Det var så otroligt skönt att bara ligga på en solsäng en vecka och smälta alla intryck. För intrycken är måååånga efter en sån resa. Jag kunde nästan inte förstå att resan var gjord och att allt hade blivit precis som vi önskat. Det hade hänt så mycket och vi hade sett så otroligt mycket på kort tid att det var svårt att sortera allt. Det var verkligen värt allt slit att spara pengar och jag skulle göra om det igen utan tvekan. Killarna var 15 resp 16 när vi åkte, det var lixom sista äventyret innan de var vuxna och ett väldigt fint avslut på barnåren. Samtidigt en fin grej att göra tillsammans som en ny familj, nu när Martin blivit en del av den.

Jag kan absolut rekommendera att åka på safari, men med några små ”att-tänka-på”. Barnen ska inte vara för små. De ska förstå engelska iaf, eftersom alla guider pratar engelska. Åk inte på en gruppresa! Det är dyrare att ha en helt egen resa, egen jeep och egen guide – men det är så värt det! Låt inte vem som helst planera resan, berätta vad ni vill se, hur mycket det får kosta och vilka krav ni har på boendet och ta offerter från många olika agenter. Ha koll på att djuren verkligen är där ni är vid den perioden, de vandrar ju beroende på säsong. Räkna med att det kommer att bli dyrt! Men snåla inte med kvalitet på bil, guide mm. Ha en kontakt hemma på resebyrån som ni kan ringa till precis när som helst om något trasslar, det är Afrika – saker kan gå väldigt fel.

Å njut när ni väl är där! Det är helt fantastiskt att känna atmosfären, se djuren, vara i miljön och bara uppleva allt som händer just precis här och nu. Det är värt precis vartenda öre! Detta är alltså åtta år sedan och jag känner mer och mer att jag skulle vilja göra det igen. Vi såg allt utom en stor elefanthjord, det skulle jag fortfarande vilja se.

Har ni också en drömresa som kan kännas ouppnåelig? Kanske för att det är en stor planering eller stor kostnad. Ta det i små steg, börja kolla lite på resmålet, priser, prata med andra som gjort samma resa… börja spara lite smått… en dag når ni målet och kan uppleva drömmen och jag lovar att det enda ni eventuellt kommer att ångra är att ni inte gjorde det tidigare.