Magasinet tar form! -

Magasinet tar form!

december 2, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Du i Fokus! Visst är det ett bra namn? Det är vi otroligt nöjda med och tycker att det säger det mesta om magasinets innehåll. Det är DU som är i fokus, DU som är viktig!

Vårt magasin ja… på fredag är planen att vi ska vara tillräckligt färdiga för att några vänner ska få se det och komma med förslag på förändringar. Och när vi funderat på förslagen och gjort de ändringar vi håller med om, så ska magasinet gå live. Kanske redan till lucia?

Det känns lite som att vara gravid; det är spännande, läskigt och roligt på en gång. Å resultatet har man inte riktig koll på. Men det ser väldigt bra ut! Å alla gillar vår idé 🙂

Vi håller alltså på att skapa ett livsstilsmagasin på nätet för både män och kvinnor. För alla oss som upptäckt att tiden är värdefull, vill sätta guldkant på tillvaron och njuta av livet. Det blir 10 olika kategorier som man kan bläddra emellan, bla mat & dryck, hälsa, relationer, teknik, upplevelser och en massa annat som sätter guldkant på livet.

Martin bygger sidan och jag fyller med innehåll så mycket jag hinner. Det blir inga reportage utan bara korta informativa texter och massor med bilder. Tips om spännande saker att äta, uppleva och göra. Det där som kallas livet. Lite mode, lite mat, lite sex, lite resor… gott gottigott gott alltså!

Å allt hittar ni på duifokus.nu inom kort…

En livsavgörande resa…

november 21, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag har en kusin. Hon är min kusin på riktigt. Varför skriver jag så då, det är väl rätt självklart att det är på riktigt? Inte helt faktiskt… hon är nämligen adopterad. Hon är söt som socker och ljusbrun i hyn. Hon var så otroligt efterlängtad både av sina föräldrar och mej och trots att jag är 10 år äldre så har vi umgåtts mycket sedan dag 1.

Trots att vi inte är biologiska kusiner så är vi väldigt lika och jag bryr mej enormt mycket om henne. Just precis nu är hon i Indien och söker sina rötter. När hon åkte dit visste hon en del om sin bakgrund, nu vet hon betydligt mer! Redan första dagen i Indien besökte hon sitt gamla barnhem och fick läsa sin fil. En fil som inte borde funnits kvar pga flera flyttar mm, men ödet ville nog att hon skulle hitta den. Där fanns många uppgifter som hon inte vetat om förut, bla att hon egentligen skulle kommit till en annan familj i Stockholm. Hemska tanke! Om hon kommit dit hade hon ju inte kommit till mej!

Hon är alltså i Indien just nu och ytterligare tre veckor framåt. Ni kan läsa om hennes livs resa HÄR. Ta del av hennes innersta tankar, uppäckter och upplevelser. Följ hennes blogg helt enkelt, hon har många klokheter att dela med sej av och den här resan hon gör vet jag att många adopterade vill göra.

Att inte veta var man kommer ifrån eller vilken bakgrund man har gör ofta en människa rotlös. Många adopterade har identitetsproblem och mår riktigt dåligt. De allra flesta verkar vilja åka tillbaka till sitt födelseland och hitta mer om sej själva. Kanske det skulle ingå i apotivföräldrarnas åtagande att faktiskt resa tillbaka och hjälpa till med detta? Borde det vara en skyldighet och ingå i adoptivföräldraskapet? Vad tycker ni som är adopterade och vad tycker ni som är adpotivföräldrar?

Jag vet iaf att min kusin gör sitt livs resa och att hon just nu är både förvirrad och lycklig. När hon kommer hem har hon mycket att fundera över och smälta. Många kan tycka att det är ansvarlöst att lämna den ettåriga dottern hemma under så lång tid, men det här var hennes sista chans att få reda på allt. Det är redan alltför många på plats som inte finns längre och de som är kvar och kan hjälpa henne är gamla och snart borta. Självklart var beslutet att åka svårt och självklart blir det svårt att komma hem och vara tvungen att återknyta kontakten med lillan. Men har man bara en chans så har man och lillan har ju en pappa som stödjer sin fru i beslutet.

Jag följer kusinens resa med stor spänning och är så otroligt glad för hennes skull. Det här är något vi pratat om sedan hon var liten och vi har tillsammans sökt till det där tvprogrammet som söker reda på folk. Men där kom hon inte med tyvär. Hade hon gjort det hade den här resan varit gjord för länge sen.

Så häng med på kusinens resa – en resa som förhoppningsvis kommer att göra henne helt hel.

Mästare på att älta…

november 19, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Nu hade jag… så kommer jag att tänka de närmaste två veckorna är jag rädd. Just precis nu hade vi vaknat vår första morgon i Gambia, ätit frukost med papaya och halvtorrt bröd, fixat till oss och gått ner till stranden för att kolla läget och träffa vänner. Första dagen på semestern är alltid bäst!

Men nu är det inte så, resan är inställd och vi är hemma i gråa sverige. Men just precis nu har solen påbörjat sin 3 soltimme under november. Hoppas den fortsätter att skina resten av dagen så man får liiiite energi iaf.

Jag har bett folk att sysselsätta mej de här två veckorna, så jag inte ska kunna eller hinna älta så mycket. Jag är nämligen mästare på att älta… men jag jobbar på att inte göra det, även om det inte märks. Jag har alltså varit värre… fatta?!

Så idag ska jag knäcka ryggen hos kiropraktorn, äta lunch med kontaktpojken, gå på 2-3 pressvisningar och sedan vara med på ett skivsläpp med Becky G på Café Opera. Fullt upp alltså! Som jag vill ha det just nu. Fullt på dagarna, helt slut på nätterna. Bra!

Ni får hänga med på instagram @marlenerinda eller @duifokus så blir ni också lite delaktiga 🙂

Såååå spännande!!!

november 14, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Nu har vi släppt vår hemlighet!
Martin och jag ska starta ett webmagasin som mest vänder sej till dem som är förbi småbarnsåren, rår över vår egen tid och vill sätta guldkant på tillvaron. Men självklart får ALLA läsa! Du i Fokus blir namnet på magasinet och sidan kommer live under december. Å det är så spännande!

Alla vi testat idén på tycker att det låter jättebra! Å alla är så himla positiva och hjälper oss med idéer och förbättringar. Sidan kommer att ha ca 10 olika kategorier, bla mat, relationer, teknik, resor, upplevelser, böcker och en massa annat. Här kommer det alltså att finnas något för både män och kvinnor, alla kan hitta sitt. Det blir som en blandning mellan Amelia, Vagabond, Teknikens värld, Må Bra och Sköna rum 🙂

Så medan Martin bygger sidan så samlar jag texter. Vi måste ha minst en text per kategori för att kunna släppa sidan. Å bilder. Massor med bilder. Men jag har hjälp! Gunilla kommer att bidra med bilder och Nadja med recept. Så lite kan jag släppa och det känns jätteskönt. Martin kommer att vara den som skriver om teknik och elektronik, så det slipper jag också. Men resten ska jag knåpa ihop på egen hand till att börja med…

Vill du bidra med en text är du välkommen att maila den plus en bild till info@duifokus.nu Vi kan inte erbjuda något ersättning men du får reklam för ditt namn och länk till eventuell blogg eller hemsida. Vad har du att förlora?

Det är väldigt mycket jobb, men det gör mej ingenting! Nu har jag något annat att fundera på under den här tråkiga årstiden som jag avskyr. Följ gärna hur det går på vår sida på FB och/eller instagram (@duifokus), där uppdaterar vi under tiden.

Håll nu tummarna för att detta går bra för oss och är precis så intressant som vi tror och tycker att det är 🙂

En av mina drömmar…

november 6, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Idag har jag gått runt på mässan hela dagen. Just nu är det ju Allt om Hälsa och Mitt Kök och den där första brukar jag alltid vara lite extra nyfiken på. Jag har ju varit med som utställare förut när jag jobbade på Viktväktarna och känner miljön och atmosfären ganska väl. Så det var där jag började idag.

Jag började längst bort i hallen och av en händelse var det där som Fredrik Paulun hade sin monter. Vi hälsade glatt och när jag gick därifrån var jag fullastad med en massa spännande grejer som jag nu ska äta mej igenom och se vad jag tycker om… ni får veta hur allt smakat när jag ätit det ett tag.

Jag gick långsamt igenom alla utställare, pratade med några, men passerade mest. När jag kom fram till Sussie på Curves kände jag mej som en packåsna och fick ställa av mej lite grejer hos henne innan jag fortsatte. Jag blev nertryckt i en maskin också, ”för jag skulle minsann inte komma undan träningen idag inte”. Och bildbevis blev det också…

Årets tema är ”Balans” och det är ju precis det hela mitt liv har handlat om hittills och det jag nu hittat. Så många av utställarna handlade om mindfulnes och yoga, men här fanns även träningsresor. Min dröm är att kunna åka iväg på en sån. Men 12 000 spänn för en vecka känns helt och hållet omöjligt just nu, förstås. Men det finns ju kortare varianter… och en sån kan vara en weekend på Körunda med Paolo Roberto eller kanske Blossom.

Körundas VD Lotta hade en ”mysmonter” mellan de olika utställningshallarna, där kunde man sitta och blogga och ladda både sina egna och mobilens batterier. Lotta berättade
om Körunda, om boendet och området och allt man kan göra där. Jag blev
förstås sugen på helgen med Blossom 22-23/11… en helg med fokus på detox, skönhet, yoga, träning och livsstil… visst låter det härligt! Men just nu finns inte pengarna till detta… tyvärr. Jag hade behövt det!

Det är alltså en av mina drömmar; att åka på en träningsresa (gärna till värmen) eller iaf en helg med träning och inspirerande människor. Men det får nog förbli en dröm ett ganska långt tag framöver… får väl sätta mitt hopp till alla olika tävlingar jag var med i idag… hoppas hoppas hoppas!

Men ett besök och en lunch på Körunda ska det iaf bli. Alltid nåt!

Vemodig och ledsen…

november 2, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag har sorg. En sorg som många kan tycka är larvig, men jag är verkligen så ledsen och besviken. Jag har ända sedan i mars sett fram emot att november ska komma, det var månaden då vi skulle åka till Gambia. Resan jag sett fram emot så länge, räknat ner till och planerat för. En bloggresa faktiskt. Från början var vi 11 personer som skulle åka. Syftet var att visa vad landet har att erbjuda och skriva om det, hjälpa vår familj där och dessutom starta ett samarbete mellan ett svenskt och ett gambiskt tjejfotbollslag.

Men det var kanske inte meningen att vi skulle åka. Direkt bokade två personer av pga en make som ville åka någon annan stans. Sen bokade en annan av pga att hon inte kunde ta malariaprofylaxet tillsammans med sin vanliga mediciner. Och till sist bokade ytterligare en av pga personliga skäl. Kvar var vi sju glada resenärer som såg väldigt mycket fram emot resan.

Så hörde vi talas om Ebola. Men den hade inte nått Gambia, inte ens Senegal, så vi var inte oroliga. Men så började det gå rykten om att resor ställdes in och för några veckor sedan var det ett faktum. Först var det en notis på ett forum och sen kom ett mail från Ving om att vår resa var inställd och pengarna skulle betalas tillbaka. Detta pga att bokningarna var för få. Inte att ebola nått landet alltså (det har den fortfarande inte gjort) utan att resenärerna är rädda och inte vågar åka dit. Man är rädd för att bli smittad av något som inte finns alltså och som dessutom smittar precis som HIV. Man måste blanda kroppsvätskor, inget annat!

Men det var nog inte meningen som sagt. Senior fick nytt jobb och hade haft svårt att vara ledig, Martin hoppas få ett nytt jobb och kanske kan börja inom kort, Junior och hans Mandis har gått skilda vägar och en av de andra ska skiljas och har dåligt med pengar. Det var lixom bara jag kvar som det inte strulade för, jag som förmodligen längtat mest av oss alla. Så medan de andra tyst accepterar faktum och knappt ser berörda ut håller jag på att gå sönder av sorg. Jag har längtat något enormt.

Visst kan man åka reguljärt, men det tar längre tid och kostar mer. Utan turister i landet är dessutom det mesta stängt, vilket ju förstås är en katastrof för invånarna. Det kommer att innebära att många blir sjuka, svälter och dör. Pga en sjukdom som inte ens nått till landets gränser. Ebola är en fruktansvärd sjukdom som måste stoppas så snabbt det någonsin går. Inte bara för att folk dör i sjukdomen utan även för att hela Afrika drabbas indirekt. Länder som inte skulle behöva drabbas alls.

Det enda vi kan göra nu är att skicka pengar till vår familj, men det finns inte längre något att köpa för pengarna. Men skulle de få malaria, har de ändå pengar till medicin och det som eventuellt finns i matväg på marknaden. Men det finns inte mycket och när det väl kommer något så bunkrar de som har det bättre ställt. Så med våra pengar kanske de iaf kan köpa det som finns och hålla sej friska.

Men så fort resorna släpps igen så bokar vi! Då försöker vi få ihop en ny bloggresa. Är det någonstans vi turister och våra pengar behövs när krisen är över så är det i Gambia och i andra afrikanska länder. Där kan vi göra stor nytta! Under tiden får ni gärna bidra med en slant till vår familj (maila mej mrinda@swipnet.se) eller skänk pengar till Läkarmissionen för att stoppa ebolan.

Om 16 dagar skulle vi vara på väg… nu dröjer det minst ett år. Min sorg är stor, större än jag väntade mej. Jag vet inte vem eller vilka av våra vänner som lever den dag vi kommer tillbaka. Jag vet inte hur de drabbas av den sjukdom som inte kommit till landet och som de inte borde varit drabbade av. Jag vet bara att det är en katastrof för hela Afrika och att smittan måste stoppas. Sorgen river och sliter i mej och jag vet inte vad jag ska göra för att den ska lätta. Jag är bara så ledsen…

Rinkebysvenska…

oktober 24, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Dogge myntade uttrycket blattesvenska, andra kallar det rinkebysvenska. Ett språk som många ungdomar i förorten pratar. Det är iofs svenska men har en viss brytning oavsett var man kommer ifrån. I bla Alby och Fittja prata de flesta så, inget konstigt alls – man formas ju av sina kompisar.

Den senaste tiden har jag suttit i ganska många ungdomsmål. Nu kanske ni tänker att det mest är invandrarungar vi haft hos oss eftersom jag pratar om språket. Å det är där min fascination kommer in i bilden. Nästa alla mål har varit med svenska ungdomar i 16-17-årsåldern. Inte från Alby eller Fittja utan mestadels från Hagsätra, Hägersten och från stan. Men alla pratar likadant!

Oavsett ursprung och bostadsort, så pratar de precis samma svenska som Dogge! Samma brytning, samma slang, lite hackigt och ungefär lika osammanhängande 🙂

Vad är det med den sk Blattesvenskan och svenskfödda ungdomar? De har alltså två svenska föräldrar som pratat svenska med dem under hela deras liv, ändå har de fått en brytning och låter som de kommer någon helt annanstans ifrån. Som sagt; mycket fascinerande!

När jag pratade med Martin om detta så konstaterade han att jag är likadan. Va? Ja, säger han, men inte i Sverige… När jag är i Gambia pratar jag ”deras” engelska och när jag är i tex London så pratar jag den engelskan. Även jag formas alltså av det språk jag har runt mej, även om jag inte tänkt på det förut.

För mej är det inget problem, jag är flexibel. Problemet uppstår när våra äldre nämndemän i tingsrätten inte hör eller förstår vad ungdomarna säger… Ungefär som min gamla farmor som har svårt att förstå vad vissa i vårdteamet runt henne säger. Det uppstår frågetecken eftersom man missförstår varandra.

Å det är kanske nu jag kommer att få höra att detta är ett rasistiskt inlägg. Men detta handlar inte om rasism, utan om hur ett språk förändras med tiden och hur olika generationer kan få svårt att förstå varandra. Det är 12 år sedan jag satt min första period i tingsrätten och då var det bara utlandsfödda som hade en brytning. Idag är det kanske så många som 50% av alla under 18, även svenskfödda alltså. Min undran är hur mycket svenska språket kommer att förändras ytterligare de närmaste 10-12 åren, när det hänt så mycket hittills.

Vad tror ni? Har ni reflekterat något över detta?

Söka sin bakgrund i Indien

oktober 21, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag är skitdålig på det här med släktskap och ganska dålig på att vårda mina släktrelationer också… men någon jag har kontakt med är min kusin Becca. Hon är 9 år yngre, men vi har ändå alltid haft en nära relation sedan hon kom till oss. Inte föddes alltså, utan kom till oss. Becca är nämligen adopterad och har sin biologiska rötter i Indien. Å nu ska hon åka dit och se om hon kan hitta något mer om sitt ursprung.

Det är lustigt det där. Becca är alltså adopterad, men det är svårt att hitta två personer som är så lika som vi två är. Vi är lika STORA, inte små… Becca är 152,5 och jag är 156,5, båda betonar verkligen den där OCH EN HALV! Det sägs att vi är lika envisa… något vi inte alls känner till något om… vi har fibromyalgi bägge två, tycker om att utrycka oss i text och brinner för utsatta människor. Becca blev ”soctant” och jag hjälper min familj i Gambia och tar på mej en massa andra idella uppdrag. Vi drar oss inte för att ifrågasätta och vara obekväma, och är inte ett dugg konflikträdda. Vi har samma värderingar och försöker att ha så lite fördomar som möjligt och respektera alla människor.

Becca gillar att driva med människor och har en galen galghumor. Hon är faktiskt lite galnare än vad jag är, tycker jag alltså… men jag är nog strängare än henne. Men så var hon ju mitt övningsobjekt när det gäller uppfostran… hon bodde hos mej en sommar när hon var 14-15 år 🙂

Å nu ska hon alltså åka till Indien och vara borta hela fyra veckor. Tillsammans har vi ansökt till tv-program som letar upp folk i olika länder, men inte kommit med. Nu åker hon iväg med en kompis och letar istället. Det finns lite uppgifter och en och annan kontakt kvar sedan hennes tid på barnhemmet. Men den kontakten (damen) är gammal, så tiden är knapp. Barnhemmet har flyttat flera gånger och pappren har försvunnit. Det finns inte så mycket att gå på, men Becca vill självklart lyfta på varje sten innan det är för sent. Å jag önskar henne all lycka på vägen! Jag hoppas verkligen att hon ska hitta något, minsta lilla fynd är av värde.

Jag tror att det är viktigt att få bitarna av sin historia, särskilt när man blivit förälder. Man vill veta vilka sjukdomar och egenheter som finns i familjen och få en förklaring till varför man är som man är och lite mer VEM man är och var man kommer ifrån. Få veta om det finns syskon, som kanske dessutom går att hitta. Å vi får följa med! Inte på plats, men genom hennes blogg. Så följ henne där redan nu och lär känna henne, hennes sköna humor och funderingar.

Becca och jag är kusiner på riktigt oavsett vad folk säger. Vi har så otroligt många likheter och skulle lätt kunna vara biologiska kusiner. Det är bara hudfärgen som skiljer oss åt, men jag blir faktiskt brunare än henne på sommaren 🙂

Längtar bort…

oktober 3, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Hösten är ju inte min årstid, det vet ni redan. Det är därför vi brukar försöka komma bort då och hade bokat en resa till Gambia. Men den blev ju inställd pga ebola, trots att smittan inte ens kommit dit. Undrar om man stänger gränserna till USA nu när man upptäckt ett fall där…

Jag blev därför väldigt glad när jag fick en inbjudan att komma till Viking Line och träffa Ilse Jacobsen. Det var iofs inte ens resa, men väl en lunch inne på båten. Iaf ett steg i rätt riktning 🙂

Gunilla kom hit och vi mötte upp Agnieszka på tåget in till stan och sen även Annelie inne vid Slussen. Så tog vi bussen tillsammans resten av vägen till båten, som stod där och bara väntade på oss. Efter en stund kommer en elegant dam och ger oss våra passerkort så vi ska komma in på båten. Den eleganta damen visade sej vara rederiets informationschef Helene Kneck. Så himla trevlig!

Vi går ombord, visas rätt, hänger av oss ytterkläderna och får sedan varsitt glas champagne i handen. Mina föresatser om ett hälsosamt och viktvänligt oktober föll direkt, å andra sidan var det fortfarande september (30:e) då… den lättaste personen att lura är en själv… mitt i champagnen fick vi hälsa på ytterligare en elegant kvinna som alltså var Ilse Jacobsen från Hornbaeck i Danmark.

Det enda jag visste om Ilse Jacobsen var att hon gör skitsnygga gummistövlar. De flesta har nog sett hennes stövlar men kanske inte riktigt reflekterat över namnet på dem. Så var det för mej… så är det inte längre… nu vet jag att hon även gör supersygga kläder!!! Riktigt supersnygga alltså!!! Å det vi var där för var för att ta del av hennes nya hudvårdsserie och även få smaka på Viking Lines nya meny Pure Nordic Tastes.

Ilse och hennes medarbetare berättade om företaget, om spa-stället i Hornbeack som jag nu är väldigt sugen på att åka till och till sist om hudvårdsserien. Vi fick testa alla produker, dofta, klämma och känna. Jag tyckte det doftade svagt av tallbarr om det mesta men det visade sej vara havtorn. Hade ingen aning om att det luktar så. Det fanns allt från hårvård till fotvård och allt däremellan. Snygga förpackningar till helt ok priser. Sjävklart är det dessa produkter som används på Spa´t i Danmark. Vi fick med oss fotvårdsprodutkerna hem, så de ska bli spännande att testa. Funkar det på Martins misshandlade fötter så funkar det på alla, han är bästa testobjektet när det gäller såna grejer. Både skönhetspodukterna och en del av kläderna och skorna finns självklart att köpa i tax-freen på Viking Lines båtar.

Maten då? Mmmmm, säger jag bara och då menar jag inte chokladen… vi fick en toast med kantareller till förrätt som var såååå god! Och till varmrätt fick vi halstrad fjällröding med risotto som var bland det godaste jag ätit i fiskväg. Å jag gillar fisk! Tyvärr hann jag inte äta efterrätten eftersom jag var tvungen att springa iväg på läkarbesök, men jag hörde av de andra att de fått blåbärsriddare med lingonglass och att det var riktigt, riktigt gott.

Båten stod iofs still, men lite lyxigt kändes det ändå att få gå ombord, träffa trevlig människor och äta gott. Nästan gång kanske båten gungar på havet på riktigt… vem vet? Jag hoppas det! Jag älskar kryssningar 🙂

Så himla god juice!

september 21, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Har ni sett den nya juicen Innocent som finns i butikerna sedan någon vecka tillbaka? Jag hade förmånen att smaka på de olika sorterna samma dag de släpptes och blev glatt överraskad. Jag älskar färskpressad juice och det här motsvarande verkligen allt man kan önska sej.

Men det ska ju inte bara vara gott, det ska ju vara bra grejer också. Å man kan väl säga att det är precis vad Innocent satsat på och gjort till sitt varumärke. Frukten till juicerna är från bönder i bla Afrika som man har superkoll på så att det är bra grejer, schysst framtagna med vuxen arbetskraft och med rättvisa löner. Man försöker ta ansvar både för miljö och samhälle och ger 10% vinsten direkt till värlgörenhet. Sånt gillar jag!

Hur jag än vände och vred på de burkar jag hade framför mej så framgick det inte vilket land frukten kom ifrån och det frågade jag om. Till svar fick jag en motfråga: Is that important in sweden? Absolut var mitt svar och då skulle detta noteras i minnebanken och eventuellt ändras i framtiden. Men jag hittade en karta över alla länder och fick mitt svar ändå. Det är många familjer som får hjälp av företaget och på så sätt har familjen en försörjning, deras barn kan gå i skolan och de har råd med både mat och mediciner. Jag bad dem att se över Gambia och om de kan tänka sej att verka där i framtiden och de lovade att se över även den biten och samtal hade tydligen redan inletts.

Efter presentationen fick vi göra våra egna juicer. Jag tog mina favoritfrukter, de flesta växte i min trädgård i Gambia. Så det blev MYCKET passionsfrukt, ganska mycket mango, lite apelsin och lite annanas. En ganska syrlig juice alltså som jag döpte till Tropical Dream. Supergod förstås! Min favorit av Innocents juicer blev den med apelsin, blodapelsin och grapefrukt. Alldeles lagom syrlig och uppfriskande.

Jag köper inte juice i butikerna särskilt ofta, men den här kan jag tänka mej att köpa faktiskt. Både för att den är god och för att den hjälper familjer i u-länder till ett bättre liv. Me like!

Lämna dina gamla brillor!

september 13, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag tycker det är kul med glasögon. För mej är det iofs något nödvändigt så jag ska se det jag behöver, men också ett smycke. Jag kan tyvärr inte ha linser som iofs är enklare när det är kallt ute eller när man ska bada osv, men eftersom jag gillar glasögon så är det helt ok för mej ändå.

Ibland känner jag att det är lite lyxigt att vi bor i ett land där det finns bra optiker och olika prisklasser att välja på. Ta bara ett land som tex Gambia, där finns det inte mycket att välja på ens för den som har pengar. När jag tänker efter har jag faktiskt inte ens sett en optiker eller nåt ställe att köpa glasögon på där… det måste jag kolla nästa gång vi är där.

I onsdags var jag och Martin bjudna till Specsavers sommarfest och utmärkelsen av Årets Glasögonbärare. Även om Specsavers erbjuder 2 extra par glasögon om man köper ett par, eller hur det nu är, så är de fortfarande lite för dyra för mej. Det kanske hade varit bättre att ha billigare glasögon redan vid första paret, istället för vid andra eller tredje. Har man dåligt med pengar är det ju redan första paret om är dyrt…

MEN det jag gillar med Specsavers är att de hjälper folk i tredje världen. Bloggvännen Lotta alias Vimmelmamman, blev förra årets glasögonbärare och fick följa med till Tanzania och dela ut glasögon till behövande. Självklart följde jag med via bloggen, frossade i vackra bilder, grät åt livsöden och delade deras glädje när de för första gången kunde se ordentligt. Så häftigt!

Just nu pågår insamlingen för nästa resa, då Lotta åker tillbaka med årets glasögonbärare som blev Menfa Baris. Vilket charmtroll! Hon passar perfekt att åka till afrika och hjälpa till, det ska bli otroligt roligt att följa den resan. Så har du gamla glasögon som ligger och skräpas, kan du lämna dem i närmaste specsavers butik hela oktober ut. Gör det!

Att se är kanske självklart för de flesta av oss. Min närmaste väninna var helt blind, så för mej är det inte lika självklart. Jag har själv himla dålig syn, men detta korrigeras väldigt bra med just glasögon. Att ha dålig syn i ett land som tex Gambia eller Tanzania innebär oftast att man inte kan jobba, man riskerar att bli utstött och kanske inte blir gift. Om dina gamla glasögon kan göra nytta för en människa i tredje världen och hjälpa någon att få jobb och kunna försörja sin familj, så känns det kanske inte riktigt lika jobbigt att leta fram de där gamla bågarna och lämna dem till någon som behöver dem bättre än byrålådan…? Så kom igen nu! Visa lite medmänsklighet!

Jag har redan lämnat alla mina, det blev en hel påse full. Så nu hoppas jag att de gör nytta på en ny näsa hos någon som verkligen uppskattar dem. Jag hoppas också att mottagaren sett en helt ny värld öppna sej och nya möjligheter erbjudas. Jag hoppas men har ingen aning. Jag lämnade nämligen inga kontaktuppgifter… men om du lämnar dina kontaktuppgifter samtidigt som du lämnar dina glasögon, kan du få både en bild och hälsning från den som får just dina bågar. Häftig va?!

Så nu hoppas jag att Ebolan försvinner, så att inte även Lotta och Menfa får sin resa inställd. Afrika behöver hjälpen, på många många olika sätt. Det här är ett 🙂

Så otroligt ledsen och besviken

augusti 26, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Dagen igår började rätt så bra, men på eftermiddagen brakade allt. Först blev det trassel med sonen och när vi höll på att reda ut det såg jag en status på Facebook som fick min tillvaro att gunga rejält. Det stod ”Ving ställer in alla resor till Gambia fram till jul”. Va? Jag fick panik!

Först blev jag ledsen och besviken över att vår resa ställs in, sen blev jag oroad över alla våra vänner där. Så jag startade chatten med Ving för att kolla vad som hänt. Jodå, man ställer in samtliga resor fram till 23/12 pga för få bokningar. Det är alltså inte direkt på grund av ebolan, utan indirekt. Folk är rädda för sjukdomen och vågar inte åka till Gambia.

Ebola är en sjukdom som förs vidare när man blandar kroppsvätskor, ungefär som HIV alltså. Det går att bota, men då krävs en speciell medicin eller att man upptäcker sjukdomen tidigit. Ebolan har inte nått varken Gambia eller Senegal och finns alltså inte i de länderna. Men precis som vid HIV så överreagerar folk och får panik. Ving har hela tiden sagt att man följer UD´s rekomendationer och UD har inte avrått från resor till varken Gambia eller Senegal. Men eftersom paniken sprider sej pga folks okunskap så uteblir bokningarna och man kan inte gå med tomma flyg, alltså ställs hela säsongen in.

Besvikelsen är stor, men sen kommer oron. Inga flyg – inga turister – inga jobb – inga pengar – folk kommer att dö! Inte pga ebolan utan pga utebliven turism! Våra vänner och deras familjer kommer att få det väldigt, väldigt svårt. Vi som skulle åka ner och hjälpa vår familj med en massa saker som skulle underlätta deras liv. De skulle få hjälp med kläder, hälsokontroller och en hel del annat. Vi skulle bla följa med Smile och söka jobb på den svenska jordnötsfabriken där vi skaffat kontakter. Nu kan vi bara fortsätta skicka pengar, som inte kommer att räcka… Hur ska jag kunna berätta detta för Smile som senast igår skrev hur mycket han såg fram emot att träffa oss igen.

Det gör ont i mej! Hjärtat känns dubbelt så stort och spricker snart av sorg, besvikelse och oro. Visst är det tråkigt att vår resa inte blir av, men vi kan åka nästa år. Värre är att vi inte vet hur våra vänner ska klara sej och vilka som fortfarande lever den dag flygen går igen.

Har ni ett hjärta i kroppen och några hundralappar i månaden över så önskar jag att ni tar ett fadderbarn med SOS-barnbyar i Gambia. Då går ni in på länken, klickar i att ni vill bli by- eller barnfadder och sen kontaktar ni SOS på telefon 08 – 545 832 00 och ber specifikt om Gambia. Det går nämligen inte att välja på sidan. Vill ni däremot hjälpa till med ett pengabidrag, men inte bli fadder så kan ni sätta in pengar på Plusgiro 90 02 29-6 och märka insättningen med Gambia så kommer pengarna rätt. Vill ni hjälpa vår familj skickar ni ett mail direkt till mej mrinda@swipnet.se, så pratar vi mer den vägen.

Barnen behöver er. Folket och hela landet behöver er. Ett isolerat land är ett land i kris, som riskerar att dö. Ni kan göra skillnad.

Härliga dagar!

juli 25, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag njuter av värmen och önskar det kunde vara sån här sommar varje år. Jag skulle heller inte ha något emot att ha det så här året om… Men men, nu är det som det är och om 5 månader har vi precis firat jul. Jag har faktiskt köpt några julklappar under veckan 🙂

Våra dagar spenderas som de hittills gjort under hela sommaren. Det blir en lång promenad morgon och kväll, vi planerar maten ganska nog och lagar den från grunden och vi läser mycket. Nu när det blivit så varmt har utemöbeln flyttat ut från altan och ställts under björkarna. Vi har även köpt en barnbassäng till Baileys som han faktiskt helt frivilligt använder, särskilt om vi kastar i morotsbitar som han dyker ner och letar efter.

Igår kom Junior hit. Det var några långa timmar av väntan innan han slutligen rullade in med den bullrande motorcykeln på tomten. Den är inte lätt att vara mamma till en motorcyklist… Baileys blev överlycklig och vek knappt från hans sida resten av dagen. På kvällen åkte vi ner till Byrum för att se hur illa det står till med algblomningen, men det var inte så illa faktiskt. Sen blev det förstås lite nya bilder på solnedgången, den är lika magisk varje kväll. Jag har hundratals med bilder nu och den ena är vackrare än den andra. Ser ni mannen som står och fiskar? Klicka på bilden så blir den större.

Så vi njuter av livet och har det himla bra. Junior åker hem igen i mitten av nästa vecka och då kommer Senior hit istället. Sen är det inte långt kvar förrän det är dax för oss att åka hem igen. Men då har vi en otroligt härlig och stärkande sommar i minnet och med all den sol vår kropp har fått så borde ju hösten och vintern klaras av ganska enkelt. Vi har ju dessutom en resa som väntar 🙂

Allt känns alltså himla bra! Hoppas det gör det för er också!

Drömresor

juli 18, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Många gör listor över saker att göra och platser att besöka innan de dör. Jag har också haft en sån lista, men betat av grej efter grej så nu finns det faktiskt bara ett par grejer kvar. Drömmar är till för att förverkligas medan man kan anser jag, alltså har jag gjort det jag kunnat.

Förr var drömmen att uppleva Afrika. Jag kunde väl aldrig drömma om att jag skulle bo där första gången jag åkte till Gambia. Men så blev det och det är jag enormt tacksam över, det har satt spår resten av mitt liv. En annan dröm var att åka på safari och den drömmen delade jag med många av mina vänner. Så en efterlysning/inbjudan gick ut till alla jag kände 2008 om en planerad resa 2010. Många var intresserade, men till slut var det bara Martin som faktiskt hängde med och då hade vi dessutom blivit ett par. Å visst var det en drömresa, den var helt fantastisk!

Island låg också på listan och där har jag varit två gånger hittills. Att se pyramiderna Egypten stod också högt upp och det har jag också gjort två gånger. Ett besök till Auschwitz var kanske ingen dröm, men en nödvändighet och hur konstigt det är låter så var det den första resan som Martin och jag gjorde tillsammans och även som familj med ungarna. Ingen kärleksresa direkt… men något som svetsade oss samman otroligt mycket.

Så det mesta har jag alltså strukit från min drömlista, men ett resmål finns kvar och det är Samoa. En plats jag fick veta massor om av en lärare när jag var 17 år och gick Turism- och Reseliv. Det kändes som en perfekt plats för mej, så dit måste jag! Kanske när jag fyller 50? Sen har jag också en dröm om att flyga luftballong. Jag vet inte om jag törs, men jag vill!

Jag ligger här i soffan ute på altan och tittar upp på himlen och ser spåren efter flygplan på himlen. Stora plan som flyger långt bort. Människor som kanske är på väg att uppfylla sin dröm? Att resa är ett sätt att leva. Att uppleva nya platser, andra kulturer och träffa nya människor är otroligt berikande. Men då måste man våga lämna hotellområdet också… att stanna innanför staketet berikar kanske inte så mycket. Våga prata med personer som bor i området som du besöker, låt dem visa dej deras hem, träffa deras familj, lär av dem och deras livssituation. Jag lovar att du kommer hem med ett större hjärtat i bagaget.

Vad drömmer du om? Vilka platser vill du se? Vad vill du göra innan du lägger näsan i vädret?

I väntans tider…

juli 16, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Tanken var att vi skulle åka tillbaka till Öland idag. Men så kom det en liten telefonbeställning i vägen, så nu vet vi inte när vi kommer iväg.

Jag har letat ny telefon ganska länge nu. Min Iphone 4 är några år gammal, den hänger sej, laddarkabeln är nästan av, batteriet laddar ur på bara några timmar och den uppför sej lite hur som helst kan man nog säga. Jag behöver en ny för att kunna gör allt som jag vill göra; blogga, fota osv. Ringa är inte så viktigt, då är kameran viktigare och att det går att skicka sms och chatta via FB.

Jag är himla nöjd med Tele2 och har varit kund där de senaste typ 20 åren, så dem vill jag stanna hos. Förr när jag köpt telefon har det var it kontantkortstelefoner bundna hos Tele2 eller något begagnat av kompisar. Så det var sånt jag tittade efter. Jag efterlyste av kompisar och tittade på Blocket och Tradera. Men det klickade lixom aldrig…

Så i måndags frågade jag Tele2 om de inte hade någon telefon som låg och skräpade i nåt hörn som jag kunde få billigt. Det hade de inte, men gav mej ett erbjudande som jag inte kunde stå emot. Så en beställning las strax efter lunch i måndags på en Iphone 5S som skulle skickas direkt, inklusive ett nytt simkort. De ville inte skicka den till Öland eftersom de ska skickas till bokföringsadressen så att inte någon annan kan göra beställningar i ens namn… så det var inte mycket att göra åt den saken. Så nu sitter vi här och väntar på posten eller sms-avisering eller vad det nu blir. Kontakten på Tele2 trodde att den skulle hinna fram till idag, annars blir det imorrn.

Så vi pysslar runt, packar, städar osv medan vi väntar – så får vi se när vi kommer iväg (som vanligt har vi en livsfarlig husvakt, så keep away!!!). Vi har inte bråttom utan tar det lite som det kommer. Idag eller imorrn spelar inte så stor roll. Vi har bara en enda grej att passa och det är en kylskåpsleverans på fredageftermiddag… annars har vi inget bestämt förrän 12 aug när jag ska på höstens första event. Så det är helt ok att pyssla runt här hemma i lugn och ro.

Sen ska jag lära mej en ny telefon och det är väl inte riktigt min grej, men men. Kul med en ny bättre kamera. Våra gamla telefoner, det är väl 2-3 stycken nu, åker med till Gambia 🙂