Så var det dax att åka hem. Vi lämnade Västkusten och stod några dagar i Tidaholm. Där firade vi bla vår bröllopsdag, innan vi drog vidare till Motala. Tre härliga dagar vid vattnet fick avsluta vår sommarresa.
Det var verkligen inte med några muntra miner som vi vände av hemåt. Sex veckor på rull är en rätt lång tid, ändå var vi inte alls sugna på att åka hem. Hemma bra, men borta bäst som vi brukar säga.
De sista tre dagarna försökte vi suga ut det göttaste av husbilslivet och möjligheterna vi får med husbilen. Så det blev en ny sjötomt, den här gången i Motala. På ställplatsen vid Motala Segelklubb trivdes vi bra. Här står man med vatten på flera sidor om bilen, det finns härliga promenadstråk, ett jättefint utegym och en liten strand. Går man ett par hundra meter bort bjuds man på en alldeles galet fin solnedgång.
Vi kom hit på onsdagen, då var det fint väder – så jag kunde sitta ute och läsa större delen av dagen. Men på torsdagen däremot, så vräkte regnet ner stundtals, så då fick det bli jobb inne i bilen istället. Nu gällde det att förarbeta ett par veckor i förväg, eftersom vi ska bevaka Pride och kommer ha dåligt med tid att jobba vid datorn.
På fredagen blev det hyfsat fint igen och på lördagen låg vi tom på stranden en liten stund innan vi var tvugna att packa ihop oss och åka. Sommarresan var över, det var dax att åka hem. Hem till en djungel skulle det visa sej…
Som sista stopp på Västkusten tog vi en dag i Fjällbacka. En plats jag läst om och sett i filmer – klart jag var nyfiken 🙂
Fjällbacka är kanske mest känt för att Camilla Läckbergs böcker utspelar sej här, men här hade faktiskt Ingrid Bergman sitt sommarhus och hon står även som staty i hamnen. Och några scener ur Ronja Rövardotter spelades också in här – så nog finns det alla anledning till ett besök.
Nu var det slut med finvädret, så det var bara att svida om till regntåliga kläder och ge sej iväg på upptäcktsfärd. Bilen ställde vi på en stor parkering precis innan kyrkan. Där får man stå med husbilar ett dygn, alldeles gratis.
Vi började nere i hamnen, med ett besök på turistinformationen. Vi hade mailat lite frågor innan, men hade inte fått något svar. Kvinnan i informationen kände igen oss och trodde hon svarat på mailet… lite smått förvirrad och stressad gav hon oss iaf svar på några av våra frågor så vi kunde få ut mest möjliga av dagen.
Vi började på Ackes med varsin rejäl hamburgertallrik. Mätta och belåtna tog vi oss till början av naturstigen som går upp på berget med utsikt över hela Fjällbacka och avslutas i Kungsklyftan. Det blev en rejäl promenad! Väl uppe på toppen var utsikten fantastisk! Så värt att gå upp där och man ska göra precis så som vi blev tipsade om och börja promenaden bakom Coop, så man får det bästa sist.
Avslutningen i Kungsklyftan var en liten utmaning, man ska inte ha problem att gå. Vi fick klättra över stora stenar och balansera på mindre lösa stenar. Jätteroligt! Men rätt jobbigt också, vi var lite trötta efteråt – men nöjda.
Det fick bli en liten paus i hamnen, innan vi gick vidare. Fjällback är litet, men har en hel del att bjuda på. Nu var värdet inte jättekul och vi blev rätt trötta av promenaden, så vi såg inte så mycket mer än det jag redan beskrivit – men vi kommer absolut tillbaka. Det finns en karta med inspelningsplatser som jag vill kolla närmare på. Innan dess ska jag försöka se om filmerna om Morden i Fjällbacka och Ronja.
Fjällbacka var det sista vi fick se av Västkusten och som ni förstår så har vi ju bara skrapat lite på ytan. Smögen fick vi väl se hyfsat mycket av, men en dag vardera i Hunnebostrand och Fjällbacka är för lite såklart. Nu vet vi iaf att de har mycket att erbjuda och att vi måste komma tillbaka. Det får nog bli en helt egen resa bara till Västkusten, under lågsäsong – så vi kan utforska allt mer noga. Då måste vi även besöka Strömstad, som vi inte hann nu.
Sverige har verkligen så många fina platser. Jag tycker att vi ser så mycket hela tiden, ändå blir vi aldrig klara. Det där att köra söderut och besöka södra Europa får vänta lite till, vi har inte ens behovet av det än. Vi är långt ifrån färdiga med Sverige 🙂
Har ni någon favoritplats på Västkusten? Något vi bara måste se nästa gång?
Efter dagarna på Smögen fortsatte vi till Hunnebostrand, som vi inte heller hade någon koll på innan. Oj, så fint det var där!
Eftersom Martin har börjat jobba, kan vi bara ta åka sträckor på lunchen eller efter jobbet. Eftersom man oftast behöver lämna en camping eller ställplats vid 11-12, så är det smidigast att packa ihop efter hans morgonmöte och dra vidare.
Mellan Smögen och Hunnebostrand var det inte särskilt långt, bara någon halvtimma. Ställplatsen vi siktade på var rätt liten, så det var bra att vi var där tidigt. Det fanns bara en plats kvar när vi kom, den var sådär… men vi ställde oss där så länge och väntade på att någon kanske skulle åka. Och det gjorde det! Strax kunde vi flytta till en mycket bättre plats och installerade oss. Martin inne i vårt ”kontor” och jag utanför i min soffa med en bok. Solen sken, så det var bäst att passa på.
Efter jobbet gick vi på upptäcktsfärd. Ställplatsen är en bit från ”city”, ca 400 meter. Men allt är omringat av vatten, så vi kunde se båtar genom bilfönstret. Jag älskar platser vid vatten och vi har lyckats ha sjötomt nästan hela resan.
På vägen till den stora hamnen passerar man St Göransö, som har en jättefin promenadslinga. Den var vi såklart tvungna att kolla in, vi gillar ju att gå. Det stod inte hur lång slingan var, men kanske 2-3 km, och den var en liten utmaning här och där. Man fick gå över kala klippor och klättra upp på berghällar, kul! Sånt gillar vi! Jag tyckte att det liknande miljön på Blå Jungfrun lite grann, ungefär lika stort och en blandning av tät växtlighet och kala klippor.
När vi gått färdigt slingan var vi hungriga och siktade på restaurangerna i hamnen. Här finns flera stycken och i flera olika prisklasser. Det är såklart hummer som är grejen här, men då det inte var säsong fick det bli lite annat. Vi satte oss på Räkboden och beställde en fish n chips samt en fiskburgare och delade på bägge. Så himla gott! Åsså blev det glass till efterrätt också 🙂
Hunnebostrand är inte jättestort, men en dag är lite för lite för att hinna uppleva allt på riktigt. Så vi kommer med all säkerhet tillbaka. Ställplatsen var kanske inte jättemysig, men den funkar.
Har ni varit i Hunnebostrand? Kanske gått samma slinga på St Göransö som vi?
Vi kom alltså till Smögen. En plats jag velat se i många år och inte visste något om. Östkusten och Öland är ju mer min grej.
Det är rätt häftigt att köra över bron till Smögen och se vattnet och alla öar. Vi visste att det bara fanns en ställplats för husbilar och att vi måste vara där tidigt för att få plats. Så vi körde tidigt från Kloster Marina där vi stod natten innan och var i Smögen redan strax efter 9 och kunde rätt enkelt knipa en bra plats.
För en gångs skull så sken solen, det har den gjort kanske 5 dagar under hela juli. Så när Martin slutade jobba tog vi våra kameror och gick vi runt och tittade. Vi hade blivit tipsade av våra husbilsgrannar om Ekelöfs restaurang, där skulle det finnas prisvärd och god mat. Så vi började med att lokalisera den. På vägen passerade vi bryggor, vatten, fina små hus och butiker. När vi hittat den började vi utforska stället.
Som sagt: vi visste inget om Smögen. Smögenbryggan? Vad var det? Det skulle snart visa sej vara en alldeles bedårande plats! Så mysigt att gå här, äta en glass och titta på båtarna. Och här fanns ju dessutom de där färgglada husen som jag ville ha en bild på.
Är man i Smögen så måste man äta skaldjur. Så när det var dax för middag gick vi tillbaka till Ekelöfs och tog varsin räkfrossa. För 269 kr kunde vi äta huuuur mycket vi ville, både av räkor, bröd och aioli. Jag älskar räkor, de här var superfärska och så otroligt goda. Vi åt tills vi inte fick plats med en enda liten räka till och gick långsamt tillbaka till bilen. Proppmätta.
När vi kom tillbaka till bilen hade vi gått över 20 000 steg. Det blir några stycken när man ska utforska en plats noga och här finns ju både berg, kobbar, bryggor och en massa annat spännande. Från bilen tar det kanske 10 minuter att nå bryggan, en fin promenad bland gamla hus och små gränder.
Jag vill absolut se mer av Smögen, men när det är lite lugnare. Nu i juli var det rätt hysteriskt. Ställplatsen är egentligen för 16 bilar, nu hade 24 klämt in sej där. Men den ligger bra med Ica som granne och en liten strand precis framför. Den här gången blev det bara ett litet smakprov, men vi kommer tillbaka!
Jag har inte längre någon bucketlist för platser eller länder jag vill besöka, däremot har jag en för bilder jag vill ta. Nu kan jag bocka av en till 🙂
Ni har säkert också sett bilden med den färgglada huslängan på västkusten. Det var det enda jag visste; att bilden var tagen på västkusten. Inte exakt var. Den lockade och pockade, jag vill ha exakt den bilden i min kamera!
Vi skulle ju till västkusten, så chansen fanns. Frågan vara bara var sjutton bilden var tagen och hur jag skulle hitta husen. Jag googlade på bilder, men fick inte veta mer än det jag redan visste; västkusten…
Så kom vi till Smögen. På ställplatsen började vi prata med våra grannar som varit där flera gånger. Jag frågade om husen och de sa att jodå, nere i hamnen fanns de. Tjoho vi var på rätt spår!
Vi gick ner till den omtalade hamnen och Smögenbryggan, men hittade inte det vi sökte. Jaja, det var väl inte här ändå… vädret var helt perfekt, vi strövade runt och bestämde oss för att gå bryggan hela vägen till slutet. Å där!!! Efter ett hörn och där bryggan tar slut, där fanns de! Yes!
Om ni undrar hur många bilder man kan ta på några hus så är svaret: massor! Vi gick runt, hittade nya vinklar, framifrån, uppifrån. När det inte gick att hitta fler varianter gick vi därifrån. Mycket nöjda!
Martin hade inte riktigt fattat vad jag var ute efter förrän vi stod där. Då blev han lika taggad som jag. Kanske ännu värre 🙂
Så nu har jag ytterligare en önskebild. Den är i gott sällskap av en valfena, giraffer, lejon och en massa andra bilder som jag drömt om och fångat. Det kanske låter konstigt att samla på bilder, men det är ju även ett sätt att samla på minnen.
Hur ser er bucketlist ut? Har ni något ni drömmer om?
När vi är ute på rull bor vi gärna på udda ställen. Såna som blir lite extra roliga att skriva om eller göra en film på. Bananpannkakan i Höganäs är inte som någon annan plats. Självklart ville vi kolla in det!
Bananpannkakan… varför döper man en ställplats till det? Jo, för att man har höns som lägger goda ägg och man gillar bananpannkaka såklart. Micke och Gittan som driver ställplatsen har som grej att ge en liten välkomstpåse till sina gäster, innehållande en banan, två ägg från gårdens hönor, två kakor och två skumbananer. För att man ska kunna fixa sin egen bananpannkaka och även få en riktig gofika.
De kallar sitt ställe för ett vuxendagis och har tom åldersgräns, som retar gallfeber på en del. Här måste man nämligen vara över 35 för att få bo och det är endast öppet för husbilar. Åldersgränsen är inte huggen i sten, men barn är inte välkomna och det är pga det finns en viss skaderisk. Ställplatsen ligger nämligen på en gammal skrot och här finns fortfarande gamla grejer kvar som barn kan skada sej på. Här finns också en damm med guldfiskar och skulle barn få vara här så skulle dammen vara tvungen att hägnas in och då skulle hela vitsen med den försvinna. Så det är inte för att jäklas som man har åldersgräns, utan för att det finns en säkerhetsaspekt.
När man kommer till Bananpannkakan möts man av skyltar, mängder med skyltar. Här är allt klart och tydligt, man behöver inte fundera på något alls. Allt står ju på skyltarna. Man väntar i sin bil vid entrén och snart kommer Micke och visar var man ska stå, han visar sedan även runt på området så allt ska vara glasklart. Det är andra gången vi får rundvisning av en plats, innan vi ens satt i kontakten till bilen 🙂
Efter rundvisningen installerar vi oss och ser oss om. Var sjutton har vi hamnat? Här går två stora gäss fritt, de är dock inte så kärvänliga att man ska klappa dem. Förr gick även hönsen fritt, numera är de dock i sin hönsgård – de sprätte för mycket och rev upp det som planterades. I dammen simmar fiskarna och kommer direkt när man står på kanten, vana att få mat förmodligen. Några katter går också omkring och retar gärna gästernas hundar 🙂
Vi står mitt i parets trädgård, där finns plats för ca 20 bilar. Till vänster om oss finns Plaja del Bananas, en välskött pool med soldäck. Till höger ligger dammen och en liten grillplats där bordet består av en flygplansvinge från en gammal Saab. Stjärtfenan från samma flygplan står strax framför bilen. Bakom oss ligger skroten, där man kan gå på skrotsafari, vilket vi gör såklart.
Första dagen filmar och fotar vi det vi ska, så länge vädret är fint. Vi har lärt oss att inte vänta, för då kan vädret snabbt vända och då får vi inte ihop materialet som vi behöver. Vi pratade också mycket med Micke och fick snabbt veta att han inte kom åt sitt instagram. Det ville vi såklart hjälpa honom med och trodde det skulle vara plättlätt… det tog oss typ två dagar, flera uppdateringar och ett gäng googlingar innan vi fattade vad som var fel. Men innan vi åkte så funkade allt och vi hade även en kort instagramkurs med både Micke och Gittan. Nu vet de hur det funkar och kan sköta det själva, även om jag finns där som lite stöd.
Första kvällen åt vi snabbt och satt sedan och jobbade, andra kvällen åt middag däremot med de andra vid flygplansvingen. Klockan 18 varje kväll tänder Micke grillen och äter sedan tillsammans med alla de gäster som vill. Vi blev ett gäng på åtta personer som satt och pratade läääänge. Det roliga med husbilsmänniskor är att alla är väldigt olika, har olika bilar och olika ekonomiska möjligheter – MEN ett gemensamt intresse förenar oss och gör att man kommer bra överens med nästan alla. Att dessutom träffas på Bananpannkakan som välkomnar allt som är annorlunda blir en bonus.
Medan vi sitter där och pratar kommer byns sheriff förbi på sin fina häst, vi passar såklart på att ta en massa bilder på det annorlunda inslaget. Å jag kommer på att jag faktiskt kan både klappa hästen och pussa på mulen utan att bli allergisk. Tjoho! Funkar förmodligen bara för att vi är utomhus, men alltid nåt!
Efter ett par mysiga dagar lämnar vi fantastiska Bananpannkakan högst motvilligt. Här hade vi kunnat stanna mycket längre, så fantastiska människor, sån annorlunda miljö och så många härliga djur. Vi har varit med och matat hönsen flera gånger och när vi åker ger Gittan oss en hel ask med färska ägg. Snacka om lyx!
Efter våra regniga dagar i Falkenberg och Ullared tog vi ett par dagar på en camping i Gnosjö. Vi visste att det skulle regna och hade planerat för jobb. Vad vi inte tänkte på var hur internet funkar i Smålandsskogarna. Eller inte funkar…
Det småregnade redan när vi kom fram till den lilla campingen vid Gnosjösjön. Jo, den heter faktiskt så 🙂
För första gången kom en campingvärd ut och visade oss runt, innan vi fick slå oss till ro. Redan när jag skulle swisha avgiften borde jag ha anat oråd, men det gjorde jag inte. Jag fick nämligen inte kontakt med banken förrän jag loggat in på deras Wi-Fi.
Sen började regnet vräka ner och slutade inte. Vi packade upp datorerna och körde igång, det gick sådär… internet vägrade att funka. Campingens Wi-Fi funkade ibland om jag hängde över diskbänken och riktade telefonen mot fönstret och deras reception.
Jag hade mängder med grejer jag skulle göra och fick ett lätt stresspåslag. Där och då insåg jag att dålig uppkoppling är något som stressar mej enormt. Kan ju låta sjukt, men det mesta av mitt jobb sköts via mail och sociala medier. Det är så jag får lön. Alltså måste jag ha bättre koll på hur det fungerar när vi planerar att stå och jobba på olika platser.
En del kunde vi iaf göra och snart skulle vi vidare. Istället för mörkaste Småland blev det en natt hos min fina vän Åsa i Huskvarna. Här blev det inget jobb gjort alls, vi pratade och pratade och pratade. Och tvättade! Det behövdes efter tre veckor på rull 🙂
Vi hade planerat för shoppingtur på Gekås i Ullared på måndagen, men det blev lite mer än så… en akut shoppingtur, den planerade och ytterligare en som inte var för att shoppa…
Vi var ju i Falkenberg när vi fick ta en akut tur till Ullared för att köpa regnkläder. På 90 minuter lyckades vi både hitta det vi sökte och äta lunch, bra jobbat va!
På måndagen vaknade vi på Engelsons parkering och ekiperade oss med friluftskläder, innan vi körde den korta biten till Ullared igen. Den här gången för att göra årets inköp av deo, badskum, tvål och lite annat som är bättre pris här än hemma. Inköpslistan var inte så lång, vi måste ju tänka på lastvikten i bilen. Ändå gick vi runt i drygt 6 timmar!
Meningen var att vi skulle filma lite också, vi vet att många är nyfikna på särskilt campingavdelningen. Men vi orkade inte! Vi tog oss till Gekås Camping- och stugby istället och sköt upp filmandet till dagen efter.
Eftersom vårt uppdrag just nu är att kolla in campingar och ställplatser, var det bara att snöra på sej skorna igen och upptäcka området. Med regnet hängande i luften får man passa på så fort vädret tillåter. Å mycket riktigt kom ett skyfall med både regn, hagel och hård blåst. Men då satt vi tack o lov och åt i bistron.
Trötta men hyfsat nöjda stuvade vi undan våra inköp och somnade ovaggade. Mina öronproppar är välanvända, med dem får jag den sömn jag behöver. Utan dem hade jag nog inte sovit en blund.
Efter en snabb frukost körde vi tillbaka till Gekås, för tredje gången och tredje dagen i rad. Vi filmade det vi skulle och köpte mat, det finns ju också där. Sen blev det sushilunch innan vi drog vidare.
Nu hade vi bokat in oss två dagar på en liten camping i Småland där vi skulle stå och jobba. Trodde vi…
Efter två effektiva dagar tog vi oss till Vallarna i Falkenberg. Men först blev det en akut inköpsresa till Ullared för att köpa regnjacka. Vi hade nämligen ingen lust att se utomhusteater i ösregn utan att vara klädda för det.
Ovädret skulle alltså fortsätta och även bli värre. Att sitta ute i ösregn i över två timmar och se teater var inte särskilt lockande. Vi behövde bättre kläder. Engelson ligger nära Vallarna i Falkenberg, men har stängt på söndagar. Så det fick bli en akut inköpsresa till Ullared. Där är tack o lov alltid öppet.
Jag hittade en perfekt regnjacka med teddyfoder för bara 299 kr, som jag köpte direkt. Tyvärr fanns inte motsvarande som passade Martin. Det är inte lätt att hitta kläder när man är 2 meter lång. Men vi köpte såna där plastrockar som brukar säljas på festivaler. Det fick duga så länge.
Så åkte vi tillbaka till Vallarna och väntade in kvällens premiär. Den här gången skulle vi inte filma eller intervjua, bara fota och recensera. Vädret var ok, t.o.m. en och annan solstråle. Vi klarade nästan hela första akten och pausen, sen körde det igång. Nästan hela andra akten vräkte regnet ner. Min jacka var jättebra, men den slutade strax ovanför knäna och snart rann det vatten längs benen ner i skorna.
Föreställningen ”Skrot, hopp och kärlek” var helt suverän. Nog det bästa jag sett i buskisväg. Men vädret hade mer att önska… vi blev dyngsura. När vi kom tillbaka till bilen, som vi smart nog parkerat två minuter bort, slet vi av oss alla blöta kläder och bytte till torra. Vi körde den korta biten till Engelsons parkering och började jobba.
Martin fixade alla bilder, medan jag skrev texten. Snart hade vi fått ihop en recension och kunde publicera den direkt. Dagen efter fanns våra ord i reklamen om förställningen. Vårt jobb blir alltså synligt rätt fort efter att vi gjort det. En skön bekräftelse. Den här gången var det lätt, men ibland är det knepigt att få ihop orden.
Engelson har en ställplats där man som kund får sova gratis över natten. De öppnar 7.30, då var vi i butiken och fick äntligen tag på ordentliga regnkläder till Martin plus friluftskläder till oss båda. Så nu ska vi nog hålla oss både varma och torra så länge vi lever.
Jag är verkligen inte gjord för dåligt väder eller kyla, men har efter 53 år insett att jag åtminstone kan ha bättre kläder för att stå ut lite bättre. Numera finns det ju faktiskt snygga regnkläder 🙂
Efter midsommar körde våra vänner söderut, medan vi åkte norrut. Äntligen var det dax för några dagar på ställplatsen i Byxelkrok. En favorit!
Vi kom fram vid 11 och det fanns några platser kvar. Dock inte i främre raden, som har finaste utsikten. Men vi såg en bil som nog skulle åka och ställde oss på raden bakom och väntade. Mycket riktigt. Efter kanske en kvart åkte de och vi kunde rulla fram till deras plats. Perfekt!
Sen var det ryggläge resten av den dagen. Vädret var ljuvligt, drygt 25 grader och svag vind. Vi satt i skuggan och läste och hade det perfekt! Under tiden kom det förbi både kända och okända människor och hälsade på. Några har vi haft kontakt med på instagram, några hade vi ingen aning om vilka de var – men alla besök är kul! Å jag fick gosa hund och var mer än nöjd 🙂
På kvällen tog vi en date night med restaurangbesök och mys i solnedgången. Här uppe är solnedgången alltid magisk. Vi gick länge från brygga till brygga och tog mängder med bilder. Hur många bilder kan man ta av en solnedgång? Svar: många!
Vi visste att detta var sista chansen med en solnedgång av den här kalibern, för i år, och utnyttjade det till max! När solen var helt borta försökte vi sitta ute en stund, men då kom myggen… så vi gjorde kväller och förberedde oss för att åka vidare igen.
Har ni inte varit i Byxelkrok så måste ni faktiskt åka dit! En av Sveriges mysigaste platser 🙂
Nu har Martin semester, så himla skönt! Från sitt ”riktiga” jobb alltså. Det innebär att det finns mer tid för våra projekt 🙂
Vi stod i hamnen i Sandvik (Öland) natten mellan tisdag och onsdag. Vädret var sådär… så vi packade ihop oss efter hans morgonmöte och drog till vårt hus i Löttorp. Där installerade vi oss och fortsatte att jobba.
Vid 15-tiden packade maken ihop sin arbetsdator och gick på semester. Tre lediga veckor! Nåja… ledig från ett jobb. Nu är det foto och film som det läggs mer tid på. Vi producerar massor med film just nu och allt material ska ju göras något med. Sånt tar lite tid.
Det var fortfarande grått och trist på eftermiddagen, men vi chansade och drog iväg. Vi gör en kort film om våra pärlor på Öland och tog oss till norra udde för att filma lite. Då kom regnet. Såklart!
Vi körde vidare men insåg snart att det var kört. Det skulle inte bli nån film den dagen. Så vi åkte hem, fixade mat och myste i regnet. Enda gången regn är mysigt är i husbilen. Vid 19-tiden klarnade det upp och vi tog en promenad. Samma väg som vi brukade gå med pälsbollen, så det blev lite nostalgi. Fy som vi saknar vår pälskling.
Idag när vi vaknade sken solen igen, så det blev ett nytt försök. Först ett varv i Trollskogen, sen ett besök vid fyren Lången Jan – men vi gick inte upp. Sen fortsatte vi till Neptuni Åkrar och har sån tur att vi äntligen får se Blåelden blomma. Så läckert!
Efter en miljon bilder fortsatte vi till hamnen i Byxelkrok, gick runt där och åt lunch. Sen hade klockan sprungit iväg och vi började få lite ont om tid. Nu var det dax att handla och förbereda midsommar. Kompisar var på g 🙂
Vi lämnade uppfarten i Löttorp och körde den korta biten till Sandbybadets Camping där vi precis hann installera oss innan Annelie (Our Third Home) dök upp. Dock utan husbil… den kom Ludde med ett par timmar senare och skaran var komplett. De hade ett par ungar med sej också, modell äldre.
Nu är vi samlade igen och den här gången kommer vi att ha tid att prata och umgås. Äntligen! Vi hinner ju aldrig prata ordentligt eftersom det alltid är så mycket folk närvarande. Men den här helgen har vi bestämt att vi verkligen ska ta oss den tiden.
Vi står jättefint längst in, längst bort och kommer nog att vara ganska ostörda här. Det är kanske 100 meter till badet och där finns 2 mil finkorning vit sandstrand. Har en känsla av att vi kommer att hänga där en del allihop. Inte mej emot 🙂
Det blir nog inte mycket skriva av i helgen, så med detta vill jag önska er en riktigt fin midsommar!
I lördags hade vi äntligen packat ihop oss, installerat husvakten och kunde rulla iväg. På bara tre dagar har det hänt massor!
Vi åkte iväg strax efter lunch, första slutmålet var Öland men första stoppet var på en rastplats i Nyköping. En sträcka på 2 timmar är rätt lagom och så långt som vi brukar åka, så det var inget konstigt. Det som var annorlunda och himla kul var att Helen och Krister väntade på oss.
Vi träffade Helen och Krister (Berggrens Bilbo) första gången på en husbilsträff i valborg och sedan igen på vår träff i Sunne. Härliga människor som vi klickade med direkt. De bor just nu på heltid i sin bil och vi träffades på en av deras övernattningsplatser.
Äntligen hade vi tid att sitta ner och prata en hel kväll. Vi hann att avhandla en himla massa ämnen och hade en hel del gemensamt. De bjöd på en jättegod middag och vi pratade ännu mer. Så himla mysigt.
På kvällen började det regna och fortsatte hela natten och morgonen. Vi åt frukost, sa bye bye och drog iväg vid 10-tiden. Dagens mål var Revsudden strax norr om Kalmar, men det regnade där också – så vi körde över bron till paradiset en dag tidigare än tänkt.
Väl på Öland körde vi söderut istället för, som vi vanligen gör, norrut. Vi hade en ställplats vi ville se och lite grejer att göra innan vi drog norrut. Första stoppet blev därför Grönhögens ställplats. Här sken solen när vi kom, men blev lite molnigt innan vi faktiskt gick en rätt fin solnedgång. Den såg faktiskt så där mysko ut som bilden visar.
Stoppet var nästan bara i arbetssyfte. Vi filmade och fotade ställplatsen och kollade in omgivningen. Och vi lyckades faktiskt redigera filmen direkt, så den kan ni se här nedan. Vi har filmer från Cypern kvar att redigera, så vi ligger lite efter kan man säga 😛
På måndagen jobbade Martin fram till lunch medan jag pysslade med mitt. Sen körde vi den korta biten till södra udden och fortsatte jobba några timmar till.
Det var rätt mulet vid udden, så är det alltid när vi är där. Detta är fjärde gången vi försöker ta fina bilder av fyren och området kring Långe Jan. Skulle vi inte lyckas den här gången heller? Vi gick mot fyren, molnen skymde fortfarande solen. Vi tog de 197 trappstegen upp i tornet, gick ut på plattformen och där sken solen!!!
Äntligen fick vi ett tillräckligt bra ljus för de bilderna som vi försökt ta i flera år. Det har antingen ösregnat eller blåst halv storm, men den här gången sken solen en kort stund. Tillräckligt för att göra det vi behövde. Vi fick t.o.m. se sälar med små nyfödda kutar.
Nöjda började vi resan norrut och drog åt handbromsen på Sollidens parkering i Borgholm. Å här träffade vi återigen nya kompisar. Åsa och Johanna (Gullanrullans husbilsliv) bor i Borgholm, men är precis som vi väldigt sällan där. Just precis nu är de faktiskt hemma och kom och hälsade på oss med nybakade kärleksmums. Så otroligt kul att se efter lång kontakt på sociala medier. Också sådär mysiga människor som man klickar med direkt.
Tre otroligt härliga dagar med omväxlande väder och roliga människor. Vår sommartripp har börjat väldigt bra. Hoppas den fortsätter så 🙂
Förra veckan föreslog Martin att vi skulle dra iväg någonstans över helgen eftersom det var röd dag på tisdag. Så vi kollade runt lite och bestämde oss för att dra till Linköping!
När Martin sa att han ville åka iväg började vi höra med kompisar var de skulle tillbringa helgen. När Jenny frågade om vi inte kunde hålla henne sällskap i Linköping, medan hennes galning till man skulle göra en liten lätt cykeltur på 60 mil, sa vi ok.
Vi bokade First Camp Glyttinge Linköping och drog dit på fredageftermiddagen. Vi kom fram strax efter 19 och ungefär en timme senare kom även Jenny och Stefan. Vi satt alldeles för länge och pratade, trots att Stefan skulle upp tidigt. Kallt var det också, men vi hade så mycket att ta igen och stannade ute ändå.
Bilder lånade av Jenny
När vi vaknade på lördagen var Jenny ensam. Vi åt frukost och ägnade förmiddagen åt att mysa i solen. Jenny har sisådär 3-4 bokmanus på gång och ett av dem skulle redigeras under helgen. Eftersom även vi behövde jobba, så kom vi överens om att hålla truten och göra lite nytta. Å det gjorde vi faktiskt!
Efter lunch cyklade vi in till Linköping, vi började med Bosses Glassbar, hamnade i ett Pridefirande och upptäckte stan. Linköping är så mysigt! Vi var mycket här för drygt 10 år sedan när sonen tävlingssimmade. Då hängde vi på Tinnerbäcksbadet sista helgen i maj varje år. Så lite koll har vi, men mycket har hänt och förändrats sedan dess.
Väl tillbaka på campingen satte vi oss återigen i solen, ännu mer jobb lyckades vi få gjort. Jag läste och Jenny fortsatte att redigera sitt bokmanus. Jag läste faktiskt hennes senaste bok, Allt stannar hos mig, som hon hade med till mej. En lite udda känsla att läsa en bok när dess skapare sitter brevid en… jag kommer att recensera den som vanligt i ett inlägg framöver. Jag har försökt att inte visa vad jag tycker medan jag läst, men hon har definitivt inget att oroa sej över 🙂
På lördagkvällen gjorde jag en filmad intervju med Jenny innan vi gick och la oss. Alldeles för sent igen…
På söndagen började väntan på Stefan. Han beräknades tillbaka vid 9, men kom inte förrän vid 18-tiden. Fatta att cykla 60 mil, hur är man funtad då? Men även om han såg lite trött ut, så syntes det inte på honom att han gjort ett ultramaraton. Helt galet!
Medan vi väntade jobbade vi lite och sen spelade vi sifferkubb, så himla kul! Vi testade spelet i Sunne och fastnade direkt. Jag tycker inte om vanligt kubb, men detta är så kul! Jenny vann första rundan och jag den andra. Efter det spelade vi ett spel som Jenny hade med sej, en kortlek med frågor som vi skulle svara på. Det blev faktiskt väldigt intressanta diskussioner och bra snack. Så det ska vi köpa och lägga i bilen. Kolla gärna filmen här brevid 🙂
När Stefan duschat och ätit åkte de hem till Stockholm igen och vi blev ensamma kvar. Det blev sååå tyst! På måndagen var det varmt och skönt, Martin jobbade i skuggan och jag satte mej i solen med en ny bok. Vi har köpt en campingsoffa som jag bara älskar och bor i. Jag har saknat att ha något att ”hänga” i. Jag kan nämligen inte sitta som vanligt folk på en stol utan drar gärna upp benen under mej, nu kan jag det!
När Martin slutat jobba cyklade vi iväg till Willys för att handla. Det är bara någon dryg kilometer från campingen. Stan ligger kanske 4 km från campingen, så allt är nära. Det är kanske inte mysigaste stället vi bott på, men den ligger bra. Det är nog avsaknaden av vatten som gör att jag inte fastnat, jag vill ju gärna ha det. Dessutom har vi väldigt mycket skugga runt oss, vi står som i en dunge och får flytta runt möblerna titt som tätt för att hamna i solen.
Idag är det måndag och vi ska åka hem. Men vi har sen utcheckning och åker lite när vi vill. Det ska bli varmt och skönt, så vi stannar nog rätt länge. Vi har ingen brådska. Först ska vi filma campingen, sen får vi se.
Ojojoj, vilken helg det blev! I torsdags började fyra helt magiska dagar tillsammans med ett hundratal andra husbilsfantaster. Det är något av det roligaste jag varit med om 🙂
I onsdags jobbade vi klart så fort vi kunde. Vi vände på bilen och satta oss ute för att vänta in horden av husbilskompisar som skulle rulla in.
First Camp i Sunne är en stor camping. Vi stod längst ner vid vattnet och såg hur bil efter bil rullade in genom grinden. Vi gissade vilt på vem det kunde vara. Vi visste inte helt säkert vilka som skulle komma, så ett och annat glädjetjut blev det vart efter vi kände igen folk.
Sist av alla på onsdagkvällen rullade våra medarrangörer in och tätt efter det de bilar som skulle stå närmast oss. Vi stod i fyrkant, och fick som en liten innergård, med bilarna som lite skydd mot vinden. Här spenderades den mesta tiden under dagarna.
Redan på onsdagen samlades några av oss för att ta en liten drink tillsammans. Det var dock himla kallt, så det blev inte jättesent. Det skulle bli värre kommande kvällar 🙂
När vi vaknade på torsdagen sken solen och det var hyfsat varmt redan på morgonen. Det blev inte så mycket gjort eftersom det trillade in husbilar som på ett pärlband direkt på förmiddagen och fortsatte så hela dagen. På kvällen hade vi i stort sett fyllt campingen, sånär som på några norska bilar. Tre av dem stod väldigt nära och gillade inte alls vår närvaro. Men vi höll oss till alla campingens regler och det var tyst när det skulle, ändå klagade de på det mesta.
På torsdagkvällen samlades många hos oss. Ringen med bara oss åtta, som stod närmast, växte och växte. Stämningen var så härlig, men precis som kvällen innan var det lite kallt och blev inte jättesent då heller. Men nu började vi känna åt vilket håll träffen skulle gå och såg fram emot resten. Så många härliga människor!
På fredagen var de allra flesta på plats redan på morgonen. Vi tog en kort promenad och körde vårt träningspass med ett gäng. Kul att vi blev så många. Efter det satt de flesta och myste i solen. Vi testade sifferkubb som var jättekul! Jag brukar inte gilla sällskapsspel, men detta var riktigt roligt.
Vid 16 började folk komma med bord och stolar. Kl 17 var det dax för helgens första långbord! Vi blev ca 80 personer som åt tillsammans, några åt vid sina bilar och kom till oss efter maten. Så lite senare var vi kanske 120 pers som satt tillsammans och myste. Någon körde på Rolandz och alla gick totalt bananaz, sedan dess sitter ”Jajamen” i skallen och blev direkt temat för helgen.
Kvällen var riktigt skön, den tjocka jacka behövdes inte. Vi hade så himla trevligt, pratade med alla och lärde känna nya härliga människor. Helt plötsligt var klockan midnatt! Då ska campingen vara tyst, så vi plockade lite ovilligt ihop oss.
På lördagen sken solen och det var riktigt varmt redan på morgonen. Vi tog med våra vänner (och medarrangörer) på en promenad runt udden här på campingen. Det var i stort sett enda tiden vi lyckades få tillsammans, men vi ses snart igen som tur är. Det här med tystnad är väldigt sällsynt när man arrangerar en träff, många vill hälsa, prata lite, ta en bild osv. Enda gången man är helt ensam är i stort sett bara på toaletten, iaf som arrangör – men det gör absolut ingenting! Det är ju så himla kul att vara en del i detta och se folk trivas och ha roligt.
Syftet med just våra träffar är att folk ska ha en plats att mötas och lära känna nya människor. Vi är många som är rätt nya med husbilslivet och för några var detta deras första husbilsträff. Precis som det var vår första förra året. Å nog knyter man nya kontakter, vi såg många som aldrig träffats förr som satt och pratade och fikade utanför varandras husbilar under både fredagen och lördagen. Å vi lärde också känna några till och har lyckats knyta ihop fler ansikten med deras sociala medier 🙂
På lördagkvällen var det dax för långbord nummer två. Vi var inte riktigt lika många från början, kanske 60, men sen droppade det in folk igen vartefter. Nu började det kännas att vi haft några intensiva dagar, tröttheten började komma smygande. Men allt var ju så trevligt och ännu varmare än föregående dagar. Nu behövdes bara tjocktröja minsann! Återigen slog klockan helt plötsligt 12 och det var dax att vara tysta. Ska vi få ha flera träffar på andra ställen, måste vi sköta oss och följa reglerna som finns. Vi vill absolut inte få dåligt rykte!
Så blev det söndag och träffen var över. Bilarna började lämna campingen tidigt på morgonen. Vid 12 åkte den sista och det var den största som stått mellan oss och resten av campingen. När den åkte var vi helt plötsligt alldeles ensamma på det stora området. Så himla konstigt! Å så tyst det blev!
Vi vände på bilen och fick sjötomt igen. Satte oss ner och började summera helgen. Förra året var allt nytt och vi var totalt slut efter träffen. Vi hade också ett helt annat utgångsläge med svärmors död, kris på olika sätt i familjen och en massa annat. Nu var läget ett helt annat, den här gången kunde vi njuta mer och fylldes med energi istället för tvärtom.
Här finns film från Husbilsträffen maj -23
Det var länge sedan jag skrattade så mycket, pratade så mycket och hade så roligt. Jag var alldeles hes de första dagarna efter träffen, så mycket hade jag tydligen pratat. Den här gången var vi dessutom mer förberedda och visste mer vad som väntade. Flera gånger under helgen stannade jag upp och bara lyssnade på sorlet. Att lyssna på hundratals av människor som aldrig träffats förr som direkt knyter an till varandra och trivs ihop är fantastiskt!
Så nu ser vi verkligen fram emot nästa träff! Även den blir under Kristihimmel (2024), men då blir det på Böda Sand (aka Böda Camping) på norra Öland. Det kommer att bli så himla kul och lite speciellt för mej att ta emot besökare till ”min” ö. Mer info om detta kommer 🙂
Jag är så glad att vi köpte Peppe. Extra glad är jag för att vi träffade Annelie och Ludde och började arrangera de här träffarna. Det har gett oss så många nya bekantskaper, härliga skratt och massor med hundmys. Vi kan i stort sett åka vart som helst i Sverige och möta upp husbilkompisar om vi vill. Så himla härligt!
Nu ska vi smälta detta och blir hemma några veckor – men sen är det dax att åka iväg igen. Om jag längtar? Lite bara!
Äntligen är det dax för årets första längre husbilstur. Det är också dax för årets husbilsträff, den som vi arrangerar tillsammans med våra husbilskompisar alltså. Som vi längtat!
Planen var att åka redan under helgen och på vägen stanna till hos kompisar och se Eurovision. Nu blev det inte så av flera anledningar. Istället stod jag på loppis på lördagen och fick faktiskt ihop hyfsat med pengar. Det var bra att jag hann med det, eftersom jag inte vet vilka fler chanser jag får med tanke på att vi aldrig är hemma.
Medan vi såg Eurovision packade vi ihop oss och förberedde bilen. Så när vi väl gick och la oss var det mesta färdigt. Det var bara att tugga i sej frukosten och att installera husvakten som var kvar att göra.
Så hyfsat tidigt på söndagsmorgonen drog vi iväg. Så tidigt man orkar när man tittat på tv till 1.30. Lite sömn behöver man ju… ändå var det ganska drygt att köra de 4-5 timmarna, det var ju bla därför vi ville dela upp vägen. Målet var Sunne i Värmland.
Vi kom fram till First Camp Sunne – Fryksdalen vid 14.30, checkade in, hittade vår plats och ”flyttade in”. Eftersom vi ska vara här i drygt en vecka så åkte det mesta ut: matta, bord, stolar mm. Det är faktiskt det längsta vi varit på en camping. Vi föredrar ju ställplatser och flyttar oftast efter 2-3 dagar. Men här ska vi stå och jobba tills träffen är över.
I nuläget är campingen nästan tom, sånär som på långliggarna. Där vi står är vi bara 3-4 bilar, men det kommer att ändras under veckan. Ett 70-tal bilar ska göra oss sällskap på träffen. From onsdag trillar det in folk och sen åker de flesta hem på söndag. Det blir några intensiva dagar och det ska bli så kul!
Så nu är alltså husbilssäsongen igång igen. Nog för att vi varit ute även under vintern, men det är enklare och bättre på våren och sommaren. Allt är ju bättre då 🙂
