Den här sommaren har vi träffat så otroligt många härliga människor. Några har vi träffat flera gånger, så är det med Micke och Patric aka Swedenglamper och deras tre pälsbollar. Världens goaste ”göbbar”
För ett par år sedan tog Micke kontakt med oss via instagram, någon månad senare sågs vi på Elmia-mässan. Då var även Patric med och vi blev direkt goda vänner. Det är så härligt när man klickar med personer och ser fram emot att få lära känna varandra mer. Såklart hjälpte det att hundarna finns med i bilden, världens sötaste och knäppaste hundflickor 🙂
Nu skulle vi börja resan hemåt, efter två månader ute på rull. Stoppet hos Micke och Patric blev som sista rycket på en fantastisk sommar. Å vilket stopp det blev!
Vi seglade in genom de stora grindarna i Kil på söndageftermiddagen och hade gott om plats i den härliga trädgården. Här väntades det besök av Patrics bror med familj, så även Micke och Patric skulle bo i sin husbil på tomten. Vi sågs ju för bara någon vecka sedan, så vi behövde inte uppdatera oss särskilt mycket. Men vi fick såklart en husesyn i det vackra och även historiska huset. Ett K-märkt hus från 1600-talet, som de renoverat med varsam hand som det så fint heter.
Efter rundturen satt vi oss ute i solen och drack bubbel, medan vi väntade på deras gäster. Samtidigt som jag såklart myste med hundarna, jag hade ju kommit till paradiset. Inte en. Inte två. Utan TRE pälsbollar!!! Vakthunden Joy, sötnosen Collette och knäppisen Lisa.
Gästerna kom och installerades. Sedan blev det en gemensam middag och ett långt eftersnack vid matbordet innan vi alla gick åt varsitt håll. Alla skulle jobba dagen efter, så det blev inte så sent.
På måndagen hade jag bästa morgonen! Direkt när jag vaknade och öppnade dörren ut mot trädgården trippade det in två små morgonbusiga pälsbollar. Joy och Collette kom på besök och hoppade direkt upp i soffan för att få sitt morgonmys. Lisa hade fullt upp med att vakta grannens kaniner och satt i princip fast vid staketet hela tiden som vi var där. Numera går hon under namnet kanindräparn, fast hon fick inte tag i någon kanin ska väl tilläggas.
Partic hade åkt till sitt jobb, medan vi andra jobbade ”hemma”. Micke dukade upp en fantastisk frukost som vi åt tillsammans ute i solen. Så otroligt lyxigt. Sen tränade jag mitt pass och fick hjälp av hundarna, världens bästa PT´s. Till och med Lisa var med. Så mysigt!
När arbetsdagen var slut och Patric kommit hem tog vi alla en gemensam fika och sedan var det dax för oss att packa ihop och dra vidare. Vi hade skrattat, haft härligt snack, massor med god mat och jag hade fått en massa mysigt hundgos. Trippelt hundgos dessutom!
Här nedan kan ni se intervjun vi gjorde med ”göbbarna”. Så härliga människor.
Det var dax att dra vidare. Att faktiskt åka hemåt. Sååå tråkigt!!
Sommarens projekt har varit att samla så mycket material som vi bara kunnat. För att kunna skriva artiklar om campingar och ställplatser till tidningen som vi har uppdrag för. Det har väl blivit en 20-30 stycken, vissa är bättre än andra 🙂
Ända sedan vi drog ut på första långturen runt valborg har vi bara haft ett enda mål. Att samla arbetsmaterial för resten av året och gärna nästa också. Vi har alltså åkt som galningar genom Sverige och besökt mängder med orter, men väl på plats har vi egentligen bara sett campingen eller ställplatsen – orten har vi knappt sett något alls av. Och det har alltså varit helt medvetet.
Vårt uppdrag är att testa campingar och ställplatser och att skriva om dem. Det är det vi får betalt för, hur konstigt det än kan låta. Tillsammans fotar vi och skriver texterna. Till våra egna kanaler blir det även bilder på instagram och filmer på youtube. Och så skriver jag ju här på bloggen också såklart, men det är mest ett sätt att komma ihåg vart vi har varit.
Vi ska leverera mellan 12 och 24 texter per år och det måste vara platser som inte är skrivna om förut. Det är där det blir problem. Det finns mängder med campingar och ställplatser, men många är redan skrivna om. Vi har en lista från de senaste 10 åren på platser som vi inte får använda. Så vi bestämmer alltså en riktning, letar upp en anläggning och tittar i vår lista. I bästa fall finns den inte, då åker vi dit – annars får vi leta upp en annan.
Ibland blir vi tipsade av följare eller kompisar, så var det med Frykenbandens Camping som ligger otroligt fint vid Frykens strand. Så vi åkte dit, checkade in och började utforska. Det första vi la märket till var att det var ovanligt många långliggare, såna som alltså står hela säsongen, år efter år. Vi har märkt att de blivit färre på andra campingar, men här var det alltså fler än vi sett förr.
Redan första kvällen bjöds vi på en fin solnedgång. Vädret var helt perfekt, så vi satt ute länge. Direkt när vi kom tog vi en promenad runt området och jag hittade till min glädje både en stor tvättmaskin och tumlare. Yes! Äntligen skulle jag få tvätta lakanen! Så det första jag gjorde morgonen därpå var att slita ut alla sängkläder och gå bort till tvättstugan. Det var en bit att gå, så när allt var tvätta och tumlat hade jag fått ihop nästan 7000 steg. Så himla bra! Både renbäddat och en massa steg 🙂
Större delen av dagen satt vi och läste och på kvällen gick vi iväg för att testa restaurangen. De blev varsin hamburgare, min med ost och Martins med tryffel. Så goda. Sen gick vi längs vattnet tillbaka och tog massor med bilder. Solnedgången var ännu finare än kvällen innan.
Morgonen efter hade vi inte så många timmar kvar på campingen, men bad om sen utcheckning så vi skulle hinna filma allt. Det tar sin lilla stund att gå igenom allt, vi kollar tom in toaletterna på platserna vi besöker. Så att man ska se hur det står till med städning och hur fräscht det är i tex duscharna. Här var det mesta till belåtenhet, vi kommer gärna tillbaka.
Så här går det alltså oftast till när vi testar en camping. Vi sover där ett par nätter, testar allt som finns där och går kritiskt igenom hela området. Sen tar vi massor med bilder, både två. Allt läggs in i en mapp på datorn och gås igenom när texten är skriven. Så skickas texten och bilder och vi kan skriva faktura. Ett jobb tar alltså runt två dagar att samla materialet till och runt en vecka att få till texten och bilderna. Dessutom måste det ju vara bra väder, och just den lilla detaljen rår vi inte på. Alltså kan det hända att vi måste komma tillbaka till en plats flera gånger och komplettera med bilder.
Ni fattar varför vi inte hinner se något annat av platserna vi besöker va? I år har vi prioriterat detta, nästa år kan vi nog roa oss lite mer. Då har vi redan platser att plocka av och kan besöka ställen av ren nyfikenhet. Det blir en helt annan resa 🙂
Ojojoj, vilken helg det blev! I torsdags började fyra helt magiska dagar tillsammans med ett hundratal andra husbilsfantaster. Det är något av det roligaste jag varit med om 🙂
I onsdags jobbade vi klart så fort vi kunde. Vi vände på bilen och satta oss ute för att vänta in horden av husbilskompisar som skulle rulla in.
First Camp i Sunne är en stor camping. Vi stod längst ner vid vattnet och såg hur bil efter bil rullade in genom grinden. Vi gissade vilt på vem det kunde vara. Vi visste inte helt säkert vilka som skulle komma, så ett och annat glädjetjut blev det vart efter vi kände igen folk.
Sist av alla på onsdagkvällen rullade våra medarrangörer in och tätt efter det de bilar som skulle stå närmast oss. Vi stod i fyrkant, och fick som en liten innergård, med bilarna som lite skydd mot vinden. Här spenderades den mesta tiden under dagarna.
Redan på onsdagen samlades några av oss för att ta en liten drink tillsammans. Det var dock himla kallt, så det blev inte jättesent. Det skulle bli värre kommande kvällar 🙂
När vi vaknade på torsdagen sken solen och det var hyfsat varmt redan på morgonen. Det blev inte så mycket gjort eftersom det trillade in husbilar som på ett pärlband direkt på förmiddagen och fortsatte så hela dagen. På kvällen hade vi i stort sett fyllt campingen, sånär som på några norska bilar. Tre av dem stod väldigt nära och gillade inte alls vår närvaro. Men vi höll oss till alla campingens regler och det var tyst när det skulle, ändå klagade de på det mesta.
På torsdagkvällen samlades många hos oss. Ringen med bara oss åtta, som stod närmast, växte och växte. Stämningen var så härlig, men precis som kvällen innan var det lite kallt och blev inte jättesent då heller. Men nu började vi känna åt vilket håll träffen skulle gå och såg fram emot resten. Så många härliga människor!
På fredagen var de allra flesta på plats redan på morgonen. Vi tog en kort promenad och körde vårt träningspass med ett gäng. Kul att vi blev så många. Efter det satt de flesta och myste i solen. Vi testade sifferkubb som var jättekul! Jag brukar inte gilla sällskapsspel, men detta var riktigt roligt.
Vid 16 började folk komma med bord och stolar. Kl 17 var det dax för helgens första långbord! Vi blev ca 80 personer som åt tillsammans, några åt vid sina bilar och kom till oss efter maten. Så lite senare var vi kanske 120 pers som satt tillsammans och myste. Någon körde på Rolandz och alla gick totalt bananaz, sedan dess sitter ”Jajamen” i skallen och blev direkt temat för helgen.
Kvällen var riktigt skön, den tjocka jacka behövdes inte. Vi hade så himla trevligt, pratade med alla och lärde känna nya härliga människor. Helt plötsligt var klockan midnatt! Då ska campingen vara tyst, så vi plockade lite ovilligt ihop oss.
På lördagen sken solen och det var riktigt varmt redan på morgonen. Vi tog med våra vänner (och medarrangörer) på en promenad runt udden här på campingen. Det var i stort sett enda tiden vi lyckades få tillsammans, men vi ses snart igen som tur är. Det här med tystnad är väldigt sällsynt när man arrangerar en träff, många vill hälsa, prata lite, ta en bild osv. Enda gången man är helt ensam är i stort sett bara på toaletten, iaf som arrangör – men det gör absolut ingenting! Det är ju så himla kul att vara en del i detta och se folk trivas och ha roligt.
Syftet med just våra träffar är att folk ska ha en plats att mötas och lära känna nya människor. Vi är många som är rätt nya med husbilslivet och för några var detta deras första husbilsträff. Precis som det var vår första förra året. Å nog knyter man nya kontakter, vi såg många som aldrig träffats förr som satt och pratade och fikade utanför varandras husbilar under både fredagen och lördagen. Å vi lärde också känna några till och har lyckats knyta ihop fler ansikten med deras sociala medier 🙂
På lördagkvällen var det dax för långbord nummer två. Vi var inte riktigt lika många från början, kanske 60, men sen droppade det in folk igen vartefter. Nu började det kännas att vi haft några intensiva dagar, tröttheten började komma smygande. Men allt var ju så trevligt och ännu varmare än föregående dagar. Nu behövdes bara tjocktröja minsann! Återigen slog klockan helt plötsligt 12 och det var dax att vara tysta. Ska vi få ha flera träffar på andra ställen, måste vi sköta oss och följa reglerna som finns. Vi vill absolut inte få dåligt rykte!
Så blev det söndag och träffen var över. Bilarna började lämna campingen tidigt på morgonen. Vid 12 åkte den sista och det var den största som stått mellan oss och resten av campingen. När den åkte var vi helt plötsligt alldeles ensamma på det stora området. Så himla konstigt! Å så tyst det blev!
Vi vände på bilen och fick sjötomt igen. Satte oss ner och började summera helgen. Förra året var allt nytt och vi var totalt slut efter träffen. Vi hade också ett helt annat utgångsläge med svärmors död, kris på olika sätt i familjen och en massa annat. Nu var läget ett helt annat, den här gången kunde vi njuta mer och fylldes med energi istället för tvärtom.
Här finns film från Husbilsträffen maj -23
Det var länge sedan jag skrattade så mycket, pratade så mycket och hade så roligt. Jag var alldeles hes de första dagarna efter träffen, så mycket hade jag tydligen pratat. Den här gången var vi dessutom mer förberedda och visste mer vad som väntade. Flera gånger under helgen stannade jag upp och bara lyssnade på sorlet. Att lyssna på hundratals av människor som aldrig träffats förr som direkt knyter an till varandra och trivs ihop är fantastiskt!
Så nu ser vi verkligen fram emot nästa träff! Även den blir under Kristihimmel (2024), men då blir det på Böda Sand (aka Böda Camping) på norra Öland. Det kommer att bli så himla kul och lite speciellt för mej att ta emot besökare till ”min” ö. Mer info om detta kommer 🙂
Jag är så glad att vi köpte Peppe. Extra glad är jag för att vi träffade Annelie och Ludde och började arrangera de här träffarna. Det har gett oss så många nya bekantskaper, härliga skratt och massor med hundmys. Vi kan i stort sett åka vart som helst i Sverige och möta upp husbilkompisar om vi vill. Så himla härligt!
Nu ska vi smälta detta och blir hemma några veckor – men sen är det dax att åka iväg igen. Om jag längtar? Lite bara!
Äntligen är det dax för årets första längre husbilstur. Det är också dax för årets husbilsträff, den som vi arrangerar tillsammans med våra husbilskompisar alltså. Som vi längtat!
Planen var att åka redan under helgen och på vägen stanna till hos kompisar och se Eurovision. Nu blev det inte så av flera anledningar. Istället stod jag på loppis på lördagen och fick faktiskt ihop hyfsat med pengar. Det var bra att jag hann med det, eftersom jag inte vet vilka fler chanser jag får med tanke på att vi aldrig är hemma.
Medan vi såg Eurovision packade vi ihop oss och förberedde bilen. Så när vi väl gick och la oss var det mesta färdigt. Det var bara att tugga i sej frukosten och att installera husvakten som var kvar att göra.
Så hyfsat tidigt på söndagsmorgonen drog vi iväg. Så tidigt man orkar när man tittat på tv till 1.30. Lite sömn behöver man ju… ändå var det ganska drygt att köra de 4-5 timmarna, det var ju bla därför vi ville dela upp vägen. Målet var Sunne i Värmland.
Vi kom fram till First Camp Sunne – Fryksdalen vid 14.30, checkade in, hittade vår plats och ”flyttade in”. Eftersom vi ska vara här i drygt en vecka så åkte det mesta ut: matta, bord, stolar mm. Det är faktiskt det längsta vi varit på en camping. Vi föredrar ju ställplatser och flyttar oftast efter 2-3 dagar. Men här ska vi stå och jobba tills träffen är över.
I nuläget är campingen nästan tom, sånär som på långliggarna. Där vi står är vi bara 3-4 bilar, men det kommer att ändras under veckan. Ett 70-tal bilar ska göra oss sällskap på träffen. From onsdag trillar det in folk och sen åker de flesta hem på söndag. Det blir några intensiva dagar och det ska bli så kul!
Så nu är alltså husbilssäsongen igång igen. Nog för att vi varit ute även under vintern, men det är enklare och bättre på våren och sommaren. Allt är ju bättre då 🙂
Det är dax igen! Äntligen har alla bitar kring vårens husbilsträff trillat på plats. Mycket har trasslat men nu är det dax att avslöja alla detaljer 🙂
Datumet bestämde vi redan på förra träffen, som var den första som vi arrangerade tillsammans med Ludde och Annelie aka Our Third Home. Då var det påsk, i början av april och ganska kallt. Så vi sköt på lite på nästa träff, till Kristi himmel, 18-21 maj – då borde det nämligen vara hyfsat varmt och skönt.
Platsen var det värre med. Förra gången var vi i Sölvesborg, många ville ha mer norrut så fler kunde komma. Ok, sa vi och började fundera. Valet föll på Vadsten, men föll bort lika snabbt när vi hörde att det planerades för en annan träff där. Så vi letade vidare… vi gjorde en omröstning på facebook där resultatet visade att många ville ses i Värmland. Vi hittade bra platser, men lyckades inte få till nåt bra pris. Förrän nu! Valet föll slutligen på Sunne i Värmland.
First Camp i Sunne har varit otroligt tillmötesgående och gett oss ett kanonpris -180 kr per natt! De tar emot bokningarna och svarar på alla frågor om campingen och boende. Vi har bara fixat datum och plats och har inget med bokningen att göra. Man ska göra det man är bäst på lixom 🙂
Alltså:
Datum: 18-21 maj 2023– gemensam middag 20/5 kl 17.00
Märk mailet med ”husbilsträffmaj23”, bifoga datumen ni vill vara där samt namn, adress och telefonnummer.
Om allt går som det ska, kommer ni att få ett ”Tack för ert mail” direkt och sedan får ni en bekräftelse i april med hela er bokning. Detta för att det beror på hur många vi blir, vart på området vi hamnar. Blir vi lika många som sist hamnar vi på ett större området, blir vi färre får vi något av de mindre. På så sätt kan det bli lite mer samlat än sist.
Campingen ligger precis vid sjön Fryken och här finns en massa olika aktiviteter, för den som vill. Man umgås på sina egna villkor, inget som är uppstyrt av oss innan, mer än vår gemensam middag och den blir på lördagen den 20 maj kl 17.00. Då dukar vi upp långbord mellan bilarna, sist var vi 130 personer som åt tillsammans 🙂
Martin och jag kommer att stå på campingen och jobba redan från söndagen innan, Ludde och Annelie kommer i mitten av veckan. Antar att det blir en live på youtube på torsdagen och/eller fredagen. Det återstår att se, men tack vare livesändningarna kan fler vara med även om man inte är på plats fysiskt. Och gemensamma middagar blir det säkert även både torsdag och fredag, men det styrs upp vartefter för de som vill. Man är med på sina egna villkor, som sagt, det finns inget program.
Vi har ingen anmälningslista eller så, men det finns alltså ett event på facebook. Där kan man se på ett ungefär hur många vi blir och vilka som kommer. Vi hoppas såklart att så många som möjligt är med, men huvudsaken är inte antalet utan att vi får några trevliga dagar tillsammans.
Å har man ingen husbil så är man faktiskt välkommen både med husvagn, tält eller bo i stuga (vet dock inte priset på detta). Vi utesluter ingen 🙂
