Många ramsor har man fått lära sej under skoltiden, dock inte den ovanstående – den var det någon som skrev på vår instagram. Men det stämmer nog och det var kanske sulfit vi fick som sällskap när vi besökte Aspa Båtklubb. Tyvärr…
Vi var alltså på väg hemåt, men hade fortfarande några dagar till ute på rull. Strax söder om Askersund hittade vi en fin liten gästhamn som vi hört gott om, så där drog vi åt handbromsen och började reka för reportage. En massafabrik i närheten gav snart förklaringen till doften, eller snarare lukten. Lite som någon som ätit för mycket ägg eller ostbågar, det luktade prutt helt enkelt 😛
Men platsen är jättefin och välskött och den där doften känns bara när vinden ligger fel. Så den kommer som i små dunster och går att stå ut med, iaf någon dag. Särskilt som här är rätt billigt att stå och allt finns. Jag tror att vi räknade till 14 platser, med el. Här finns ett fint servicehus med toa och dusch, men dessutom tvättmaskin och tumlare. Samt tömning av allt och vattenpåfyllning. För 220kr per natt, inkl el – det är ett väldigt bra pris!
Det är fortfarande försäsong, så det var inte fullt. Här stod kanske 6-7 bilar, men då var det mellan to-fr. När vi åkte på fredagen, såg vi hur bilarna började rulla in. Och för en helg är det helt ok att stå här, så får man hoppas att vinden ligger rätt.
För det är riktigt mysigt. Lagom stort och fina omgivningar. Precis innan hamnen ligger en väldigt fin herrgård som vi gärna hade besökt om vi haft mer tid. Men just i år har vi ingen tid med något alls, mer än att utvärdera ställplatsen/campingen, testa allt och ta bilder. Inte jättekul, men det är ju ett jobb och det ska göras. Så det är bara att gilla läget.
Vi gillade iaf Aspa Båtklubb, trots doften, och kommer alldeles säkert tillbaka!
I höst ska vi hålla ett föredrag på Elmia Husvagn & Husbil. Ämnet är ”annorlunda campingar och ställplatser, såna som sticker ut”. Så det är lite med detta i tanken som vi åker runt och letar ställen att skriva om. Och vi hittar så mycket roligt på vägen, bla Bisonfarmen i Gate.
Det finns många campingar och ställplatser i Sverige som sticker ut och har det där lilla extra. Vi hittar fler och fler ju mer vi åker runt. Då menar vi inte fina platser med vackra stränder och härlig natur, utan sånt som är lite konstigt, roligt eller tokig. Så är tex Bananpannkakan i Höganäs, med sitt staket av skrot, ett flygplan på taket, damm och en pool. Tokrolig lixom.
När vi fick höra talas om Bisonfarmen i Gate, var det ett självklart alternativ. Vi har bara inte lyckats komma dit när det varit öppet, och det lyckades vi tyvärr med inte nu heller. Vi tittade helt enkelt fel och det upptäckte vi inte förrän vi parkerat. Men när vi ändå var där passade vi på att kolla in platsen och prata lite med ägarna. Ett himla trevligt par som berättade sin historia för oss och visade oss runt.
Här står man vackert med utsikt över Vättern, även om vattnet är ganska långt bort. Det är lugnt och tyst, nästan bara kossornas råmande och oxarnas brölande som hörs. Så där idylliskt som det bara kan vara under sommaren på landet.
Själva ställplatsen är inte så stor, två etage med plats för kanske 12-14 ekipage och ett litet servicehus. Thats it. Innan man kommer ner till platserna passerar man flera stora hagar med bisonoxar, just nu med små söta kalvar. Här finns också en liten butik, en restaurang, ett boningshus som just nu restaureras och en lada. På gården finns kor, minihästar, grisar med kultingar och kalkoner. En farm med lite av varje alltså.
Det är så mysigt. Jag vet inte hur gamla bisonkalvarna var, men griskultingarna var iaf 6 – 7 veckor gamla och så himla gulliga när de kom springande emot oss så fort vi närmade oss inhägnaden. Man dog nästan sötdöden faktiskt 🙂
Vi stannade en natt, istf för två som planerat, detta för att restaurangen var stängd och vi inte kunde prova den. Så vi har det vi kan i bilder från själva ställplatsen, men måste komma tillbaka för att testa restaurangen och särskilt bisonburgaren och göra en film. När det blir har vi ingen aning om, men det måste ju bli innan Elmia i september. Vi gillade ställplatsen så det gör oss inget att åka tillbaka, men det är ju såklart lite tidskrävande eftersom vi just i år har lite tidsbrist.
Och så ser det ur för oss i ganska många fall just nu, vi når inte riktigt ända fram… pga väder eller annat som gör att vi inte kan få våra bilder. Så vi har ett helt gäng ställen vi måste åka tillbaka till, vilket är lite surt såklart – men det är som det är. Oftast är det vädret som inte är med oss och det går ju inte att styra över. Bara att gilla läget lixom.
En annorlunda ställplats iaf, som definitivt platsar i vår kommande föreläsning.
Efter en natt strax söder om Hjo, fortsatte vi förbi trästaden och hamnade i Karlsborg. Här finns en alldeles ny ställplats som vi skulle kolla in. Vi bokade in två nätter och passade på att fixa en massa vardagsbestyr och ”måsten”.
Vi hade ungefär en vecka till godo innan vi var tvungna att åka hem. En vecka att samla så mycket material vi kan till tidningen. Det innebär att vi bara hade tid at stanna en natt per plats och det i sin tur innebär att man till slut inte vet var man är. Vi gillar Karlsborg och hittar hyfsat bra i stan. Så med lite beställda kokböcker som krävde postombud för att skickas, tänkte vi att två nätter skulle bli bra här. Dessutom fanns det en helt ny tvättmaskin och tumlare och vi behövde verkligen tvätta. Så två dagar fick det bli.
Vi kom dit efter jobbet på tisdagen, så då blev det mest att kolla in ställplatsen och ta lite bilder. På onsdagen körde jag igång den första tvättmaskinen kl 9. När den var klar och stoppades in i tumlaren, rev jag ur sängen och körde igång en ny maskin med sängkläder och handdukar. Medan maskinerna snurrade tog jag skjuts med en äldre herre från ställplatsen, som skulle in till centrum. 2,5 kilometer, enkel väg, är helt ok att gå/cykla, men jag skulle ju passa mina tvättmaskiner så vi kunde sova i torra sängar. Så det kändes väldigt lyxigt att få skjuts ena vägen och en trevlig promenad tillbaka.
Så jag tackade för skjutsen, skickade iväg mina brev, köpte en glass och gick tillbaka. Jag kom precis lagom för att ta ut alla kläder och vika dem, innan nästa tvätt var färdig och skulle in i tumlaren. Ett par timmar senare var alla kläder tillbaka i skåpen och sängen renbäddad. Så himla härligt. Nästan en lyx när man är ute på rull länge. Allt detta medan Martin haft en helt vanligt arbetsdag.
Båda dagarna bjöd på en fantastiskt solnedgång. Ni vet en sån där som ser ut som himlen brinner. Helt vindstilla och med magiska speglingar på vattnet. Vi flög såklart ur bilen bägge två och tog mängder med bilder. Det var så fint!
Den nya ställplatsen i Karlsborg heter Strandpirens Marina. Den är jättefin, har allt man behöver och ligger bra till. Alla platser har utsikt över vattnet och en egen liten gräsmatta. Men den är dyr. 350 kr per natt, inkl el, det är smärtgräns för oss. Under högsäsong kostar det 550!!! Det skulle vi aldrig betala. Nu var ju detta ett jobb, så då känns 350 ok – men åker vi helt privat betalar vi inte så mycket för en ställplats. Det är campingpriser tycker vi.
Men vi fattar ju att det kostar att anlägga en så fin plats, det är avgifter för bygglov, material, el, vatten och mycket annat. Och behovet av nya ställplatser finns. Vi vet att också att det finns folk som betalar oavsett vad det kostar, men vi gör det inte. Jag gillade platsen och vi kommer kanske tillbaka, men inte under högsäsong.
Fint var det iaf och vi är nöjda över att få både rentvättat och renbäddat. Och att vi har bra material till tidningen. Nu är det verkligen dax att börja skriva artiklar. En film till Youtube kommer inom kort.
Husbilsträffen var över och vi kunde nöjda pusta ut. Våra gäster lämnade Unda Camping en efter en och när de sista rullade iväg åkte vi också. Men hem skulle vi inte än, det var fortfarande en massa jobb att göra. Första stoppet, The View, var en plats vi hört mycket om.
The View ligger i närheten av Hjo, ett par timmar öster ut från Uddevalla sett. Vi hade hört en massa gott om ställplatsen som ligger fint med utsikt över Vättern – vilket förklarar namnet. Runt ställplatsen ligger en massa hagar där hästar går och betar i godan ro. Nyfikna hästar dessutom som kommer springande så fort man närmar sej.
Vi ställde oss på plats, vi vara bara fyra bilar där, så det var nästan helt tyst. Efter en vecka med en massa husbilskompisar var detta såklart ljuvligt. Jag älskar tystnad. Vi bjöds dessutom på en vacker solnedgång och en så där härligt sommarvarm kväll.
Efter en god natts sömn i total tystnad var vi hyfsat utvilade. Ägarna var på plats så vi passade på att prata lite med dem och få lite historia kring platsen. Som jag förstod det så är ställplatsen i en gammal hästhage som inte längre behövdes. Mamma i familjen har länge drömt om en egen servering och en plats där folk kan träffas. Att utnyttja utsikten var så klart självklart från början. Så för ett par år sedan söktes bygglov och gavs godkännande till en ställplats för husbilar.
Nu finns det ca 25 husbilsplatser, toa, dusch och restaurang. Men stället utvecklas vart efter, lite beroende vilka behov och idéer som uppstår. Ställplatsen är ju nästan ny, så allt är väldigt fräscht och fint. Det enda som kan vara värt att säga något extra om är att man ska ha en lång sladd om man står på plats 5, med el – som vi gjorde. Så är det nämligen närmare 35 meter till elstolpen. Det finns sladd att låna, men är restaurangen stängd blir det ju svårt.
Vi trivdes bra här. Det är tyst och lugnt, enkelt med funktionellt. Och vem tackar nej till nyfikna hästar som grannar? Inte vi iallafall. Vi testade inte restaurangen, men det såg både gott och prisvärt ut. Så det får väl bli nästa gång 🙂
Nu har vi iaf tillräckligt med material både för en artikel och film på YouTube. Håll koll, så kommer den inom kort.
Vet ni vem Husbils Annika är? Inte? Då åker ni inte husbil. Annika är en mycket karismatisk kvinna som bott i sin husbil i flera år nu och som bjuder på tips och tricks från sitt lite annorlunda liv på bla Youtube. Ungefär alla i husbilsvärlden vet vem hon är och när hon har husbilsträff vallfärdar många dit. Förra veckan var vi med på vår första, men absolut inte sista.
Annika Annika, vad ska man säga om Annika som gör henne rättvisa. Hon är något alldeles särskilt. En person som inte tvekar att rycka ut när någon behöver hjälp och som inte heller drar sej för att säga till när hon ser att någon beter sej illa.
Som ett exempel: Annika var på väg söderut i februari -23 för att tillbringa tid i värmen innan våren kom i Sverige. När hon är på väg bryter kriget ut i Ukraina. Då vänder hon bilen för att åka dit och hjälpa till. Hon har hjälpt till att evakuera många, många personer från krigsdrabbade områden. Ett av hennes bestående minnen av detta är lilla Malenkii. Den lilla mini-yorkien som inte kunde följa med sin familj och som nu varit med henne sedan dess.
Annika har bott på heltid i sin bil i flera år och startade tidigt med husbilsträffar lite väster ut i landet. Vi har såklart hört talas om dem, men inte haft möjlighet att åka. Nu föll det sej så att alla våra planer kastades om och vi beslutade oss för att åka till Skara och Stora Ekeberg där träffen skulle vara.
Vi hade planerat allt så bra och skulle vara framme en stund innan solen gick ner, men pga ett gäng stora vägarbeten kom vi inte fram förrän vid 20.30 och såg knappt handen framför oss när vi hade ställt oss på plats. Alla träffar är ganska olika. Våra fokuserar på att det ska vara billigt så att så många som möjligt ska ha råd att komma. Det viktiga är att hitta nya vänner och få en gemenskap. Andra har spännande föreläsningar och chans till förkovring. Hos Annika har fokus blivit att elda och mysa kring brasorna. När vi kom hade såklart flera olika eldstäder redan tänts, sedan fortsatte eldtemat hela helgen.
Första kvällen gav vi upp försöket att se vilka som var där, det var alldeles för mörkt och där var alldeles för många. Morgonen därpå däremot, då hittade vi bekanta ansikten minsann. Att försökt ta sej fram snabbt på en träff är helt omöjligt, det där med en snabb promenad är bara att glömma. Man hinner inte ens utanför bilen innan någon hälsar och ska prata. Underbart!
Vårt fokus den där första morgonen blev helt enkelt att bara ta oss runt området för att se vilka som var där. Det tog sin tid kan man väl säga. Det var ju bekanta överallt och såna som blev bekanta också. Många vet vilka vi är och vill prata lite eller köpa en kokbok. Så himla trevliga allihopa. Att träffa Annika igen var ju såklart extra roligt, det var ett tag sedan.
På fredagseftermiddagen kom även våra kompisar Helene och Krister (Berggrens Bilbo). Grannen hade åkt, så vi paxade platsen åt dem så de inte skulle behöva leta plats utan bara kunde glida in brevid oss. Sen blev det taco-middag innan vi gick till elden. Det var förvånansvärt varmt ute, så vi satt där rätt länge. Vi gick in för att vi var trötta, inte för att jag frös vilket brukar vara det vanliga.
Stora Ekeberg är en fantastisk plats. Det var ett sanatorium i början av 1900-talet, men även vårdhem för offer från tyska koncentrationsläger på 40-talet. 1989 upphörde all verksamhet och sedan dess har det till och från varit vandrarhem. Tills Bert Karlsson tog över och gjorde om det till ett flyktingboende under den stora flyktingkrisen. Sen stod det tomt ett tag och förföll en del, tills nya ägare tog över. Dessa renoverar nu försiktigt hela byggnaden och den börjar bli väldigt fin.
På lördagsmorgonen serverades det frukostbuffé i den fantastiska matsalen. Bara taket är något alldeles extra, med sina otroliga målningar. Ska man se alla får man hålla på ett bra tag, så häftigt. Under frukosten pratade vi om att vi nog borde skriva en artikel om platsen, men det hanns inte riktigt med tyvärr. Men då finns det ju flera anledningar att komma hit igen 🙂
Efter frukosten var det loppis, med nya och gamla saker. Vi bar dit ett bord och min soffa och packade upp våra kokböcker. Några böcker fick nya ägare, men man önskar såklart alltid att det hade varit fler… vi lyckades iaf hålla tassarna borta från de andra borden och köpte ingenting. För vi ska ju göra oss av med grejer, inte skaffa nya. Köper vi på oss grejer kan vi ju aldrig sälja huset.
Resten av lördagen satt vi mest utanför bilen och pratade med folk. Innan det var mat och sedan dax att ta plats vid elden igen. Sista kvällen. En helg går väldigt fort. Även lördagkvällen var hyfsat varm, men så kom det några droppar regn vid 22-tiden – då packade vi ihop och tackade för oss. Bokstavligen faktiskt, för vi drog in markisen och packade in alla utemöbler när det ändå skulle regna.
Så på söndagmorgon var det inte mycket mer att göra än att äta frukost så var vi klara. Nästan… vi skulle ju gå ett varv och säga hejdå. Det tog ju sin lilla tid och även om planen var att komma iväg senast 10, så hann klockan bli närmare 11 innan vi pratat med alla. Det roliga är att många av oss ses igen om bara någon vecka, när Elmias stora Husbilsmässa börjar 😛
En himla härlig helg var det iaf och Annikas träff åker vi gärna på igen. Det är lättsamt, man känner sej både önskad och välkommen och det är hjärtligt och varmt i dubbel bemärkelse. Vi har ju en bit att åka om vi utgår från Tumba, men det får det vara värt. Annika är en av dem vi träffar redan nästa vecka. Då står vi på utställarcampingen tillsammans och ska hålla föredrag efter varandra under mässan.
Jag måste passa på att rikta ett tack direkt till alla som var med på träffen, särskilt Annika såklart. Det var så otroligt roligt att träffa er alla, hoppas det blir snart igen. Om det inte blir på Elmia alltså. Kanske ses vi på vår träff? Alla är hjärtligt välkomna till Unda i Kristihimmel. Mer info finns HÄR.
Detta var vår första husbilsträff med Annika – men absolut inte den sista!
Det händer att campingchefer bjuder in oss för att ”besikta” deras anläggning. Vi har ju filmat och skrivit om hundratals campingar de senaste åren och har väl en viss erfarenhet vid det här laget. Så när chefen på Borås Camping bjöd in oss, åkte vi såklart dit.
När vi testar en camping eller ställplats är vi ärliga, inte elaka – men ärliga. Vi kollar inte bara själva campingtomterna, utan även städning, toaletter, servicehus och annat som finns på platsen som vi gäster använder oss av och betalar för. Vi påtalar det som vi tycker behöver åtgärdas, ger betyg och feedback. Det kan vara att det inte finns någon avlastningsshylla för glasögon och mobil i duschen, att servicehuset har några brister eller att det är lätt att fasta med bilen vid regn. Men vi berättar även om det som vi gillar på platsen, vad som varit extra bra och hur vi trivts där.
När det gäller Borås Camping så visste vi redan innan att de kämpar med att rusta upp anläggningen. Vi kom fram till en jättefin camping, med bra läge och himla mysig personal. Visst är här slitet, men oj så många idéer som finns och så mycket som hela tiden görs. Vi satte personalen på prov direkt genom att byta plats tre gånger, absolut inte för att jäklas – det blev lixom bara så.
Vi fick en bra plats, men de som stod brevid hade missat den lilla detaljen att man ska backa in. Vi hade ingen lust att dela ”vardagsrum” med en stor barnfamilj, så vi bad om en annan plats. När vi kom fram till den nya platsen lutade det så mycket att vår bak slog i. Vår kyl fungerar dåligt med hela 4% lutning som det var, visst kan man jämna ut med nivåklossar – men det är svårt med så stor lutning. Så vi bytte igen, men den här gången gick vi runt området innan vi bad om en ny plats. Nu hade vi förslag på en som vi kunde tänka oss och den var tack o lov ledig.
Väl på plats tackade vi personalen flera gånger, de hade varit hur tålmodiga som helst. Och så var det hela helgen när vi stod där, de var alltid trevliga, svarade vänligt på alla våra frågor och var alltid pigga och glada när vi möttes ute på området. Pärlor helt enkelt!
Vi var så trötta, så första dagen satt vi mest och läste eller låg och sov. Sen började vi utforska området både campingen och utanför. Vi gick till Ica som ligger knappt en kilometer bort, det var så himla skönt att röra på sej. Tillsammans med promenaderna runt campingen fick jag ihop mina steg. Jag har 7000 som mål och det har jag lyckats få ihop de senaste dagarna. Det är inte så lätt att få ihop dem när man bara har 2 meter mellan sovrum och kontor.
Vi kom dit på fredagen sent på eftermiddagen och på söndagen gick vi igenom området ordentligt och testade restaurangen. Vi gör ju en film till YouTube på alla platser vi besöker. Både för oss själva för att komma ihåg, men även för andra att se inför deras eget besök. När sedan skriver texterna kan vi gå tillbaka och titta på detaljer, så texterna blir rätt. När destinationscheferna vill ha feedback kan vi dessutom visa vad vi menar. Oftast vet de redan vad vi ska säga, men en del saker kan vara helt nya.
På söndagkvällen fick vi sällskap av husbilskompisarna Sani och Jimmy. De ordnar husbilsträffar, just på Borås Camping, där Sani även jobbar extra. Vi har setts men aldrig hunnit prata ordentligt. Nu hann vi det och det var så himla mysigt att verkligen hinna prata och lära känna varandra. De har även hund och den fick jag såklart mysa lite med.
På måndagmorgon åt vi frukost med chefen som fick våra synpunkter. Vi hade lite tankar om servicehuset där jag gick in på herrarnas och duschade första morgonen, tydligare skyltning kan alltså behövas. De håller redan på att jämna ut några platser, som ska beläggas med grus. Så ojämnheterna visste de redan om. Den nya personalen måste gå runt och kolla in både stugorna och servicehusen vilket är suveränt, men de testar ju inte duscharna eller andra funktioner. Då har man ingen aning om intervaller, temperatur, om duschdörrarna håller tätt eller ej osv. Så vårt förslag var att framförallt chefen, men även personalen, skulle duscha på jobbet lite då och då.
När vi gått igenom våra synpunkter var det dax för oss att packa ihop och åka vidare, men vi trivdes verkligen på Borås Camping. Här finns inga säsongsgäster, de flesta stannar bara en natt. 333 campingtomter, ett gäng stugor och två skithäftiga iglos. I en sån vill jag bo! Ni ser ju själva på bilderna hur coola de är. Vem vill inte bo i en sån lixom?
Vi kommer gärna tillbaka hit, bla för att se hur campingen utvecklas – här är mycket som är på gång. Och med den otroligt gulliga och proffsiga personalen kan det lixom bara bli bra. Och vi måste faktiskt komma tillbaka, för när de nya grusade platserna är färdiga ska vi göra ett reportage här. Men det blir kanske först om två år.
Ska ni besöka Borås Camping är detta platsen att bo på. Det ligger väldigt nära och har ett samarbete, så bor ni på campingen blir inträdet till parken billigare.
Men detta är alltså också en del av det vi gör nu; testar campingar/ställplatser och ger feedback till ägaren. Det finns många konstiga jobb 🙂
Efter två nätter i Askersund drog vi vidare. Nu skulle vi hitta en plats som var när till slutdestinationen Hjo och möjligt för våra vänner att ansluta till oss. Valet föll på Karlsborg som har en fin ställplats vid segelklubben.
Efter en vecka på rull var det dax att långsamt rulla närmare Hjo där årets Husbilsträff skulle äga rum. Vi hade fortfarande några dagar till godo och tänkte att ställplatsen Carlsborgs Segelsällskap skulle passa fint för ett par dagar. De där ”ett par dagarna” blev sedermera fyra nätter, så kan det bli när man trivs.
Här fanns dessutom tvättmaskin, så det fick bli att tvätta upp all smutstvätt som samlats. Det blir ju lite efter några dagar. Så medan Martin satt och jobbade, fixade jag med hushållssysslor som även ska göras i husbilen.
Vädret var helt ok, så vi tog våra dagliga promenader och fick ihop våra steg. Här finns fina promenadstråk åt alla håll, vi går ju gärna längst vattnet. ICA ligger nära, COOP lite längre bort – då får man hela strandpromenad på köpet. Så det blev några vändor dit, fram och tillbaka.
På fredagkvällen kom Helen och Krister (Berggrens Bilbo) och vi beslutade oss för att stanna till söndagen, då vi skulle flytta in på Hjo Camping. Å nu kom sommaren! Vi satt ute hela lördagen och märkte inte att solen tog rejält på våra näsor. Jag såg ut som jag varit på skidsemester i fjällen och haft skidglasögon i flera dagar. Men det var alltså bara en dag i solen…
Vi fick två riktigt varma dagar och fina kvällar, då vi satt ute länge och njöt. I husbilen är ju naturen vårt vardagsrum, varma dagar och kvällar är alltså att föredra. Då är man ute hela den vakna tiden, från frukost till sänggående lixom. Inte konstigt att solen tog 😛
Här kan ni se hur ställplatsen ser ut om ni är intresserade av det:
På söndagen var det dax att rulla resten av den korta biten till Hjo. Nu nalkades husbilsträff. Som vi har längtat!
Förra onsdagen kunde vi äntligen åka iväg med en fullt fungerande husbil. Alla fel var fixade och vi kunde andas ut efter några veckor i ovisshet. Vi har haft jobb inbokade som varit nära att missas pga att husbilen stått på verkstan. Nu kan vi lugnt göra allt som vi planerat.
På tisdagkvällen hämtade vi bilen och på onsdagen drog vi iväg till Västerås. Där skulle vi gå på nypremiär av ”Den svenska sångboken”. En konsert som jag skrev om i föregående inlägg.
Vi checkade in på First Camp Mälaren – Västerås och passade på att ta en långhelg där. Efter att ha varit utan bilen i nästan fyra veckor, skulle vi återigen packa in det vi tagit ur, testa att allt funkade och bo in oss ordentligt igen.
Det var mörkt och kallt när vi kom fram, men vi satte upp lite mysbelysning och fick snart upp värmen. Vi har satt upp ett draperi mot förardelen och skinnfällar i stolarna. Dessutom har vi golvvärme som gör att vi får det riktigt skönt inne i bilen, hela vägen bort till sovrummet. Jag vill ha så pass varmt att jag inte behöver en extra tröja, dvs 21-22 grader.
Jag kan längta efter att få gå och lägga mej när vi är ute med husbilen, jag sover så himla bra där. Så vi la oss ganska tidigt och sedan blev det en rejäl sovmorgon på torsdagen, innan jag satte igång att banka texter. Regnet värkte ner och det blåste storm, ännu värre blev det på natten – då gungade hela bilen.
På fredagen fick vi återigen sällskap av våra husbilskompisar Helene och Krister, det börjar bli en vana att tillbringa helgerna tillsammans. De är så himla härliga och enkla, inte en massa prestige och fin yta. Vi kan sitta och jobba allihopa en hel dag, utan tvånget att man ska umgås eller prata hela tiden. Vi hade planerat för just en komma-ikapp-helg, men det blev kanske inte riktigt så effektivt som vi tänkt 😛
På lördagen blev det iaf en hyfsat lång promenad runt området och på söndagen en lite kortare. Resten av tiden gick mest åt till att prata resor, vi ska ju till Egypten tillsammans efter nyår, och att äta mat. Helene älskar att laga mat och kokar alltid ihop rätter som vi äter mer än vi tänkt av. Jaja, så kan det va 😛
First Camp i Västerås är en trivsam liten camping som just nu är ganska tom. Det var typ bara vi och några som bor permanent på campingen som var där. Ingen större trängsel alltså. Området ligger väldigt fint med härliga promenadstråk, egen strand och fin natur. Under sommaren går en båt ut till de närliggande öarna, så den måste vi komma tillbaka och testa.
Något som var riktigt spännande den här helgen var att äntligen få testa duschen i bilen, för allra första gången. Vi bytte ju bil i våras, mycket för att kunna duscha. Iden förra bilen var utrymmet helt enkelt för liten för att Martin skulle kunna använda den, därför blev det garderob där istället. I nya bilen finns det gott om plats, men när vi skulle testa den först gången visade det sej att hela rörsystemet under golvet var i smulor och helt oanvändbart. Vi var ju vana att leva utan dusch och ville inte riskera att stå utan bil, så vi väntade med reparationen hela sommaren och fram tills nu.
Efter drygt fyra veckor på verkstad där alla fel skulle fixas var allt åtgärdat och skulle alltså testas. Så lördagens lilla projekt blev att äntligen ta den första duschen. Det funkade!!! Äntligen kan vi använda bilen som det är tänkt, vi kan använda alla dess funktioner och allt fungerar. Som vi längtat efter att bara kunna ta en dusch utan att planera. Att vara tvungen att ta in på en camping eller ställplats bara för att duscha.
Nu funkar allt! Nu kan vi använda bilen precis som vi tänkt. Till slut. Det tog ”bara” sju månader… men allt gick tack och lov på garantin, så vi har inte förlorat något på det – mer än några campingnätter som kostat ett antal hundralappar per gång. Då har vi å andra sidan kunnat skriva om campingen och gjort en film, så det har ju blivit bra ändå.
Nu släpper vi det och kör vidare i vår fina och alldeles perfekt husbil, som kanske är den bil som vi faktiskt ska bo permanent i så småningom 🙂
