Bläddra efter
Etikett: västkusten

Fjällbacka & Kungsklyftan

Fjällbacka & Kungsklyftan

Som sista stopp på Västkusten tog vi en dag i Fjällbacka. En plats jag läst om och sett i filmer – klart jag var nyfiken 🙂

Fjällbacka är kanske mest känt för att Camilla Läckbergs böcker utspelar sej här, men här hade faktiskt Ingrid Bergman sitt sommarhus och hon står även som staty i hamnen. Och några scener ur Ronja Rövardotter spelades också in här – så nog finns det alla anledning till ett besök.

Nu var det slut med finvädret, så det var bara att svida om till regntåliga kläder och ge sej iväg på upptäcktsfärd. Bilen ställde vi på en stor parkering precis innan kyrkan. Där får man stå med husbilar ett dygn, alldeles gratis.

Vi började nere i hamnen, med ett besök på turistinformationen. Vi hade mailat lite frågor innan, men hade inte fått något svar. Kvinnan i informationen kände igen oss och trodde hon svarat på mailet… lite smått förvirrad och stressad gav hon oss iaf svar på några av våra frågor så vi kunde få ut mest möjliga av dagen.

Vi började på Ackes med varsin rejäl hamburgertallrik. Mätta och belåtna tog vi oss till början av naturstigen som går upp på berget med utsikt över hela Fjällbacka och avslutas i Kungsklyftan. Det blev en rejäl promenad! Väl uppe på toppen var utsikten fantastisk! Så värt att gå upp där och man ska göra precis så som vi blev tipsade om och börja promenaden bakom Coop, så man får det bästa sist.

Avslutningen i Kungsklyftan var en liten utmaning, man ska inte ha problem att gå. Vi fick klättra över stora stenar och balansera på mindre lösa stenar. Jätteroligt! Men rätt jobbigt också, vi var lite trötta efteråt – men nöjda.

Det fick bli en liten paus i hamnen, innan vi gick vidare. Fjällback är litet, men har en hel del att bjuda på. Nu var värdet inte jättekul och vi blev rätt trötta av promenaden, så vi såg inte så mycket mer än det jag redan beskrivit – men vi kommer absolut tillbaka. Det finns en karta med inspelningsplatser som jag vill kolla närmare på. Innan dess ska jag försöka se om filmerna om Morden i Fjällbacka och Ronja.

Fjällbacka var det sista vi fick se av Västkusten och som ni förstår så har vi ju bara skrapat lite på ytan. Smögen fick vi väl se hyfsat mycket av, men en dag vardera i Hunnebostrand och Fjällbacka är för lite såklart. Nu vet vi iaf att de har mycket att erbjuda och att vi måste komma tillbaka. Det får nog bli en helt egen resa bara till Västkusten, under lågsäsong – så vi kan utforska allt mer noga. Då måste vi även besöka Strömstad, som vi inte hann nu.

Sverige har verkligen så många fina platser. Jag tycker att vi ser så mycket hela tiden, ändå blir vi aldrig klara. Det där att köra söderut och besöka södra Europa får vänta lite till, vi har inte ens behovet av det än. Vi är långt ifrån färdiga med Sverige 🙂

Har ni någon favoritplats på Västkusten? Något vi bara måste se nästa gång?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Hunnebostrand & Fish n’ chips

Hunnebostrand & Fish n’ chips

Efter dagarna på Smögen fortsatte vi till Hunnebostrand, som vi inte heller hade någon koll på innan. Oj, så fint det var där!

Eftersom Martin har börjat jobba, kan vi bara ta åka sträckor på lunchen eller efter jobbet. Eftersom man oftast behöver lämna en camping eller ställplats vid 11-12, så är det smidigast att packa ihop efter hans morgonmöte och dra vidare.

Mellan Smögen och Hunnebostrand var det inte särskilt långt, bara någon halvtimma. Ställplatsen vi siktade på var rätt liten, så det var bra att vi var där tidigt. Det fanns bara en plats kvar när vi kom, den var sådär… men vi ställde oss där så länge och väntade på att någon kanske skulle åka. Och det gjorde det! Strax kunde vi flytta till en mycket bättre plats och installerade oss. Martin inne i vårt ”kontor” och jag utanför i min soffa med en bok. Solen sken, så det var bäst att passa på.

Efter jobbet gick vi på upptäcktsfärd. Ställplatsen är en bit från ”city”, ca 400 meter. Men allt är omringat av vatten, så vi kunde se båtar genom bilfönstret. Jag älskar platser vid vatten och vi har lyckats ha sjötomt nästan hela resan.

På vägen till den stora hamnen passerar man St Göransö, som har en jättefin promenadslinga. Den var vi såklart tvungna att kolla in, vi gillar ju att gå. Det stod inte hur lång slingan var, men kanske 2-3 km, och den var en liten utmaning här och där. Man fick gå över kala klippor och klättra upp på berghällar, kul! Sånt gillar vi! Jag tyckte att det liknande miljön på Blå Jungfrun lite grann, ungefär lika stort och en blandning av tät växtlighet och kala klippor.

När vi gått färdigt slingan var vi hungriga och siktade på restaurangerna i hamnen. Här finns flera stycken och i flera olika prisklasser. Det är såklart hummer som är grejen här, men då det inte var säsong fick det bli lite annat. Vi satte oss på Räkboden och beställde en fish n chips samt en fiskburgare och delade på bägge. Så himla gott! Åsså blev det glass till efterrätt också 🙂

Hunnebostrand är inte jättestort, men en dag är lite för lite för att hinna uppleva allt på riktigt. Så vi kommer med all säkerhet tillbaka. Ställplatsen var kanske inte jättemysig, men den funkar.

Har ni varit i Hunnebostrand? Kanske gått samma slinga på St Göransö som vi?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Härliga Smögen

Härliga Smögen

Vi kom alltså till Smögen. En plats jag velat se i många år och inte visste något om. Östkusten och Öland är ju mer min grej.

Det är rätt häftigt att köra över bron till Smögen och se vattnet och alla öar. Vi visste att det bara fanns en ställplats för husbilar och att vi måste vara där tidigt för att få plats. Så vi körde tidigt från Kloster Marina där vi stod natten innan och var i Smögen redan strax efter 9 och kunde rätt enkelt knipa en bra plats.

För en gångs skull så sken solen, det har den gjort kanske 5 dagar under hela juli. Så när Martin slutade jobba tog vi våra kameror och gick vi runt och tittade. Vi hade blivit tipsade av våra husbilsgrannar om Ekelöfs restaurang, där skulle det finnas prisvärd och god mat. Så vi började med att lokalisera den. På vägen passerade vi bryggor, vatten, fina små hus och butiker. När vi hittat den började vi utforska stället.

Som sagt: vi visste inget om Smögen. Smögenbryggan? Vad var det? Det skulle snart visa sej vara en alldeles bedårande plats! Så mysigt att gå här, äta en glass och titta på båtarna. Och här fanns ju dessutom de där färgglada husen som jag ville ha en bild på.

Är man i Smögen så måste man äta skaldjur. Så när det var dax för middag gick vi tillbaka till Ekelöfs och tog varsin räkfrossa. För 269 kr kunde vi äta huuuur mycket vi ville, både av räkor, bröd och aioli. Jag älskar räkor, de här var superfärska och så otroligt goda. Vi åt tills vi inte fick plats med en enda liten räka till och gick långsamt tillbaka till bilen. Proppmätta.

När vi kom tillbaka till bilen hade vi gått över 20 000 steg. Det blir några stycken när man ska utforska en plats noga och här finns ju både berg, kobbar, bryggor och en massa annat spännande. Från bilen tar det kanske 10 minuter att nå bryggan, en fin promenad bland gamla hus och små gränder.

Jag vill absolut se mer av Smögen, men när det är lite lugnare. Nu i juli var det rätt hysteriskt. Ställplatsen är egentligen för 16 bilar, nu hade 24 klämt in sej där. Men den ligger bra med Ica som granne och en liten strand precis framför. Den här gången blev det bara ett litet smakprov, men vi kommer tillbaka!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Nu har jag också den bilden!

Nu har jag också den bilden!

Jag har inte längre någon bucketlist för platser eller länder jag vill besöka, däremot har jag en för bilder jag vill ta. Nu kan jag bocka av en till 🙂

Ni har säkert också sett bilden med den färgglada huslängan på västkusten. Det var det enda jag visste; att bilden var tagen på västkusten. Inte exakt var. Den lockade och pockade, jag vill ha exakt den bilden i min kamera!

Vi skulle ju till västkusten, så chansen fanns. Frågan vara bara var sjutton bilden var tagen och hur jag skulle hitta husen. Jag googlade på bilder, men fick inte veta mer än det jag redan visste; västkusten…

Så kom vi till Smögen. På ställplatsen började vi prata med våra grannar som varit där flera gånger. Jag frågade om husen och de sa att jodå, nere i hamnen fanns de. Tjoho vi var på rätt spår!

Vi gick ner till den omtalade hamnen och Smögenbryggan, men hittade inte det vi sökte. Jaja, det var väl inte här ändå… vädret var helt perfekt, vi strövade runt och bestämde oss för att gå bryggan hela vägen till slutet. Å där!!! Efter ett hörn och där bryggan tar slut, där fanns de! Yes!

Om ni undrar hur många bilder man kan ta på några hus så är svaret: massor! Vi gick runt, hittade nya vinklar, framifrån, uppifrån. När det inte gick att hitta fler varianter gick vi därifrån. Mycket nöjda!

Martin hade inte riktigt fattat vad jag var ute efter förrän vi stod där. Då blev han lika taggad som jag. Kanske ännu värre 🙂

Så nu har jag ytterligare en önskebild. Den är i gott sällskap av en valfena, giraffer, lejon och en massa andra bilder som jag drömt om och fångat. Det kanske låter konstigt att samla på bilder, men det är ju även ett sätt att samla på minnen.

Hur ser er bucketlist ut? Har ni något ni drömmer om?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube