14 februari = Alla hjärtans dag.

Det kan ju vara en trevlig dag och det kommer från hjärtat, men det här komersiella jippot tycker jag inte om! I vissa skolor delas det ut rosor, många blir utan… På facebook skriver varenda en om sina underbara barn, män, vänner… osv. Jag vägrar!

Jag vet hur det är att sitta där ensam och se hur alla andra uppmärksammas. Hur jag själv försökte ge uppskattning, men inte fick någon tillbaka. Inte bara den 14 februari, utan året om. Jag vet hur ont ensamheten gör och hur den späs på en dag som denna.

Nu är jag inte ensam längre. Jag har en underbar familj, med man, barn och svärföräldrar som bryr sej om mej. Jag har kusiner, annan släkt och några få vänner som finns där i bakgrunden och som i bästa fall tar emot mej om jag faller. Alla har inte det och därför är jag tacksam.

Så idag går alla mina hjärtan till alla ensamma. Min familj har mitt hjärta resten av året, de klarar sej utan just idag  🙂

.