Säger ni till andras ungar när uppför sej illa – eller väljer ni att hålla tyst? Jag anser att alla barn är allas barn och att vi alla måste hjälpas åt för att uppfostra dem – rätt eller fel? Jag har inte det minsta emot att man säger till min egna om jag inte är på plats och kan göra det själv. Dessutom brukar det ta bättre när någon utomstående gör det…

Igår var en sån situation som jag bara inte kunde låta bli att lägga mej i…
I Junior simklubb finns en 13-årig kille som ibland är lite för dryg för min smak, inte bara jag – utan de flesta tycker att han är lite för kaxig och uppkäftig mot hur man borde vara i den åldern. Igår efter lunch vägrar han att värma upp inför eftermiddagspasset av tävlingen vi är på. En av de lite äldre tjejerna försöker peppa honom och förklarar varför det är viktigt med uppvärmningen. Han vägrar fortfarande och jag som sitter brevid honom försöker också förklara att han inte kommer simma bra om kroppen inte är varm. Då säger han ”Jamen, jag simmar faktiskt nästan varje dag och är varm hela tiden!”. Ok, säger jag… ”då får vi säga till din tränare att han stryker dej eftersom du inte följer klubbens regler”. Då reser han sej och säger ”Du är inte min morsa – håll käften” – inte till mej…. utan till tjejen som peppade honom!!!

Då får jag frispel och säger till honom att inte tala till någon på det sättet och speciellt inte till en tjej som är hans kompis och tänker på hans bästa! Efter det går han surt ner och värmer upp och simmar sedan det han ska. Men under hela eftermiddagen sitter han inte med oss på läktaren utan nere vid bassängkanten. Trots att han kompisar ropar på honom och tränaren pratar med honon. Jag berättade förståss både för tränaren och hans äldre bror vad som hade hänt. Båda tycker att mitt agerande var berättigat och pratade med honom. Trots detta fortsätter han alltså att sura.

För mej var detta agerande helt naturligt och inget jag tänkte efter för att göra. Det värsta jag vet är hur ungdomar (vissa) tilltalar varandra och hur lite respekt de visar varandra. Vem ska lära dem detta? Deras föräldrar förståss! Men om deras föräldrar inte är närvarande – då måste man väl få ”hjälpa” dem lite?

Vad tycker ni? Får man uppfostra varandras barn?

.