Jag gick i samtalsterapi under en kort tid runt 1990. Då var det för att jag sprungit rätt in i väggen och var rejält utbränd. Sen gick exet och jag 1 eller 2 ggr när vi skulle skilja oss, för att helt enkelt skilja oss ”snyggt”.

Jag lärde mej en hel del i terapin och är tacksam för att jag fick möjlighet att göra det. Jag tror att alla skulle behöva lite samtalsterapi då och då, för att helt enkelt förstå lite bättre vem man är och hur man funkar. Därför blev jag så glad när jag tittade på ”Strömstedts” när de besökte Julia Dufvenius och Christoffer Wolter som just pratade om att de gått i parterapi och hur det hjälpt dem. Att fler vågar berätta gör att det inte blir så mycket hokuspokus.

Terapeuten hade gett dem läxa, som de tyckte var lite smålarvig, men tog den på allvar. De skulle svara sex enkla frågor och de fick inte avbryta den andra medan denne svarade.

Frågorna var:

• Vad är det bästa med den här dagen?

• Vad är det sämsta med den här dagen?

• Vad tycker jag om hos dej?

• Vad behöver jag av dej?

• Hur mår jag just nu?

• Vad drömmer jag om?

Det kan ju se enkelt ut, och för ett par som inte har en konflikt kanske det inte är någon större grej. Men ju mer jag tänkte på frågorna, desto mer fick jag att fundera på. Jag var ju såklart tvungen att testa detta på Martin en kväll när vi gått och lagt oss. Han svarade så snällt på alla frågor och lyssnade lika snällt på mina svar. Det svåraste var att inte avbryta varandra och ställa följdfrågor. Jag ville ju veta mer hur han menade, men så går det inte till. Man ska lixom nöja sej med partnerns svar.

Hur som helst så var det en rätt mysig grej att göra. Att få höra vad jag faktiskt betyder för honom och berätta mer ingående vad han betyder för mej. Varför han är viktig i mitt liv. Väldigt bra att dessutom få veta vad han behöver av mej, när frågar man någon sånt lixom? Det borde man nog fråga fler än sin partner…

Vi har inga problem alls i vår relation, kanske låter pretentiöst, men så är det faktiskt. Vi har det skitbra, rent utsagt. Men jag tror att vi kommer att göra den här övningen lite då och då, som ett sätt att uppdatera varandra på vår betydelse för varandra. Som en slags bekräftelse på relationen kanske man kan säga. Terapi kanske inte löser något sådär direkt, men det ger verktyg att komma vidare. Jag tyckte att den här övningen gav överraskande mycket.

Vågar ni testa?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram