Vännen har varit här väldigt mycket senaste veckan. Hade det varit någon annan, hade jag nog blivit tokig. Men jag har faktiskt bara tyckt om det. Det känns tryggt och alldeles naturligt att ha honom här.
 
Barnen och jag pratar mycket just nu. Jag stämmer av läget med dem och kollar att de är ok med situationen. Vännen har också varit med och talat ut ordentligt med barnen och kollat att alla är med på noterna. Ingen misstycker tack o lov!
 
När han åkte hem nu ikväll tyckte killarna att han skulle stanna kvar. När han väl åkt frågade de när han skulle komma tillbaka. Att han skulle hit en stund imorrnkväll tyckte de var lite för långt bort   😉
 
Vi kommer ju ses när vi jobbar i veckan och han är nog här nästa helg igen. Så vi kommer ju träffas ändå en hel del, det går absolut ingen nöd på oss! Jag kan nog vänja mej vid att ha det så här…