Även om planen inte hållit hela vägen, så är jag inte stressad. Jag städar för att INTE BLI stressad… låter det konstigt? Jag har varit utbränd, riktigt rejält vidbränd, under flera år när killarna var små. Det var så illa att jag körde mot rött flera gånger, jag visste inte hur jag tagit mej till en plats eller hur jag skulle ta mej därifrån trots att bilen stod brevid mej, jag var inte ordentligt vaken på flera år pga en enorm trötthet osv. Jag fungerade inte helt enkelt.

Nu är jag frisk, men kroppen har fått spärrar och lägger av när den blir stressad. Jag kan bli förlamande trött om det händer för mycket runt mej. Jag kan se hur kroppen sväller upp om jag blir för stressad. Röra är en grej jag inte klarar. Det får inte vara för stökigt eller rörigt runt mej, då orkar jag inte. Nu kände jag att gränsen höll på att nås och då satte jag stopp innan det gick för långt. Jag pratade med familjen och la upp en plan. Städar man tillsammans och gör det ordentligt så är det faktiskt helt ok. Jag har lagt upp gott om tid och vet att när detta är över så är hemmet i topppskick. För några månader framöver behöver vi bara underhålla med dammsugning och en och annat svabbning.

Jag vet att huset är RENT och att vi kastat och rensat ut så mycket det går. Imorrn kväll när även vardagsum och kök är klart – då kommer jag känna mej lättare och lugnare. Då är det enklare att ge sej tid att bara ta det lugnt, ligga på soffan och klia hunden på magen eller ta en lång promenad. Jag måste ha ordning hemma innan jag kan göra sånt och njuta av det.

Många tycker nog att jag är manisk som gör listor när jag ska städa. Men det underlättar eftersom hela familjen ska hjälpas åt. Då är det bara att stryka vartefter och alla vet vad som är kvar att göra. Listor hjälper mej medan det stressar andra – visst är det underbart att vi är så olika och har olika sätt att underlätta för oss?

Jag lovar att ta hand om mej när städningen är över – ni behöver inte oroa er 🙂

.