”Min” lilla L var borta och hennes mamma rätt förtvivlad. Vi letade rätt på henne med hjälp av några andra av ”min” extraungar och så körde jag och hämtade henne. Innan jag lämpade av henne hemma hos sej, körde vi ner till stranden och satt oss och pratade.
 
En 14-15-årig tjej har en hel del i tankarna, en massa bekymmer både stora och små. Tankar av värdelöshet och utsatthet, man kan bara lyssna och tycka om. Det blev lite hålla handen och krama om och när jag kände att det inte fanns mycket mer att prata om körde jag hem henne.
 
Jag har fått henne att lova en sak och bett henne tänka på en sak. Nu får vi se vad det blir av det… Jag kan bara hoppas att allt går bra för henne till slut, jag bara älskar den tjejen. Trots att hon inte är min… det får man väl?
 
Det sista jag sa till henne var: Glöm aldrig att alla fötjänar att älskas – glöm aldrig det!  Då log hon mot mej och stängde bildörren.