Det var klart att man redan igår insåg att det som hände i Norge inte var någon skitsak, utan att det var på riktigt och att många var/skulle bli drabbade. Men att det var av den omfattning som vi ser idag, var svårt att förstå.

Tänk att som ung människa vara på ett läger med andra som tycker precis som jag. Man ser fram emot glada dagar med en del bus och roliga upptåg. Så kommer en man klädd i polisuniform och skjuter på både en själv och kompisarna. Hur ska man någonsin komma över det man sett? Kommer man att kunna lita på uniformerad personal i framtiden? Hur gör man för att gå vidare?

Jag tänker på Lilla M som jobbade i Oslo förra sommaren. I år är hon hemma i Uppsala, men hon har kompisar som åkt tillbaka för att tjäna enkla pengar. Jag har inte hört något så jag vet inte om alla hennes kompisar klarat sej. Hade hon varit där just nu vet jag inte vad jag hade gjort. Nu är jag bara tacksam för att hon är hemma.

Nordens oskuld togs igår. Terrordåd kan hända även här. Det enda som är ”bra” i allt detta är att det var en norrman som utförde dåden. Hade det vara en arab/muslim så hade läget sett ännu värre ut. Nu slipper iaf en hel folkgrupp att återigen bli utpekade och hatade.

Idag går allas våra tankar till de drabbade och deras anhöriga i Norge. Mycket mer än att sända en tanke kan vi tyvärr inte gör i nuläget.

.