Vi måste våga prata!
I måndags var vi på bokreleasen av ”Avicii – Tim Bergling – hans liv och musik”. En bok som berättar om Tims uppväxt, musik och liv. Ett liv kantat av framgång, ändå orkade han inte med det.
Tim Bergling – Avicii – är en av Sveriges största artister. Han reste jorden runt, hade mängder med vänner och bekanta, alla kände till hans musik och han kunde köpa allt som gick att köpa för pengar. Men som bekant kan man inte köpa hälsa för pengar. Man kan köpa vård och medicin, men ibland räcker inte det. Det gjorde det inte i Tims fall. Han orkade inte utan tog sitt liv, ensam på ett hotellrum.
Gårdagen belyste än en gång hur viktigt det är att vi pratar mer om psykisk ohälsa. Boken visar så tydligt att alla kan drabbas. Vi måste våga fråga hur folk faktiskt mår och orka lyssna på svaret. Vi måste våga vara lite jobbiga och störa, kanske även pusha och vara med när vederbörande faktiskt söker hjälp. Att sitta med på akuten eller bara sitta brevid när h*n sover oroligt. Att våga finnas där! Kanske det största av allt.
Jag tror att de allra flesta av oss känner någon som tagit sitt liv eller känner till någon som gjort det. Jag känner flera. Jag tror också att de allra flesta hade velat göra något mer än de faktiskt gjorde. Jag gör det. Om jag bara hade frågat eller gett mer av min tid. Hade det gjort skillnad? Hade de personerna levt idag? Jag har ingen aning. Men jag vet att jag ändå är en av dem som vågar fråga och vågar störa. Jag har gjort det.
Avicii´s liv, men särskilt hans död visar så tydligt att vi måste prata mer om psykisk ohälsa och vad det kan leda till. Jag tror inte att någon egentligen vill ta sitt liv, de vill bara inte leva som de gör. Ingen vill väl gå runt och må dåligt dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år. Man vill ju må bra. Ingen vill väl heller såra sina anhöriga på det sätt som ett självmord gör, men de ser ingen annan utväg. Man vill förmodligen bara försvinna och slippa vara en belastning för sin familj. Man ser inte familjens kärlek och att den sorg man orsakar, genom sin handling, aldrig kommer att försvinna.
Om detta måste vi våga prata. Vi måste bli bättre på att visa kärlek och omsorg om våra nära, men även andra. Och framför allt kanske om oss själva. Vi är alla värda att må bra. Den jättefina boken om Tim är ett steg på vägen. Tim Berglings Foundation är så otroligt viktig i detta arbete och drar ett stort lass i arbetet kring att förebygga psykisk ohälsa och självmord. Men det behövs mer!
Vården måste blir bättre! Redan på BUP måste man se barnen som mår och far illa och sätta in hjälp tidigt, för att förebygga. Sedan måste det finnas en naturlig och säker övergång mellan BUP och vuxenpsyk, den finns inte idag. Många ramlar mellan stolarna i livet mellan barn och vuxen, hjälpen uteblir och många hamnar snett. Har man ändå turen att få hjälp av vuxenpsyk så finns det ingen personal. I snitt stannar en läkare 2-3 månader och psykologer saknas. Öppenvården ska vi inte tala om… där finns ingen hjälp alls.
Många som faktiskt ber om hjälp får den inte, det är tyvärr den bistra verklighet. För att bli inlagd på pysk måste man i princip redan försökt att ta sitt liv. Att få hjälp för att man har allvarliga funderar på att göra det, är inte tillräckligt. En svag person som till slut faktiskt ber vården om hjälp för att överleva, får den alltså inte. Är det något som är sjukt så är det psykvården! Å köerna blir bara längre.
Så vad kan vi göra då? Jag vet inte. Vi kan göra skillnad för enstaka personer, men för att förändra vården vete sjutton vad som krävs. Det behövs mer personal; läkare och psykologer. Med mer personal finns mer tid för enstaka individer. Men en viktig del är ändå att vi vågar prata och lyssna mer. Att få våra nära att känna att de är sedda och älskade. Att de kan be oss om hjälp och försäkra dem om att vi skulle göra allt för att hjälpa dem. Det räcker såklart inte, men vad annat kan vi göra?
Tillit och kärlek. Kan det vara en liten pusselbit? Jag tror det. Och mer personal! Där ger jag mej aldrig!
Missa inga inlägg:
Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube
7 svar på ”Vi måste våga prata!”
Det ligger ju nära mig som du vet. Vården är en katastrof då det kommer till psykisk ohälsa. Jag vet. Är ju öppen med hur dom bemött mig, och nu kommer jag inte avsluta mitt liv, men ingen av dom har en aning om hur jag tänker.
Jag kan tex tycka att det är helt galet att man inte självklart flyttas över från BUP till vuxenpsyk eller habilitering. Nej, då ska det skickas remisser och det blir väntetid och glapp igen.
När man inte mår så dåligt själv tror jag inte ens det går att föreställa sig hur det känns när självmord verkar vara det enda alternativet. Att man tänker att det blir lättare för alla andra om jag inte finns mer.. Och jag tänker ofta på att det finns vissa som jag vet mår dåligt, men dem som jag inte vet då? De som håller allt inom sig… Alla dem som inte vågar eller orkar prata…
Helt klart, samt att man stöttar och pushar den man ser mår dåligt. Det är svårt att veta hur men bättre att göra något än ingenting alls.
Ett så viktigt ämne som man inte får blunda för! Och jag tror verkligen på att folk visar omtanke och kärlek, och även ihärdighet, kan mycket göras. Men mer personal och bättre vårdsystem är också en stor pusselbit.
Jag tkr faktist att det pratas mkt om psykisk ohälsa på medier. Många meddelar att de inte mår bra osv på dess storie el om de haft en dålig dag, sen finns de de som inte vill prata öppet , jag är lite av dem men något kan jag dela med mej, de har utvecklats mkt än va det var då när Tim gick bort pgrav det. Men jag förstår dej hur du menar oxå, kram.
Vad kul att få gå på en bokreleasen 🙂.
Ja han & en tjej till som tog livet här i våras fick inte rätt hjälp av BUP & andra enheter i den bemärkelsen. Det är fruktansvärt 😠. Tjejen fick permission från psysket fast hon inte mådde bra.
Håller med dig! Vi måste fråga jobbiga frågor, lyssna & vara delaktiga & följa med till sjukhuset.
Att vara psykolog är ju inte ett lätt yrke. Men det ljusa i det hela är ju att man ser att personen börjar må bättre förhoppningsvis.
Det är ju fakta. Att det behövs mer personal i vården! Fattar inte att inte politikerna fattar det, ser det! 😠
Jag hoppas att du har en trevlig dag & det är sol hos dig!
Ta hand om dig och va rädd om dig❣️🤗
När det gäller Tim så blev han fysiskt sjuk med inflammation i bukspottskörteln vilket är väldigt allvarligt, komplikationer och läkarna föreslog att han skulle operera bort gallblåsan. Så upptäcktes sprucken blindtarm, mycket smärtor i allt och allt skedde i Australien så vansinnigt långt bort från nära och kära och ensam. Han skulle haft någon medicinskt kunnig omkring sig att fråga om allt. Troligen kraftiga smärtstillande som i sig inte är så bra för övriga måendet. Tänkte, åk hem till Sverige, hade ju alla möjligheter att få skicklig bedömning och hjälp här. Men kanske var envis och pressad, kastade sig in i jobb och långa arbetsdagar. Vem som helst kan bli sjuk och totalt nedgången. Och sen så svårt för anhöriga att nå honom, att få honom att kanske lyssna. Det är oerhört tragiskt allt.