Allt var så bra på morgonen, men så upptäckte jag att mitt etui som jag har bla körkortet i var borta. Jag var helt säker på att jag lagt det i min jacka innan vi lämnade Öland, men där slutade min säkerhet. Eftersom jag inte tycker om handväskor har jag ett visitkortsfordral i metall där jag har körkort, bankkort, id-kort mm. Å det brukar jag ha i min jack- eller byxficka.

När vi rastade Baileys strax innan Västervik trillade min jacka och ryggsäck ur bilen. Kunde etuiet har trillat ur jackan då? Hur vi än letade här hemma så fanns det bara inte. Vi packade upp allt från Öland, letade igenom bilen, tittade tom i kylskåpen! Men hittade det inte. Hade jag med det till centrum igår, eller till Ica Maxi – jag var inte säkert och blev mer och mer osäker på om det kommit med från Öland överhuvudtaget. Men Senior som är kvar på Öland hade inte hittat det. Mina föräldrar åker till Öland idag, så jag bad dem stanna på rastplatsen och titta när de ändå skulle åka förbi.

För säkerhets skull åkte vi till mina föräldrar för att se om jag tappat det där. Å där låg det! I deras soffa hade det glidit ur fickan. Tack o lov!!! Pulsen lugnade sej direkt och jag kunde andas igen. Att inte ha id-kort innebär att jag inte kunde gå till läkaren eller göra de ärenden på banken som jag skulle. Att inte ha körkortet innebär att jag inte kommer någon vart. Hela mitt praktiska liv finns i det där etuiet. Nu behöver jag tack o lov inte spärra några kort eller skaffa nya.

Jag mådde riktigt dåligt under några timmar och stackars Baileys gick miste om sin långpromenad. Han fick bara en kort en eftersom jag ville hem och leta. Men ikväll får han en ny chans, då har vi inget som stör. Till slut fick jag sushi i magen, bankärendena skötta och lite annat smått och gott fixat. Läkaren tar jag en annan dag, pallade inte mer  🙂

.